Söndag 30/måndag 31 augusti 2017 - Årliga träffen i baren på Park Hyatt
Förra sommaren vaknade vi var och varannan morgon till nyheter om våld och blod - terror i Nice, kuppförsök i Turkiet, terror i Tyskland. Nu startar varje dag med nya cirkusliknande galenskaper från Vita huset. Han avgår, han sparkas, Scaramucci basunerar ut att han inte inte suger sin egen kuk och s vidare. Och nu försvann Scaramucci efter bara 10 dagar. Skiten tar inte slut. Och det har bara gått 6 månader ..
Annars är det mycket Nordkorea på nyheterna här. Missilerna kan skjutas längre och längre och oron finns onekligen för både Japan och USA. Däremot har ölbryggerierna goda tider i den stekande sommarhettan här - höga temperaturer under hela juli i stora delar av Japan gör att det säljs rekordmycket öl. Vi gör även vår del för att sponsra försäljningen ..
Byter hotell. Går med väskorna 2-3 kvarter i Otemachi. Tar hissen till 34e våningen. Aman Tokyo. Checkar in. Uppgraderas. Utsikt genom panoramafönster över Imperial Palace Gardens. Stunning. Hela Tokyo breder ut sig nedanför våra fötter. Shinjukus skyskrapor tornar upp sig väster om grönskan. När man tittar ut ser det ut som att det skulle ta 20 minuter att gå till Shinjuku men det tar en halvtimme med Yamanote (tunnelbane-ringlinje) att ta sig dit. Älska metropoler.
Kvävande varmt. Tung tryckande luft. 6 trappsteg och pulsen dunkar I huvudet. Är det farligt? Känslan av annalkande hjärtinfarkt bubblar inombords. En hypokondriker som mig tror visserligen att hjärtproblemen alltid ligger fyra fotsteg bort .. Och värmen är värst första dagarna sedan vänjer man sig.
Vi har varit i Tokyo ett tiotal gånger så det finns inga måsten kvar. Några idéer men inga planer. Planer är vardagen hemma. Planer är måsten. Planer kan fuck off. Vi gillar göra allt och inget. Gå, åka tåg, slöa på rummet, shoppa, äta och dricka. Dagarna blir somde blir. Går i närliggande Ginza, åker tunnelbana till Akihabara, går på en utställning i Nihonbashi. Skrikande Ljudmattor och in-your-face-design flödar tillsammans med tystnad och gamla tempel. Jag kan aldrig tröttna på blandningen.
Vi hade iochförsig planerat en kväll, Årlig träff med vår kompis Vivian Morelli från Kanada som bott i Japan i drygt 7 år. Vi träffade henne genom hennes blogg när hon bodde i Osaka för ett antal år sedan. Träffen sker numer alltid i New York-baren (Lost in Translation-baren) på Park Hyatt i Shinjuku. Lika underbart roligt varje gång. Så även denna gång. Och drinkarna levererar alltid. Vi sågs först vid 22-tiden vilket känns bra när man är i vår ålder - då kan man låtsas att man är ung på nytt och ska göra Tokyo hela natten .. Älskar att tunnelbanan genom nattmörkret hem i Tokyo. Förföriskt åker vagnarna fram genom stadsdelarna utmed Yamanote-linjen. Skulle kunna sitta kvar på tåget i flera timmar ..
Art aquarium. En årlig utställning i sommar-Tokyo som jag inte hade hört talas förut. Fiskar och akvarium designas med ljus och konstutsmyckningar. Låter det konstigt. Ja det var lite weird och halvpsykedeliskt men ändå rätt kul. Utställningen firar 10 år i år och över 7 miljoner besökare har den haft sedan starten. Ganska mycket folk när vi var där. Alla trängs och köar med sina mobilkameror framför hundratals akvarier. Och någon elektronisk loungemusik ackopanjerar föreställningen.
Flera av de stora varuhusen i Tokyo har takterasser med bland annat stora ölserveringav under sommarmånaderna. Flera har även små shrines, trädgårdar och Mitsukoshi i Nihonbahsi har en hel trädgårdshandel med en fantastisk bonsaidel. Flera kostar flera hundratusen kronor och har säkert tagit många många år av envetet arbete. Japansk perfektionism. Vi vill i princip ha alla men inser att det inte går att skeppa hem en ömtåligt växt till Sverige. Vi får njuta på plats.
På tisdagkvällen går vi till Bar high five I Ginza. Den brukar komma högt på Worlds Best Bars lista över världens bästa barer och vi har inte testat den förut. Man måste arbeta hårt hela tiden på att uppdatera vår bar-portfolio" så den håller måttet .. Det här är klassiskt Tokyo - baren ligger på en bakgata och vem man inte var den ligger så kommer man inte bara att ramla på den. Och när du väl hittar den så tar man en hiss ned i källaren och där väntar baren med endast ett tiotal sittplatser. Och detta är enbart en sitt-bar så när platserna är slut då är det fullt. Det är svårt att förklara varför men man välkomnas direkt av en fantastisk härlig och mysig atmosfär. Gemytligt. Varmhjärtad mottagning. Pitch perfect cocktails. De har inga drinkmenyer. Det börjar med att vår bartender (en amerikan från New Orleans) ställer frågor om man gillar bäst - fruity, bitter, smokey, sur och så vidare och vilka spritsort man vill ha som bas. Sedan försvinner han iväg till den japanska mixologen som syr ihop en cocktail efter önskemålen. Gillade konceptet, gillade drinkarna, gillade framför allt känslan att sitta där.
Söndag 20 december 2015 - mot Tokyo tillslut..
"Jag kan flyga jag är inte rädd" ersattes idag av "jag kan flyga det är inte försenat.."
Vaknar flera gånger under natten av att hotellbyggnaden vibrerar lätt när några större flygplan går in för landning. Går upp och skiter vid halvfyratiden. Svårt somna om. Känns som jag har jetlag innan vi ens börjat röra oss österut. Hur fan lyckas jag med den?
Kvar i fortsatt Star Wars-rus. Laddar ned The Empire Strikes Back över natten till iPaden. Alltför länge sedan jag såg. De 4,6 GB via iTunes tar 13 timmar över segt wi-fi. Knäckte jag alla andras surfande också?
Efter 1,5 dygn på flygplatser och hotell utan frisk luft tar vi en promenad genom ett närliggande bostadsområde. Väldigt närliggande. Kan inte va kul att bo med dånande jumbojetar i örat. Luften är härlig iallafall. Står still och bara andas ut och in ett tag.
Flighten avgår i tid. 10,5 timmar genom mestadels mörker. Tittar på Rymdimperiet. Dricker vin. Äter för mycket varma rostade cashewnötter. Sover några timmar. Tiden går oväntat snabbt och inte ett gupp på hela flighten. Landar Tokyo 10:20 på måndag morgonen. Och bagaget fanns med.
Fredag 18 december 2015 - dagen före dagen
På söndag landar vi i Tokyo
Dagen före Dagen. Och Dagen efter Dagen. Imorn mot Tokyo. Igår Star Wars. Svårslagen vecka. Men jag är nästan lika reseskrockfull som jag är fotbollsskrockfull så jag vågar inte säga för mycket. Som fotbollssupporter kan det alltid betyda otur att prata om ligaseger innan pokalen är utdelad. Och det är samma med semestern - den tystaste viskningen om en kommande härlig resa kan få planet att krascha. Eller skapa en jordbävning i Tokyo. Man vet aldrig ...
