matsfranzen

Ångestklassikern nattflight är tillbaka. Avresa 23:30 från Osaka via Singapore till Koh Samui. Hel dag till förfogande innan avresa eller bara seg väntan. Brukar tyvärr välja halvtomma glaset och inte halvtfulla. Väljer lång väntan alltså. Checkar ut vid 13-tiden. Tar ett pendeltåg två stationer österut till Otsu som ligger vid Lake Biwa vilket är Japans största insjö. Tåget åker genom Kyotos omgivande berg genom gröna dalgångar med nya småstäder omgivna av nya berg innan vi kommer fram. Mysig tur.

 

 

Otsu. Över 300 000 invånare och har till och med varut huvudstad i Japan under 5 års tid på 600-talet. Lake Biwa ligger bara 7-8 minuters promenad från stationen. Himlen är perfekt blå och temperaturen är inte lika klibbigt påfrestande idag. Hjulångare som heter "Lake Michigan" åker på runt sjön. Vi går planlöst utmed vattnet någon timme och sedan vänder vi tillbaka mot stationen. Nu har vi gjort en stad vi inte visst att den fanns för några dagar sedan ... Vill man bo billigt och göra Kyoto kanske detta kan vara ett alternativ då det bara är 10 minuter till Kyotos centrastation härifrån.

 

 

Tar tåget till flygplatsen. 1.20. Flygplatsen som är byggd ute på en konstgjord ö utanför Oskaka är mäktig när man kommer från tåget. Jag går igång på stora svulstiga infrastrukturprojekt. Renzo Piano. Cool arkitekt. 

 

Vin i loungen. Somnar innan planet har lyft. Vaknar tidigt på morgonen. Turbulens i över 1 timme. Jobbigt. Vill att det ska va över. Vill dö ett tag. Bara för att få slut på skiten. Men det går över tillslut. 

 

Läser tidningen. Kina är tydligen nu även världens nästa största biomarknad. Det säger en del om artikeln jag läste för ett tag sedan om att fler och fler stora Hollywood-filmer är planerade att innehålla någon/några scener som är inspelade och utspelas i Kina. Årets största film i Kina är dock inhemska äventyrsfilmen Monkey King med vår Hong Kong-actionfavorit Chow Yun Fat i en av de ledande rollerna.

 

 

Nästan 100 000 personer ansökte om att få gå in i tåget som kallas Doctor Yellow på en visning igår. Bara 400 blev utvalda. Tåget används för att checka av att rälsen är som den ska och ingen privatperson har tidigare fått se tåget inifrån. Nu fick de utvalda titta i 3 vagnar i det tydligen mytomspunna tåget. Det finns onekligen en utbredd community för tågnörderi i Japan. Framför allt för shinkansen-tågen och Yamanote-tågen (ringlinjen i Tokyo). Finns att köpa allt från tågtidningar, tåglego, tågbyggsatser, tågsmycken, ätpinnar i formen av shinkansen och så vidare. Vi älskar att åka tåg i Japan. Skulle kunna åka runt varje dag i flera veckor så viss förståelse för nördandet har vi.

 

 

Soft förmiddag. Slötittar på tv från sängen. Japansk tv är motsatsen till avskalade och meditativa attraktionerna i Kyoto. In-your-face-colors. Från alla hålla hela tiden. Japanska tecken i sprakande färger sprutar över skärmen. Engelskakurs för japanska barn. Fem myror a la Japan kanske.

 

Buss till norra Kyoto och Daitoku-ji. Stenträdgårdar. Major Zen. Nästan folktomt. Zen på riktigt. Mycket folk kan onekligen förta en del av njutningen. De mest kända och kanske bästa attraktionerna blir därför inte alltid största upplevelserna. Gäller att ha tur med att komma vid rätt tidpunkt också. Ryogen-in. Sub-temple på området. Vi är helt ensamma och sitter på trägolvet som vetter ut mot den perfekt krattade stenträdgården. Karesansui - rock garden på japanska. Perfektion. Hur kan det vara så vackert? Antingen gillar man eller så gillar man inte. Det finns inget att förstå. Man bara fångas in i enkelheten, stillsamheten och symetrin. En munk visar hur vi ska sitta. Jag blir lite hånad för att jag är trög och inte förstår direkt. Åsa den skurken förstår allt direkt. Sedan säger han på bräcklig engelska att jag med min brist på hårsvall redan ser ut som en munk-in-the-making. 

