Tisdag 29 december - Jag är Bill Murray
Måste åka tillbaka till Kyoto på våren eller sommaren när det är grönt. När vi lämnar en destination känns det alltid för tidigt, men så fort vi har kommit till nästa är det som att platsen innan försvinner direkt.
Luften är klar och sikten god så vi ser Mount Fuji någon timme innan Tokyo genom tågfönstret. Coolt.
Tokyo Station. Taxi till hotellet i Shinjuku. Lost in Translation-hotellet "Park Hyatt Tokyo". Jag är nu Bill Murray. Är Åsa Scarlett? Lobbyn och incheckningen ligger på 41a våningen och direkt när man kommer ur hissarna och ser utsikten åt alla håll så ler man bara för sig själv. Det är som "de" säger - det känns som att hotellet svävar uppe bland molnen. Vårt rum på 43e våningen. Vi blev uppgraderade till en svit och vilken jävla rum! WOW! Utsikten, de perfekta svarta möblerna, lamporna (ja även lamporna är en njutning) etc etc .. Vi har 3 tv-apparater varav den största i sovrummet är på över 50 tum. Den ser fan större ut än duken i biosalongen på Victoria 5.
Bara ett problem med hotellet. Vi har bara en natt här. Bajs.
Vi njuter av rummet. Tar en promenad i hektiska Shinjuku - halva stadsdelen är business och skrapor och andra halvan är shopping, neon och konstant myller av människor. Går till skivbutiken Tower Records vilket brings back memories - jag fick magproblem förr fem år sedan på julafton och då sket jag tre gånger på deras toalett ...
Shinjuku Station är i princip Crossroads of the World. 7 tunnelbanelinjer möts där, ett dröse pendeltåg, 2 miljoner passerar stationen varje dag. Det finns över 80 uppgångar till gatan.
Styrektränar på gymet som ligger på 45e våningen. Crosstrainers och cyklar är uppställda mot panoramafönster med utsikt över ett Tokyo som glimrar i natten. Ballaste gymet i världen?
Vi avslutar med att gå till New York Bar på 52a våningen. Ja det är väl i princip en turist-upplevelse att sätta sig i baren där filmen utspelade sig, men baren var cool innan filmen och den är fortfarande jävligt cool. I love it.
Måndag 28e december - Te och Osaka
Det är inte ens tillåtet att röka ute på gatorna i Kyoto. Wow.
Överäter mig på krispiga bacon till frukost - precis som alltid när vi är på semester.
Läser att antalet mord i New York under 2009 gått ned ytterligare till nya rekordlåga nivåer. Högst var det 1990 med över 2245 mord - sedan har det gått ned nästan varje år och i år är det nere i cirka 460. Imponerande, men samtidigt har jag har för mig att Sverige har ungefär 120 mord per år och det bor ungefär lika många i Sverige som det gör i New York så det finns fortfarande att jobba på ...
Smäller in huvudet i en dörrpost på väg in i en butik så jag blir alldeles vimmelkantig. Japanerna är för korta - så är det bara ...
Åsa shoppar en japansk bambu-skopa (att dricka vatten med) i de historiska kvarteren och sedan går vi till ett "Te-rum" i Downtown som vi läst om i Wallpaper - Kabuki Tea Room. Det ligger i anslutning till Ippodos tebutik som säljer Japans främsta lyxte vilket är tillverkat i närheten av Kyoto. Jag är inget te-fan direkt, men te-rummet är underbart snyggt inrett och te-ceremonin känns Kyoto (även om jag undrar om den yngre generationen verkligen gör sånt). Vi beställer in ett fint grönt pulverte som te-damen tillreder åt oss vid bordet. När vattnet hälls i liknar teet mest en trögflytande grön målarfärg. Smakade inte ycket bättre än så heller, men Åsa gillade det... Man får en sötsak av bönpasta till som är mer snygg än god. Coolt ställe iallafall.
