matsfranzen

Magisk vecka i Kyoto över. Gick fort. Vi checkade ju just in. Fattar aldrig hur det här funkar. Livet är alltid både plågsamt långsamt och "in the blink of an eye". Jag var ju just barn och sprang på fotobllsplanen nyss och så ligger 50-årsdagen bara några få år bort. Fuck va tragiskt.

 

Vaknade annars av nyheter om vansinnesknivdåd utanför Tokyo. Dåre knivmördade 19 till döds på hem för funktionsnedsatta där han tidigare hade varit anställd. Verkar oklart vad som låg bakom. 

 

Tåg från Kyoto Station. Tre timmars tur genom landsortens Japan till Iseshima och Ago Bay. Ute på landet. Ute i skogen. på östkusen. Regnet väller ned hela vägen från Kyoto till slutstationen Kashikojima. Vi åker ett snabbtåg som bara stannar vid 5-6 stationer annars består hela sträckan av 93 stationer! Tåget är annars ett av de finare vi åkt. Stora breda och väldigt sköna fåtöljliknande säten. Bättre än Shinkansen helt klart. 

 

 

Läser klart Shusako Endos "Tystnaden". Om jesuitpräster i 1600-talets Japan då kristna jagades och torterades här. Rent bestialiskt. Jag är jätteateist men gillar ändå bokens filosofiska och närmast poetiska passager om huvudpersonens tro och tvivel. Läsvärd! Kommer se Scorseses filmatisering är på väg.

 

 

Bor på resort i Ago Bay. I maj i år var det G7-möte här i närheten och tydligen åt David Cameron middag på vårt hotell en av kvällarna och han tog flera simturer i vattnet nedanför anläggningen. Vår svit ligger med fantastik utsikt över både skogen och havet. Nu ska vi göra ingenting i dagarna tre. Kanske någon cykeltur eller en promenad på de gamla pilgrimslederna genom närliggande skogspartierna. Dagens enda insats blev annars att gå till SPA-området och bada i varma-källor-poolen i nattmörkret. Helt magiskt. 

 

 

 

Matsuri i Kyoto. Matsuri betyder festival. Den pågår varje år och höjdpunkter är parader (eller processioner snarare) genom moderna downtown och Gion till och från shintotemplet Yasaka, Som mycket annat har vi tänkt vid flera tidigare resor att vi ska titta på paraden men inte blivit av. Inte orkat. Inte känt för. Inte haft tid. Eller none of the above. Semesteraktiviteter följer sin egen logik. Nu följde vi både en morgon och en kvällsparad på festivalens sista dag. Mycket folk på trottoarerna men inte trängsel. Low-key känsla. Stillsam procession. Shinto-klädsel. En och annan bärstol. Mest män. Lugnt vandrande. Lugna åskådare. Franför allt kvällspassen i mörkret är rätt mysigt.

 

 

Flera bekanta ansikten i staden. Denna var dock planerad. Min brorsa är i staden våra sista två dagar efter att han varit i Kobe och förätit sig på Kobe-biffar ... Vi gör några gemensamma aktiviteter. Äter på stå-kött-restaurangen Ikinari som öppnat filialer i Kyoto och går på Monkey Park i Arashiyama. Ap-park låter verkligen tourist trail men den är verkligen oväntat bra. 20-25 minuters promenad i brant uppförsbacke genom ett skogsparti tar dig upp på ett berg med wow-utsikt över hela staden. Och där rör sig aporna (makaker såklart) helt fritt bland Kyoto-bor och turister. Rätt härligt faktiskt. Vi har sett lösa makabker flera gånger förut i Sydostasien men ändå drar man på smilbanden när man ser aporna leka bara några meter ifrån oss. För 10 kronor kan du också mata aporna med jordnötter. De är ömsint försiktiga när de plockar nötterna ur händerna. Fin känsla.

 

 

 

Sumo. 15e och sista dagen av Nagoya-mästerskapet (6 turneringar varje år). Mongolerna fortsätter att regera. Harumafuji från Mongoliet vann sin 8e titel. Den högst rankande titeln du kan ha som sumobrottare är "Yokozuna" och ingen japan har promotats till den nivån sedan 1998. Nu finns det tydligen en möjlig chans om lovande brottaren Kisenosato vinner i septembermästerskapet.

