matsfranzen

Regn. Spöregn. Väderappen säger regn hela dagen. Hur gör vi nu? Biljetter till amerikansk fotboll 13:00 ute i New Jersey och arenan saknar tak över läktarplatserna. Biljetterna var pissdyra så känns sådär att hoppa över men dyngsur och 8 plusgrader går bara inte. Vi avvaktar.

 

Hamburgerkedjan Shake Schack på väg att göra IPO. Den har växt från bara några locations på Manhattan till drygt 60 över världen på bara några år. 20-tal ligger i Mellanöstern. Köerna ringlar fortfarande allt som oftast ut på gatan trots att det finns 10-tal restauranger bara i New York. Skulle vilja köpa aktier bara för kul. Shake Schack rules. 

 

 

Har varit här för många gånger. Känner igen väckelsepastorerna på tv. Det är slirig medelålders man som jag bläddrar förbi varenda jävla gång vi är i USA.  

 

Regner lättar. Vi chansar. Mot New Jersey. Tunnelbana till Penn Station på 34e gatan. Pendeltåg till Seacaucus på andra sidan Hudson River och ytterligare ett tåg vidare till Meadowlands. Framme. 2 minuters promenad till Met Life-arenan. Enkelt men ändå tidsmässigt omständigt. Regnet helt bortblåst och kom aldrig tillbaka. Solen tillbaka lagom till vi sätter oss. Flyt.

 

 

Vi har varit på basketboll och hockey här men aldrig på amerikansk fotboll. En jävligt häftig upplevelse. Vi sitter perfekt på långsidan. Nära men inte för nära. Nära till plan men ändå översikt över allting. Jag har basic understanding för reglerna. Tillräckliga för att kunna njuta av showen. Ibland hänger jag inte med varför bollen flyttas bakåt på grund av regelförseelse men hänger med på det mesta. Matchen är den sista i serien och tyvärr betydelselös för båda lagen då varken New York Giants eller Philadelphia Eagles kan nå slutspelet. Men det gör inget. Det är hög klass på inramningen och matchen ändå. Intensivt, tufft, fartfyllt. Och man förstår utan att vara invigd när en prestation verkligen är en prestation. Kul som fan! Jag kan möjligen sakna den typen av open play som finns i "riktig fotboll". Det här är ju som att en sådan match bara skulle bestå av frisparkar och hörnor.

 

 

Det gapas, buas, jublas en hel del men det är som fördomarna också - matchen är bara en del av grejen. Det är fullt med folk som gör annat under pågående match - köar i matköerna, shoppar i souvenirshopen, spelar spel utanför arenan. Och folk står och grillar utanför arenan på parkeringsplatsen under matchen. Det är en bit ifrån Europa ändå .. Vi fuckar till det rejält på en sak dock. Vi kunde inte viktigaste regeln av alla ... Öl slutar säljas från 3e kvarten. Så det blev inte öl och korv som vi tänkte. Vilket fiasko :)

Morgonträning på gymmet. Segt. Fet mat och alkohol på kvällarna är dålig uppvärmning. Stel också. Riktigt stel och då är jag ändå beryktad för min stelhet i normalläget. Nu är det nästan löjligt. Borde stretcha. Men borde räcker inte. Kan ta tag i det när semestern är slut. Ska vi säga efter sommarsemestern när vi ändå är igång ...

 

 

Frukost på rummet. Mysigt. Slötittar på morgon-TV och äter bacon från sängkanten i kalsongerna. Jag är nöjd.

 

 

Alla nyhetskanaler visar begravningsceremonin för Brooklynpoliserna. Genom fönstret ser vi en stor helikopterprocession åka över skyskraporna bort mot Brooklyn. Rätt mäktigt. Och man inser att det här inte bara något som händer på en tv-skärn - det händer här och nu. På riktigt. Det är väl en av grejerna med New York fortfarande - är man här upplever man det live som händer på tv-skärmar eller mobilskärmar i hela världen. USA kommer nog vara referenspunkten ett bra tag framöver. Asien får vänta. 