Tunnelbanan till nästa stopp på to-do-listan. Fushimi Imari och flera kilometer av Torii Gates (portaler/bågar) som ringlar sig upp för en bergssluttning straxt söder om Kyoto. Flera kilometer alltså! När man ser bilder från Kyoto hemma tycker jag oftast det är detta man får se. Det är som en jättelik konstinstallation som aldrig tas bort. Sjukt kul att promenera igenom. Jag kommer att drömma om Torii Gates inatt. Eller så ska jag räkna Torii Gates istället för får för att kunna somna ...
Vi får för oss att ta ett pendeltåg från Fushimi till grannstaden Osaka cirka en timme bort. Vi kommer fram först vid 16:30-tiden och vi har inga kartor eller någonting att navigera efter. Osaka är Japans 3e största stad (det bor över 20 miljoner i regionen) och har bland annat 8a tunnelbanelinjer så vart fan går vi?? Vi hittar rätt enkelt till stadens mest kända attraktion - Osaka Castle - en samurajborg (syntes hela tiden när VM i friidrott gick i Osaka för några år sedan). Sedan blir det tunnelbana till "downtown". Vi käkar hamburgare på Hard Rock Cafe vilket är behövligt då vi inte ätit sedan frukosten tidigt på morgonen.
Skulle vilja se mer av staden någon annan gång. Pendeltåget genom kvällsmörkret tillbaka till Kyoto. Tittar på en final i en japansk game-show på tv och sover sedan gott.
Söndag 27 december - Kyoto Zen-moments
Frukost nere i hotellrestaurangen "Grill". Bra urval och inte så farligt dyrt. Och utsikt över hotellets egna "rock garden".
Vi har en pall i duschen. Har aldrig varit med om det förut. Morgontrötta duschare behöver inte stå längre. Bekvämt.
Hotell-lobbyn
Alla japaner cyklar fan på trottoaren. Irriterande. Samtidigt - vem vill inte cykla på trottoaren egentligen ...
15 minuters promenad bort ligger Kyoto Station. Byggnaden (vi hann inte titta när vi anlände) ser jävligt cool ut på insidan. Annars är det näromliggande området rätt trist. Grått och stel arkitektur. Plus ett och annat tempel eller shrine insprängt ...
Imponerande Tokyo Station
Kyoto känns betydligt mer anpassat efter turister än Tokyo - även för icke japansk-talande. Det är otroligt enkelt att navigera runt staden. vi kombinerade buss, promenad, spårvagn/rälsbuss, tunnelbana och allt flyter på och det finns bra skyltat på engelska hur man tar sig överallt. Enkelt och jävligt kul att åka runt.
Hela förmiddagen och i princip hela eftermiddagen ägnas åt att "pricka av" attraktioner. Golden Pavillion (japans mest fotade sight trots att foton inte gör den rättvisa alls), Ryoanji (världens mest kända "rock garden" och major Zen-moment), Bamboo Forest och en hel del till som vi plockade på vägen. Och alla levererade med råge. En underbar höjdare var också den spårvagnstur/rälsbuss vi åkte till Bamboo Forest. Det är bara en liten vagn per tur och enkelspåret åker mellan baksidorna på bostadshusen. Bor du där och tappar ut något genom fönstret ramlar det ner på spåret. Står du naken i fönstret syns nog det med ... Turen tog "tyvärr" bara cirka 15 minuter, men jag hade kunnat åka hela dagen ...
Golden Pavillion
Tillbringar kvällen med att gå runt i designbutiker i Downtown som vi läst om i Wallpaper och Time Out. Coolt, men vi har inte plats för så mycket prylar tyvärr.
Vandrar planlöst genom gränder och udda gator. Överallt finns det små hus som försöker utnyttja varje kvadratmeter för perfektion. Mini-japanska rock-gardens på 0,5*0,5 meter, stilrena altare och så vidare.
Förföriska uteställen
Svastikan syns ju överallt vilket inte är så konstigt då den kommer härifrån och har en något annorlunda historisk betydelse här - milt jävla uttryckt. Men det ger ju en makaber effekt när den syns precis bredvid en valaffisch. Vilken rubrik det hade blivit i Europa om den hade synt intill en valaffisch här ...