 

 

Whisky. Mot whisky-distilleriet Yamazaki som ligger en kvarts tunnelbanefärd sydväst om Kyoto. Yamazaki är ett av de mest kända märkena här och ingår i dryckesjätten Suntory. Tänk "make it Suntory time" som Bill Murray säger i Lost in Translation innan han smuttar ur whiskyglaset. Japansk whisky är stort sedan ett antal år. Vinner ofta prestigefyllda tävlingar över whisky från Skottland numera och har blivit väldigt populärt. Vi har varit på ölbryggerier och på vingårdar men aldrig på ett whiskydestilleri förut så kul bara att se hur det fungerar.

 

 

Jag har generellt väldigt svårt att orka lyssna på guidade turer. Jag försvinnner iväg och drömmer om annat. Här funkade det rätt bra. Lagom långa utläggningar om hur processen fungerar och några historiska anekdoter här och var.  Du får se alla del i tillverkningen och sedan gå genom ett dunkelt belyst jätterum där själva lagringen sker.  Tusentals och åter tusentals tunnor av whisky staplade på varandra i långa gångar. Förmodligen miljarder kronor av whisky samlade här. Turen avslutas med en whiskyprovning (surprise..) och inköp i whiskybutiken (ännu mer suprise..). Det var inte många klunkar whisky på provningen men känner ändå ett litet sting av alkoholen. Plötsligt vill man köpa massor i butiken. Men vi nöjer oss med tre flaskor och några whiskyprovarglas. Tar oss halv-lulliga tillbaka till hotellet vid lunchtid 😀

Pokemon Go har släppts även i Japan nu. Långt ned i releasecykeln med andra ord. 1,3 miljoner downloads första 3 timmarna. Ingen verkar ha laddat ned i förväg. Vi har iallafall inte sett någon. Nu lekte personalen i receptionen redan på morgonen när det släpptes.

 

Nu har vi vaknat 3 dagar på semestern av stora/hemska nyheter. Nice. Turkiet. Och nu München. Denna gång verkar det inte vara IS-relaterat men terrordåden sätter sig någonstans imombords. Världen blir hela tiden bättre - lever längre, färre brott, färre krig, bättre materiellt, fler demokratier etc men till och från gnager oron. Och det har den väl gjort sedan 9/11 och kanske även innan dess. Det är säkert större risk för att bli påkörd eller att råka ut för jordbävning i Japan men det finns ändå med mig. Jag går lite mer till jobbet och åker lite mindre tunnelbana numer och det är inte bara för att det är skönt. Jag älskar folksamlingar men ibland tänker man ändå "kanske bättre att inte vistas här". 

 

 

Åker till Arashiyama i nordvästra Kyoto. Höga berg och dalar, vattendrag och skog anger kanten till staden här. Vi har 5 tidigare gånger tänkt att vi ska åka "Sagano romantic train" men det har inte blivit av någon av gångerna. Nu blev det, En 20 minuters lätt turistig tågtut (ok kanske mer än "lätt"..) som långsamt slingrar sig genom berg och skog utmed en flod. Vem bryr sig om det äR turistigt - det är magiskt vackert. Den gör vi även nästa gång ..

 

 

Ibland har Facebook sina kvaliteer. Onekligen. Lekte med mobilen. Som alltid. Plötsligt ser jag bilder från Kyoto som någon annan har lagt upp. Stefan Nilsson som jag jobbade med på Alecta för några år sedan är i Kyoto med familjen samtidigt som oss. Efter lite messande och messenger träffas vi för kvällsdrinkar på Sfera Bar i Gion. Riktigt rolig kväll. Mina föräldrar brukar alltid berätta att de av rena tillfälligheter träffar någon de känner på semestern men jag har inte råkat ut för det. Nu hände det. Kul känsla. Och drinkarna levererade i mörkret på den stilrena och coola baren.