Hur eller hur - en vecka fylld av kul hittills. Kompisluncher. Kompis-AW. Julbord i förväg hos föräldrarna. Och så Force Awakens igår kväll. Star Wars från 77 och Empire Strikes Back tillhör mina all-time favoriter. Så jag har i princip väntat i 32 år på Han Solos och Luke Skywalkers återkomst. Och nu var det dags. Trailers har gett rejäl mersmak för den nya filmen sedan i våras och kanske kanske skulle Star Wars vara tillbaka på riktigt. Men den senaste veckan har ett växande sting av nervositet bökat i magen. Gigantiska förväntningar kan ge väldigt plågsamma besvikelser ..
Filmen levereade rejält. Den kan inte mäta sig med de första två filmerna då det finns en för stark nostalgisk aura som byggts upp runt dem sedan barndomen. Men fan va bra den var. Känslan av tid och rum försvann bara några minuter in i filmen. Jag blev ett med filmen. Och den känslan höll nästan hela filmen igenom. Det finns några detaljer i storyn jag tycker de borde gjort annorlunda men som helhet va den ungefär vad jag hade hoppats på. De nya karaktärerna kändes rätt nästan direkt och framför allt Harrison Fords återkomst gjorde mig lätt blank i ögonen. Måste se igen. Snart.
Bra filmår hittills med tre filmer jag tycker ligger på gränsen till mästerverk - Mad Max, Inside Out och Star Wars. De får slåss om guldmedaljen på min year-end-lista.
Packar. Mot Arlanda ikväll. Sova på Radisson inatt. Flyg via Köpenhamn mot Tokyo imorn. Landar på Narita Airport utanför Tokyo söndag morgon japansk tid. 9 nätter. Hemma igen 29 december. Efteråt känns semestern alltid lika kort som de tog att skriva det pågående stycket. Nu känns det bara oändligt långt och härligt.
12-15 grader på dagarna i Tokyo närmaste veckan. 4-6 grader på kvällarna/nätterna. Blir både vinterkläder och höstkläder. Mycket kläder ser det ut att bli i väskorna. Jobbigt om man ligger nära viktgränsen på baggaget redan på vägen dit..
Samma höga naiva läsambitioner som alltid.. Romaner, guider, tidningar, manga ..
Måndag 28 Juli - lång dags ångestfärd mot nattflight
Ångestklassikern nattflight är tillbaka. Avresa 23:30 från Osaka via Singapore till Koh Samui. Hel dag till förfogande innan avresa eller bara seg väntan. Brukar tyvärr välja halvtomma glaset och inte halvtfulla. Väljer lång väntan alltså. Checkar ut vid 13-tiden. Tar ett pendeltåg två stationer österut till Otsu som ligger vid Lake Biwa vilket är Japans största insjö. Tåget åker genom Kyotos omgivande berg genom gröna dalgångar med nya småstäder omgivna av nya berg innan vi kommer fram. Mysig tur.
Otsu. Över 300 000 invånare och har till och med varut huvudstad i Japan under 5 års tid på 600-talet. Lake Biwa ligger bara 7-8 minuters promenad från stationen. Himlen är perfekt blå och temperaturen är inte lika klibbigt påfrestande idag. Hjulångare som heter "Lake Michigan" åker på runt sjön. Vi går planlöst utmed vattnet någon timme och sedan vänder vi tillbaka mot stationen. Nu har vi gjort en stad vi inte visst att den fanns för några dagar sedan ... Vill man bo billigt och göra Kyoto kanske detta kan vara ett alternativ då det bara är 10 minuter till Kyotos centrastation härifrån.
Tar tåget till flygplatsen. 1.20. Flygplatsen som är byggd ute på en konstgjord ö utanför Oskaka är mäktig när man kommer från tåget. Jag går igång på stora svulstiga infrastrukturprojekt. Renzo Piano. Cool arkitekt.
Vin i loungen. Somnar innan planet har lyft. Vaknar tidigt på morgonen. Turbulens i över 1 timme. Jobbigt. Vill att det ska va över. Vill dö ett tag. Bara för att få slut på skiten. Men det går över tillslut.
Läser tidningen. Kina är tydligen nu även världens nästa största biomarknad. Det säger en del om artikeln jag läste för ett tag sedan om att fler och fler stora Hollywood-filmer är planerade att innehålla någon/några scener som är inspelade och utspelas i Kina. Årets största film i Kina är dock inhemska äventyrsfilmen Monkey King med vår Hong Kong-actionfavorit Chow Yun Fat i en av de ledande rollerna.
Söndag 27 Juli - stenträdgårdar
Nästan 100 000 personer ansökte om att få gå in i tåget som kallas Doctor Yellow på en visning igår. Bara 400 blev utvalda. Tåget används för att checka av att rälsen är som den ska och ingen privatperson har tidigare fått se tåget inifrån. Nu fick de utvalda titta i 3 vagnar i det tydligen mytomspunna tåget. Det finns onekligen en utbredd community för tågnörderi i Japan. Framför allt för shinkansen-tågen och Yamanote-tågen (ringlinjen i Tokyo). Finns att köpa allt från tågtidningar, tåglego, tågbyggsatser, tågsmycken, ätpinnar i formen av shinkansen och så vidare. Vi älskar att åka tåg i Japan. Skulle kunna åka runt varje dag i flera veckor så viss förståelse för nördandet har vi.
Soft förmiddag. Slötittar på tv från sängen. Japansk tv är motsatsen till avskalade och meditativa attraktionerna i Kyoto. In-your-face-colors. Från alla hålla hela tiden. Japanska tecken i sprakande färger sprutar över skärmen. Engelskakurs för japanska barn. Fem myror a la Japan kanske.
Regn. 20 minuters skur. Luften behaglig i 15 minuter efteråt. Sedan back-to-normal. Känslan av att infarkten är nära varje gång man går upp för en trappa.
Buss till norra Kyoto och
Daitoku-ji. Stenträdgårdar. Major Zen. Nästan folktomt. Zen på riktigt. Mycket folk kan onekligen förta en del av njutningen. De mest kända och kanske bästa attraktionerna blir därför inte alltid största upplevelserna. Gäller att ha tur med att komma vid rätt tidpunkt också. Ryogen-in. Sub-temple på området. Vi är helt ensamma och sitter på trägolvet som vetter ut mot den perfekt krattade stenträdgården. Karesansui - rock garden på japanska. Perfektion. Hur kan det vara så vackert? Antingen gillar man eller så gillar man inte. Det finns inget att förstå. Man bara fångas in i enkelheten, stillsamheten och symetrin. En munk visar hur vi ska sitta. Jag blir lite hånad för att jag är trög och inte förstår direkt. Åsa den skurken förstår allt direkt. Sedan säger han på bräcklig engelska att jag med min brist på hårsvall redan ser ut som en munk-in-the-making.
Åker buss vidare till närliggande Golden Pavillion. Passar bra att se den på nytt när jag läser boken om den. Här var det packat med folk. Det bara väller fram turister från världens alla hörn. Men den lyckas leverera ändå.
Tisdag 22 juli - mossa är bäst - så är det bara ..
