Torsdag 17 Juli - mot Seoul
Flygdag. Som alltid sorligt att lämna men bara någon timme efter ankomst till nya platsen är det andra historia man inte tänker vidare på. Tur vi funkar så.
Inleder med kort 20 minuters morgonpromenad till Old Summer Palace. Stor grön park med ruiner av det gamla sommarpalatset. Och ruinerna är mestadels bara mindre stenhögar utan att det går att urskilja vad det en gång var. Men parken är fin och gåvänlig. Och stor som hela Djrugården. Vi hinner bara gå igenom en liten del.
Lämnar vid lunch. Hej då rummet. Hej då fantastiska hotell och underbart vänliga personal. Bil till flygplatsen. Blir tagen på nytt av flygplatsen. Vilket tak. Njuter. Hur bygger man sånt här. Slår de flesta historiska attraktioner i staden. När vi växte upp brukade man säga att "allt är så stort over here" och då menade man USA. Nu är det Kina och Asien (och några oljestater) som står för "allt är så stort over there".
1,5 timmes flight till Seoul med sydkoreanska Asiana. Första gånger vi flyger med dem. De har vunnit eller kommit högt upp på många listor över bästa flygbolag senaste åren. Flighten är fort kort för att vi ska få någon riktigt uppfattnig om Asiana. I väntan på att flighten ska bli klar för avgång spelas en instrumentalversion av Tysklands nationalsång. Om det har att att göra med VM-guldet eller om det alltid gör det är oklart. Lite märkligt känns det hur eller hur. Varför spelar ett sydkoreanskt bolag tyska nationalsången innan start? För det tur med sig eller nåt?
Läser Korea Times och Korean Herald. Alla länder måste ha tidningar som heter Times och Herald. Verkar vara naturlag. Fox Movies ska bygga en temapark i Sydkorea. Först ska dock en i Malaysia byggas klart och öppnas. Samtidigt bygger Disney en park utanför Shanghai som är tänkt att öppna redan 2015. Det finns redan temaparker av Disney och Universal Studios i Tokyo, Osaka, Singapore och Hong Kong. Stor marknad. Stora planer.
Flygplatsen Incheon ligger över 10 mil från Seoul. Likt Asiana har Incheon vunnit flera priser som bästa flygplats på sistone. När vi har använt den på vägen härifrån också så ska jag göra min egen TOP10-flygplatser-lista. Färden till hotellet tar någon dryg timme. Mörkret lägger sig på vägen in från förorterna in till staden. När vi åker över Han-floden mot norrsidan av staden är det bilar och skyltar som står för ljuset. Tänker på den lysande koreanska skräckfilmen "The Host" där ett stort odjur bor i Han-floden och käkar människor på löpande band.
Shilla Hotel. Helt nyligen totalrenoverat. Nytt är kul. Golven blänker. Tekniken är ny. Badrummet är stort och snyggt. Vi blir uppgraderade eftersom som det först har råkat ge oss ett rum med separata sängar. Det här är verkligen Samsungs hemland. Samsung-TV:n i rummet är 65-70 tum. Eller är den ännu större? Har alla större finare hotell deals med de inhemska tv-tillverkarna?
Onsdag 16 Juli - Massage i oasen
Vår hemstation Xiyuan
Slömorgon. Massage straxt innan lunch. Hotellets Spa ligger två trappor ned under lobbyn. Total Zen. Nedtonat ljus på gränsen till mörkt. Stilla. Perfekt snygg inredning. All stress någonstan utanför murarna. Eller ovanför marken. Perfekt avslappnande musik i gammaldags kinesisk stil. Vaggas halvt till sömn redan i väntan på massösen.
Massagerummet. Eller ska jag kalla den sviten. Eller paviljongen. Hur eller hur är den totala ytan för mitt personliga massagerum förmodligen större än vår lägenhet hemma. Först någon typ av hall där jag byter om. Sedan ett rum med badkar.Sedan en gång med duschrum på ena sidan och toalett på andra sidan. Och slutligen massagerummet. Ja plus något separat rum där massösen värmer handdukar. Galet. Galet härligt. Massageb är hård och välgörande.
Hutong nära Lama Temple
Åker tunnelbana till downtown. Lama Temple i nordöstra delarna av centrala Beijing. Tibetansk buddhistiskt tempel. Välrestaurerat. Fint. Men lite för mycket folk för att få rätt avslappnad stämning. Går snart in i tempel-fatigue-mood men några till ska vi fixa ..