 

 

Cyklar hela lördagen. Luften är som en tryckkokare. Trots att vi varit i Asien i två veckor bränner vi oss. Jag svettas så det går att vrida ur kläderna och Åsa kan bada i sina. Men det är fantastiskt också. Kyoto är en underbar cykelstad även denna gång. Rinner förbi floden Kamo, åker genom bostadsområden med hus som ser ut att vara hundratals år gamla, passerar tempel i bambusnår. Som en dröm. Men svårt att helt skaka av oss känslan av annalkande solsting eller uttorkning. 

 

 

 

Jag kom, jag såg stenträdgårdar, jag segrade. Gammalt Mats-ordspråk. Ju närmare semestern desto mer gror de inombords och i juli är det dags för årets skörd. 1-2 om dagen. Inte för få inte för många. Har vi varit i Kyoto sex gånger nu? Tappat räkningen men det finns fortfarande sagolikt vackert outforskade guldkorn här för oss. Det må vara tempel, trädgårdar, små hål-i-väggen affärer eller matställen.  

 

 

Flyget från Hangzhou till Osaka tog drygt 2 timmar och sedan var det en 90-minuters biltur (beställde via hotellet) till Kyoto genom kvällsskymningen. Chauffören med ursprung från Okinawa har kört oss en gång förut. Han har visst kört Richard Gere vars favoritstenträdgård är Ryoan-ji. Världens mest kända stenträdgård. Gillar men lite middle-of-the-road val ..

 

Två 5,0 jordbävningav i Tokyo senaste veckan. Räcker nu. Vi ska dit nästa vecka.

 

 

Vardagen är verkligen på andra sidan jorden. Allt trist, jobbigt, segt känns overkligt. Måsten kan jag inte ens stava till denna vecka. Ligger på en tatami-matta i ett tempel och blickar ut över det välkrattade gruset och den perfekt ansade mossan. Behöver inte drömma att jag är någonannanstans. Jag är någonannanstans. Vi hittade en trädgård vi inte gjort rätt nära hotellet. Vi ser inte ens några andra turister när vi är där. Bara stilhet. Och syrsorna. De finns alltid mes oss. Och vi älskar de.

 

Turismen ökar till Japan i år Igen. Upp nästan 30% första halvåret till drygt 11 miljoner. 2016 blir första året med över 20 miljoner besökare. Kineser och sydkoreaner leder fortfarande ligan.

 

 

Dagarna är dryga 30 grader men temperaturen går ned till perfekta 25 runt solnedgången vid 19-tiden. Perfekt bland annat för utomhusöl i mörkret. Kyoto är tyvärr ingen stor äta/dricka-ute-stad. Men letar man hittar man.

 

 

Favoritmagasinet Moncocle presentererade igår lista över 50 bästa restaurangerna i världen. Steakhouse-restaurangen Hafuu Honten i Kyoto låg 14. Måste provas tänkte vi. Googlar och letar på kartor. Buss. Promenad. Skymning. Norr om Downtown. Känslan av bostadsområde. Adresser i Japan är ett kapitel för sig. De går inte att använda för att orientera sig. Ställen kan dessutom alltid ligga inne på någon innergård utan skylt. Borde vara här snart. Där kanske? Ja det är nog det där, Vi provar att öppna dörren så får vi se var vi hamnar. 

 

 

Vi hamnade rätt. Det finns 3 bord för de som bokat (det gör vi aldrig) och 10-12 platser vid bardisken. Vi har tur och får plats vid bardisken vilket är roligast för då kan man se hur alla kockarna jobbar med maten. Mysigt, familjärt. Härligt saftigt japanskt kött grillad till perfektion. Vi är nöjda. Både upplevelsen i sig och maten levererade. Om den ska va 14 i världen. Ingen aning med trevligt har vi. Stockholm hade förresten 3 matställen på listan - Ett hem, Sturehof och PA och company. Lite oväntade val.

 

 

 

 

2 packade dagar. Ändå känns det inte som vi har stressat för att hinna med. Åsa kan ha en annan åsikt i den frågan. Tempelsafari, cykelutflykt, poolhäng, barhäng, druckit te, vandring bland teplantager, massage, druckit te, byggt lerfigurer. Skrev jag att vi druckit te också..