Kokedera. Mosstemplet. Saiho-ji. Zen-buddistiskt mästerverk. Tänk Top Gun för trädgårdar. Up there with the best of the best. Ett av få tempel som måste bokas i förväg. Med 1600 tempel i Kyoto kan man undra om det är värt besväret att besöka något av de som kräver förhandsbokningar. Men det var det. Och dessutom var det hotellet som bokade åt oss då det inte går att göra via internet. 10:00 är vår slot.
Taxi till västra utkanten av Kyoto. Templet ligger i något som känns som ett förortsvillaområde a la Kyoto med risodlingar mellan vissa hus och ministenträdgårdar på tomterna. Blir förälskad. Nästan så jag vill ha villa för en stund. Men bara nästan så tro inget annat.
För att få tillträde till till rundturen måste man delta i en buddistisk ceremoni. Den skiljer sig lite från gång till gång - ibland ska man kopiera sutror (skriva japanska tecken enligt dokument man får) och ibland som för oss så är det bara att sitta och lyssna när munkarna ropar ut sutrorna och slår i meditationsklockorna. Rätt rogivande. Zen it is.
Trädgårdsdags. Som namnet säger är tempelträdgården full av mossa. Mängder av olika arter. Det är fantastiskt vackert men lite komiskt också när ett 30-tal personer samtidigt står och tar närbilder med sina kameror på mossan på marken. Men det är inte bara mossa. Rundturen bland dammar, skogsstigar och träd är onekligen utöver det vanliga. Det är svårt att förstå varför dessa japanska trädgårdar är så speciella. Det är ju inte min grej alls i vanliga fall men när man går här i Kyoto kommer man in i något annat läge. Och plötsligt blir jag hänförd av perfektionen, stillheten och renheten. Vill gå runt i tempelträdgårdar i flera veckor ...
Vi går och åker vidare mot nordvästra Kyoto och Arashiyama. Bamboo Forest. Ett tempel till. Kytoto ser verkligen otrolig ut med de branta gröna sluttningarna som omger staden på tre sidor. Toei Film Studios. En filmpark med samurajtema. Egentligen en rätt lam temapark men ändå småcharmig att tillbringa någon timme eller två i.
Värmebölja i flera delar av Japan. Flera tusen har förts till sjukhus i Tokyo och några har avlidit. Varmt är det. Men framför allt tryckande fuktigt. Känslan av att åska är på väg. Men det kommer ingen åska. Det bara är såhär hela tiden ... Ölen blir iallafall ännu godare när det är varmt.
Onsdag 27 november - Kärt återseende
Överdådiga och spektakulär designade butiker i Aoyama
Förkylningsstatus: sämre. Ipren var 8e timme. Mer ont i halsen. Rätt skit faktiskt. Orkar bara vara ute på ett kortare pass mitt på dagen. Sedan vila. Åsa går till och med själv ett tag på stan med jag ligger och sover. Får lite halvpanik att semestern är på väg åt helvete. Snurrar i huvudet om jag måste boka en ny Tokyo-resa till våren om jag inte frisknar till innan hemresan. Fan!
Provar värmelurar i form av grisar ...
Stålsätter mig till kvällen iallafall. Vi ska träffa vår japan-baserade kompis Vivian och det tänker jag inte missa. Blir alltid lite på avundsjuk på att hon gör det man själv har fegat ur på - hon bodde först något år i Seoul och har nu bott i Japan i snart 4 år. Hon har följt drömmarna och slitit hårt för att kunna bo här. Fan va rätt. Seoul, Osaka och Tokyo. Vi Stockholm forever. Say no more. Jag vet att i slutändan är verkligheten mer nyanserad än så. De flesta dagar är ändå vardag var och när man än befinner sig. Och gräser är onekligen alltid grönare på andra sidan ...
Lost in Translation-baren på Park Hyatt Tokyo. Vi sågs här förra gången också. Det ska bli vårt stamhak för årliga träffar. 4e gången jag och Åsa kommer hit. Får en kick varje gång. Staden glimrar som allra bäst i mörkret från 60e våningen i New York-baren. Vivian har med sig sin japanska boyfriend - han har bott i Sverige i 3 månader för förra år sedan och har bättre koll på svensk musik än vad jag har. Vad är oddsen för det. Vi har en fantastisk kväll. Massa intressanta diskussioner om kulturella skillnader. Bland annat berättar de att japaner som bott utomlands kan får svårt att få att få jobb när de kommer tillbaka till Japan för att de vant sig vid högre grad av frihet på arbetsplatsen. Intressant.
Crispy duck fat fries - en Park Hyatt klassiker
Håller förkylningen i schack och tar någon av de sista tunnelbanetågen hem.
Tisdag 26 november - dagsutflykt till Nikko
Ont i halsen. Lätt feber. Ont i kroppen. Småförkyld helt enkelt. Och svårt att sova. Det värsta med jet-lagen är inte att man är trött eller hungrig på udda tider - det är att jag och Åsa tar olika lång tid på oss att anpassa oss. Åsa gick in i Japan-tid-zonen nästan direkt medan jag är i något mellanläge. Så det är alltid någon av oss som är trött men aldrig samtidigt. Och vi är hungriga vid olika tidpunkter. Frustrerande.
Ipren. Bafucin. Mot
Nikko. 2 timmars tågresa norr om Tokyo. Alltid kul och enkelt att tåga runt i Japan även om det ska bytas tåg och perronger någon eller några gånger för att komma fram. Lagom spännande äventyr för play-it-safe-storstadsmänniskor som oss. Det är alltid svårt att avgöra var Tokyo börjar och slutar. Vad är stad, vad är förort, var börjar nästa stad? Efter cirka 25-30 minuter på tåget känns det fortfarande som det är stad men det kanske är någon närliggande stad som byggts samman med Tokyo. Går inte att avgöra. Gillar känslan av oändligt myllrande sammanflätade urbana områden.
Nikko är en mindre stad på cirka 90 000 invånare (mindre med japanska mått mätt iallafall) omgiven av berg och skogsområden. Ett gammalt japanskt ordspråk säger att man inte är nöjd innan man har varit i Nikko. Huvudorsaken till att japaner och turister åker hit är delvis naturen men även för att flera tempelområden ligger vackert utspridda i skogsparker. Här ligger också den mest kända av alla Shoguns begravd - Ieyasu Tokugawa - i ett spektakulärt och överdådigt mausoleum. När man kommer ut från tågstationen och går uppför Main Street kommer jag att tänka på den amerikanska staden i första Rambo-filmen. Liten, låga hus, omgiven av branta berg åt flera håll.
Staden i sig är inte märkvärdig men de omgivande parkena har en skön mytisk känsla över sig. Det är verkligen inte Nara eller Kyoto och det är lite för mycket turister på några av sighterna - men det är ändå en väldigt trivsam dagsutflykt. Höstfärgerna är på topp också. Bladverken går all-in med hela skalan av praktfulla färger.
Några timmars promenerande sedan vänder vi tilbaka hem igen med en alternativ 2-timmars-tågtur. Älskar att glida genom mörkret sittandes i tåget. Vi verkar vara de enda icke-asiaterna på vägen hem i vagnen. Skönt dt med.
Måndag 25 november - Daikanyama
Precis som Trump Soho i somras ingår det en app som man kan läsa digitala betaltidningar gratis med under tiden som vi bor här. Det kommer nog snart till alla hotell. PressReader heter appen och det går att välja en massa tidningar från världens alla hörn. På semestern är jag dock extremt old-world-pappers-fanatiker vad gäller morgontidning på rummet och till hotellfrukosten. Lyckligvis får vi även Japan Times i pappersform på morgonen. Njuter så länge det varar.