Åker vidare. Sanlitun Village. Några stationer sydöst om Lama Temple. Plus en lång hemsk promenad i tryckande hetta och stengrå smoghimmel som målar halsen med hela Beijings avgaser. Dessutom går vi fel först och så blev det 40 minuter extra i helvetet. En felsväng på Beijings oändliga boulevarder och kilometerlånga kvarter kan vara förödande ... Första gången på den här resan till Beijing som luften verkligen kändes riktigt hemsk. Luften har i övrigt faktiskt varit över förväntan och himmeln har till och med varit blå nästan halva tiden ...
Hotellet The Opposite House
Sanlitun Village. Moderna Beijing. Moderna affärer. Galleria som går både utomhus och inomhus. High Street moden i södra delen och luxury brands i norra delen. Plus massa matställen överallt och det förbannat coolt avskalat designade hotellet The Opposite House. Där måste vi bo någon gång. Generellt är jag rätt ointresserad av att gå runt i gallerior eller att överhuvudtaget shoppa i Beijing - det kan vi göra på andra ställen. Men kul ändå att se hur samtida Beijing ser ut och fungerar.
På vägen hem dundrar det loss. Ösregn som det bara kan regna utomlands. Vi blir stående med hundratals andra vid utgången till vår hemtunnelbanestation. Stationspersonalen delar ut ponchos till alla som vill. 45 minuter går och det regnar och åskar fortfarande så hårt att det bara går inte att promenera de 10 minutrarna till hotellet. Vi springer 15 meter i ponchos till en McDonalds och blir ändå plaskvåta. Så mycket regnade det. Tillslut lättar det upp men vattnet går fortfarande upp till knäna vid flera övergångsställen. Fascinerande ändå hur det kan bli så mycket vatten på så kort tid.
Tisdag 15 Juli - 798 Art Zone
Facebook är blocked. Twitter är bocked. Men inte Instagram. Känns lite ologiskt. Och sedan någon gång under 2012 är New York Times blocked efter att de skrev en artikel där det antyddes att individer i närheten av Kinas högsta ledare hade tjänat pengar på att stå honom nära. Dessutom kommer jag inte in på bloggar som ligger på Blogspot heller så även det kanske är blocked. Jag får klara mig utan några dagar men det stör ändå ...
Vi åker på en privat tur via hotellet till 798 Art Zone i östra utkanten av Beijing. Vi åker helst runt själva via kommunala medel men det här ligger utanför tunnelbanenätet och det verkar för omständigt att ta sig dit via buss. Så bil med chaufför och guide. Egentligen gillar jag inte guider - jag vill får göra saker i min takt och dessutom orkar jag aldrig lyssna ändå. Men den här kinesiska guiden var riktigt bra. Född och uppvöxt i Beijing och guidat i över 30 år och hon talade en imponerande bra tydlig engelska. Egentlligen var det inte för de insikter om Art Zone som jag gillade henne - jag gillade henne för att det blev några timmars roliga pratstunder och för att hon hade ett härligt trivsamt sätt. Som alla kineser som läst engelska på universitetet har de fått ett engelskt förnamn vid sidan om sitt kinesiska namn - vår guide heter Jennifer.
798 Art Zone är ett gammalt fabriksområde som gjorts om till konstnärsområde. Från början var det nog mer av hang-out för lokala konstnärer men nu är det big-time gentrified och rätt turistigt. Major players som Pace Gallery som har gallerier i både New York och London finns exempelvis här. Men det är ändå väldigt mysigt och kul. Säkert ett 50-tal gallerier (kanske mer) och en hel del roliga mindra affärer och restauranger trängs. Vi var där i tre timmar och vi kunde säkert ha gått omkring 1-2 timmar till utan att få tråkigt. Klart värt ett besök om man gillar konst.
Vår guide tar gärna på oss när hon ska visa att vi exempelvis ska svänga. Lägger handen på armen eller axeln. Bara små rörelser. Jag har alltid tänkt att kineser (eller asiater generellt) inte riktigt gör det, men vi har också sett betydligt fler (mest unga då) som håller om varandra på gator eller i tunnelbanana. Kanske har det varit så även tidigare utan att vi märkt det eller så är något på väg att ändras.