 

Men låt oss börja med att berätta om G20. Tre dagar i september är det G20-möte här i Hangzhou. Alla de stora ledarna kommer vara här. Och det är stort här. Stort stort alltså. Skyltar överallt. Fabriker som stängts ned för att luften ska vara bra till mötet. Nya fräscha vägar som byggts. Och staden har putsats så den skiner. Och säkerheten har skruvats upp på max. Hangzhou är en känd stad i Kina - framför allt på grund av West Lakes skönhet men även kulturmässigt. Nu kommer staden vara i allas blickfång. För oss är det perfekt att komma hit nu när staden har snyggats till en nivå till. Och fin är den!

 

 

Söndag. Förmiddagen är buddistiska tempel från 900-talet. Plus te. Lunchen är poolen som ligger nästlad bland träden och sjungande syrsor. Plus te.

 

 

 

Eftermiddagen är en 3,5 timmes fantastiskt cykeltur från hotellet till och runt West Lake. Giro d'Hangzhou. Tour de West Lake. 35 graders kokande kittel och vi drunknade nästan i vår egen svett men cykla i andra länder eller städer är alltid underbart. Trötta blev vi. Nöjda var vi. West Lake är vacker med skogen och bergen på ena sidan och downtowns skyskrapor på andra sidan. 11 kilometer är ett varv. Hotellet skickade med Leo från personalen att "ta hand om oss på cykelturen". Ni behöver inte betala för det här. Se inte Leo som en guide se honom som en travel companion. Service från himlen. 

 

 

 

Kvällen är middag och massage. Och te såklart. Jag kan tänka mig fler sådana dagar ..

 

Hundra miljoner kineser turistade utomlands förra året. 100 miljoner. 300 000 var i Spanien förra året. Target är 1 miljon 2020. Det kommer vara 200 miljoner turister om några år. 5 år? 10 år? Kanske borde bygga vidare på kinesiskan och starta ett hotell eller dylikt för kinesiska resenärer ..

 

Måndag. Närmaste teodling är 5 meter från vårt hus. Te används till allt, Kakor, glass, i choklad, i matlagning. Och ett av de finaste och dyraste tesorterna kommer från Hangzhou - Longjing-te - kan kosta upp till 1500 USD per kilo. Traditionen här (vilket håller på att ändras bland de yngre) är att man tar familjen eller vännerna till te-hus och sitter där några timmar. Jag är ingen te-drickar direkt. Dricker grönt te ibland för att det ska vara nyttigt och för att jag tänker på Asien-semestrar. Men när man är här så åker jag in i te-drickandet totalt. Te hela tiden.

 

 

Vi åker på en utflykt till närliggande en teplantage med privat guide (ingick i hotellpaketet). Vi går igenom en grönskande dal med tebuskar som växer i branta sluttningar överallt. Påminner om risterasserna på Bali. Mysig promenad. Turen avslutas givetvis med teprovning. Jag är vanligen ointresserad av traditioner. Det är inte jag. Men jag faller gärna pladask för det när man är på semester. Ceremonier när saker måste göras i viss ordning enligt uråldriga traditioner charmar skiten ur mig. Vattnet måste ha perfekt värme. Du sköljer saker i viss ordning etc. Njuter. Vaggas till drömtillstånd av rörelserna och förklaringarna. Smaken var bra den med. 

En nypa 4 timmarsflight till Hong Kong, en nypa väntan på flygplats i Hong Kong och en nypa halvbumpig 2 timmarsflight vidare till Hangzhou i Kina. Vilken waste av semesterdagar att slösa bort nästan en hel dag på världens hemskaste onöje - transporter och framför allt att flyga. Kind of sucks.