Vi är numer besatta av japanska rock-gardens förresten. Svårt att förklara charmen eller den visuella njutningen - vi har bara blivit lite småförälskade i fenomenet ...
Lördag 26 december - Tempelturnén i Kyoto startar
5 år sedan tsunumanin idag. Även då var vi i Japan. Svårt att glömma hur det som först verkade som vilken jordbävning som helst utvecklades till jättekatastrof.
Utcheckning. Shinkansen. Hotellet tar våra väskor och leder oss bort till tågstationen för snabbtågsfärden ned till Kyoto. Vi älskar båda två att prova på tåg i andra länder. Bara att stå på perrongen och vänta på tåget får mig att le inombords. Och nu är det Shinkansen-premiär. Tågen går i knappt 300 km/h men som vanligt är det svårt att känna av hastigheten. Vi ser knappt att Tokyo slutar innan vi är framme i Yokohama (Japans nästa största stad). Har städerna växt ihop?
2 timmar och 20 minuter efter startskottet rullar vi in på Kyoto Station. Väskorna är förbannat tunga att släpa på. 5 minuters taxifärd tar oss till Hyatt Regency Kyoto och incheckning. Hotellet är designat av Super Potato (Japansk trendig designbyrå) och är en cool mix av modernt och klassiskt Japan. Vi vill dock bocka av så många attraktioner som möjligt så vi får titta närmare på hotellet någon annan gång ...
Kytoto kan väl närmast kallas Asien Florens - en kulturstad stöpt i landets historia med glimtar av en svunnen tid i varje gathörn. Vi talar samurajhistoria, tempel överallt och mystiska gränder som leder in till gömda trädgårdar och restauranger. Hur magiskt som helst. Även om man bara följer "the tourist trail" rakt av så är upplevelsen total. Till och med butkierna som säljer krims-krams ser så snygga ut att även de är kul.
Vi går på en 6 timmars promenad genom östra och centrala Kyoto. Sanjusangen-do - som med sina 120 meter ska vara Japans längsta träbyggnad. Inuti finns 1000-tals buddhistiska statyer uppradade i långa rader. Amazing. Sedan ligger attraktionerna nästan på rad. Grymt sighseeing-eftermiddag.
Tar en tur i Gion och Downtown Kyoto. Bland annat den kilometerlånga men bara 3 meter breda promenadgatan "Pontocho". 90% består den av små restauranger och barer. I kvällsmörkret är den magiskt. Allting ser inbjudande ut.
Vi provar lokala ölet "Kyoto Amber Ale" - riktigt riktigt bra. Fortsätter med en drink. Och efter tågresan och långpromenaden räcker det intaget för att vi ska bli snurriga i huvudet och färdiga för sängen. Somnar lätt.
Fredag 25 december - Juldag i Tokyo
Juldagen. Vaknar tiiidiiigt igen. Går upp och läser tidningen, surfar på bärbara datorn, äter några kex bla bla ... Åsa bitchar om att jag väsnas och hon inte kan sova. Det kan inte jag heller ... Japan Times har en artikel om julbocken i Gävle - hur många städer i Skandinavien lyckas få artiklar i tidningar världen över? Rätt coolt.
När jag hämtade tidningen utanför dörren hängde det en julstrumpa på handtaget med godis i. Fan va kul!!
Vid 8-tiden får jag ett ryck och åker upp till hotellgymmet. Vi pratar alltså om 08:00 på juldagen! Där ligger ni alla i lä :-) Gymmet är ganska litet men välutrustat och ball utsikt över Marunouchi genom golv-till-tak-fönster. Passet är välgörande för den stela ryggen.