 

Åker buss vidare till närliggande Golden Pavillion. Passar bra att se den på nytt när jag läser boken om den. Här var det packat med folk. Det bara väller fram turister från världens alla hörn. Men den lyckas leverera ändå. 

 

Japan Times skriver att FN har tyckt till om att Japan måste ta tag i sina rasistiska tendenser mot minoriteter. Extremistiska demonstrationer mot bland annat sydkoreaner och att det fortfarande finns ställen som bara släpper in japaner. Jag vet att Abes regering ibland anklagas för att ha en rätt patriotisk agenda där man vid tillfällen har en tveksam historiebeskrivning vad gäller Japans inte alltid vackra historiska handlingar.

 

Lugn dag. Läser. Tänker. Vilar. 37 grader. Börjar bli too much. Inte en droppe regn heller. 

 

 

Promenad i de kvarteren i downtown som mest säljer japanska och Kyotiska hantverk. Butik med bara japanska strumpor, paraplybutik, japanska kort etc etc.. Mysiga kvarter. Gamla trähus. Japans mest kända (och kanske dyraste) Ryokan - Tawaraya ligger där. Kostar runt 10 000 kronor natten att bo där. Och då har jag för mig att du inte ens har tv på rummet. Och det går givetvis inte att boka via weben. Men nån jävla gång ska jag bo där. Spielberg, Steve Jobs och alla celebrity-japanofiler bor där någon gång. 

 

 

Åsa är på shoppinghumör. Det här är hennes kvarter. Hon han gå här i dagar. Jag gillar det också men här ligger jag i lä. Kyoto Design House. Liten butik med utvalda Kyotobaserade designprodukter. Designtorget är den närmaste liknelse jag kan hitta. Men ändå inte. Åsa har aldrig gått in där utan att köpa något. Det blev vinst den här gången också ... Tallrikar, koppar, saltkar och lite till. Jag är själv irriterad över att jag vek ner mig förra gången för två år sedan och inte köpte en matlåda av bambu där. Nu finns den inte längre. Fan.

 

 

Fikar. Surfar på bamboo lunch box Kyoto. Får träff via någon LA-butik som importerar från Kyoto. Kohchosai Kosuga. 5 minuters promenad. Allt som säljs är av bambu. Skohorn, bestick, champagne-ishink. Och min matlåda. Vi - eller jag - enligt Åsa viker dock ned oss på ishinken. Så nu kommer det att svida i några år. 

 

Hem. Vilar. Drinkar på stan. Sfera Bar i Sfera buildning designad av nästan-grannarna-på-Östgötagatan  "Claesson Koivisto Rune". Underbart stramt designad bar där man nästan sitter i mörkret. Vi kommer vid 21 och är ensamma första halvtimmen. Farligt bra drinkar. Ett holländsk par som letat upp baren via Wallpaper-guiden till Kyoto. Som vi ungefär. Alla som använder Wallpaper för att hitta rätt platser, sighter, barer får ett plus i min bok.

 

 

 

Shinkansen igen. 45 minuter söderut till Himeji. 1 stad 1 attraktion. Japans största, läckraste och mesta berömda samurajborg. Den har renoverats i flera år och varit gömd under ett jättelikt renoveringshus. Vi har väntat på avtäckandet och trodde inte att det skulle vara klart till denna resa, men så såg jag bilder på Instagram bara någon vecka innan vi åkte - och då var hela borgen synlig igen. Inget snack vi måste dit.

 

 

Jag har alltid tänkt att Himeji skulle vara en liten oansenlig småstad på gränsen till by, men det visar sig bo drygt 500 000 där. Den skulle alltså vara Sveriges nästa största stad och den känns betydligt kompaktare och mer riktig stad än Göteborg som är nästan jämnstor. Men det är Himeji-borgen som är grejen. Direkt när vi kommer ut från stationen ser vi en lång gata inramad av kontorshus och gallerior. Längst bort skymtar slottet. Alla skyltar pekar dit. 