 

 

Åsa är ju mensa-geniet i familjen. Man kan lugnt säga att det inte är jag som står få det smarta tänkandet av oss två. Därför blir jag fortfarande förvånad över hennes magiskt dåliga orienteringskänsla. Manhattan är till stor del ett rutnät med numrerade gator och avenyer. Det går inte att göra det enklare. Och vi har varit här galet många gånger - ändå så kan hon gå vilse mellan 5e och 6e avenyn mitt i Midtown. Jag säger bara en sak - tack Åsa för att det finns en sak där jag ändå får vara smartare. Och tyvärr är det nog det enda ... Kanske bullshittar hon mig för att jag ska få ha något som är mitt tankeområde. Vem vet.

 

 

Åsa shoppar på Uniqlo. Jag tittar mest runt. Svårt att slå till innan jag måste. Vi kommer väl förbi här igen och så vidare. Tittar på julskyltningen i butikerna på 5e avenyn och på Madison Avenue. Flera är fantastiskt fyndiga och storslagna likt en Broadway-musical. Barneys New York är bäst. Kanske den roligaste juldekorationen jag har sett. Två gånger i timmen kommer en utsmyckad isprinsessa fram i fönstret och kör isdans på riktig is till ett poppigt och småpampigt musikstycke. Och fönstret ändrar färger likt en James Turrell-installation. Förjävla läckert. I love it.

 

 

Vi går tills vi får ont i fötterna. Sedan pressar vi lite till. Och lite till. Tillslut orkar vi inte längre. Kvällen blir på rummet. Lägger mig i badkaret och tittar på en upplyst Empire State Building. Bra avslut. Sover gott.

 

 

12 grader. Sol. Blå himmel. Svensk vår. Nästan svensk sommar. Och vi är i New York. Lite blåsigt men svårt att klaga. Men jag ska nog få till det ändå.

 

 

Promenerar upp till Midtown via High LIne. 3e och sista sektionen uppe vid 30e gatan öppnade nyligen. De två första delarna går mellan husen medan den sista delen går utmed och över stora Hudson Yards-bygget och sovplatsen för stadens tunnelbanevagnar. Rustigt och urbant. Eller bara fult om man är lagd åt det hållet. Jag kan inte låta bli att gilla det ändå men jag är ju rejält New York-skadad. Däremot är det en skittråkig vandring nere på gatan från 34:e gatan och 11e avenyn in till centrala Midtown. Folktomt och stendött.

 

 

Lunchbio. 42a gatan. Regals Multiplex. Disneys animerade "Big Hero 6". Utspelar sig i ett nära framtida San Franciskyo (mix av San Francisco och Tokyo) och är väl närmast en tecknad superhjältefilm. Vi gillade båda två. Bra karaktärer, läckra miljöer, skratt som fungerar bra för vuxna. När jag satte mig i salongen fick jag en obehaglig trötthetsattack. Fuck tänkte jag - jag kommer somna om 10 minuter. Men mirakulöst nog gick den över när filmen kom igång. Ovanligt - går man in i komatillståndet brukar det inte gå över utan sussande.

 

 

Äter. Går. Åker tunnelbana. Vilar ut på rummet. Kvällspass på stan. Fortfarande ljummet ute. Kvällsöppna butiker. Dricker öl. Åker lite mer tunnelbana. Så här kommer det vara några dagar och gärna det. 

 

Läser Lena Anderssons "Utan personligt ansvar" fortsättningen på "Egenmäktigt förfarande". Ester Nilsson är kär på nytt. Det går nog åt helvete igen. Språket är verkligen lysande. Det flyter fram likt rinnande vatten. Man ler över de ofta briljanta formuleringarna och blir lite galen över Esters påfrestande tvångsneurotiska grubblerier. Verkar bra men kanske lite för mycket same same som förra boken. 

Jag saknar Miami redan när jag packar det sista på morgonen. Men innan dagen är slut är Florida som bortblåst och bara New York finns. Så är det alltid. Och det har inte med Miami och New York att göra - man ställer alltid om snabbare än man anar.

