Måndag 4 april - frukost utomhus
Frukost utomhus. Behöver jag säga mer. I hotellets egna trädgård. Bland Citrusträd och hängande gröna växter. Perfection. Anna från Sverige är min servitör. Buffén är bra, men inte skitbra. Däremot gick det att beställa smaskiga krispiga bacon vid sidan om. Det räcker för mig. Jag är nöjd. Läser vidare i Murakami till frukostbordet. Det finns ingen ände på allt bra just nu.
Skyltar till en presskonferens på hotellet. Tv-kanaler på plats. Lyckas inte lura ut vad det gäller. Irriterande.
Inga fler fotbollsmatcher och inget mer shoppande. Vad ska jag hitta på idag? Velar hit och dit. Vill göra allt och ingenting. Se nytt eller bara sätta mig på en bänk i närmaste park?
Trastevere på andra sidan floden Tibern. Planlöst promenerande. Mysiga kvarter. Solen skiner idag med. Vill ine åka hem imorgon. Avgasluften är väl det enda jag kan klaga på. Går och äter dagens San Crispino-glass. Måste passa på - vem vet om det tar år innan nästa chans ges. Tar bara 45 minuter så är jag hungrig igen. Äter lunch. Blir trött och går hem till hotellet och vilar ett tag. Vilket liv. Svårslaget.
Eftermiddagen fortsätter i samma stil. Sätter mig i Villa Borghese-parken och läser. Utsikt över grönska och en damm. Tiden går för fort igen. Stanna! Går planlöst en sista promenad genom gatorna i staden och avslutar sedan kvällen med utomhusöl. Kan tänka mig en repris på den här dagen några gånger.
Söndag 3 april - tillbaka i den eviga staden och världens bästa allsång
Frukost. Packa. Taxi till Centralstationen. 3,5 timmes tågresa från Milano till Rom väntar. Avgång 10:15.
Saknar redan att inte vara 007 längre ...
Bra säten, bra benutrymme. Bör bli uthärdligt. Läser Gazzettan - Inter skrivs verkligen ned rejält. Och det förtjänar de. Stopp i Bologna. Måste åka hit på dagsutflykt eller med övernattning någon gång. Läser i Murakami. Njuter, men vill inte läsa för långa passager i taget. Den måste få räcka ett tag. Stopp i Florens. Sex år sedan vi var här - för en gångs skulle känns det verkligen som att det var ett tag sedan vi var i Florens och inte att man undrar vad som hände med alla åren.
Sista timmen är seeeg. Vill komma fram. Nu är det som tråkigast att resa själv - när det inte finns något att göra. Åsa kom hit!
Rullar in i Rom vid 13:45. Tar en taxi till hotellet. Napoli spelar mot Lazio under färden och taxichauffören gapar och gestikulerar ikapp med kommentatorns upphetsade referat. Inte svårt att förstå att han håller på Lazio. 
Hotel De Russie precis intill Piazza del Popolo. Perfekt läge. Julia Roberts bor här i Ocean's 12 när hon spelar sig själv och träffar Bruce Willis. Får biljetten till matchen vod incheckningen och här står mitt namn på biljetten som det ska. Bör bli enklare än i Milano att komma in ... 
Snyggt och rymligt rum. Öppnar fönstret. Skön utsikt över takåsarna. Fågelkvitter och vår fyller genast rummet. Fan va skönt. Byter om till kortbyxor och går ut på stan.
Pang direkt ute på Piazza del Popolo. Direkt i smeten. Myller, men inte pöbel. Går planlöst genom staden. Allting är nära. Passerar attraktionerna utan att ens försöka. Vår i Italien är verkligen en livsförhöjare.
Äter glass på världens bästa glass-ställe - San Crispino. När jag åt Grom-glassen i Milano tänkte jag att det är hugget som stucket mellan den och San Crispino. Yeah right inser jag när jag står i ett gathörn och låter San Crispino-glassen smälta i munnen. Fuck va bra den är! Fortfarande soklar etta på listan.