Hotellet har eget bagery med cafe på bottenvåningen
Hotellfrukost i lobbyrestaurangen. Bär. Bacon. Grönt japanskt te. Bra start. Fortsätter med välgörande hård massage hotellets Spa. Kan en morgon börja bättre än så här? Och sedan väntar ett ljummet Tokyo precis utanför dörren. Livet som det borde vara varje vecka.
Ringlinjen Yamanote som går ovanför jord till Ebisu i sydöstra Tokyo. Promenerar vidare till Daikanyama. Trendigt område med coola butiker som ofta döljs inne på bakgator eller i gränder. Letar man efter speciell affär måste man ha kollat upp läget på en karta innan annars är det rena turen om man hittar rätt. Laid back. Low key. Coolt. Vi alltså ...
Fikar utomhus. Solen värmer. Lever igen. Mitt i Daikanyama ligger japanska bokkedjan Tsutayas flagship store. Det är mer av ett bokvaruhus än bokaffär. Den öppnade för ungefär 2 år sedan och är onekligen en ambitiös och vågad satsning. Tre sammansatta byggnader där en hel våning exempelvis har CD-skivor. Vem öppnar en våning för CD-skivor idag? Inredningen är otroligt hemtrevlig med flera caféer och till och med en bar. Och utbudet av tidningar och roliga faktaböcker är enormt stor. Hade jag kunnat läsa japanska hade det här varit en av mina favoritaffärer i hela världen. Nu är et kul ändå. Kan stå och bläddra i de japanska designböckerna i flera timmar även om jag inte fattar ett ord.
Middag på rummet
Den perfekta dagen fortsätter ända till läggdags. En perfekt japansk biff och hotellets bubbelpool rundar av. Ok - lite japanska udda tävlingar och ett soffprogram med Keanu Reeves där han äter soba och promotar sin nya film hinner vi se på tv också innan vi somnar. Hur ska vi slå det här imorgon?
De flesta hotellpooler i Japan kräver badmössa - avskyr töntkänslan ...
Söndag 24 november - Tokyo
Alla announcements på flighten är på svenska eller danska följt av engelska och japanska. Bara vi hör japanskan i högtalarsystemet ombord ler vi. Semester. Japan. Snart framme. Bra uppladdning. De gånger det är på danska är det lika omöjligt att förstå som alltid. Nästan märkligt att man inte lärt sig förstå danska alls efter alla dessa år. Jag fattar verkligen ingenting.
Landar straxt efter 10 på förmiddagen på Narita. Omfamnas omedelbart av ljuden, atmosfären och den makalöst vänliga servicen. Känslan av att bli omhändertagen kommer direkt och är både underbar och total. Och ljud överallt. I högtalarna, personalen som bockar och välkomnar när man ska åka rulltrappa, tågbiljettförsäljaren på flytplatsen. Våra nyvunna japanskakunskaper gör att man snappar upp ett och annat men det mesta låter bara som uppmuntrande ljud. Och jag fullkomligt älskar det.
En timmes Narita Express-tåg till Tokyo Station. Det borde bara vara segt efter en lång flight men nu är vi i extas-mode så allt känns bara roligt.
Tokyo är en stad vi båda avgudar men som jag ändå är osäker på om jag skulle rekommendera till vemsomhelst. Det är metropolen mer än någon annan stad. Mer än både New York, London eller Hong Kong. Dess urban sprawl är enorm men det är inte många sevärdheter av klassiskt snitt och arkitekturen kan nog uppfattas som grå och tråkig. Och flera stadsdelar är försvinnande lika för den oinvigde. Men japanerna själva, metropolkänslan a la Blader Runner, shoppingen, fantastisk design insprängd där man minst anar det är några saker som gör den unik och mästerlig.
Utiskten från rummet
Peninsula Hotel. Några minuter från Tokyo Station i Yurakucho. Vi bodde där förra gången. Ett av de bästa vi bott på. 22a våningen med utsikt både över parken med Imperial Palace och mot skraporna och myllret i Ginza och Marunouchi. 8 nätter här. Kommer bli super! Den äldre mannen som visar oss upp till rummet tackar och bugar 4-5 gånger innan vi ens kommit in i rummet. Jag vet inte hur de bär sig åt men det finns en sådan värdighet och stil i servicen. Kan inte se att en amerikan eller europé skulle kunna göra om det utan att det skulle kännas tillgjort eller underdånigt. Nu är det bara perfekt.
16 grader ute. Vårkänsla. Blå himmel. T-shirt och tunn jacka. Går i parken. Njuter. Pang. Dead tired. Jet-lagen smög sig på med sedvanlig okänslighet. Sover 2,5 timme. Kväll. Ny promenad. Mörkret faller. Njuter vidare. Champagne på rummet. Badar i badkaret. Somnar vid 01:30
Champagne på rummet
Julskyltning överallt redan
Lördag 23 november - Avresa
Liten chipsbox på flight nummer 1
Flighten går 10. Står i duschen på hotellrummet vid 08:45. Den känslan. Rekord i soft flygmorgon. Incheckningen gjordes igår kväll och vi har 5 minuter från rummet till security och där kan vi ta fasttrack om det är kö. Så verkligen noll brådska. Lätt huvudvärk. Vinet från igår? Huvudvärk av två glas vin är mer ålderssyndrom än jag vill veta av ... En bra hotellfrukost senare är jag i något bättre form.
Känner mig så pass lugn att jag hoppar sobrilen innan flighten till Köpenhamn. Första gången på flera år. En del av mig nojar någonstans att det kan föra otur med sig att tro att flighten ska bli ok ... Men det är ett inte ett bump på timmesflighten till grannlandet i söder.
Senaste numret av Monocle fanns på Köpenhamns flygpltas - flighten är rädda ...
4 timmars väntan i Köpenhamn. 1 timme går fort men sedan stannar klockan. Sitter av tiden i SAS-loungen. Den är riktigt bra. Stor, rymlig, ljusa träslag och lugnande tyst. En oas bortom hetsen och bruset. Äter för mycket gratischips dock. Magont. Dåligt taktiskt drag inför en 11-timmarsflight.
Sobrildags tillslut. Mot Tokyo. Sängsätena i Business regerar verkligen. Men att SAS inte har implementerat WiFi på sina långflighter är verkligen pissdåligt. Varför började de med införandet på 737 på kortflighterna. Vem fan bryr sig om det går att surfa på 40-minuters flighten mellan Arlanda och Oslo? Spelar ett helt underbart fotbollsspel på mobilen. Score Goals. Du ska återskapa berömda mål från olika årtionden genom att få till passningarna och skotten fram till målen. Nördkul på underbar nivå. Van Bastens 2-0 från EM-finalen 88. Ni som fattar ni fattar. Fastnar helt. Borde försöka sova men spelet vill ha mig ...
Lördagen blir till Söndag någonstans över Sibirien. Tokyo närmar sig.
Tisdag 10 Juli - Sayonara Japan
Snabbfrukost innan tidig avfärd mot flygplatsenHej då Japan. Hej igen Singapore. Satan va tiden försvinner iväg raketfart. Tidsuppfattningen lever en parallellvärld när man är bortrest och åker runt långt hemifrån. Japan känns som en annan semester efter bara några timmar i Singapore. Och Shanghaidelen av semstern? Har den ens hänt? Sitter på 6-timmarsflighten med Singapore Airlines från Osaka och funderar på vart jag vill åka på nästa Japan-resa? Fukuoka, Okinawa och Hiroshima låter som spännande resmål. Till jul kanske ...
