matsfranzen

2 resor. 2 världsdelar. 4 veckors ledighet. Makalöst bra! Verkligen sjukt jävla bra. Men nära slutet nu. Hemresa fredag eftermiddag. Jobb på måndag. Vad är ångest ... Jag är nästan förvånad ändå att det ändå funkar så bra att åka till både Asien och New York på samma semester med endast 1 vecka hemma mellan resorna. Rätt coolt. Nu väntar den hemska vardagen och snart även den hemska mörka hösten. Hade vi inte första vårdagen nyss? Måste göra vardagen roligare men hur fan gör man? Har ju bara försökt i 30 års tid ... Funderar på vad vi har att se fram emot hemma i närtid. GTA V i september, John Malkovich live i mitten av augusti, lite skön sommar kvar hoppas jag, flera riktigt kul filmer på Filmklubben i aug/sep. Men sen da? Känns som att alla trista måsten tynger över - skaffa ny bettskena, snåla i månader för att hantera alla semesterutgifter, 2-5-diet-forever för att gå ned semesterkilona igen, börja jobba igen, börja frysa igen etc etc Synd vi för fega eller bekväma för att bara dra och bosätta oss i New York eller Hong Kong. Eller Tokyo som Vivan. Känner självföraktet inombords. Fuck me big time.

 

Sista minuten-shopping i SoHo. Där förlängdes snåla-efter-semestern-perioden ytterligare. Men det gick ju inte att komma hem med bara ett par jeans i baggaget ... 

 

Det bästa på semestrarna:

Promenera runt på Manhattans gator

Indiana Jones-känsla ensam bland flera av Angkors ruiner (Bayon var bäst)

Hotellet på Koh Samui med egen pool med utsikt över regnskogen och havet

Hotellfrukostar

Amansara

James Turrell-utställningen på Guggenheim

Liu Bolin med flera på Eli Klein Fine Art Gallery

Den perfekta stranden med genomskinligt vatten och omgivande regnskog på Koh Samui

Bo i Soho

Se New York vakna upp på morgonen

Shoppa i New York

Massage i regnskogspaviljongen på Koh Samui

Dricka champagne i poolen på hotellet i Siem Reap

Sena kvällar i Singapore när allting fortfarande är öppet och staden lever

 

 

 

Newark. Använder SAS-poäng till att uppgradera till Business. Lite svårt beslut ändå. Poängen räcker faktiskt till gratisflight till en av oss till tur och retur Asien. Men just nu känns en sängstol jävligt frestande. Och man vet dessutom aldrig om poäng-flighterna är slut när man vill använda dem. Sängstol it is. Och fan va skönt det är. Tänk om man hade råd att göra det här jämt. Rätt bumpig start på flighten men efter 1,5 lugnar det ned sig och jag fäller ned stolen i sängläge och sover bort några timmar. Landar i Stockholm vid 7-tiden på morgonen.

 

Semestern över. Game over

 

Det perfekta vädret övergick denna dag först till kletig luft och sedan till regn. Vi går via High LIne upp till Midtown och kommer till 42a gatan lagom till regnet. Vi hade tänkt oss Upper East Siden men byter strategi. Bio. Zombiefilmen World War Z på AMC på 42a gatan och 8e avenyn. Filmen är riktigt bra. Trots att det känns som att filmen består av ett antal set-pieces (actionsekvenser) lagda efter varandra så funkar det ändå. 

 

 

Vad gäller öppettider för affärer är New York nästan sämre än sitt rykte. Visst finns det 24-timmars-butiker, men de flesta stänger ändå vid 19 eller 20. Dock spelar det inte så stor roll om det är vardag eller helg. Men jämför man med Singapore eller Hong Kong är det fler butiker som har öppet till 22-tiden där. Och i SoHo i West Village öppnar många butiker först vid 11 eller till och med 12 på förmiddagen.

 

Sista kvällen. Packar. Eller Åsa packar och jag ligger i sängen och dricker öl och tittar på tv ...