Timmarna rinner iväg i gränderna. Bestämmer mig för att promenera till Olympiastadion och kvällsmatchen Roma mot Juventus. 35 minuters promenad i solen med fikastopp på Zaha Hadid-designade Maxxi-museets (moderna museet som öppnade förra året) utomhuscafé. 
Mycket folk på Olimpico. Nästan fullt undantaget av de avgränsade delarna mellan fansen. Bra plats, men löparbanor stör ändå närheten tilll planen. Nästan lika härlig atmosfär som på matchen i Milano, men inte riktigt. Totti hyllas med 201 totti-plakat för att fira hans 201 mål någonsin i Serie A. Och så kommer ögonblicket som jag väntat mest på ... Världens bästa allsång alla kategorier - när hela arenan sjunger den magiskt vackra Roma, Roma, Roma. Underbart. Underbart. Underbart. Ska jag konvertera till Roma undrar jag varje gång jag hör den, men nej det ska jag inte!
Matchen är bra i första halvlek, men när Juventus tar ledningen känns det som Roma börjar ge upp och de viker ned sig rejält. Lite som Inter mot Milan. Matchen slutar 0-2 och på de 10-talet matcher jag sett utomlands har jag fortfarande inte sett en 0-0 match. Bra flyt där. Även om jag hade föredragit 0-0 i derbyt igår...
Ledsagar några lätt vilsna svenskar på vägen hem i Rom-natten. Kommer till hotellet vid 23:30. Sätter mig på innergården och beställer en drink. En Margarita med röd/svart Hawaii-salt runt kanten. En bra dag.
Lördag 2 april - Derby på San Siro
Varmt idag med. Den långärmade t-shirten plågar redan efter några minuter. Hur ska jag orka med vinterkylan när jag kommer hem efter det här? Gör lyxbutikerna. Köper perfekta gråa jeans i Dior-butiken som nästan ligger runt hörnet från hotellet. Velar lääänge om jag ska köpa ett par briljanta Balenciaga-skor. Snålar ur.
Lämnar jeansen på hotellet. Märks att hotellet ligger mitt i Fashionista-land. Alla som går genom loungen bär på shopping-bags från Prada, Dolce, Vuitton etc. Läste att 25% av intäkterna från internationella turister kommer från butikerna i närheten av Via Montenapoleone. Bokar morgondagens tåg ned till Rom via conciergen.
Strosar planlöst i vårsolen. Vilar i en park. Äter glass. Fullt av folk vart jag än går. Alla vill ha sol. Alla är på strålande vårhumör. Milan och Inter-tröjor syns överallt. Inte Milano-bor skulle jag gissa - de brukar inte gå gå runt i fotbollströjor. Många turister som köpt biljetter till derbyt.
Vilar på rummet. Tar ett varmt bad i badkaret för att mjuka upp trötta ryggmuskler. Rogivande, men värket lättar mindre än jag hade hoppats.
Tar en taxi till San Siro vid 17:45. Fastnar i trafikkaos nära arenan. Hoppar av taxin och går sista kvarten. 2,5 timme till match och det hörs redan ett mullrande ljud inifrån arenan på flera hundra meters håll. Derby. Seriefinal. Mycket står på spel.
Blir inte insläppt. Namnet på biljetten inte är samma som i mitt pass. Då måste man ha ett papper som visar att de är korrekt överförd till mig. Och det har jag inte. Ringer kontaktnumret jag fick av hotellet. Till Roberto. Fattar ingenting av vad han säger. Börjar bli nervös. Frågar en italiensk yngre tjej som verkar kunna engelska att ringa Roberto. Hon ställer upp (hon = hjälte). Hon ser till att Roberto kommer till mig. Några minuter senare dyker han upp och han säger att det kommer lösa sig vid 20-tiden. Bara 10 minuter senare (ungefär 19:15) ber han mig dock följa med två italienare som ska lösa det här. Jag får lite dåliga vibbar. Ska de sälja nya biljetter till mig? Blir det ståplats nu? Blir jag rånad? De ber mig ställa mig vid ett av insläppen och när jag kommer fram till "insläpparen" vill inte heller han vill släppa in mig. Då går bara en av mina följslagare fram och gör någon "han-är-min-gest" och så får jag komma in. Italien - mellanhändernas förlovade land. Herregud vilken pärs.