Skulle det vara roligare att var här om vi kunde japanska? Fan tveksamt - visst skulle det ge en större inblick i vardagen, men det är hur kul som helst att inte fatta någonting av vad som sägs. Och inte känna igen några bokstäver (tecken) alls. Och jag älskar att alla som jobbar i butiker pratar på med oss på japanska precis som om det är självklart att vi skulle fatta vad de sa. Vill ha mer. Samtidigt är det skönt att de flesta ändå kan lite engelska även om många pratar med ganska svår brytning.
Vi inleder ute-dagen med att promenera norrut genom Nihonbashi. Vi går in i varuhuset Mitsukoshis flagship-store. Generellt tycker jag varuhusen (depato) är småtrista i Tokyo, men det här hade verkligen klass. Matavdelningen är helt amazing. Rader på rader med små stånd med delikatesser. vi förstår i de flesta fallen inte ens vad det är, men de är alltid så fantastiskt inslagna eller upplagda att man nästan vill köpa ändå. Japansk design när den är som allra bäst.
Går vidare utmed och under de upphöjda järvägsspåren. Små butiker och restauranger överallt under spåren. Blader Runner-känslan infinner sig. Går in i en pachinkohall och spelar. Svårt att förklara pachinko för de som inte sett, men japansk version av flipper har jag hört som beskrivning och det är väl en halvnära beskrivning. De finns precis överallt iallafall. Det är rökigt, det är öronbedövande väsen, det är korkat nöje, men man måste ändå göra det om man är här. Det känns lika japanskt som manga och sushi.
Vi går omkring i elektronik-stadsdelen Akihabara vilket är en slamrande, tjutande, hysterisk stadsdel. Kul. Ett tag. Åker sedan Yamanote till Naka-Meguro som ska vara den trendiga stadsdelen som "gäller" just nu. Artister, konstnärer, inredningsbutiker och vintagebutiker samsas. Oväntat low-key och stilla. Området har en skön myskänsla, men som alltid med coola områden så ska man ha läst på innan för att veta var man hittar de "riktigt coola platserna" - det syns nämligen inte så mycket på ytan.
Naka-Meguro
Torsdag 24 december - Julafton
Vi hade tydligen tur när vi flög hit ändå. Tydligen var Frankfurts flygplats stängd i flera timmar igår på grund av is på marken.
Svårt att få in att det är julafton idag. Vi sätter på lite julmusik. Känns konstigt ändå. Sätter på mig tomtemössan - den följer med resten av dagen ...
Frukost på hotellets restaurang Ekki Bar and Grill. Precis vår typ av design - Asian Contemporary. Som alltid slår apelsinjuicen på lyxhotellen all juice som kan drickas hemma. Dricker även ett starkt japanskt grönt te som har en rejäl edge för magen. Mina bacon är perfekta och bärsalladen också. Vi äter i lugn och ro och bara njuter av stunden och nuet. Perfekta starten på julafton.
Vi tar får favorittunnelbana i världen - Yamanote Line - till Harajuku. Svårt att förklara varför det är så kul att åka den, men den går ovanför jorden och det är en skön känsla att sitta i längst bak i vagnen längst bak och titta ut över spåren. Känns nästan som man åker ett lekosakståg. Alla leker med mobilen eller läser någon manga-serie. Bara att höra när stationerna ropas ut i högtalarna är kul. Ja, vi är sjuka ...
Går till Meiji Shrine som vi alltid gör när vi är här. En stilla oas i galenskapen Tokyo. Några minuters promenad från stationen genom att skogsbelagd park och så är man framme. Arkitekturen är inte så märkvärdig, men det är något visst med platsen.
Vandrar vidare tilbaka till stationen och via tonårsgatan Takeshita Dori i Harajuku till Omotesando. Lyxbutikerna börjar reda upp sig. Vi börjar dock med att köpa nano-lego (mini lego ungefär) i leksaksbutiken Kiddyland. Här ska det byggas pagoda när vi kommer till hotellet. Jag sa ju att vi är sjuka ...