Landar i Singapore 30 minuter innan utsatt tid. Småbumpig flight. Som alltid är man halvvägs till hotellet på nolltid. Effektivitet är alltid Changi Airports adelsmärke. Checkar in på
Four Seasons Hotel på Orchard Boulevard. Hemmakänsla. Allt är bekant. Känner igen de flesta Porters till och med. Skönt. Nu väntar vila, göra ingengting, äta, och dricka. Kanske shoppa. Slut. Försöka iallafall ...
Utiskt från hotellrummet
Måndag 9 Juli - Sumo i Nagoya
Vi har pratat om att se
sumo live rätt många gånger men aldrig fått ihop det. Endast 6 turneringar om året (3 i Tokyo, 1 i Nagoya, 1 i Osaka och 1 i Fukuoka) så det gäller att ha lite tur. Idag måndag var dag 2 av 15 i sommarens Nagoya-turnering. Nagoya ligger 35 minuters Shinkansen norrut från Kyoto - så vi tog chansen. Det blev sumo. Och fan va kul det var! Både matcherna och allting runt omkring är omgärdat av så mycket traditioner och detaljer. Och de stora jättarna på mattan - shit när man ser de live utanför arenan. Det är inte bara en stor mage - de är ofta väldigt långa också så de ser verkligen gigantiska ut. Vansinnigt rolig dag.
Downtown NagoyaVi börjar dagen med att vela mellan olika alternativ. Sista dagen i Japan. Måste gör något extra kul. Hyra cyklar och åka runt i nordvästra Kyoto. Åka till Kobe och kanske äta Kobe beef på plats. Eller Nagoya och kanske möjlighet att se sumo. Svårt val. Vi har så svårt att bestämma oss att vi går till centralstationen och bestämmer att vi bestämmer när vi är där. Inte ens då känns det lätt men Åsa går fram till automaten och kollar på priser och tider för Nagoya. Just in case ... Klockan är straxt före 12. Ett tåg går 12:06 till Nagoya. Fan - vi kör på det! Sagt och gjort - några minuter senare sitter vi på snabbtåget mot
Nagoya.
Nagoya är Japans 4e största stad. Tokyo, Yokohama och Osaka ligger på platserna före. Då har vi varit i de fyra största nu. Sapporo ligger 5a, men den ligger lite mer off i norra Japan så den kan bli svårare att kassera in. 2,2 miljoner bor i själva staden och över 8 miljoner dess "Metropolitan area". Nagoya är kanske mest känd för att Toyota har sitt högkvarter en bit utanför staden. Laddade ned en Nagoya-app innan avresa för att se vad man kan titta på och få en hygglig karta om det behövs.
En tursitinformation ligger inne i centralstationen. De visar hur man åker till sumo-arenan men säger också att datorn säger att det är utsålt idag. Lite surt men kul utflykt ändå tänker jag. Men som så ofta går det att köpa biljetter på plats vid arenan. Inte gratis direkt. Näst billigaste sektionen som vi köpte till kostade cirka 700 kronor per person. Men det var det fan värt. Det pågår matcher redan från morgonkvisten men det bättre klasserna börjar först straxt efter 14 och förstadivisionen kommer in på arenan 15:45. Vi hinner med Nagoya Castle som ligger i samma park som sumoarenan innan vi sätter oss på våra platser.
Smällhett. Blå himmel. Promenerar genom parken. Borgen påminner ganska mycket om de i Osaka. Vacker och magnifik, men börjar spritta för mycket i sumo-benen för att riktigt kunna njuta. Bort till arenan igen. En kul detalj är att stå utanför insläppet och se när alla brottarna anländer 1 och 1 på ett förutbestämt avsläppningsställe. Några få poliser och vakter men inga kravallstaket eller annat emellan de väntande fansen och brottarna. Varje sumobrottare har ett litet entiurage med sig som bär alla deras utrustning. Och som sagt var - fan va stora de är ...
Våra sköna sittplatser ...Vi har box-seats. De låter VIP. Det kanske det är men givetvis sitter man på en tunn kudde på golvet och det saknas ryggstöd. Försöker att inte tänka på morgondagens ryggvärk ... Någonstans är det ändå lite kul att man sitter på golvet - förstärket känslan av traditoner. Och traditioner, ceremonier och massor av rigorösa detaljer finns det gott om. Hundratals av år sumobrottning ligger som ett hinna över inramningen. Bara att se de traditionella kläderna på domarna eller shinto-taket som hänger över ringen får oss Japanofiler att rysa av välbehag. Enskilda individer verkar till exempel ansvara för att bara byta kuddar mellan sumobrottarna när de vid bestämda tillfällen innan sin egen match ska sätta sig vid ringside. Och när kuddbäraren möter en sumo måste han givetvis alltid stanna upp och släppa förbi sumon innan han kan gå vidare. Små detaljer överallt.
Krävs en sumo för att jag ska se smal ut ...Sumo är inte riktigt lika stort i Japan längre som det en gång var, men det är fortfarande stort. Dessutom har flera av de bästa brottarna de senaste åren kommit från Mongoliet och inte från Japan. Bland annat den enda nuvarande Yokozunan (ungefär stormästaren)
Hakuho. Det har bara funnits 69 Yokozuner de senaste 300 åren. Lång historia som sagt var. Matcherna i sig är korta men fascinerande roliga, men det är hela inramningen som gör det till ett helt unikt event.
Åker hem. Hade velat se mer av staden men någon annan gång. Slås igen av hur smidigt allting fungerar. Byter tunnelbana två gånger i Nagoya. Går direkt i gångar vidare till Shinkansen mot Kyoto. Väl framme i Kyoto vändtar nya gångar till tunnelbanan som ska ta oss till downtown för en fika med Kjell och Sofia som ny kommit till Kyoto. Tusentals mil hemifrån i städer man aldrig varit i och allting bara glider igenom perfekt. Känner mig som en sann Urban contemporary master flera gånger. Livet är bäst när man är på semester.
Fika på Tullys vid 21-tiden. Kjell och Sofia verkar vara på väg att snöa in på Japan de med. Bra med flera anhängare. Kort promenad tillsammans sedan åker vi hem för att packa då flygbuss ska hämta oss utanför hotellet redan vid 7-tiden imorgon.
Söndag 8 Juli - Fushimi Inari
Bara för att alla verkligen ska förstå vikten av det här med hotellfrukostar fullt ut. Ibland händer det att jag vaknar till vid 3-tiden på morgonen. Halvt sovande tittar jag till tiden på mobilklockan. Ja - snart är det frukost igen tänker jag lyckligt och så återvänder jag till sussriket igen. Det är på den nivån. Bara så att ni vet.
Det är verkligen många japaner här i Kyoto som går omkring i traditionella kläder. Om det är Kyoto-borna själva eller om det är japanska turister som sätter på sig kläderna när de besöker deras historiska vagga vet jag inte. Men när man står och trängs på bussen eller i kön på 7-11 och hamnar bredvid ett par som är klädda i "japansk folkdräkt" - kan vi inte låta bli att le lite. Inte ett hånfullt leende - bara roligt. Tänk om vi skulle gå omkring i folkdräkt hemma på gatorna i Stockholm - för mig är det iallafall rätt långt bort. Men vi kanske borde införa det bara för att locka hit fler turister.