Platsen är perfekt långt ned på långsidan. Trycket är totalt. Helt fullsmockat till sista plats. Över 80 000 som gapar från någon timme innan match tills långt efter slutsignalen. Helt underbart. Helt fucking jävla underbart. Inter torskar med 3-0 vilken suger rejält dock. Bara en vinst på 6 matcher live med Inter är verkligen inget vidare facit. Wow att vara där igen iallafall.
80 000 ned i tunnelbanan ... Går otroligt smidigt ända. Hemma före 24. Kommer till hotellet samtidigt som något åldrande rock-band med entourage. Förmodligen Roger Waters (ex-Pink Floyd) som haft konsrt i Milano.
Gonatt.
Fredag 1 april - vår i Milano
Weekend i Italien. 2 dagar i Milano. 2 dagar i Rom. Milano-derby på lördagkväll och Roma-Juventus på söndagkväll. Låter underbart och riktigt fånigt fotbollsnördigt på samma gång.
En weekendresa helt själv denna gång. Det kommer bli skitkul om jag undantar att det också innebär flyga helt själv. Dubbel ångest. Eller vetifan om det räcker med dubbel ångest.
Väckning 05:15. Samma rutin som alltid. Sobril. Lätt frukost. Duscha. Sista packandet. Avgång. 
Åsa följer med till Arlanda Express. Vidden av flyga själv börjar så smått gå upp för mig. Sobrilen har dock gjort mig ovanligt trött. Somnar nästan på Arlanda Express. Får pressa hårt för att inte somna in. Vore oslagbart fiasko om jag missade att gå av på Arlanda och fortsatte bort till tåggaraget ...
Bara ryggsäck och en cabin-bag. Chansar på att det jag får ta med båda som hand-luggage. Det funkar. Är verkligen otroligt dåsig. så här effektiv brukar inte medicinen vara. Bra. Är knappt stressad ens när jag sitter i planet.
Flighten är cirka 2.20 lång och försvinner iväg som íngenting. Sov någon halvtimme också. Tror jag ...
Vilken vinnare att inte ha check-in-baggage. Det tog 5 minuter från att jag gick av planet till att jag satt i taxin. Varför gör vi inte alltid så här? Jag vet dock svaret - jag har alltid med mig 8 par jeans etc...
Linate är den av Milanos två flygplatser som ligger bara några minuter från "stadsgränsen" (Malpensa är den andra och den ligger nästan 1 timme från Milano). Framme vid hotellet redan vid halv-ett-tiden. Four Seasons Hotel Milano. Klass mitt i Milanos gyllene triangel (shopping-Meccat numero ono). Jag hamnar i "James Bond-rummet" - nummer 007. Ler flera gånger. Mitt namn är Franzen, Mats Franzen. Love it. Stort härligt rum beläget på gatuplanet med en glasdörr som kan öppnas in mot hotellets innergård. Härligt.
Hämtar fotbollsbiljetterna hos conciergen. Betalar mina 3000 kronor. Host host. Får ett namn som jag ska kontakta om jag mot förmodan inte skulle komma in - hotellet har en kontakt vid arenan som då ska lösa "situationen". Låter olycksbådande, men fotbollsbiljetter och stormatcher i Italien kan allltid strula så det kan nog vara bra.
Vädret är fantastiskt ute. Strålande sol, 22-23 grader, körsbärsblomningen pågår ... Allt som är jobbigt eller tråkigt bara försvinner. Sverige. Vinter. Tråkiga måsten. Borta borta! Äter glass på briljanta Grom, tittar i lyxbutikerna, sitter ned i en park, njuter... Till och med gråa Milano ser magiskt inbjudande ut för en förfrusen nordbo. Går först med en hoodie på överkroppen, men jag får svettattacker och tillbringar snart resten av dagen i t-shirt. Hade jag haft med mig kortbyxor hade jag nog övervägt det med.