Brevid 798 ligger 751 som är ett något nyare område men med fokus på framför allt fashion och design. Insprängt här ligger en gammal rostig elstation vilket ger en jävligt cool kontrast mot bland annat en till synes trendig uteservering som ligger bredvid. Tufft.
På kvällem kan vi kan inte låta bli att dricka lite Argentinskt vin till maten som en hyllning till att Tyskland slog de i finalen. Segerns sötma smakar mumma ...
Måndag 14 juli - VM-guld
VM-guld, VM-guld, VM-guld, VM-guld, VM-guld ...
Vilken galet dygn. Fotboll halva natten. 7-timmars äventyr i 36-gradig värme. Mat och drinkar vid den Zen-liknande uteserveringen på hotellet. Vilken start på den första riktiga hela dagen på resan. Beijing. Semester. När fan vi ska hinna sova har jag ingen aning om. Men sova är för verklingar så det får bli någon annan gång
Inför-matchen-uppsnacket pågår redan 2,5 timme innan matchen. Kanske har det pågått hela dagen. CCTV5. PÅ kinesiska. Behöver inte förstå. Bilderna talar för sig själva. Nu lämnar spelarbussarna hotellet. Highlights fram till finalen. Nedräkning. Ont i magen.
Pokalen levereras till matchstart i en specialdesignad Louis Vuitton-väska beställd av FIFA. Fan va coolt. Jag undrar ändå vem som betalar vem. FIFA eller LV.
Finns ingen bra stol att följa matchen i så jag står i 120 minuters matchtid plus pauser mellan 03:00 ch 06:00 på morgonen. VM-guld. Seger. Wow. Men det satt långt innen och det var sjukt nervöst. Argentina hade ändå ett antal chanser att göra 1-0. De kanske borde ha gjort mål. Men sett över hela turneringen var Tyskland bäst och förtjänade att vinna turneringen. Försöker övertala Åsa att segerbada efter matchen i hotellets damm men det går sådär. Och tur är väl det. Solen går upp och syrsorna börjar spela i takt med prisceremonin. Dags att sova. Någon timme eller två.
China Daily har en artikel om att Kina kan ta över VM 2022 och Qatar förlorar det. Det är nog en hel länder som gärna slåss om det ifall Qatar stryks på grund av mutmisstankarna. Det låter dock otroligt att det skulle ske. Kina skulle säkert leverera arenor och infrastruktur för ett VM.
Tunnelbanan till Temple of Heaven. Tre olika linjer. Knappt en timme totalt. Vet inte om jag ser en enda västerlänning på tunnelbanan. Skönt. Det är ju vardagen vi vill fly från. Åker inga turister tunnelbana eller försvinner klicken västerlänningar bland de miljontals kineserna? De flesta turister åker säkert arrangerade turer eller taxi. Men vi gillar tunnelbana. Det kostar 2 Yuan (ungefär 2 kronor) per person vart man än åker. Varför man ska ange i automaten vart man vill åka är därför lite oklart. Hur eller hur - det är billigt, lite i kul i rimliga mängder och oftast rätt effektivt.
Temple of Heaven ligger en bit söder om Förbjudna staden. På kartan ser det ut som en 10 minuters promenad men när enskilda kvarter kan var kilometerlånga kan det visa sig vara betydligt längre än så. Detta är kanske den sista stora attraktionen som vi inte har gjort på våra tidigare Beijing-resor. Det är en en stor park med ett antal tempel och andra byggnadsverk. Och grönska. Beijing är mycket betong, vägar, bilar men samtidigt också ett flertal väldigt stora parker. Dessa lungor behövs verkligen. De är dessutom ofta fantastiskt härliga och fridfulla att gå i. Undantaget är när hela Beijing samtidigt bestämmer sig för att invadera parkerna. Och det händer. Då blir det trångt och i värsta fall olidligt.
Huvudattraktionen är "Hall of Prayer for Good Harvest". En stor rund byggnad i rött, gult och blått. Det är i princip alltid de färgerna som gäller i Kina. Man vet aldrig när man svänger runt hörnet för att se en berömd attraktion - ska den leverera eller blir det bara pricka av. Den här levererar. Den är fantastisk. Vi går runt flera varv. Wow faktiskt.
Solen steker. Luften är tung att andas. En trappa upp till en bro över vägen gör att det känns som en astmaattack utan att vi har astma. Vi dricker vatten. Vi går på Starbucks för att få svalka. Vi fortsätter. Nanlouguxiang. Hutong omgjord till shoppinggata. Var härligt mysig förra gången men nu är det lite för mycket folk. Åker hem. Vilar. Nån timme.