Tunnelbanan till Fushimi Inari - två stopp söderut från oss. Vi gjorde det första gången vi var här, men det är verkligen fascinerande kul. Du går upp för ett berg inne i skogen på en stig genom tusentals torii gates. Det tar fan aldrig slut. Och det är dessutom rejält brant så efter någon kilometer börjar det suga på krafterna rejält i den varma och kvava luften. Företag köper eller sponsrar enskilda gates. Det finns fikastopp och vending machines nästan var 100e meter, men ju längre upp du kommer desto glesare med turister är det. Svårt att förklara exakt varför det är så kul - men alla dessa röda torii gates mot den vackra omgivande skogen är magisk.
Snabbvila på hotellet. Snabblunch på McDonalds.Tjejen i kassan har en sådan där fantastisk gullig och lite pipigt värnlös röst när hon pratar engelska. Jag kan bli förälskad för mindre.
Heian-Jingu. Världens största torii gate vaktar ingången (34 meter upp till toppen). Shinto shrine. När Charlotte i Lost in Translation var nere i Kyoto var hon här. Allt sådant måste utforskas. Vacker trädgård. Som alltid. Plus att huset som finns på den japanska 10 Yen-myntet ligger inne i parken.
Denna bro/byggnad finns på alla 10 Yen-mynt
Vi äter grillad mat på kvällen. Äkta japansk biff (dock ej kobe beef) som är så mör att kniven bara glider igenom köttet när jag ska skära. Wow. Levererade big time. Åsas körde på fisk som var fantastiskt den med. Några drinkar på det och så har även den dagen försvunnit till historien.
Lördag 7 juli - Jagar en geisha
Hes. Ont i halsen. Förmodligen lite feber. Orkar jag gå ut idag. Varje morgon börjar likadant i Kyoto. Ipren. Frukost. Duscha av mig. Ok det funkar nog att gå ut lite … 8-9 timmars promenad senare åter på hotellrummet helt jävla död. Känner mig sämre än på morgonen. Konstigt att det inte går över …
Älskar Tokyo Staions arkitetur. Riktigt tuff.
Jag förstår egentligen inte vad det är som gör att mossa, små dammar, grus och stenar plötsligt når sådana oanade höjder här. Trädgårdsvandring är inte med på min 1000-i-topp i vanliga fall. Möjligen TOP100-tråkiga saker. Här gör vi trädgårdssafari och mossa är plötsligt wow. Hur fan gick det till? Så vi kör en dag till fylld av tempel. trädgårdar, slott och en jävla massa mossa.
Förutom de 3-4 största attraktionerna - Golden Pavillion, Ryoan-ji, Kiyumizu-dera och kanske någon mer så är det behagligt lite med folk överallt. Med över 1000 tempel blir det bra spridning på turisterna. Skönt.
Gion. Geisha-land. Eller Geiko som det heter på japanska. Mellan 18:00-19:00 är de på väg till någon restaurang för att underhålla. Går man omkring i Gion den timmen är chansen relativt stor att man får syn på någon. Vi har sett några genom åren, men har inte någon bra bild jag är riktigt nöjd med så vi tar en tur genom stadsdelen för att pröva lyckan. Plötsligt ser vi 50 meter bort en geisha gå. Nu jävlar. Turisten i mig tar sats - jag springer allt vad jag kan för att koma ikapp geishan för att få till ett bra foto. Klappjakten fortsätter 5-6 kvarter. Jag löper förbi en annan turist som också joggar efter geishan med kameran i satt beredskap. Hur jävla stört som helst och det är jag som är mest patetisk, men men… Över gatorna, mellan bilarna ... Får i slutändan bara till ett foto i sidled innan hon svänger in till sin slutdestination.
Alltid spännande då man ska handla proviant in någon livsmedelsbutik. Få produkter har engelsk text överhuvudtaget. Vad är det för smak på chipsen? Är det en grönsak eller vad är det där egentligen? Ganska kul också iochförsig.
Fredag 6 Juli - Rådjursstaden Nara
Duggregn. Spöregn. Totalt skyfall. Sol. Regn igen. Hela dagen växlade väder var 15-20e minut. Men kvavt och varmt hela tiden. Svettig eller regnblöt - efter några timmar är det samma sak. Märker ingen skillnad. Fuktig hur eller hur. Paraplyet jag köpte för cirka 50 kronor i en Lawson-butik (ungefär som 7-11) på förmiddagen var ändå ett klipp. Annars hade jag fått vrida ur kläderna redan innan lunch.
Frukost. Läser Röda Rummet. Lite svårt att komma in i språket inledningsvis, men vilken underbar cynism. Alla drivs bara av egon, maktspel, fåfänga, avundsjuka eller dylikt. Varje stavelse i varje replik hos karaktärerna är för att tillfredsställa något av reptilhjärnans grundläggande svarta sidor. Helt underbart.
Tunnelbanan från närliggande Shichijo till Tofukuji i södra Kyoto. Lite som delar av Södermalm - mer av bostadsområde än pulserande stadsdel. Åsa har kollat upp ett Zen-buddhistiskt tempel - med samma namn som stationen - Tofuku-ji. Åsa levererar. Snygga byggnader, vacker grön park - och vår favorit - stenträdgårdar. Zen moment. Folktomt. Stilla. Avskalat. Stilrent. Pratar med några japanska tjejer - de kommer från Okayama. Det ligger 1 timmes Shinkansen söder om Kyoto. Vi har bytt tåg där vid en tidigare resa.
De flesta tempel, trädgårdar, shrines i Kyoto har oftast en öppen del där det går att titta på någon eller några byggnader utifrån utan att betala inträde, men vill man titta in i byggnaderna eller se bakgårdar då brukar det kosta mellan cirka 40-60 kronor per vuxen. Det är det oftast värt.
Åker tåg till grannstaden Nara. 45 minuters lätt gungande som får Åsa att somna efter bara några minuter. Älskar tåg i Japan. Enkelt. Snabbt. Roligt. Nara har under en kortare period varit huvudstad i Japan men idag är den framför allt landets näst förnämsta kulturhistoriska stad efter Kyoto. Och Nara visar sig precis som Kyoto vara en theme-park för grown-ups. Framför allt finns det ett jättelikt komplex av sammanflätade parker där attraktionerna ligger som ett pärlband. Som en theme park som sagt var - med en oändlig massa rider att åka.
Todai-ji - världens största träbyggnad
Jag ler ibland för mig - wow bara. Stockholm har inte en historisk byggnad som skulle vara nära TOP10 i Nara. Här går vi in i världens största träbyggnad och sedan runt hörnet ligger något tempel från 800-talet och så fortsätter det hela eftermiddagen. Rätt amazing. Men gillar man inte tempel och gamla hus - hoppa över Nara utan att tänka! Som modern storstad finns det hetare alternativ ...
