matsfranzen

Frukost nere i hotellrestaurangen "Grill". Bra urval och inte så farligt dyrt. Och utsikt över hotellets egna "rock garden".

Vi har en pall i duschen. Har aldrig varit med om det förut. Morgontrötta duschare behöver inte stå längre. Bekvämt.


Hotell-lobbyn

Alla japaner cyklar fan på trottoaren. Irriterande. Samtidigt - vem vill inte cykla på trottoaren egentligen ...

15 minuters promenad bort ligger Kyoto Station. Byggnaden (vi hann inte titta när vi anlände) ser jävligt cool ut på insidan. Annars är det näromliggande området rätt trist. Grått och stel arkitektur. Plus ett och annat tempel eller shrine insprängt ...

Imponerande Tokyo Station

Kyoto känns betydligt mer anpassat efter turister än Tokyo - även för icke japansk-talande. Det är otroligt enkelt att navigera runt staden. vi kombinerade buss, promenad, spårvagn/rälsbuss, tunnelbana och allt flyter på och det finns bra skyltat på engelska hur man tar sig överallt. Enkelt och jävligt kul att åka runt.

Hela förmiddagen och i princip hela eftermiddagen ägnas åt att "pricka av" attraktioner. Golden Pavillion (japans mest fotade sight trots att foton inte gör den rättvisa alls), Ryoanji (världens mest kända "rock garden" och major Zen-moment), Bamboo Forest och en hel del till som vi plockade på vägen. Och alla levererade med råge. En underbar höjdare var också den spårvagnstur/rälsbuss vi åkte till Bamboo Forest. Det är bara en liten vagn per tur och enkelspåret åker mellan baksidorna på bostadshusen. Bor du där och tappar ut något genom fönstret ramlar det ner på spåret. Står du naken i fönstret syns nog det med ... Turen tog "tyvärr" bara cirka 15 minuter, men jag hade kunnat åka hela dagen ...

Golden Pavillion

Tillbringar kvällen med att gå runt i designbutiker i Downtown som vi läst om i Wallpaper och Time Out. Coolt, men vi har inte plats för så mycket prylar tyvärr.

Vandrar planlöst genom gränder och udda gator. Överallt finns det små hus som försöker utnyttja varje kvadratmeter för perfektion. Mini-japanska rock-gardens på 0,5*0,5 meter, stilrena altare och så vidare.


Förföriska uteställen

Svastikan syns ju överallt vilket inte är så konstigt då den kommer härifrån och har en något annorlunda historisk betydelse här - milt jävla uttryckt. Men det ger ju en makaber effekt när den syns precis bredvid en valaffisch. Vilken rubrik det hade blivit i Europa om den hade synt intill en valaffisch här ...

Vi är numer besatta av japanska rock-gardens förresten. Svårt att förklara charmen eller den visuella njutningen - vi har bara blivit lite småförälskade i fenomenet ...