 

 

Whte Heron. Vita hägern kallas den. Och nu när den är nyrenoverad strålar det om den perfekta vita fasaden. Vi har sett ett antal japanska borgar men den här är verkligen ett strå vassare än alla den andra. På ena sidan om slottet syns fortfarande en lyftkran och det går inte att gå in i borgen än men det gör inget. 

 

Borgen har synts i bland annat och James Bond-filmen "You Only Live Twice" och Kurosawa-filmerna "Ran" och "Kagemusha". Så måste väl se om alla tre när vi kommer hem. 

 

 

 

 

Tågar vidare. Kobe. Ungefär 25 minuter tillbaka norrut. Ler fortfarande över hur alla personal - konduktören, matförsäljarna som går runt med vagnar i tåget, städpersonal - alla bugar varje gång de lämnar vagnen. Japan it is.

 

 

 

Kobe är Japans 6e största stad med cirka 1,5 miljoner invånare. Tokyo, Yokohama, Osaka, Nagoya, Sapporo är större. Och Kyoto är 7a bara något mindre än Kobe. Måste beta av Sapporo i norra Japan och Fukuoka i sydvästra som ligger 8a. Himeji ligger 24a förresten. Hur eller hur Kobe har ett betydligt större downtown än Kyoto. Fler moderna butiker, varuhus och gallerior och högre hus. Alla lyxmärken har butiker här - det har de inte i Kyoto. Mer modern västerländsk känsla. Förmodligen delvis för att dowtown va tvunget att byggas om efter den stora jordbävningen 1995 då många byggnader rasade och flera tusen dog. Men jämförelsen mot Kyoto handlar ju givetvis också om att Kyoto har restriktioner på hur höga hus får vara och att bevara sin historia. Kyotos downtown är faktiskt ganska litet med tanke på sin storlek.

 

 

Dags pricka av punkt på min bucket list. Kobebiff i Kobe. Är den så bra som ryktet. Ja, jag tror det. Hade jag klarat ett blindtest? Osäkert då upplevelsen delvis handlade om en känsla som delvis kan vara inbillad. Men det spelar ingen roll - det var magiskt kul att sitta och titta på när kocken stekte det marmorerade köttet mittemot oss. Och sedan låtar man de underbara köttbitarna smälta i munnen. Gott som fan. Done that.

 

 

Va härligt det är att gå omkring i kvällsmörkret i en stad man knappt hittar i. Love it. Jag som aldrig fattade hur man läste en orienteringskarta kan nästan alltid orientera mig rätt även i miljonstäder utan problem. Det är stimmigt men inte stökigt. Varmt utan att vara galet kvalmigt som på dagen. Och sedan tar vi tåget hem. När man går av tåget i Kyoto fortsätter de flesta vidare. Till Nagoya, Yokohama eller Tokyo. 

 

En bra dag. Igen.

 

 

6,2 miljoner turister åkte till Japan första 6 månaderna vilket är ett rekordhalvår enligt dagens Japan Times. Drygt 1 miljon var kineser vilka leder ligan.

 

Har läst klart min 1000-sidors manga. Lite tonårig men ändå underhållande om framtida samhälle som slåss mot utomjordiska jättar. Kan tänka mig att köpa nästa volym när den kommer. Vetifan om det finns plats någonstans hemma för såna här jättetegelstenar dock. Nu är det motsatsen till snabb-berättad Sci-Fi/action-manga - Mishimas Den Gyllene Paviljongens Tempel. Jag har försökt att läsa den förut men inte kommit in i boken, men nu ska jag ta i lite hårdare. Titeln anspelar på Kinkaku-ji eller The Golden Pavillion. Japans mest fotade byggnad - det guldfärgade bländande vackra Zen-templet i norra Kyoto. Ska jag läsa den någon gång är det när vi är här. Boken handar om den förvirrade munken som 1950 brände ned originalbyggnaden. Mishima själv försökte 1970 genomföra en statskupp i Japan som totalt misslyckades och som slutade med att han tog livet av sig omedelbart. Seppuku style med svärdet i magen likt en äkta gammaldags samuraj. Språket är svårt men poetiskt vackert. Vi får se om jag kommer igenom den.