 

 

Byxorna jag köpte igår behöver läggas upp och butiken trodde det snabbaste sättet var att vi själva gick till skräddaren som de använder. Vi behöver inte betala för arbetet - skräddaren debiterar Balenciaga. Bara några minuter från hotellet på 9e gatan vid 6e avenyn. Worldclass. Kan man lita på en skräddare med det namnet ... Märklig känsla att kliva in i den kombinerade skrädderi/tvätteri-affären. Som att kliva in i någons vardagsrum där två äldre damer sitter vid varsin gammaldags symaskin. Tiden verkar ha stått still här sedan 60-talet. Ska en 70-årig tant dessutom avgöra hur mina coola designade Balenciaga-jeans ska se ut? Samtidigt finns det något över situationen och platsen som visar en del av vardagen som man inte alltid ser som turist. Något lite mysigt över det hela. En av damerna nålar snabbt upp byxorna och vi kan hämta de direkt på fredag morgon innan vi åker hem.

 

 

West Village. East Village. Lower East Side. Chinatown. Skulle kunna gå någon variant av den här turen varje dag resten av mitt liv. Blir lite nyfiken på hur en del av lägenheterna ser ut på insidan i det här områdena. Många av fastigheterna ser ändå rätt slitna och lite nedgångna ut från utsidan. Men de bor ändå i New York och det gör inte vi så vi torskar alla dagar i vecka hur eller hur. Vi går vidare över Brooklyn Bridge till Dumbo i Brooklyn. Dricker chokladmilkshake på Brooklyn Ice Cream factory. Som jag alltid gör. Åsa tar glass i bägare. Tror jag även ska inkludera rutten över bron i min dagliga promenad för resten av livet.

 

 

Jennifer Aniston har någon ny film på ingång så hon pryder omslaget på var och varannat magasin här. Hon är 69a precis som mig, men måste säga att hon verlkigen ser rätt fantastisk ut fortfarande. Hon ser ju bättre ut nu än hon gjorde på Friends-tiden. Ja hon har kanske lyft sig som fan och hon har säkert en stab av styliser men ändå. 

 

 

New York-attitude. Beryktad. Storstads-attitude när den är som bäst. Eller värst ... Jag vet fortfarande aldrig när man kommer in i en butik, restaurang, galleri etc om det är the attitude eller trevlig service som väntar. Det kan alltid sluta hur som helst. Det är inte att de säger otrevliga saker - du finns inte. De sitter bakom skrivbordet eller kassan och år sååå busy med ingenting. Eller så är det bara så sjuukt jobbigt att säga hej när kunden kommer in att de inte orkar med det heller. De är för coola för att behöva bete sig ... Jag kan både le och bli störd av det. Det är en del av vad som gör New York till New York. Men det här är bara ena sidan av myntet. Bryter man isen visar det sig nästan alltid att de kan sin produkter (kläder, tavlor, roliga prylar etc) mycket bättre än de flesta kan sina grejer i Sverige. Och när man visar att man är på samma våglängd älskar de att prata både om produkterna och allt möjligt annat. Det kan till och med bli små höjdpunkter då de delar våra passionerade intressen för art, design, movies, photo, fashion - intressen jag ibland har svårt att hitta personer som delar hemma.

 

Dessa smådiskussioner här och där ger dessutom en insikt i New York som smältdegel. Alla är på väg till och från New York och här möts allting och alla. Få är födda i New York och ganska många kommer "åka hem" eller dra vidare. Här möts människor, ideer, konst, pengar. Allt. De flesta vi pratar med har bott här några år och många kommer från andra delar i världen än Nordamerika. Många har kommit för drömmen och myten om New York. Man behöver heller aldrig skämmas om engelskan inte blir perfekt. Någn bryter på italienska, någon på franska, någon på något annat. Och alla är vana vid att många kommer från någon annanstans. Någon skulle till och med åka några månader till Sollentuna i höst. New York - Sollentuna! Så längde inflödet och utflödet av folk i New York fortsätter kommer staden alltid kunna re-invent sig själv som få andra ställen. Love it.

 

 

Osynliga mannen. Kineiske fotokonstnären Liu Bolin. Hans utställning på fotografiska hemma 2011 är en av de bästa jag någonsin har sett. Han målar sig själv så han ser kamouflerad ut mot bakgrunden. En enkel nästan simpel idé som ändå är totalt briljant. Vi går förbi ett galleri i Soho på West Brodway som heter Eli Klein som vi gått förbi massa gånger, men denna gång ser vi att de har en Liu Bolin-tavla i fönstret. Vi går in och det visar sig att det är en hel utställning. All fotona är nya. Wow. Han är nästan i klass med min TOP3 som jag skrev om häromdagen (Picassn, Turrell, Haring). Och galleristen går igenom hela processen hur Liu Bolin går tillväga när han gör verken. Underbart.

