matsfranzen

Juldagen. Vaknar tiiidiiigt igen. Går upp och läser tidningen, surfar på bärbara datorn, äter några kex bla bla ... Åsa bitchar om att jag väsnas och hon inte kan sova. Det kan inte jag heller ... Japan Times har en artikel om julbocken i Gävle - hur många städer i Skandinavien lyckas få artiklar i tidningar världen över? Rätt coolt.

När jag hämtade tidningen utanför dörren hängde det en julstrumpa på handtaget med godis i. Fan va kul!!

Vid 8-tiden får jag ett ryck och åker upp till hotellgymmet. Vi pratar alltså om 08:00 på juldagen! Där ligger ni alla i lä :-) Gymmet är ganska litet men välutrustat och ball utsikt över Marunouchi genom golv-till-tak-fönster. Passet är välgörande för den stela ryggen.

Skulle det vara roligare att var här om vi kunde japanska? Fan tveksamt - visst skulle det ge en större inblick i vardagen, men det är hur kul som helst att inte fatta någonting av vad som sägs. Och inte känna igen några bokstäver (tecken) alls. Och jag älskar att alla som jobbar i butiker pratar på med oss på japanska precis som om det är självklart att vi skulle fatta vad de sa. Vill ha mer. Samtidigt är det skönt att de flesta ändå kan lite engelska även om många pratar med ganska svår brytning.

Vi inleder ute-dagen med att promenera norrut genom Nihonbashi. Vi går in i varuhuset Mitsukoshis flagship-store. Generellt tycker jag varuhusen (depato) är småtrista i Tokyo, men det här hade verkligen klass. Matavdelningen är helt amazing. Rader på rader med små stånd med delikatesser. vi förstår i de flesta fallen inte ens vad det är, men de är alltid så fantastiskt inslagna eller upplagda att man nästan vill köpa ändå. Japansk design när den är som allra bäst.

Går vidare utmed och under de upphöjda järvägsspåren. Små butiker och restauranger överallt under spåren. Blader Runner-känslan infinner sig. Går in i en pachinkohall och spelar. Svårt att förklara pachinko för de som inte sett, men japansk version av flipper har jag hört som beskrivning och det är väl en halvnära beskrivning. De finns precis överallt iallafall. Det är rökigt, det är öronbedövande väsen, det är korkat nöje, men man måste ändå göra det om man är här. Det känns lika japanskt som manga och sushi.

Vi går omkring i elektronik-stadsdelen Akihabara vilket är en slamrande, tjutande, hysterisk stadsdel. Kul. Ett tag. Åker sedan Yamanote till Naka-Meguro som ska vara den trendiga stadsdelen som "gäller" just nu. Artister, konstnärer, inredningsbutiker och vintagebutiker samsas. Oväntat low-key och stilla. Området har en skön myskänsla, men som alltid med coola områden så ska man ha läst på innan för att veta var man hittar de "riktigt coola platserna" - det syns nämligen inte så mycket på ytan.

 
Naka-Meguro