 

 

Vi hyr cyklar. 100 kronor för 2 cyklar i 24 timmar. Oväntat billigt. Har inte provat det i Kyoto förut men staden är en perfekt cykelstad. Ingen använder cykelhjälm här men eftersom alla cyklar på trottoaren kanske det inte heller behövs. Fan va skönt att kunna cykla på trottoaren förresten. Hade man kunnat göra det hemma hade jag cyklat till jobbet varje dag. Dagen efteråt när vi promenerar bland förbikörande cyklister svär jag givetvis åt samma beteende.

 

 

Vi cyklar på de nedsänkta promenad/cykelbanorna utmed floden Kamo. 37 grader men när man flyter fram intill det rinnande vattnet försvinner känslan av tryckande plåga. Frihet. Och med vilken lätthet och fart man tar sig överallt. Tunnelbana och buss fungerar utmärkt här men cykel kan nog vara ännu effektivare till många delar. Åsa krockar med en vending machine men annars är det bara fridfullt. Tempel, villaområden, matbreak. Dagen susar fram men när vi har varit ute 6 timmar börjar värmen och den hårda sadeln kännas. Inte van vid långa cykelturer. Kommer inte kunna sitta imorgon. Måste jag behöva stå och skita??

 

 

Shinkansen till Hiroshima. 90 minuter söder om Kyoto. Osaka-Kobe-Okayama-Fukuyama. Framme.

 

 

08:15 den 6:e augusti 1945 jämnades stora delar av Hiroshima med marken när atombomben detonerade på 600 meters höjd. 120 000 dog direkt eller i följder av bomben innan 1945 var till ända. Det går ju inte att förstå. Hur länge man än tänker på det.

 

 

 

Vad som är fascinerande när man går i Peace Memorial Park och de mästerliga museet är dock den dubbla känslan av både människans hemska sidor och våra fantastiska sidor. Ondskan, storhetsvansinnet och vilja att förstöra men också den makalösa förmågan att resa sig och bygga upp på nytt. Parken är lummig, finstämd, grön och vacker och dagens Hiroshima är en modern storstad med en betydligt större befolkning idag än innan kriget. Och uppbyggnaden av staden började bara kort tid efter bomben.

 

 

Man måste vara rätt känslolös för att inte bli berörd av museet. Trots att det är ganska mycket folk där så är det åndå helt tyst undantaget av en sorgsen vacker musikslinga i bakgrunden. Ingen fotar. Inga barn som springer omkring. Hemska bilder på brännskador. 

 

Och man blundar heller inte för Japanernas egna vidrigheter och skurkroll. Massakern i Nanking av tusentals kineser och landets hemska patriotiska stormaktsdrömmar som kostade 3 miljoner japaner livet under kriget beskrivs också. Att släppa en atombomb över en bebodd stad kan aldrig vara rätt men världen hade levt i det hemskaste av krig under 6 års tid och Japan var inte beredda att ge upp på de villkoren som de erbjöds. Den världen som ledde till beslutet går inte heller att förstå. Allt känns bara hemskt och så var det ju.

 

Jag kände att jag hade något mänskligt ansvar att åka hit och se det här. Och tänka ett tag.

 

 

Kokedera. Mosstemplet. Saiho-ji. Zen-buddistiskt mästerverk. Tänk Top Gun för trädgårdar. Up there with the best of the best. Ett av få tempel som måste bokas i förväg. Med 1600 tempel i Kyoto kan man undra om det är värt besväret att besöka något av de som kräver förhandsbokningar. Men det var det. Och dessutom var det hotellet som bokade åt oss då det inte går att göra via internet. 10:00 är vår slot.

 

 

 

Taxi till västra utkanten av Kyoto. Templet ligger i något som känns som ett förortsvillaområde a la Kyoto med risodlingar mellan vissa hus och ministenträdgårdar på tomterna. Blir förälskad. Nästan så jag vill ha villa för en stund. Men bara nästan så tro inget annat. 