Äter i hotellets lounge. Drinkar utanför i mörkret framför en stilla damm. Magiskt mysigt. Bestialiskt dyrt. Men det är värt det.
Avslutar med mitt All-star lag för VM:
Neuer - Blind, Silva, Hummels, Lahm - Mascherano, Rodriguez, Kroos - Muller, Messi, Robben
Söndag 13 Juli - Beijing
Sover större delen av flighten. Plockar aldrig upp seriealbumet. Ser inga filmer. Lyssnar på musik med hörlurarna är det enda. Ungefär som vanligt. Aldrig ro att göra något annat.
Flygplansfrukost
Landar vid lunch på Beijings fantastiska Norman Foster-designade flygplats. Långa svepande kurviga tak och härliga öppna ytor. Bara major players med tunga ambitioner att bli bäst i världen har råd och kapacitet att bygga den här typen av mästerverk. Loggar på mobilen så fort det går. Holland slog alltså Brasilien i 3/4:e matchen. Trodde Brasilien skulle kriga ihjäl sig för att återfå någon form av heder. Det gjorde de tydligen inte. Eller så räckte det inte.
Svisch svisch och en 45 minuters biltur senare är vi framme på hotellet. Aman Resort at Summer Palace i utkanten av nordvästra Beijing. En av de allra bästa hotellen vi bott på. Nu tillbaka. Låt hotellet leverera igen. Kyld Champagne väntar på rummet. Börjar bra även om jag inte är något större fan av Champagne. Har aldrig lyckats fastna för smaken. Men känslan av firande är ändå oslagbar när flaskan står i en ishink.
Avnjuter te och en kort kalligrafisession på hotellet. Dagliga ingår-i-priset-aktiviteter. Dämpat ljus. Mörka träslag. Glest med människor. Avslappnande traditionell live-musik i bakgrunden. Zen. Semester. Asien. Ni Hao överallt. Kina. Eller kanske snarare oasen i den härliga galenskapen Beijing. Stanna tiden. Nu!
Går en promenad och handlar lite förnödenheter på en närliggande 7-11. 36 grader. Solen värmer typ. Rätt härligt ändå. Nej fel - underbart menar jag.
Utanför vårt rum
Fortsatta traditioner. Bygga lego på rummet. Tar en kniv för att få upp den besvärliga förpackningen. Slinter. Ett rejält jack senare i pekfingret och blodvite uppstod. Vissa saker borde man lärt sig redan som treåring. Som hur man handskas med knivar. Eller kanske snarare hur man inte gör. Känner mig som kungen av klantighet. Ett hack i fingret är inte hela världen men den kunde ha åkt in i magen istället. Öppnar en spritflaska i minibaren och tvättar såret.
Lägger oss redan vid 21-tiden. VM-finalen börjar vid 03:00. Sover i tyska tröjan. Laddar sovande ...
Lördag 21 juli - översvämningar i Beijing
Sista hela dagen i Beijing blev inte riktigt vad vi hade tänkt oss. Det blev regn. Mera regn. Och ännu mera regn. Den värsta regndagen på 61 år i Beijing. 37 dog, många skadade och tusentals fick tillfälligt evakueras på grund av översvämningar. Att en enda dags regn kan skapa så mycket problem säger en del om hur mycket regn det kom på bara 10-15 timmar. 
Vi smygstartade tidigt på lördagmorgonen innan regnet hade kommit med att ta en tur in i Summer Palace igen. Sjukt mycket folk. Trångt. Jobbigt. I en park där en stor del av känslan är att njuta av att det är vackert och stiltje försvinner poängen fullständigt när det plötsligt är kaosartat mycket människor. Boring.
På vägen hem mot hotellet kommer de första regnskurarna. De fortsätter tills vi går och lägger oss många timmar senare på kvällen. Vi roar oss ändå bra på hotellet- Vi slappar vid inomuspoolen, Åsa bygger en drake i hotellets bibiliotek, afternoon tea i baren etc etc. Vi hade egentligen funderingar på att åka till 798 Art District som är ett område i nordöstra Beijing fyllt av gallerier med samtida konst, men vädret gör att det känns helt fel. Vid 17-tiden bestämmer vi oss ändå för att åka till en stor shopping mall som ligger 30-40 minuter med bil från hotellet. Big misstake visar det sig senare ... 