 

Såg om filmen Fargo i iPaden på första flighten iallafall. Tyckte filmen var ok/sådär första gången jag såg den en gång i tiden på 90-talet när jag hade både 35-årsdagen och 40-årsdagen framför mig. A long time ago in a galaxy far far way med andra ord. Men efter att jag sett både säsong 1 och 2 av briljanta Fargo-tv-serien alldeles nyligen så var jag tvungen att se filmen igen. Och.. visst fan är den förbannat bra. Samma udda lågmålda humor som tv-serien, samma välskrivna dialog och story. Och skådespeleriet är på högsta nivå. Kommeri inte ihåg att Peter Stormare svär "jävla fitta" på svenska vid ett tillfälle. Hur kul som helst. Tog mig bara 20 år att fatta storheten med filmen..

 

 

Anyways. Landar i Hangzhou vid 18:30. Om man ska vara i Kina max 72 timmar och inte flyger tillbaka till samma ställe man kom ifrån slipper man skaffa visum i förväg. Skyltar pekar till 72-timmars-immigration. Går och går. Tecken på golvet pekar mot tomma besöksdiskar som ser ut som de slog igen förra århundradet. Vi får ta kön med de som har visum och se vad som händer. Några Lost in Translation-moment senare sitter vi i något polis/immigrations-rum. Några hjärtslag hinner trumma - tänk om de tagit bort 72-timmarsregeln och vi inte kommer in. Men det löser sig på någon kvart och poliserna är schyssta och pratar hygglig engelska. Så Kina it is.

 

Staden Hangzhou. Och ena sidan teplantager, bambuskogar, gamla tempel och West Lake - sjön som ska vara en av Kinas vackraste pärlor. Och andra sidan - det bor ungefär 5 miljoner i Hangzhou och det är hemstaden för bland annat e-handelsjätten Alibaba. Vi är här för det gamla Hangzhou. Denna gång iallafall.

 

Mörkret faller på vägen till hotellet som ligger strax utanför stadskärnan. Eller såhär. Moderna staden i öster. Sedan West Lake väster om downtown. Och väster om sjön ligger templen, te-odlingar och bambuskogar. Och vår resort. Som att bo på Djurgården. Eller Nackareservatet kanske. Svårt att jämföra.

 

 

Resorten. Amanfayun. En gammal kinesisk by från äldre dagar som har gjorts om till lyxhotell där man behållt originalbyggnaderna. Hotellvillorna ligger intill en 700 meter lång gammal munkled som gick igenom byn till de närliggande buddisttemplen. Munkarna går fortfarande här dagligen. 

 

 

Platsen är en upplevelse. Och hotellet i sig är en upplevelse. Vi anländer vid 20:30-tiden. Mörker. Vi leds från bilen av hotellpersonal utrustade med traditionella kinesiska lyktor som lyser upp vår väg. Vi går på stigar genom bambuskog och en konsert av syrsor och paddor. Magiskt. Helt jävla magiskt. Låtsasvärld. Villan är stor och gjord i traditionell design men wi-fi och annat modernt funkar som vanligt. Tre dagar i Kina kommer bli bra, 

Styrketräning. Imponeras av min spänstiga smidiga kropp. Framför allt smidigheten firar nya triumfer. Eller inte. En utomstående betraktare skulle nog knappt kalla passet för träning. Så jävla svag och allmänt dålig helt enkelt. Skyller på åldern. Skyller numer allt på åldern. Bekvämt. 

 

Organisationen "The World's 50 Best Bars" utser varje år världens och Asiens bästa bar genom en omröstning bland 500 "barkännare" (läs från barbranschen). Asiens bästa bar senast blev "28 Hong Kong Street" som ligger här i Singapore. Måste givetvis testas. Inte helt lätt att hitta vilket självklart är meningen. 70 meter långa gatan Hong Kong Street ser lite småskräpig och rätt trist ut. Vi går gatan fram en gång utan att hitta några spår av baren. Är det ens rätt gata? Noterar dock att väldigt trendiga Singaporeanska arkitektbyrån Woha har kontor där. Anar då att vi är i den typen av trendområde som man bara ska veta att det är coolt utan att det syns. Googlar fram bilder på barens utsida. En vit vägg typ. Letar. Det finns givetvis ingen skylt alls utan bara en kal vägg och en dörr som ser ut att leda in till ett lager. Gillar sånt här. På insidan passerar man ett svart draperi och sedan är man inne. 