Vill köpa 5 byxor, 3 skor och x antal tröjort. Det blir väl 36 000 eller nåt. Hur fan ska jag prioritera ned det här till hanterbara nivåer. Måste tänka till imorgon ...
Onsdag 4 augusti - hemma igen
Utsikt mot hotellets innergård
Sista-minuten-shopping på Balenciaga. Snålar ur på en tröja i Maison Margiella. Köper jag får jag ångest, köper jag inte får jag också ångest. Fan va jobbigt. Tiden springer iväg. Plötsligt är det utcheckning och taxi till Malpensa. Sobrilen gör verkan nästan direkt. Blir astrött och sover redan i taxin. Sover även första timmen av flighten. Helt bumpfri flight. Landar på Arlanda vid 20. Resan är verkligen slut. Ångest. Godnatt livet. Fram till julsemestern ...
Tisdag 3 augusti - till Milano
Hotellet i Venedig
Ny stad innebär alltid att jag vill titta på filmer som utspelat sig i staden. Så det blir att titta på "Vendigfilmerna" Moonraker, Casino Royale, Indiana Jones and the Last Crusade och Talented Mr Ripley när vi kommer hem ...
Kort poolbesök på morgonen, snabbfrukost på rummet och så 10 minuters water-taxi för 600 SEK (holy shit) till tågstationen. Mot Milano.
Läser "Shinjuku Shark" - japansk hårdkokt polisroman. Den känns ok, men lite slarvigt skriven. Eller möjligen slarvigt översatt. Kul med bok som utspelas i Shinjuku i Tokyo iallafall.
Gallerian i Milano
Kommer till Milano vid halv-två på eftermiddagen. Solen steker verkligen. Känner mig svajig. Venedigs vatten, tåget eller bara jävligt trött. Svårt att veta. Vi tar en taxi från centralstationen till Four Seasons Hotel som ligger mitt i Milanos Gyllene Triangel (gatorna som bildar lyx-shoppingen). Endast 118 rum i en byggnad som tidigare var ett kloster. Och det känns stillsamt än idag. Framför allt i trädgården på innergården. Stort rum, stort badrum, lite gammaldags stil med en ljusgul ton. Känns som man skulle vilja bo här mer än bara en natt.
Takspiror på Doumen
Vi har varit i Milano tre gånger förut, men alltid tidig vår och alltid framför allt för att se på fotboll. Då har staden kännts grå och på gränsen till småtrist. Nu är den betydligt grönare, men det här kommer aldrig vara någon favoritstad. Doumen är en av de coolaste i världen, gallerian Emanuele med sitt höga tak ger wow varje gång och klädshoppingen är skitbra. Men sen finns det inte så mycket mer att göra. Nu för bara en dag känns staden dock alldeles perfekt som avslutning.
Äter glass på Peck, vilar i en park, planlöst flanerar, äter middag i hotellets lobbylounge. Underbart.
Hotellrummet
Måndag 2 augusti - Kanaler, kanaler, kanaler
Utsikten över Venedig från hotellpoolen på taket
Venedig är kännt för att vara dyrt. Hotellrummen är de dyraste i världen per kvadratmeter, maten brukar beskyllas för att vara overpriced på restauranger, vatten-taxi är vansinnigt dyrt (ca 600 för 10 minuter!!) och så vidare. Massa turister, liten yta, onekligen svårt att hitta konkurrerande färdmedel till båt - då blir det så. Och folk betalar vad det kostar och kommer tillbaka ändå så det funkar ju.
Åsa morgonsimmar
Äter frukost på rummet. Kex, banan, bla bla - vad som finns kvar från ett supermarket-besök i Rom. Åker upp till takpoolen på 8e våningen. Wow. Utsikt över hela Venedig när man ligger i poolen eller solstolen. Vattnet glittrar i morgonsolen i vattnet runt vår ö. Båtlivet pågår redan för fullt. Rogivande att beskåda.