 

 

Vi var nästan med i tidningen idag. Eller nåja ... Slår upp Miami Herald på frukostbordet och där är en längre artikel om att Setai som vi bor på har köpts av en ny ägare. Och för ett saftigt pris. Blir nog dyrare att bo här nästa gång om de ska få tillbaka på investeringen. Fan också ... Miami verkar gå bra. Det byggs och renoveras hotell och condos i hela Miami Beach och hela staden verkar sprudla av energi. Florida har förresten passerat New York som 3e folkrikaste staten i USA - Kalifornien och Texas ligger dock långt före.

 

Resa på juldagen i USA är fan perfekt. Det är som när Ingemar Stenmark åkte skidor på 70-talet - vägarna är nästan tomma. Glider till flygplatsen i Miami. Glider genom security. En småbumpig flight senare och vi sitter i bilen till Manhattan. Knappt 15 minuter från LaGuardia till vi är inne på Manhattan. Wow. Rekord.

 

 

Trump Soho Hotel. Västra utkansten av Soho. Bodde här förra sommaren. Svårslaget läge och relativt stora och bra designade rum. Blir en bra vecka här. 13 grader och sol dessutom. Svensk sommar alltså. Som sagt var Miami är borta innan jag promenerat två kvarter i Soho. 20e besöket i New York har börjat.

 

 

 

 

Bass Museum of Art. Samtida konstmuseum bara 1 kvarter från hotellet. Utställning om superarkitekten/desginern Peter Marino. Bland annat designat mängder av flagshipbutiker åt Louis Vuitton, Dior, Chanel etc. Alltid klädd i full lädermundering. Skrev ett inlägg om honom i ett gammalt blogg-entry. Fantatiskt bra utställning delvis om hans verk men även hans egen storartade samling konst ställdes ut. Fick nästan en ny favoritartist på köpet - tyska konstnären Anselm Kiefer - wow vilka mästerverk. En perfekt julaftonsaktivitet för oss.

 

 

Miami Beach stänger vid 17-tiden. Butiker och de flesta restauranger tar julledigt i 1,5 dag. Vi tittar på solnedgången, bygger lego och dricker vin på rummet. En kortare avstickare ned till ett champagne-mingel i hotelbaren för alla som bor här idag. Vi småpratar med en av cheferna som visar sig vara från Schweiz. Vi skrattar gott tillsammans åt att alla andra alltid blandar samman Sverige med Schweiz. Lite kul att höra för jag har alltid funderat på om förvirringen är åt båda hållen. Nu vet vi :)

 

Spöregn. Fyra dagar av perfekt väder bryts tillslut. Men de gör inget. Nu laddar vi för morgondagen och New York

 

 

 

 

Jag är som sagt var inte mycket för att bada i havet men det är ändå förjävla härligt att börja varje dag med en 2-minuters promenad ned till beachen och Atlanten. Ljudet av vågorna, solen som går upp vid horisonten och som får det turkosa vattnet att glimra och doften av hav. Det är svårslaget när man vet att det väntar pissväder i månader hemma. Morgonjobb idag igen men utan tomtebad efteråt denna gång ...

 

Alla hotell (eller alla hotell vi bor på kanske ska sägas ...) arbetar hela tiden för att hålla jämna steg på teknologifronten. Appar som man i förväg kan boka hotellfaciliteter med (Spa-behandlingar eller transport från flygplatsen exempelvis) eller som här - du kan beställa drinkar via appen om du sitter i solstolen på beachen så kommer de till din plats med cocktailen. Mer kul än användbart. Men ändå kul. Och tv:n på rummet kan du styra via en nedladdningsbar app till den egna mobilen eller så kan du koppla upp dig mot Apple-tv-enheten som sitter någonstans i rummet. The Tech Race is on mellan hotellen. Take no prisoners.