Hotellet säger att det kan bli svårt att få tag på taxi då det regnar så mycket men att en av the Managers kan köra oss gratis till gallerian. Wow. Ja gärna. Redan på vägen till köpcentret ser vi att folk vadar fram i ökande vattenmängder på sina ställen. Vi kommer till gallerian. Vi shoppar i någon timme och sedan kör Managern (som väntat i garaget) oss hem igen. Hemresan tar dock flera timmar. Det är galenskap på vägarna och vid sidan av vägarna. Vattenplaningar. Köer. Kraftigatre och kraftigare regn hela tiden. När vi åker under broar så åker man igenom ett mindre vattenfall från bron. Bilar står här och var vid sidan av vägarna och efter ett tag så blir det heltstopp. Vi blir bland annat stående i över 1,5 timme i en traffic jam uppe på en bro som passerar över 4e ringleden. Efter någon timme ser vi att många lämnar bussarna och även sina bilar och börjar gå utmed den 4-filiga motorvägen. Många tar av sig och går barfota i vattnet. Ska vi bli stående här hela natten? Finns vägen ens kvar längre fram? Ska vi också gå av? Går det att gå någon mil i nattmörkret?
Tillslut lättar kön och vi kan långsamt åka vidare. Ena vägbanan är en flod längre fram. Vattnet går över knäna på de som vadar fram. Madness. Managern visar bilder från folk i andra delar av Beijing som laddat upp bilder på hur det ser ut. Bilar som flyter fram, hus som översvämmats och allmän oreda. Lite obehagligt. Men vi tar oss hem efter lite om och men. Nyheterna säger på tv att 200 flighter ställts in under dagen och att det ska fortsätta regna i 2-3 dagar till. Vi får alltså se om vi kommer hem imorgon ...
Fredag 20 Juli - runt hela Beijing på 1 dag
Man ramlar lätt in i något numbers-game när man ska prata om dagens Kina. Det går att rabbla hur mycket data som helst om hur snabbt och stort allting växer. Men kan inte låta bli att hoppa till lite över en notis i dagens China Daily. 82 nya flygplatser ska byggas in Kina de närmaste 5 åren. 82 stycken! Det brukar bli miljö-diskussioner varje gång någon västerländsk flygplats överväger att bygga 1 ny landningsbana och då kommer Kina bygga 82 nya flygplatser på bara några år. Ger lite perspektiv.
Hektiskt dag. Förbjudna staden, långa promenader genom stekhett Beijing och sedan tunnelbane-mästerskap till Olympic Village i norra Beijing. Kul som fan. Trött som fan.
Tunnelbana på förmiddagen till Tiananmen Square West. Forbidden City - förbjudna staden. Kejsarens gamla palats. vi gjorde det här när vi var här för åtta år sedan, men vi bestämmer efter lite velande att vi ska gå in igen. Vi är inte ensamma ... Hur många tusen får det plats här samtidigt? Strömmen av människor som är på väg in vägrar att ta slut. Området är dock gigantiskt stort och stort är nästan det som är bäst med den här attraktionen. Nya rum, nya murar, nya byggnader öppnar upp sig hela tiden.
I och utanför de stora attraktionerna vill ofta kineser bli fotade med västerlänningar
Svalkar mig
Går till Gulou vilket är cirka 45 minuters promenad norr om Forbidden City. Läste om det i Wallpapers Beijing-guide. Hutonger är de gamla back-alley-områdena i Beijing som på senare år har minskat radikalt för att ge plats åt nyare områden. Gulou innehåller både "vanllga" shoppinggator och Hutonger som är någon typ av gentrified Hutong. Hobo-chic. Lite som när East Village började bli coolt i New York. Blandning av coolt, konstigt och billigt turistigt skräp. Gillar. Bra och trivsamma gator. En helt annan värld än de stora breda boulevarderna.
Går och går och går. Varmt. Dricker kopiösa mängder vatten. Kletigt. Men ändå kul. Börjar bli kväll. Beslut måste tas. Hem till hotellet eller Bar Street eller Olympic Village. Vi väljer Olympic Village. Från shoppinggatan Wangfujing får vi åka med fyra olika tunnelbanelinjer innan vi är framme! Känns ändå ganska enkelt och smärtfritt. Och lite kul också. 4 miljoner åker visst tunnelbanan varje dag i Beijing ...