Vi såg i princip alla "måste-se-sighter" redan på söndagen så nu är det bara planlöst strosande som gäller. Inleder med en fantastiskt glass på "los squero gelateria" som Åsa hade hittat i Time Outs guide. Energi-kick som behövs för maratonpromenaden som väntar. Eftersom det är broar med trappor bakom varje hörn så tar vaderna och låren mer stryk än man inser. Man inser det först när man lägger sig för att vila på hotellsängen och då är det försent ...
Venedig är litet till både ytan och folkmängden. Endast 60 000 personer bor på ö-Venedig. På en dag avverkar man större delen av staden. Inte alla gränder och mini-torg, men bra många. Vi går över kanaler, ser Santiago Calatravas nya bro "fourth bridge", Åsa äter pizza, vi passerar stadsdelen Caraveggio, vi går på moderna museet Palazzo Grasso (riktigt bra!), vi dricker öl, vi går över kanaler, vi går över kanaler igen och igen.
Åsa köper en venetiansk mask. Butiken påstår att maskerna som används i Eyes Wide Shut är gjorda av dem. Måste kolla om det stämmer. Min exhibitionistiska ådra gör sig gällande då jag gå genom stan med masken på. Många blickar ... Jävla turist, , vilken tönt, fan va roligt - vem vet vad folk tänker.
Det finns visst bara en enda McDonalds i hela Venedig. Chockerande. Hur klarar de sig?? :)
Avslutar med Venice by night. Venedig har inte mycket klubbliv. Finns det alls? Men det gör inget - bara att gå de upplysta gatorna i kvällsmörkret räcker. Dricker en svindyr Bellini på Harrys. Förmodligen hemskt turistigt att gå på gamla Hemingway-haket som sägs ha uppfunnit Bellini, men det håller ändå. Känns som att slängas tillbaka 60 år i tiden. Gammal otrendig men ändå riktigt mysig inredning. Designen påminner om en bar på någon gammal båt. Man genomsyras av känslan att komma in på en privat klubb. Tätt-tätt mellan borden. Och den snabbaste service jag varit med om. Hinner knappt beställa innan det står på bordet. Och personalen har skön stil.
Söndag 1 augusti - Tåg till Venedig, båt till hotellet
Roma Termini - köpt reseproviant
Utcheckning vid 10. Går till Roma Termini. Inköp av resproviant. Uttag i bankautomat. Släpar väskorna till perrong 2. Avresa mot Venedig påbörjas 10:45.
Åker första klass då resan tar nästan 4 timmar. Bra säten med relativt gott om benutrymme. Gillar att åka tåg om det är i lagom doser. Jag är dock trött som fan så jag somnar nästan innan vi lämnat Roms förorter. Egentligen fel sträcka att sova på. Första timmen mellan Rom och Florens bjuder på vackra kulliga gröna landskap. Därefter följer 30-45 minuter som mestadels tillbringas i tunnlar mellan Florens och Bologna. Då sover Åsa. Smart tjej. Har inte riktigt ro att vare sig läsa eller göra något annat. Blickar ut genom fönstrena eller sitter bara och tänker.
25 meter från utgången av stationen väntar kanalerna
Venedig har två tågstationer. Först en på fastlandet och sedan den "riktiga" efter några minuters sista tågfärd på bron ut till öarna. Vi blir hämtade av någon representant från hotellet på perrongen. Han tar oss ut ur stationen och "pang" - VENEDIG direkt. 25 meter från utgången av stationen börjar kanalriket direkt. Vet inte vad vi väntat oss, men det kom så plötsligt och direkt. Inga bilar på två dagar väntar. Skönt för oss som ogillar både bilar och bilister ...
Taxibåten till hotellet
Taxibåt till hotellet. En helt jävla magisk tur genom bakgatorna. Oj, jag menar förstås genom "bak-kanalerna" ... Som en ride på Disney World genom ett sagolandskap. Det här glömmer vi aldrig. Pure fucking magic! Vill inte till hotellet - vill vara ute i staden direkt. Motorbåten åker vidare ut från "huvudöarna" och över till Guidecca Island dit vi ska bo. Molino Stucky Hilton väntar. Tror inte vi har bott på ett Hilton sedan Beverly Hilton i Beverly Hills 1997. De brukar vara lite sterila och småtrista. Byggnaden som en gång har varit en stor kvarn ser iallafall utifrån rätt cool ut.