 

 

Taxi till helt nydesignade Perez Art Museum på andra sidan bron. Fastlandet. Downtown. Designad av världens kanske coolaste arkitetekter - Herzog de Meruron. De har ritat fågelboet i Beijing, Bayern Münchens hemmaarena och Tate Modern bland annat. Den ligger intill vattnet i en designad lummig grön park. Vi är här för byggnaden inte för konsten. Konsten är en bra bonus. Byggnaden har nominerats av Wallpaper som en av årets 5 bästa nya byggnader. Den är läcker men det är inte fågelboet direkt. Långt därifrån. Men definitiv tillräckligt spännande för att åka dit. Utställningarna är en mixed bag. Några guldkorn men det mest är mer bara på en ok nivå.

 

 

Taxi vidare till Miami Design District. 10 minuter vidare norrut på 40e gatan. Vi har varit här en gång förut. Då 5-6 kvarter fyllda av konstgallerier, designbutiker och några trendiga lyxklädbutiker. Nu jam-packed med high-end-lyx och några få gallerier. Konsten har dragit vidare. Och bara Prada och LV - inga HM, Zara eller Uniqlo. Jag älskar att gå i lyxbutik-kvarter men det unika med området har ändå försvunnit. Rodeo Drive-liknande områden finns lite här och var i världen ändå. Området har lockat över många stora märken från Bal Harbor Shops så detta är onekligen på väg att bli Fashion Ground Zero i Miami. Köper en t-shirt i julklapp till mig själv och efter ett kort strosande åker vi hem igen.

 

 

Beachen. Vilar i solstolen. Åsa badar. Jag gör inget. Inte ens nu när det är högsäsong är det trångt på stranden. Skönt. Fullkomligt avskyr mycket folk som slåss om bra platser i sanden. Betydligt mer skumma och sunkiga säljare går runt mellan solstolarna dock. Basketbiljetter till första raden (yeah right), tatueringar, spådomar. All tänkbar skit helt enkelt.

 

 

Mojito verkar alltjämt regera här. Jag vet inte hur det ser ut på inneklubbarna men den finns annars på allas cocktailmenyer. Inte min grej. Får i mig det jag behöver och mer därtill ändå ... Avslutar uppesittarkvällen mot julafton med att bygga lego. Fin tradition på våra julsemestrar

 

Morgonjogg. Morgonbad i havet med tomteluva. Morgonmassage. Bra start på dagen. Eller bra och bra - morgonbadet blev inte riktigt som planerat dock. Skulle bara ta en bild på mig i vattnet med tomteluvan på. Ramlade och dränkte luvan. Sandig och god numer. Såg ut som ett aspackat fyllo dessutom. Finns på nätet bland andra dårar.

 

Nyheten som rullar på tv och i tidningarna här (om någon fortfarande följer gammelmedia) är främst de två poliserna som sköts i Brooklyn. Alla tar chansen att göra politiska poänger mot New York-borgmästaren de Blasio och försöker koppla samman hans stöd för senaste tidens rasdemonstrationer till att en kriminell ligist sköt poliserna. Det stinker enligt mig. Nordkorea och att Sony vek ned sig för cyberthreat och ställde in releasen av "The Interview" skrivs det fortfarande en hel del om. Kan inte riktigt förstå hur de kunde ge vika faktiskt. Trodde aldrig det skulle ske. Paralleller dras till att bokaffärerna inte slutade sälja Satanic Verses för 25 år sedan. Nu kanske inte "The Interview" är viktig konst att försvara men ändå.

 

 

Det märks inte att det är jul i Miami. Hotellet har en stor gran i lobbyn och det finns lite julbelysning här och var men julskyltningen i butikerna är i princip obefintlig. Jag förstod att det inte skulle vara som i Hong Kong eller New York men att man skulle kunna missa helt att det är jul om några dagar var ändå en rejäl surprise. Julsångerna slipper man tyvärr inte dock. Redan galet trött på jinglebells.