Ja och så var det rådjuren … Det går omkring 1200 lösa rådjur i parkerna i Nara. De är ungefär lika tama och orädda för människor som makaker brukar vara. De jagar människor som har mat på sig. Ett av djuren började nafsa inne i min byxficka efter mat. Och när Åsa köpte rådjursmat blir de helt galna. Hon blir omringad av en hord på 30 sekunder. Galenskap. Men rätt kul också. Får för mig att Nara-borna är lite kluvna till rådjuren. När vi fick en karta till staden på ett turistkontor på tågstationen rullade damen med ögonen när rådjuren kom på tal …
Torsdag 5 Juli - Shinkansen till Kyoto
Tjock i halsen. Känns som lite feber. Asiensyndromet. Går inte att vara 3 veckor på semester i Asien utan att bli lite förkyld. Blandar man smällhetta, iskalla gallerior, ständigt fuktiga kläder av både luftfuktighet och spöregn samt en rejäl dos kraftiga avgaser - då kan det bara sluta på ett sätt. Blä. Ipren it is.
Sorg över att lämna Tokyo. 2 dagar är för lite även om vi varit där ett flertal gånger förut. Men ändå rätt att åka vidare. Kyoto väntar. Shinkansen vid 11:30. Framme Kyoto Station 13:50.
Vi bor på Hyatt Regency vilket vi gjort två gånger förut. Bra hotell. Bra service. Kul design. Får rum på bottenvåningen. Det går att öppna fönstret och kliva ut i en del av hotellets trädgård som nästan påminner om en brant lutande skogsdunge. Det ligger en damm bakom häcken som döljer rummen utifrån. Paddor och syrsor spelar högljudd musik där hela natten lång. Love it.
Trötta. Tar ändå en kort promenad genom världens bästa historiska stad. Blir varje gång förvånad över omfattningen av välbevarade hus och tempel. Och hur påtaglig känslan av traditioner, japansk design och historia är här. Pure fucking magic! Rom, Istanbul och Florens med flera har ju ingenting att sätta emot.
Massage på hotellets spa. Får saké i fotbadet innan massagen. Ska lösa upp något i kroppen. Roligt hur eller hur. Somnar redan 10-15 minuter in behandlingen. Massagedvala. Världens behagligaste och mest avslappnade tillstånd?
Room service
Slötittar på japanska tv-kanaler. Min favorittyp av program (trots att jag inte fattar ett ord) är när en liten grupp japaner åker iväg och turistar på obskyra småorter i Japan och ska testa lokala matspecialiteter. Underbart rogivande. Alla kvinnor som uppträder med män på tv pratar jämnt (ok inte jämnt men ofta) med gälla pipiga röster och kvittrar fram aaaahhhh eller ohhhhh för att visa förvåning eller uppskattning över vad som helst. Kan inte låta bli att gilla det också även om det känns som att det säger något om hur långt Japan kommit med könsrollerna i samhället.
Somnar tidigt
Onsdag 4 Juli - Kjell 40 år på plats
Åsa provar (och köper sedan även) hotellrummets fantastiskt snygga yukata
Frukost i hotellets lobbylounge. Gott som fan. Kort promenad genom Marunouchi. Lite förmiddagsshopping. Bra start på lysande dag.
Min bror Kjell fyller gubbe idag. 40 jävla år. Svindel över tidens gång. Han och hans tjej Sofia befinner sig otroligt nog i Tokyo samtidigt som vi. De bokade sin Japan-resa för bara cirka två veckor sedan och visste inte att vi skulle vara där samtidigt. Vad är oddsen för det? Så vi har 1.5 dag när vi befinner oss samtidigt i Tokyo och sedan även någon dag när vi är samtidigt i Kyoto. Rätt jävla coolt faktiskt. Japan-premiär för dem. De bor på Cerulean Tower i Shibuya. Hur eller hur - vårt hotell har en lyx-kak-choklad-butik-cafe på bottenvåningen så vi bjöd över dem på lunchfika hos oss. Härliga bakverk men riktigt riktigt mastiga. På fyra tuggar går det från sagolikt till känsla av tung och fet sten i magen.
Födelsedagslunch på McDnalds...
Vi gör tonåriga Harajuku och grown-up exklusiva Omotesando och Aoyama tillsammans på eftermiddagen. Våra favorit-neighbourhoods. Cafeer, butiker, gallerier som aldrig tar slut. Köper kortbyxor och kortärmad skjorta i LV-butiken. Så var den här semesterns klädkonto förbrukat … Skit också - vi har ju 17 resdagar kvar. Måste lösas på något sätt. Löneförhandling vid hemkomst? :)
Kjell och Sofia ska äta 5-rätter middag i Shibuya. Vi åker hela vägen hem till hotellet, fixar till oss snabbt och åker till sedan till Park Hyatt i Shinjuku för att träffa Vivian Morelli som vi träffade i Osaka förra året. Då bodde hon där men numer bor hon i Tokyo. Hon kommer från Kanada men har bott i flera år i Japan och vi lärde känna henne via hennes expat-blogg om livet i Japan. Precis som vi är hon halvt besatt av filmen Lost In Translation så vi bara måste ju träffas i "The New York Bar" från filmen. Hon är också en av få personer vi känner som fattar våra böjelser för samtida asiatisk mediakultur såsom Takeshi Kitano, Wong Kar Wai, sydkoreanska gangserfilmer etc
Vi har varit i baren tidigare, men det är coolt varje gång. Utsikten från 52 våningen över hela Tokyo som glittrar förföriskt i mörkret är mytiskt vacker. Enastående. Vivian jobbar bland annat som frilansare åt en engelskspråkig nöjestidning. En blandning mellan Nöjesguiden och kvällstidningarnas fredagsnöjesbilagor. Kul uppdrag i en av världens ballaste städer. Live avis.
Många alltför goda och magstarkt dyra drinkar senare trillar vi hem i Tokyo-natten. Helgrym kväll. Vi enas om att försöka få till en årlig träff någonstans i världen i någon läcker metropol. Ser fram emot det. Ser inte fram emot att vakna imorgon. Det kommer vara dunka i huvudet. Ljudet av för mycket alkohol dagen innan ...
Hektisk och fantastisk dag i Tokyo avslutas att vi inte kommer in i vår safety box på rummet. Jag måste ha låst den med en annan kod än den vi använt i 15 år på varande semester. Efter tre försök är vi utlåsta … Duktigt Mats. Får ringa efter upplåsning. Endast "Manager on duty" kan låsa upp boxen. Vi beslutar att han får komma 08:00 dagen därpå för att fixa upp boxen ..
Tisdag 3 Juli - Tokyo
Shanghai Daily hade en artikel om att extra security measures precis implementerats på flygplatsen och att man bör vara där 4 timmar innan flight för internationella avgångar. 4 timmar! Vi chansar på att det inte kan vara så illa och vi satsar på att 2 timmar innan flight ska räcka. Myndigheterna har inte angett några skäl till säkerhetsförändringarna, men tydligen var det bland annat en kapning på e inrikesflight i Kina nyligen.
Breda boulevarder kantade av trädaléer tar oss igenom Pudong mot flygplatsen. De nya områdena som byggs i och runt Shanghai ser rätt gröna ut med många parkoaser, gräsmattor och träd som bryter av mot alla nya huslängor.
Vi hade förmodligen kunnat vara på flygplatsen 1 timme innan avgång. Inga köer. Inga specialare vid Security. Delta tar oss på en 3 timmars flight till Tokyo och Narita Airport. Landar vid 13-tiden. Narita Express in till Tokyo Station. Ser på skärmar inne i tåget att ett ankommande tåg till Tokyo är försenat på grund av jordbävning. Lite rysning, men det visar sig inte vara något allvarligt.