 

 

Om den är bästa baren i Asien vet jag verkligen inte. Möjligt. Dunkel belysning. Relativt avskalad design. Liten. 20-talet sittplatser. Drinkarna vi tog var förbannat goda. Tog bland annat någon med peppar, jalapeno, chili och tequila. Den kommer att bränna i dagar när jag ska gå på toan men jag gillade. Jag tänke att det kanske kunde vara lite stiff vi-är-för-coola-för-att-se-dig attityd men tvärtom. Både vår bartender från Fillipinerna och övriga som vi pratade med var bland de trevligaste och roligaste jag bartenders vi träffat på länge. Kul!

 

Ser i hissen att Nobelpristagaren i Ekonomi - Paul Krugman ska ha en power breakfast med gäster i hotellets balsal imorgon. Jag vill in dit .. Jag läser Krugman regelbundet i New York Times och han har ett fantastiskt språk när det gäller att förklara komplexa ekonomiska resonemang. Vi tar en tur genom hotellet för att se om vi ser honom. Jag vill ha selfie typ. Med en ekonomisk teoretiker. Hur fan blev vi så gamla ...

 

Hotellfrukost tisdag. Det visar sig att en av servitörerna var i Hangzhou häromveckan dit vi ska på lördag. Hotellfrukost onsdag. Servitören har med karta från sin semester och ger oss snabblektion vad han tycker vi borde göra och ger oss sedan kartan. Det finns service och så finns det något bortom service. Fan vad jag älskar såna detaljer. 

 

Jet-lagen försvann på 2 dagar. Inget vakna 02:30 och inte kunna somna om längre. En ny oväntad fas har dykt upp. Sova hela natten. Äta frukost. Sova 2-3 timmar till. 2 dagar på raken. Väldigt mycket semester. Väldigt skönt. Men vafan kommer tröttheten ifrån? Men semesterlunken kan nog anses invigd nu. Allting utöver vila på rummet är jobbigt. Till och med att ta hissen ned till utomhuspoolen känns på gränsen. Vi kommer bli sjukt bra på pensionärsliv. En sak per dagen kommer nästan vara för mycket för oss ..

 

Bio. Igen. Cold War 2. Gangsterfim från Hong Kong. Hong Kong gjorde under 80/90-talet många av de coolaste icke-amerikanska actionfilmerna men de senaste 10-15 åren har Sydkorea tagit över den kungakronan. Då och då visar dock Hong Kong att de fortfarande kan och Cold War 2 är definitivt en sådan film. Bara inledningssekvensen när kameran sveper över skyskraporna i Hong Kong och ljudspåret mullrar.. Bara det var värt biobiljetten. Och att kungen av 80-talets gangsterfilmer Chow Yun Fat (manliga huvudrollen i Crouching Tiger Hidden Dragon) har en biroll gör att vi sitter och hoppar i salongen. Gillade.

 

Trots göra ingenting. Över 20 000 steg om dagen i ångande hettan. Gå gå gå. Chinatown. Gallerior. Äta. Dricka. Glass. Repeat. Gör om. 

 

Läst Olof Lundhs "Vad jag pratar om när jag pratat om fotboll". Fokus på bakom kulisserna i den svenska fotbollen. Lätt bedrövande läsning. Inte för att jag trodde det var vitt och problemfritt i Sverige men boken visar upp en värld fylld av mygel, maktkamper och moraliska tveksamheter på en värre nivå än jag trodde. Friends arena, övergångar, tillsättande av ledamöter etc. Inga smickrande bilder av Hamren och Lagrell exempelvis. Spännande, intressant, förbannat bra! Bra är också att den även ger en hel del balans mellan det negativa och det positiva.  