 

 

Hyr cyklar i några timmar. Så nu har vi cyklat i tre olika världsdelar på ett och samma år. Kyoto, Barcelona och Miami. Cyklar har ju blivit det nya svarta i stad efter stad. För bara 10 år sedan fanns knappt cykla i många storstäder mer än för de som inte vara rädda för att bli överkörda. Nu finns det bike-lanes och hyrcyklar överallt. Bara i South Beach-området finns det hyrställ (fungerar ungefär som hemma att man kan hyra på ett ställe och lämna på ett annat) i nästan varje kvarter. Och det finns bra cykelvägar eller bike-lanes på trafkerade vägar som man kan glida omkring på i några timmar. Rätt härligt.

 

 

 

Frukost utomhus. Kortbyxor på. Innan eftermiddagen är slut har vi haft fler soltimmar än vi hade i hela november hemma. Florida har sina poänger. Frukost utomhus som sagt var. Det räcker för att vardagen, flighterna och allt annat trist inte finns längre. Det är bara borta. Det ligger i någon bortglömd byrålåda någonstans. I en annan värld. Världens kanske bästa hotellfrukost dessutom. Bra start på semestern.

 

 

Beachen. Sanden är inte i klass med den vita finkorniga sanden från Koh Samui i somras. Och vattnet är långt ifrån lika genomskinligt. Men strandsträckan är evighetslång och det turkosfärgade vattnet glittrar i solen. Och det är förbannat härligt att bara promenera fram på den hårdpackade sanden en bit från vattnet. Bada gör jag helst i poolen. Som alltid. 

 

 

Promenerar några timmar på beachen, på Ocean Drive, på gågatan Lincoln Road. Har sett allt många gånger men det är kul ändå. Eller mest bara skönt. Har haft promenadsvält sedan oktober. Pastellfärgerna regerar alltjämt i Art Deco-distriktet  Som om 90-talet och 2000-talet aldrig har funnits. Här är det fortfarande 80-tal. Färgerna är snarare Miami Vice-versionen av 80-talet än riktiga 80-talet. Men utan våldet.

 

Gör ingenting på hela dagen. Ligger vid poolen. Sover middag på rummet. Drinkar i baren. Nutrilettkuren är nog snart ett minne blott ..

 

 

 

 

 

 

Mobillarmet går. Några sekunders förvirring. Var är jag. Var är vi. Resdag. D-day. Radisson på Arlanda. 07:45. Flighten går om 3 timmar. Gott om tid. Sovit mer än 8 timmar men ändå slut i kroppen. Och slut i huvet. Är 2 glas vin i hotellbaren allt som krävs för att knäcka hela mitt system numer. Gammal suger. Och då värmer jag bara upp för gammal än. Försmak av någonting sämre. För trött för flygångest är ett plus i alla fall.

 

 

Frukost. Dusch. Checkar ut. SK903 till Newark 10:40. Same procedure every time. Business class. De hade inga ekonomibiljetter kvar på resorna till USA så business it is. Komma-bort-desperationen vet inga gränser. Om du ska välja på att lyxa till på hotellet eller på flighten - välj hotellet alla dagar i veckan. Med det sagt - långflight i sängläge är fantastiskt. Turbulens är alltid turbulens dock ..

 

 

Atlanten. Island. Atlanten. Grönland. Atlanten. Canada. USA. Newark. 8,5 timme summerad i några få ord. Sov bort hälften. Drack en del vin och läste Murakamis "The Strange Library". Enkel story men han får till det ändå. Under ett bibliotek finns en annan lömsk värld. Mytisk. Drömsk. Bra. SAS får fan ta och fixa WiFi på långflighterna snart innan jag byter flygbolag. Det är för dåligt.

 

 

Newark. Ingen kö vid Immigration. Tomt i hela jättesalen. Det har aldrig hänt. Det ekar när man viskar. SK903 tar över hela flygplatsen.