Commes des Garcon, BAPE exclusive, Dior med flera av butikerna är stencoolt designade, men ingen slår Pradabutiken i Aoyama. Herzog de Meuron som bland annat gjort fågeboet i Beijing har designat butiken och enligt mig är det den coolaste butiken i världen. Går in. Njuter. Går därifrån 10 000 kronor fattigare. Jaha, det var shoppingbudgeten det ... Jag blev nästan "manipulerad" av den kvinliga expediten att köpa en kavaj också - jag och kavaj hör ju inte ihop, men den här va grym det måste sägas. Dock kändes storleken lite trång och de hade den inte i större, vilket kanske var väl det med tanke på priset ...
Pradabutiken i Aoyama
Promenerar till Roppongi. Äter och tar en öl. Går till tunnelbanan, men det är stopp. Stopp i tågtrafiken finns ju ine i Japan - vad händer? Krismöten väntar ... Vi får promenera ända till Shibya och ta Yamanote Line hem istället. Hemma vid 20-tiden efter att ha varit ute i 10 timmar. Benen är möra.
Åsa köper några bakelser i en närliggande 7-11-liknande butik. Julaftonskväll firas på rummet med lego, kakor, choklad. Blir trött vid 10-tiden. Jävligt trött. Irriterande trött. Lägger mig i sängen vid 22:30. Åsa däremot kör vidare till halv-ett-tiden.
Onsdag 23 december - På plats i Tokyo
Det tar sju år att få baggaget, men tillslut kommer det och vi kan gå igenom tullen. Där väntar en hotellrepresentant (Four Seasons Hotel Marunouchi) som tar oss bort till Narita Express. Tokyo och Kuala Lumpur är de städerna som har längst från flygplatsen till stadskärnan - det tar 1 timme med tåg Tokyo Station. Älskar att bara höra hur de ropar ut obegripligheter på japanaska ur högtalarna - genomsyras direkt av känslan av semester och känslan av en av världens absolut coolaste platser.
Det är svårt att avgöra när förorterna slutar och staden börjar, men i princip känns det som att förorten börjar efter bara några minuter och sedan växer bebyggelsen ju närmare downtown vi kommer.
Ny hotellrepresesentant väntar precis utanför vår dörrpar när vi går av i Tokyo. Hon tar allt baggaget och leder oss genom galenskapen på Tokyo Station och fram till hotellet som ligger några minuter från stationen. Solen skiner och det kommer bli vårjacka på - fan va skönt! Klockan är över tolv när vi kommer fram till hotellet.
Hotellet är modernt snyggt desginat och det uppgraderade stora rummet är helt underbart. Panoramafönster mot järnvägsspåren, svart trägolv, härligt badrum etc. I fucking lovet it! Toaletten är som så ofta på hotell i Japan med värmeslingor i sittdynan och rumpdusch ett knapptryck bort.
Tog med julbocken ...
Ut på stan. Det märks att vi är jetlaggade och allmänt knäppa i huvudet av flighten. Vi känner oss vingliga och nästan svimfärdiga av trötthet efter bara någon timmes promenad. Vi går igenom Marunouchi och Ginza och bort mot parken vid kejsarpalatset. Köper ingenting utan bara njuter av ljuden, skyltarna, vimlet och alla insprängda smårestauranger som finns att beskåda överallt. Hål-i-väggen är definitionen av Tokyo och matställen.
Överallt hörs det japanska budskap i högtalare och i megafoner. Och överallt dräller det av människor med ansiktsmasker (mot svininfluensan antar jag?). På bara några minuter så blir man en del av den ringlande massan som planlöst flyter fram genom gatorna. Sagolikt.
Mat på rummet. Sover en timme. Tittar bort mot tågen som passerar - så skulle jag kunna sitta och titta i timmar. Går ut igen. Snart trött igen.
Vid 21:30 somnar Åsa och jag pratar med John Blund någon halvtimme senare. Imorgon är det julafton.
Tisdag 22 december - flyga, flyga, flyga. Hela jävla dagen och natten ...
Väckning vid 06:30. Frukosten på hotellet var som frukostar brukar vara på Radisson - bra, men inte mästarklass. Sobril. Dusch. Checkar ut från hotellet och promenerar bort till flighten.