Vaknar vid 4 på morgonen. Sätter på andra halvlek av EM-finalen. Någon Indonesisk kanal med engelska kommentarer. Vill att det bara ska ta slut direkt så jag kan fortsätta sova. Orkar knappt bry mig vem som vinner. Framför allt när Ronaldo är borta - då försvinner den mesta av irritationen mot Portugal. Tillknäppt. Chansfattigt. Rätt typisk final-match. Tyvärr också typisk för turneringen. 90 minuter. 0-0. Förlängning. Jag orkar inte mer. Kunde inte Giroud ha slagit bollen stolpe precis innan fulltid. Pressar för att hålla mig vaken. Inte ens Frankrike pressar på planen längre. Lkutar straffar .. Eller inte! Portugal gör mål. Portugal vinner. Fattar knappt hur det gick till. Whatever. Slår av tv:n 10 sekunder efter att matchen är slut och somnar om.

 

Singapore är världens dyraste stad. Följd av Zürich och Hong Kong. För 3e året på raken toppar Singapore. Kan inte fatta det. Det är inte så att det är billigt men Paris, London, New York, Rom etc - alla känns markant dyrare. Hotellen där är dubbelt så dyra och få saker känns dyrare här än i de flesta andra världsmetropolerna. Bil ska vara väldigt dyrt här och det märker man ju inte av som turist. Men fattar verkligen inte hur staden kan leda dyrligan.

 

Förmiddagsregn. Förmiddagsbio. På Shaw Lido rätt över gatan. 10:20-föreställningen. Älskar tidig bio. Appropå dyrt så är bio ungefär halva priset här mot hemma. Finding Dory. Uppföljaren till mästerverket Finding Nemo. Dory är inte på Nemo-nivå men den är väldigt underhållande. Roliga karaktärer, smarta och coola actionsekvenser och  underbara färger. Storyn funkar men berättelsen påminner lite för mycket om förra filmen. Hur eller hur - riktigt bra!

 

 

National Gallery. I tio år har man arbetat med att göra om gamla kolonialbyggnaderna för City Hall och högsta domstolen till ett svulstigt konstmuseum för sydostasatisk konst. Massa tid och pengar senare öppnade museet i november förra året och är en fullträff. Norman Fosters arkitektbyrå (de som ritat nya Slussen hemma) har gjort en mästerlig insats med att kombinera skalet och många detaljer från de gamla byggnaderna med nya design-finesser. Och konsten är bra den med men byggnaden är kungen i detta museum. Har heller aldrig varit med om väktarna (mer som värdar eller mini-guider) i nästan varje rum var så otroligt trevliga och informativa. De kom ofta fram till oss och ville berätta om konsten vi tittade på. Kul och lite oväntat. Förutom taxichaufförer är det rätt sällan   någon kommer fram och börjar prata med oss i Singapore 

 

 

 

Och som kronan på verket var takbaren med utsikt över hela downtown och Marina Bay förbannat läcker även den. Påminner lite om känslan att sitta på terassen på operan hemma.

 

Vaknar på Radisson Arlanda vid vid halv åtta. Blev uppgraderade som plåster på såren för att jag hade klagat på frukosten förra gången. Business class rum. Nya fräscha. Två tv-apparater. Soffa. Nice men vi kom vid 20-tiden på fredagen och lämnar vid halv-nio-tiden på morgonen. Vi gjorde verkligen inte mer än att sova i rummet. Var inte helt nöjd med frukosten den här gången heller. Det fanns mer att välja på förut och det gör det inte längre.

 

SAS ned till Köpenhamn. Singapore Airlines till Singapore. 11.5 timmar. Singapore Airlines har väl vunnit de flesta flygbolagstävlingar senaste 10-15 åren. Vi har alltid velat prova deras beryktade business-class. Denna gång fick vi till det.  Man gör verkligen entré när man kommer in. Champagne. 1-2-1 sittning. Breda säten. Sköna säten. Lätt konfigurera stolen till sängläge. Massa filmer. Vänlig och effektiv service. De levererar verkligen men SAS nya kabin är enligt mig strået vassare. Större skärmar med touch screen, stramare och snyggare design och alla de nya kabinerna har Wi-fi vilket inte denna har. Nu är det förmodligen så att Köpenhamn-Singapore inte är Singapore Airlines flaggskepstur. A380 från Paris eller London eller de sträckor som kör nya A350 har förmodligen nyaste och coolaste planen.