Rummet är helt ok, men nu är vu ivriga att komma ut på stan. Tvättar av oss, byter om, låser in datorn i safetyn. på väg ut ...
Grand Canal
Tar hotellets gratis-shuttle-båt till Zattere vilket går på några minuter. Vandrar sedan runt i Venedig tills kroppen fullständigt lägger av och sedan tar sig igenom andra andningen... Det är horder av turister och det är polerat och snyggt överallt. Ibland ser det ut som Italienska paviljongen på Epcot Center i Disney World eller casinot Venetian i Las Vegas. Men ändå - går man några kvarter eller kanaler bort från huvudstråket så plötsligt är vi helt själva i något fantastiskt pittoreskt kvarter med en minikanal för de som verkligen bor här. Eller någon trång gränd som letar sig fram till ett torg. Överallt. Hela tiden. Vi njuter verkligen av allting. Illusionen är så total och genomträngande. Mer så än exempelvis vad Florens är som medeltidsstad. Love it.
Allting är mindre än i "verkligehten". Små hotellrum, småversioner av livsmedelbutiker, små lyxbutiker, smala gränder etc
San Marco är lite besvikelse. Renovering pågår av fasad. Packat med turister och flera av husen är inte lika fina som de ser ut på bild. Men det gör inget.
Gondolerna är verkligen märkligt designade. Vem kom på det här utseendet? Det ser faktiskt föföriskt trevligt ut att åka gondolen genom småkanalerna, men nej där går vår gräns för turisteri ...
Lördag 31 juli - Maxxi
Spanska trappan
Frukost på takterassen intill poolen. Nice. Tycker tyvärr att frukosten i sig var sådär. Åsa som inte är lika stört kräsen tyckte iallafall att den var bra. Faktiskt lite småsvalt utomhus på taket vid när vi sitter där vid 8-tiden. Läser International Herald Tribune medan jag äter. Gillar att se ned på tågen som rullar in på centralstationen från taket. Rogivande.
Utsikt mot centralstationen
Mot Maxxi. För bara två månader sedan på dagen öppnade det nya moderna museet Maxxi i utkanten av norra Rom. Vi är dcok mindre intresserade av konsten och mer av byggnaden. Museet är designat av arkitekten Zaha Hadid som verkligen är i ropet - hon gör bland annat en av arenorna till London-OS 2012. Vi promenerar till Piazza del Popolo och tar därifrån spårvagnen till museet som ligger några minuter från Romas hemmaarena Stadio Olimpico.
Från utsidan är byggnaden lite besvikelse, men insidan är fantastisk. Kurviga och raka avskalade gråa betongväggar, svarta trappor och en planlösning som helt enkelt är enastående. Förbannat hög nivå på konsten också. Inte så mycket uttjatad konst från mitten av förra århundradet utan mer av samtida verk från sista 25 åren. Varför se på ruiner i Rom när man kan se nytt och fräscht ...
Konst utanför museet - skelettet alltså inte kvinnan framför :)
Trapphus inne i museet
Lunch på restaurang med utiskt mot Piazza del Popolo. Kan inte avgöra om det är turistigt att sitta där eller inte. Bra iallafall. Och kul utkik mot piazzan. Glass på San Crispino idag med. Det kan ju ta år innan vi är tillbaka så måste ta chansen att äta glassen där så mycket som det är möjligt ...
Lunch vid Piazza del Popolo
Har varit lite tjock i halsen sedan New York. Typisk lätt sommarförkylning. Blir inte riktigt sjuk, men blir inte helt bra heller. Småsegt.