 

 

För att få tillträde till till rundturen måste man delta i en buddistisk ceremoni. Den skiljer sig lite från gång till gång - ibland ska man kopiera sutror (skriva japanska tecken enligt dokument man får) och ibland som för oss så är det bara att sitta och lyssna när munkarna ropar ut sutrorna och slår i meditationsklockorna. Rätt rogivande. Zen it is.

 

 

Trädgårdsdags. Som namnet säger är tempelträdgården full av mossa. Mängder av olika arter. Det är fantastiskt vackert men lite komiskt också när ett 30-tal personer samtidigt står och tar närbilder med sina kameror på mossan på marken. Men det är inte bara mossa. Rundturen bland dammar, skogsstigar och träd är onekligen utöver det vanliga. Det är svårt att förstå varför dessa japanska trädgårdar är så speciella. Det är ju inte min grej alls i vanliga fall men när man går här i Kyoto kommer man in i något annat läge. Och plötsligt blir jag hänförd av perfektionen, stillheten och renheten. Vill gå runt i tempelträdgårdar i flera veckor ...

 

 

Vi går och åker vidare mot nordvästra Kyoto och Arashiyama. Bamboo Forest. Ett tempel till. Kytoto ser verkligen otrolig ut med de branta gröna sluttningarna som omger staden på tre sidor. Toei Film Studios. En filmpark med samurajtema. Egentligen en rätt lam temapark men ändå småcharmig att tillbringa någon timme eller två i. 

 

 

 

 

Värmebölja i flera delar av Japan. Flera tusen har förts till sjukhus i Tokyo och några har avlidit. Varmt är det. Men framför allt tryckande fuktigt. Känslan av att åska är på väg. Men det kommer ingen åska. Det bara är såhär hela tiden ... Ölen blir iallafall ännu godare när det är varmt.

 

 

Resdag. Väckning 05:00. Snabb frukost. Bilfärd till flytplatsen. Incheon. Flygplatsprocedurer. Vänta. Flyg. Osaka. Flygplatsprocedurer. 90 minuters bilfärd till Kyoto. Så var den dagen slut. Nästan iallafall.

 

 

Incheon. Ren. Snygg. Färgskalan är grå/stål. Luftig. Halvbra utbud av affärer och restauranger. Bra men hade hoppats på ännu mer. Så nu följer en lista på favoritflygplatserna i världen:

 

1) Changi Airport Singapore - mest utbud, mest att göra, sjukf effektiv - alltid halvvägs till staden när man på andra flytplatser svär över att baggaget aldrig kommer

 

2) Chep Lap Kok Hong Kong - ser fantastisk ut. Storslagen. Öppna ytor. Mästerverk av Norman Foster. Bra utbud men inte i klass med Singapore

 

3) Beijing Capital Internatinal Airport - Norman Foster. Ännu vackrare än Hong Kongs. Kan stå och titta på taket i veckor.

 

4) Schiphol Amsterdan - bra utbud. bra plats att mellanlanda på.

 

5) Haneda Tokyo - Narita är den större av Tokyos flygplatser men Haneda den trevligaste. Och närmare staden. Shoppingområdet är designat som en gammal japansk by. Stencoolt.

 

Frankfurt, Miami, Incheon, Shanghai är också bra medan jag fullkomligt avskyr stökiga och trånga Heathrow samt den delen av Charles De Gaulle utanför Paris som flyger ifrån.

 

Chauffören som kör oss från föygplatsen i Osaka till Kyoto pratar med oss större delen av tiden. Och den här gången gillar jag det. Från Okinawa och bosatt i Kyoto lär han oss en hel del om Japan som man inte hade hört annars. Att många säger "okini" och inte "arigato" (tack) i västra Japan (Osaka och Kyoto) och att det var en kulturchock att lämna laid-back-stilen på Okinawa för mainland-Japan. På Okinawa betyder inte mötestiden 10:00 att man dyker upp då medan man alltid kommer redan innan den utsatta tiden i Osaka. Annat var att Osaka är känd som handelsstad och att deras hälsningsfras betyder ungefär "hur går affärerna?". Kul småsaker.

 

Skönt att var tillbaka i Japan. I Kyoto. 1 vecka på samma ställe väntar.