 

United Airlines till Miami. Äter i Uniteds terminal innan avgång. Alla matställen har en iPad vid varje kassa eller bord som man beställer med. Vi äter på Custom Burger. Vilken galenskap. Vilken oordning. Först beställer du via en iPad. Du får ett kvitto. Du går till en annan kassa och betalar. Du går till en 3e kassa och får maten. Och drycken vid en 4e. Låter det bökigt. You bet. Ingenting funkar. Och folk står och skriker och undrar när de ska få maten. French Friesen var dessutom helt osaltad och jag orkade bara inte gå tillbaka för då hade jag väl missat flighten innan jag fått saltet. Jag säger som alltid - du kan tycka vad du vill om McDonalds men kösystemet funkar. Det är onekligen en beprövad metod. Hur jävla svårt kan det vara att planka det.

 

3 timmar mellan flighterna bir 5 timmar. Ingen säger något om varför. Inte ens när flighten är i luften nämns förseningen. Ingen klagar dock. Alla vill bara till julfirandet i Miami. Vi med.

 

 

Miami. Anländer till Setai Hotel på Collins Avenue vid 22:30-tiden. Fortfarande ljummet ute. Ler av känslan. Fuck you vinter. Front desk frågar om vi tänker gå ut och äta innan vi går och lägger oss. Jag är levande död redan. Skulle aldrig ta mig hem igen om vi gick iväg. Vill bara sova. Sängen gör mig inte besviken. Lagom fast. Lagom stora kuddar. Avskyr alltför höga fluffiga kuddar som ser förföriska ut men som bara ger nackspärr. Gonatt. 

Hämtar vandringspokalen för vetgirig. Stormästare är jag. Ärevarv i korridorerna. Odräglig får en ny innebörd. Trivs med mig själv. Ju värre desto mer. Nu får den stå på mitt skrivbord fram till nästa mästare tar över. Låt det ta tid.

 

 

Jul i Miami. Nyår i New York. 12 hotellnätter. 6 dagar till avresa. 26 grader i Miami och 7 i New York. Spelplanen i sin enkelhet. So far so good..

 

 

Flip-side. Överjobbad. Utjobbad. Slutkörd. Solen går ned över hustaken vid halv-tre-tiden. Och så en finfina bonusen på det - 1 veckas deprimerande pulverdiet för att komma i semesterkläderna. Semester-mood är far away just nu. Men det kryper närmare. Med mikroskopiska myrsteg. Men plötsligt kommer det bara vara där. Och sedan är det historia utan att man fattar vad som hände. In the blink of an eye. Hjärnan skruvar tidsuppfattningen och jag hänger inte med. Trots att det är min hjärna ..

 

Det blir 20-gångs-jubileum i New York. 20 gånger till samma stad.. Vi är störda. Förmodligen bortom räddning.

 

 

Some good news. Plötsligt låg det en ny Murakami på bokdisken på Hedengrens på vägen från söndagsjobbet. Från ingenstans. Hur fan gick det till? "The Strange Library" - en nyöversatt novella (engelskt uttryck för en bok mittemellan roman och novell) med riktigt coola illustrationer a la graphic novel. Tack för den surprisen. Favoritförfattaren välkomnas alltid. Då är semesterlitteraturen spikad - "Utan personligt ansvar" av Lena Andersson, "The Strange Library" av Murakami och Episode 2 av Manga-eposet "Monster" av Urasawa. Kan bli väldigt bra julläsning.

 

Vann för första gången pokalen i Alectas Vetgirig-frågetävling. Sista frågan avgjorde. Galet nervös i slutspurten. Segervrål. We are the champions i högtalarna. Världens sämsta vinnare är tillbaka.

 

 

Hungrig. Trött. Surfar. Läser senaste Wallpaper. Min mini-iPad används mest för att köpa och ladda ned tidningar som Wallpaper och Conde Nast Traveler eller för att slöläsa på när jag sitter och äter. Annars är det all-in iPhone6 Plus. Just nu i alla fall. Hela västvärlden känner sig fram vad som är rätt för vad. Sign of the times. Manilla, Tokyo, Hamburg, Paris och Chicago är nominerade till årets städer i Wallpaper. Manilla är hög brottslighet och småfarlig i mina öron men det kanske är dags att tänka om och överväga det på nästa Asien-resa. Coolfaktorn vägs in alltid in i semestervalen.