Takpoolen. Solen steker nu. Rätt mycket folk, men vi får plats. Skönt att ligga där, men vattnet är isande kallt. Blir ett kort dopp. Vädligt kort. Läser en ny manga som heter "Biomega" i solstolen. Storyn känns som en blandning mellan Doom och Resident Evil. Inte nobelpriset i litteratur alltså, men gillar de mörka och dystopiska teckningarna. Läser ut albumets 200 sidor på någon timme. Kanske köper fortsättningen när vi kommer hem.
Åsa utanför St Peterskyrkan vid Vatikanen
Snabb sightseeingtur under kvällen. I snabb takt St Peterskyrkan, Piazza Navone, Pantheon och Colosseum. Därefter öl och kissnödig promenad hem. Allting i centrala Rom är på promenadavstånd från varandra. Skönt. Väldigt skönt.
Centralstationen är tydligen 232 meter lång. Den känns ännu längre efter en evighetspromenad på stan och man bara vill komma hem ...
Fredag 30 juli - San Crispino
Första besöket till Rom sedan våren 2005. Som alltid känns det både långt bort och nyligen på samma gång.
Klockan ringde ilsket redan 04:30 imorse. Jag hade somnat först vid 1-tiden på natten så inte helt utvilad. Milt jävla uttryckt ...
Framme i Rom
Flighten med SAS åkte från Arlanda 08:10. Jag sov större delen av flighten vilket väl aldrig har inträffat förut. Landade planenligt vid 11-tiden. Vi provade för första gången att ta tåget från flygplatsen in till stan. Vi brukar alltid ta taxi från flygplatser förutom hemma. Det visade sig vara ett jävligt smart att ta tåget (Leonardo Express). Väl framme vid Roma Termini ligger hotellet precis vid utgången från stationen. Med tanke på att vi ska ta tåget till Venedig från samma station på söndag känns det riktigt smidigt. Nackdelen är att centralstationer brukar dra till sig en del slödder kvällstid.
Vi bor på ett Radisson. Jag har för mig att hotellet från början inte var Radisson och att det ansågs rätt trendigt på grund av sin design när det öppnade för 6-8 år sedan. Hypen har nog gått över, men designen håller. En kul detalj är att när hotellet byggdes så upptäcktes det någon intressant ruin under marken och denna utgrävning kan man nu beskåda genom ett glasfönster i lobbyn. Coolt. Vårt rum har balkong och trägolv och jag kan lugnt säga att trägolv i rummet alltid får stort plus. På taket finns en pool som ska utforskas senare.
Utgrävningen under hotellet sedd från lobbyn
Via Filippo Turati - gatan som går utmed hotellet är fylld av asiatiska butiker och restauranger. Mest kinesiska. Har aldrig gått här förut. Nästan varje butik har ett bord mitt i butiken där familjen (antar att det är familjen) sitter och äter även när kunderna är i butiken. Så Asien.
Första anhalt är given. Och som jag har längtat. San Crispinos glassbar när Fontana Di Trevi. Nu ska det avgöras. Har uppstickaren Grom lika god glass eller inte. Jag är nästan nervös innan första tuggan. Tänk om det inte är lika bra som jag har för mig? Jag hade inte behövt oroa mig - San Crispino levererar och är kvar på toppen som No.1 i glassligan. Jag brukar inte ens gilla bananglass, men San Crispinos bananglass regerar. Och grädden man får till glassen är bäst i världen. Chokladglassen och pistageglassen är också i sedvanlig mästarform. Yes!!!
25 grader. Sol. Vi gör ingenting resten av dagen. Men vi är i Rom och det räcker. Vill inte ens gå in i några butiker. Vill bara vara.
Torsdag 29 juli - Packar på nytt
Ser mest fram emot följande - San Crispino-glass i Rom (världen bästa), nya moderna museet i Rom (Maxxi) designat av Zaha Hadid, takpool på hotellet i Rom, åka båt från tågstationen till hotellet i Venedig, allt möjligt i Venedig förresten, köpa något dyrt klädesplagg i Milano, bo på ett nytt (för oss) Four Seasons-hotell i Milano. Säkert massa annat också...
Väckning 04:30 imorgon. Fy fan. Borde lägga mig omgående (21:30) men lär inte kunna somna på ett tag ändå.