Flighten med SAS ned till Frankfurt är händelselös och händelselös är i princip så bra en flight kan vara för min del. Inget jävla bump alltså. Jag sover till och med en halvtimme vilket är en halvtimme mer än jag brukar få ihop. Pluspoäng också för att man fick gå av planet ute på själva flygplatsen i Frankfurt - har alltid gillat det. En hel del snö även där, men inte så mycket som hemma.
Lufthansa-flighten mot Tokyo kommer iväg en dryg timme efter utsatt tid. Rätt trånga säten och inte individuella skärmar i stolsryggarna - trodde Lufthansa låg lite längre fram. 11 timmars ryggtortyr alltså ...
Läser en fantastisk tegelstens-Manga som jag köpte för bara några dagar sedan för att värma upp inför Japan - A Drifting Life av Yoshihiro Tatsumi som är 830 sidor lång. Självbiografisk serie om uppväxten i 50-talets Japan för en aspirerande serietecknare. Kul anekdoter vävs in i berättelsen såsom premiären av Kurosawas "Sju samurajerna". Läser 375 sidor och tvingar sen mig själv att spara på resten av läsandet till annan dag.
Landar på morgonen den 23 december i Tokyo
Måndag 21 december - mot Arlanda
Julledigheten börjde vid 13.30 - fan va skönt! Klippning direkt efteråt. Varför jag betalar 400 SEK var 5-6e vecka hos frisören när jag är halvt flintskallig kan inte ens jag förklara. Jag tänker alltid att det här kanske är sista gången, men nu satt jag där igen i frisörstolen. Som vanligt. Skön huvudmassage iallafall.
Åker hem. Packar klart. Var fan ska shoppingen få plats - väskorna är ju nästan fulla redan? Åsa får skita i sin tilltänkta shopping så jag får ned mina nya prylar :-)
Lämnar hemmet vid 18-tiden. Taxi till Centralen. Vi äter korv på Centralen vilket är tradition på vägen till och från Arlanda. Arlanda Express och 3 minuters promenad senare är vi framme på Radison Hotel i Sky City. Fan va bekvämt. Oväntat snyggt och rymligt rum också.
Checkar in baggaget - visste inte att det gick att lämna in baggaget redan dagen innan. Då vinner vi tid och kan gå upp senare imorgon.
Nästan märkligt att gå runt på Arlanda när i princip alla incheckning är stängd och det är dött förutom vid hotellbaren. Vi bestämmer oss för att sponsra baren, men jag viker ned mig och dricker Cola..
Söndag 20/12 - packar inför Japan
Laddning pågår inför årets julresa - 2 veckor borta i Asien - Tokyo, Kyoto (kanske Osaka) och Singapore. Avresa tisdag morgon från Arlanda via Frankfurt. Övernattning på Radisson Hotel på Arlanda natten mot tisdag för att slippa väckning mitt i natten på tisdag morgon. Och bara en halv dag kvar att jobba :-)
2 dagar till avfärd ...
Skönt att lämna snön, kylan, Sverige, jobbet och det mesta som hör vardagen till. Jävligt skönt!!
Packning pågår samtidigt som Kurosawas Ran går i bakgrunden på DVD:n. Svårslagen uppladdning. Kanske kör vi lite Lost In Translation sedan följt av min Japan-inspirerade spellista i iTunes.
Tog första sobrilen för någon timme sedan så flygångesten hålls i schack - iallafall tillfälligt. Men finns en del annan ångest som sobrilen inte verkar rå på - vilka jeans och t-shirts ska packas ned. Och vilka skor - skor tar ju en jävla plats. Just nu ligger jag på 6 jeans och 6 skor - det bara måste ned om jag ska kunna köpa nya kläder på plats. 16 nätter och Japan har 8-13 grader samtidigt som Singapore alltid har 30 grader vilket gör att man måste packa ned både vinterjacka och badbyxor. Bökigt. Otroligt synd om mig ...
Skönt att slippa det här