 

 

Halvsover. Bygger lego. Äter rostad anka. Dricker vin. Dricker Baileys. Spelar Disneys Crossy Road på mobilen. Underbart charmigt retro-liknande spel. Arkadspel i Frogger eller Cross HIghway-anda där man ska ta sig över gatan utan att bli påkörd. Här gör man det som karaktärer från olika Disney-filmer. Just nu Simba från Lion KIng där bilarna bytts ut mot elefanter och noshörningar. Charmfaktor hög!

 

 

 

Flyger över eller utmed majoriteten av världens oroshärdar i mellanöstern och Asien. Ibland känns det som närmaste demokrati är flera flygtimmar bort. Läser Singapore Straits Times. Artikel om tänkbara terror-scenarion i Sydostasien. Världsklass i dålig semesterladdning.

 

Men men - sitter mest och väntar på bengaliska viken. Vi har gjort den här flygresan från Europa till Singapore ett tiotal gånger. Regeln säger turbulens över bengaliska viken. Ibland över en timme. Ibland ganska mycket bumpande. Det här helt enkelt hit flygplan åker för att köra dans-moves. Förra året hände dock något - jag väntade och väntade men det kom aldrig. Men jag är inte dum. Mig lurar man inte så lätt. Sådan tur har man aldrig två gånger. Halvvägs över viken mellan Indien och Thailand sätter det igång. Det håller på till och från någon timme. Lite magont senare går det iallafall över. 

 

 

Vi landar i Singapore vid 06:30 på söndagmorgonen. Någon dryg timme efter landning är vi på hotellet. Indisk taxichaufför. Bollywoodrytmer på bilstereon hela vägen till hotellentren. Ger bra asiatisk flärd direkt. En snabb hotellfrukost senare ligger vi och sover på rummet. Tack för att vi fick rummet trots tidig ankomst. Bästa hotellet. Bästa semesterstarten. 

 

Sover i några timmar. Är dåsiga resten av dagen. Orkar inte göra någonting. Promenerar i närområdet runt Orchard Road. Äter. Dricker. Softar. Det räcker så idag. 

 

 

Semester. Sommarledighet. Sommarlov. Älska livet. Älska allt. Frihetens promenad utmed Regeringsgatan inleddes igår vid 14:30-tiden. 7 minuter senare var känslan över. Matchfokus gick på och magont tog vid. Semifinal. EM. Svår svår match mot Frankrike.

 

Och det gick ju åt helvete. Tyskland förlorade. Jag surade. Surar än. Den där obeskrivliga känslan av både total tomhet och alla tankar i hela världen på samma gång. Antingen är du all-in hängiven och förstår vad jag menar eller så kommer du aldrig förstå. Man kan säga att dagen-därpå-känslan efter 7-1 segern i semin mot Brasilien för två år sedan var något bättre. Något jävla bättre.. Tyskland var bra men med Gomez borta och Muller och Götze totalt ur form blir det inga mål. Så enkelt är det. Och Griezmann - shit va bra han har varit.

 

Nu tappra försök att tänka packning och semestern till Asien. 22 nätter. Flight från Arlanda imorgon. Singapore-Hangzhou (Kina)-Kyoto-Iseshima (japans östkust)-Tokyo. Och om det inte räcker så finns även en tröstvecka i New York i september. Någonstans får vi väl sälja av några fonder för att undvika personlig konkurs också men den smällen får vi ta senare..

 

 

In other news. Har spikat semesterläsningen.

* "Vad jag pratar om när jag pratar om fotboll" - Olof Lundh - just idag vill jag aldrig mer höra ordet fotboll men om det går över tror jag på den

* Seriealbumet "Do Androids Dream of Electric Sheep?" - bygger på Philip K Dicks roman som senare blev filmen Blade Runner

* "Tystnaden" - Shusaku Endo - japansk bok från 60-talet som är på väg att bli film av Martin Scorsese

* Seriealbumet "Sculptor" - Scott McCloud - en liten chansning. Serier är bra att läsa på långflighter.