Det märks att man är mer van att trängas här. I tunnelbanan är det nog inte trängre än hemma i rusningstid, men här är det bök och mycket folk lite överallt. Det finns ingen comfort zone här. Kropparna gnids mot varandra i köer till allt möjligt. Hade det varit hemma hade jag trott att det var någon ficktjuv eller närmanden. Här får man vänja sig att det är så det är. Det stör mig inte så mycket heller. Jag har inte några större behov av utrymme när jag går på stan.
En av de 5 ringlederna runt staden
Olympic Village. Förra gången vi var i Beijing så var det upptakt till OS i Grekland och nu väntar OS i London runt hörnet. Vi åkter alltså till Beijing när det är dags för OS någonannanstans ... Även här är det tusentals människor. Klockan är cirka 1930 när vi kommer dit. Mörkret börjar lägga sig så smått någon gång efter 20:00. Vi vill se två saker - Fågelboet och Water Cube - friidrottsarenan och simarenan. Båda levererar. Big time. Fågelboet är verkligen sagolikt häftigt. Ju närmare man kommer desto läckrare är den. Herzog de Meurons design kicks ass. Men Water Cube är nästan lika cool den när den lyser blå i mörkret. Spektakulärt. Hade vi varit här några dagar till hade vi kunnat se Manchester City mot Arsenal i fågelboet. Hade varit grymt.
När vi lämnar OS-området vid 21:30-tiden fortsätter det att välla in nya hoper av människor. För vår del tar vi och åker lite mer tunnelbana. 3 olika linjer och 10-12 stationer så är vi vid hemmastationen. Mysigt att gå hem i mörkret från tunnelbanan. Hoteller är medvetet designat så att det ska vara rätt mörkt att gå genom området på kvällen. Varje rum är utrustat med en ficklampa för att man ska hitta till sitt rum och för att man ska kunna hitta med nyckeln in i låset. Adds to the magic. Öl på rummet. Chips på rummet. Och jordnätter med chili. De bränner så det är helt löjligt. Gott men på gränsen till too much.
Torsdag 19 Juli - Beijing konstrasternas stad
Åsa utanför hotell-lobbyn
Om New York är Crossroads of the world och världens etniska och kulturella smältdegel måste Beijing vara Crossroads of history. Tusentals år av historia och morgondagens mittpunkt sida vid sida. Att kalla det fascinerande känns kliché men det är verkligen sant. Historiska kulturskatter och state of the art high-tech a la 2012 samsas och gör staden till en helt unik plats. Det finns hur mycket som helst att se både av gamla sighter som Förbjudna staden men även av helt fantastiska nya byggnader som slår det mesta i världen av idag. Och energin och folkmassorna som väller fram överallt. Alla vill fram överallt på alla plan. Folk trängs på gatan och folk trängs om att tjäna pengar. Och Beijing är ju dessutom politiska centret i Kina och verkar även vara de kulturella centret i dagens Kina. Alla vill vara med. Exciting. Som fan. Historien har aldrig upplevt en sådan snabb omvälvning tidigare.
Men staden har onekligen sina jobbiga sidor också - är exempelvis himlen någonsn blå? Jag vet inte om det är disigt, eller avgaser, eller sandpartiklar från de omgivande ökenområdena - men luften är inte bra. Känns som någon spacklat tjära i halsen när man kommer hem till hotellet. 4-fiiliga boulevards plöjer fram överallt mitt i centrala delarna. Och staden är påfrestande utspridd. Det tar alltid en jobbigt lång tid att komma någon vart. Men cool är den verkligen. Jävligt cool.
Följer rekommendationer från Wallpaper-guiden
Tunnelbanan från hotellet till Xidan smack downtown. En av downtowns kanske ska sägas. Inte business-downtown. Går till himmelska fridens torg utmed boulevarderna. Poliser överallt i varje gathörn. Alla väskor scannas i tunnelbanan. Security. Halva Kina trängs utanför "Den förbjudna staden". 34 grader varmt. Ångar om oss. Pulserande. Kramar musten ur oss också
The Egg straxt intill himmelska fridens torg
Måste kanske skylta tydligare om gräsförbudet ...