Peninsula Hotel Tokyo. 10 minuters promenad från Tokyo Station. 5 minuter till Ginza. 1 minut till Hibiya Park. Yurakucho närmaste Yamanote-line station. Bra läge. Bra hotell. Bra rum. Bra allt. Uppgraderat rum för att vi bokade via American Express. Bra det med. Väldigt high-tech rum. Knappar som styr allt möjligt överallt. Bland annat en helt makalöst kul feature vi aldrig sett någon annanstans - på väggen intill badkaret finns en knapp som det står "Spa" på. Tryck. Rummet släcks ned helt och spa-musik börjar automatiskt spela i högtalare inne i badrummet. Haha - I love it. Hög hotellnördfaktor på den.
Japan. Tokyo. Känns nästan som att komma hem. Familjärt. Underbart. Vimlet. Servicen. Ljuden. Svårslaget. Ginza. Lyckas hitta sushi-baren från filmen "Jiro Dreams of Sushi". Inte för att äta där - bara för att se den. En lyxsushi-bar med 3 Michelin-stjärnor beläget nere i tunnelbanan. Bara i Japan.
Regn. Yamanote till Shibya. Tokyo är aldrig mer Blade Runner är när det är mörkt och regnar och du befinner dig i Shibya eller Shinjuku. Kärlek. Urban wet-dream. Svårslaget.
Shanghai Daily hade en artikel om att extra security measures precis implementerats på flygplatsen och att man bör vara där 4 timmar innan flight för internationella avgångar. 4 timmar! Vi chansar på att det inte kan vara så illa och vi satsar på att 2 timmar innan flight ska räcka. Myndigheterna har inte angett några skäl till säkerhetsförändringarna, men tydligen var det bland annat en kapning på en inrikesflight i Kina nyligen.
Breda boulevarder kantade av trädaléer tar oss igenom Pudong mot flygplatsen. De nya områdena som byggs i och runt Shanghai ser rätt gröna ut med många parkoaser, gräsmattor och träd som bryter av mot alla nya huslängor.
Tokyo från hotellrummetVi hade förmodligen kunnat vara på flygplatsen 1 timme innan avgång. Inga köer. Inga specialare vid Security. Delta tar oss på en 3 timmars flight till Tokyo och Narita Airport. Landar vid 13-tiden. Narita Express in till Tokyo Station. Ser på skärmar inne i tåget att ett ankommande tåg till Tokyo är försenat på grund av jordbävning. Lite rysning, men det visar sig inte vara något allvarligt.
Peninsula Hotel Tokyo. 10 minuters promenad från Tokyo Station. 5 minuter till Ginza. 1 minut till Hibiya Park. Yurakucho närmaste Yamanote-line station. Bra läge. Bra hotell. Bra rum. Bra allt. Uppgraderat rum för att vi bokade via American Express. Bra det med. Väldigt high-tech rum. Knappar som styr allt möjligt överallt. Bland annat en helt makalöst kul feature vi aldrig sett någon annanstans - på väggen intill badkaret finns en knapp som det står "Spa" på. Tryck. Rummet släcks ned helt och spa-musik börjar automatiskt spela i högtalare inne i badrummet. Haha - I love it. Hög hotellnördfaktor på den.
Japan. Tokyo. Känns nästan som att komma hem. Familjärt. Underbart. Vimlet. Servicen. Ljuden. Svårslaget. Ginza. Lyckas hitta sushi-baren från filmen
"Jiro Dreams of Sushi". Inte för att äta där - bara för att se den. En lyxsushi-bar med 3 Michelin-stjärnor beläget nere i tunnelbanan. Bara i Japan.
Regn. Yamanote till Shibya. Tokyo är aldrig mer Blade Runner är när det är mörkt och regnar och du befinner dig i Shibya eller Shinjuku. Kärlek. Urban wet-dream. Svårslaget.
Söndag 31 juli - Aldrig mer nattflight
Åsa köpte bulle eller macka på flygplatsen i Japan - även efter hon ätit den var det lite oklart om det var en macka eller en bulle. Någon typ av vaniljsmak fanns med ...
I teorin är nattflight da shit. Slipper betala en hotellnatt. Slipper slösa värdefull dagsemestertid på att flyga. När du kliver av flighten är det morgon och det är bara att köra igång shoppingen direkt eller vad det nu är som står på schemat. I verkigheten är nattflight = skit. Dagen du ska flyga på natten är mest en lång seg väntan på att flyga. Det är svårt att sova någon djupare skönsömn (to say the fucking least) så hela följdande dag blir att sova igen eller göra stan i zoombie-mode. Nattflight suger. End of story.
Wallpaper Magazine har äntligen fått igång en iPad-edition. 75 SEK är lite dyrt, men bra nattläsning på flighten. 500 MB nedladdning för 1 nummer. Excessive. Mina 32 GB lagringsyta försvinner snart om man inte rensar lite skräp snart. Ju fler devices man har desto fler ställen att utföra stentråkig rensning av mail, bilder, filer etc. Jag går under. Dagens i-landsproblem. Synd om oss.
Landar vid 07:00. På
Four Seasons Hotel Singapore 07:45. Känns som hemma efter ett antal stays där genom åren. Får rum direkt. Lite tur där. De undrar vid incheckningen om vi inte tål dun-kuddar. Blir lite konfunderad av frågan men inser att det var för att Annica bodde med oss på Four Seasons Hotel NY förra året. Den informationen lagrades alltså ned i något world wide CRM-system. De glömde tagga dunallergi med Annica dock. Slänger in grejerna på rummet och springer nästan ned till hotellfrukosten. HUNGRIG. Jävligt hungrig. En av favoritfrukostarna i världen. Underbart. Efter en halvtimme vid bordet somnar vi nästan sittande av trötthet. Sömn.
Singapores VM-lottning till kvalet inför fotbolls VM 2014: 73e rankade Kina, 91a rankade Jordanien, 108a rankade Irak. Vad fick vi? Tyskland ... Singapore är iochförsig rankade 131 i världen så det blir nog tufft ändå. Men Kina är inte Tyskland direkt.
Systemet (läs våra kroppar både fysiskt och psykiskt) försöker starta om efter 3 timmars sömn. Trögstartat. Kommer inte ur trött och förvirrad-tillståndet. Orchar Road. Bara går. Orkar inte göra något. Avstressat. Fikar. Rena kläder löper mot sitt slut. Köper billiga underkläder på Uniqlo. Ser en skylt utanför att de söker folk. 1300 Singaporedollar i månaden för heltid på 44 timmar i veckan. Motsvarar 6000-7000 SEK. Prisläget är lägre än i Sverige och inkomstskatterna är lägre (svårt att inte har lägre skatter än oss ...) men 7000 i månaden låter tufft ändå.
Piggnar till framåt kvällen. Dricker vin på rummet. Blir trött igen. Patetiskt. Återhämtar kroppen med kvällsmassage på hotellets spa. Massage är verkligen fantastiskt ibland. Tid och rum och problem bara försvinner. En parallellvärld i tillståndet mellan vaken och sömn. Svävar i luften. Eller är det sobrilen som inte försvunnit ur kroppen från flighten ännu? Massösen är 150 cm lång om ens det. Ser ut att komma från Thailand. Stenhårda nypor. Bra. Det behövs.
Avslutar kvällen på
The House of Robert Timms - utomhuscafe/bar bara någon minut från hotellet. Nice. Soft. Jag Cola. Åsa "Little Creatures" ett australiskt pale ale-öl.
