Onsdag 23 december - På plats i Tokyo
Vi landar vid 0930 på Narita i Tokyo. Som alltid försvinner all tröttheten på bara några minuter - nu vill man bara göra Tokyo ... Mobilen funkar vilket den inte gjort tidigare gånger i Japan. Bra - då kan jag bränna av massa onödiga kostnader på dyr datatrafik härifrån :-)
Det tar sju år att få baggaget, men tillslut kommer det och vi kan gå igenom tullen. Där väntar en hotellrepresentant (Four Seasons Hotel Marunouchi) som tar oss bort till Narita Express. Tokyo och Kuala Lumpur är de städerna som har längst från flygplatsen till stadskärnan - det tar 1 timme med tåg Tokyo Station. Älskar att bara höra hur de ropar ut obegripligheter på japanaska ur högtalarna - genomsyras direkt av känslan av semester och känslan av en av världens absolut coolaste platser.
Det är svårt att avgöra när förorterna slutar och staden börjar, men i princip känns det som att förorten börjar efter bara några minuter och sedan växer bebyggelsen ju närmare downtown vi kommer.
Ny hotellrepresesentant väntar precis utanför vår dörrpar när vi går av i Tokyo. Hon tar allt baggaget och leder oss genom galenskapen på Tokyo Station och fram till hotellet som ligger några minuter från stationen. Solen skiner och det kommer bli vårjacka på - fan va skönt! Klockan är över tolv när vi kommer fram till hotellet.
Hotellet är modernt snyggt desginat och det uppgraderade stora rummet är helt underbart. Panoramafönster mot järnvägsspåren, svart trägolv, härligt badrum etc. I fucking lovet it! Toaletten är som så ofta på hotell i Japan med värmeslingor i sittdynan och rumpdusch ett knapptryck bort.
Tog med julbocken ...
Ut på stan. Det märks att vi är jetlaggade och allmänt knäppa i huvudet av flighten. Vi känner oss vingliga och nästan svimfärdiga av trötthet efter bara någon timmes promenad. Vi går igenom Marunouchi och Ginza och bort mot parken vid kejsarpalatset. Köper ingenting utan bara njuter av ljuden, skyltarna, vimlet och alla insprängda smårestauranger som finns att beskåda överallt. Hål-i-väggen är definitionen av Tokyo och matställen.
Överallt hörs det japanska budskap i högtalare och i megafoner. Och överallt dräller det av människor med ansiktsmasker (mot svininfluensan antar jag?). På bara några minuter så blir man en del av den ringlande massan som planlöst flyter fram genom gatorna. Sagolikt.
Mat på rummet. Sover en timme. Tittar bort mot tågen som passerar - så skulle jag kunna sitta och titta i timmar. Går ut igen. Snart trött igen.
Vid 21:30 somnar Åsa och jag pratar med John Blund någon halvtimme senare. Imorgon är det julafton.
Det tar sju år att få baggaget, men tillslut kommer det och vi kan gå igenom tullen. Där väntar en hotellrepresentant (Four Seasons Hotel Marunouchi) som tar oss bort till Narita Express. Tokyo och Kuala Lumpur är de städerna som har längst från flygplatsen till stadskärnan - det tar 1 timme med tåg Tokyo Station. Älskar att bara höra hur de ropar ut obegripligheter på japanaska ur högtalarna - genomsyras direkt av känslan av semester och känslan av en av världens absolut coolaste platser.
Det är svårt att avgöra när förorterna slutar och staden börjar, men i princip känns det som att förorten börjar efter bara några minuter och sedan växer bebyggelsen ju närmare downtown vi kommer.
Ny hotellrepresesentant väntar precis utanför vår dörrpar när vi går av i Tokyo. Hon tar allt baggaget och leder oss genom galenskapen på Tokyo Station och fram till hotellet som ligger några minuter från stationen. Solen skiner och det kommer bli vårjacka på - fan va skönt! Klockan är över tolv när vi kommer fram till hotellet.
Hotellet är modernt snyggt desginat och det uppgraderade stora rummet är helt underbart. Panoramafönster mot järnvägsspåren, svart trägolv, härligt badrum etc. I fucking lovet it! Toaletten är som så ofta på hotell i Japan med värmeslingor i sittdynan och rumpdusch ett knapptryck bort.
Tog med julbocken ...
Ut på stan. Det märks att vi är jetlaggade och allmänt knäppa i huvudet av flighten. Vi känner oss vingliga och nästan svimfärdiga av trötthet efter bara någon timmes promenad. Vi går igenom Marunouchi och Ginza och bort mot parken vid kejsarpalatset. Köper ingenting utan bara njuter av ljuden, skyltarna, vimlet och alla insprängda smårestauranger som finns att beskåda överallt. Hål-i-väggen är definitionen av Tokyo och matställen.
Överallt hörs det japanska budskap i högtalare och i megafoner. Och överallt dräller det av människor med ansiktsmasker (mot svininfluensan antar jag?). På bara några minuter så blir man en del av den ringlande massan som planlöst flyter fram genom gatorna. Sagolikt.
Mat på rummet. Sover en timme. Tittar bort mot tågen som passerar - så skulle jag kunna sitta och titta i timmar. Går ut igen. Snart trött igen.
Vid 21:30 somnar Åsa och jag pratar med John Blund någon halvtimme senare. Imorgon är det julafton.
Kommentarer
Trackback