Åker tunnelbana till CBD för att gå och titta på CCTV Tower. Definitionen av defy gravity. Rem Koolhaas och Ole Scheeren. Över 200 meter högt. En av världens ballaste skrapor. Kan inte sluta fascineras. Wow. Dubbel-wow. Hur fan kan den stå i luften? Hur funkar det? Redan framåt tidig eftermiddag är vi möra av intryck, värme, ljud, folkmassor, avgaser. Åker hem till oasen. Njuter av hotellet. Teprovning. Stillhet. Njuter en gång till av Summer Palace. Lugnt. Vackert. Men vi skulle tråkas ut om vi inte fick galenskapen också. Dricker drinkar på hotellet. Bra liv.
CCTW Tower
Onsdag 18 Juli - En hotelljunkies önskedröm
Larmet går 04:30. Går upp vid 04:45. Frukost på rummet då restaurangen inte öppnat än. Vet inte vad jag heter. Duschen hjälper lite. Men det snurrar ändå i huvet. Packar handbagaget. Checkar ut straxt före 06:00. Taxi till flygplatsen. Hej då Singapore. Välkommen Beijing. Landar i terminal 3. Den fanns inte förra gången vi var här. Wow. Svepande kurvigt tak och stora öppna ytor. Imponerande. Designad av Norman Foster som även gjort den fantastiska flygplatsen i Hong Kong. Ja hans firma har även ritat nya Slussen. (Eller det förslaget som jag tror gäller - vem fan vet hur det slutar)
Vi är båda två hotelljunkies eller hotellfreaks. Älskar i princip alla delar av hotell-livet. Första gången man öppnar dörren till rummet för att se vad man får för pengarna, hotellfrukostar, coola lounger för kvällsdrinkar, hämta tidningen på morgonen när den hänger utanför dörren etc etc. Har länge velat bo i något hotell som ingår i Aman Resorts men det har aldrig blivit så. De har ett 15-tal små hotell i världen varav de flesta i Asien. Kända för fantastiskt service, design som alltid ska smälta in i lokala omgivningen och för att de är hemskt jävla dyra. Det sägs att det finns en klick Aman-junkies som enbart bor på deras hotell och som ivrigt diskuterar på nätet var Aman ska öppna sin nästa resort. Hur eller hur - nur är det vår tur. Aman Resorts at Summer Palace i Beijing. Jag velade länge innan jag bokade både baserat på priset och baserat att Summer Palace ligger cirka 25-30 minuter utanför centrala delarna av staden. Men fyra dagar är bokade.
Jag kan säga att jag verkligen inte ångrar bokningen av hotellet. Det här är en hotelljunies önskedröm. En magisk resa in i en sagovärld. Beijing är en ångande futuristisk dånande metropol men så fort man kommer in på hotellområdet transporteras man tillbaka till till den mytiska versionen av Beijing och Kina. Lotusdammar, bambuträd, old-style-byggnader, gammaldags kinesisk musik etc. De har till och med en live-in-kalligrafi-mästare. Bara en sån sak. En intressant fråga är ändå varför känns det här helt genuint och "Disney-versionen" av Kina känns påklistrat. Vad skiljer? Det små detaljerna? Den mestadels kinesiska personalen? Jag vet inte men jag vet att jag knappt vill lämna hotellet. Måste vi åka in till staden?
Mästaren och kommande mästaren ...
Hotellet har en egen privat ingång tilll Summer Palace. Man ringer till lobbyn så kommer de och öppnar en speciell bakdörr. De har de även packat en ryggsäck åt oss med vatten, karta och en mobiltelefon som man kan ringa till hotellet med när man vill bli insläppt igen. När man kommer tillbaka igen står de och väntar med kalla handdukar som man kan svalka av sig med. Ja sa ju att det var magiskt.
Summer Palace är en gigantiskt park med en stor sjö i mitten. Det tar ungefär 2 timmar att gå ett varv runt sjön så Central Park är lite i jämförelse ... Parken är omgiven av tempel, palats, broar och en miljon pilträd. Härlig promenadpark.
Trötta efter en dag av tidig väckning, seg 6-timmars flight och lång vandring genom parken. Äter på hotellet på The Grill som är deras steak-house-liknande restaurang. Sitter utomhus i mörkret utmed en damm och äter oxfile. Magiskt det med. De vet vad vi heter och vilket rum vi bor i utan att vi behöver säga något trots att vi inte sett någon av restaurangpersonalaen innan vi satte oss ned. Svårslagen dag trots långflight.