 

Åsas födelsedag. Även vår bröllopsdag. Hurra för Åsa. Finns ingen bättre nånstans. Kommer aldrig att finnas. Och hurra för oss. Inga behov av att fira med överdådigt säkrskilt. Vi är ju i New York ändå och det räcker.

 

Åker tunnelbana upp till Midtown. Köper bakelser och sätter oss i parken för att fika in födelsedagen. Ännu en dag av perfekt väder. Vet faktiskt inte om det någon gång varit så spot on perfekt väder när vi varit här. Låt tiden stanna ett tag. Min bakelse eller minitårta eller vad det kallas är en helt ljuvlig chokladbomb. Makalöst god. Makalöst svulstig också. Tala om sten i magen redan halvvägs. Åsa njuter av sin cupcake också.

 

 

Går. Går. Går. Går mera. Vi skulle behöva flera timmars fotmassage båda två för att återfå känslan i de stumma fötterna.

 

Shoppar mörkblåa jeans. Balenciaga i deras butik i SoHo. Deras tidigare affär var ett helt underbart designat retail-mästerverk på 22a gatan i Chelsea, men den har slagit igen på grund av att den förstördes av forsande vatten i samband med Sandy-ovädret. Shit jag hade inte fattat att affärer på Manhattan blev så illa drabbade av stormen. Trodde det enbart var i New Jersey. Men säljaren i Soho-butiken berättade att det var vatten ända upp till knäna när det var som värst så det var enklare och billigare att bygga en ny butik istället för att renovera.

 

 

Rummet. Vilar. Läser. Surfar. Går ut vid 22:30-tiden. Här ska ölas och drickas för att fira Åsas födelsedag. Nu jävlar. Hamnar på något West Village-hak. Blir inte något vidare hårt firande ... Jag blir plötsligt extremt jävla trött redan efter en halv öl. Det bara kommer över mig från ingenstans. Som ett knytnävsslag. Får kämpa för att inte nicka till sittandes vid bardisken. Promenaderna tar ut sin rätt. Eller i värsta fall min ålder. Patetiskt. Det blir en kort kväll på stan. Somnar direkt när jag kommer hem.

 

Har fastnat för ett nytt chipmsmärke - PopChips. De friterar inte chipsen - de tar potatis och "add heat and pressure and pop!" Lite oklart vad det egentligen innebär men det används ingen olja. Har sett chipsen i USA förut men tror inte jag provat. Nu har de små 23-grams PopChips-påsar i minibaren och jag är helt fast. Tror jag tagit en varje dag. Minst. Besatt i en vecka funkar nog ...

 

 

De har två saker på hotellet som jag inte varit med om förut. Det finns en boullebana intill utomhuspoolen och vi har microvågsugn på rummet. Vi som slängde ut vår micro hemma för över tio år sedan och som aldrig saknat den - vi kommer definitivt inte att använda den på semestern här heller. Jag vet att många säger att de inte skulle klara sig utan sin micro hemma men jag vet fan inte vad jag ska ha den till.

 

 

Går till Ground Zero. 20-25 minuters promenad från hotellet. Går Greenwich Street ned genom TriBeca. Folk på väg till jobbet. Ser inga turister alls. Snabbfikar på Kaffe 1668 - visar sig vara ett svenskt cafe som bland annat säljer "Swedish chocolate balls". Cool design med väldigt dämpad beslysning. På gränsen till mörkt faktiskt. Chokladbollen var bra men inte mer än 3 av 5 i betyg. Jag är kungen på chokladbollar och det krävs en hel del för att göra mig riktigt nöjda.

 

 

One World Trade Center (den som kallades för Freedom Tower på planeringsstadiet) är nästan klar. 541 meter med antennen (1776 fot hög för att symbolisera årtalet för declaration of independence) gör den till USA:s högsta byggnad och världens 3e högsta. Ett tag iallafall ... Intill ligger minnesparken för 9/11. Parken öppnade 2011 och vi hade tänkt gå redan förra gången men då var det slut på biljetter den dagen vi hade tänkt gå. Monumentet är två fyrkantiga hål i marken som ligger där de gamla World Trade Center stod och där det forsar ned vatten från alla fyra hållen ned i hålet. Dessutom står namnen på alla som dog på muren som omger hålen. Mäktigt, snyggt och vädligt värdigt.

 

 

 

Jag har varit här 17 gånger och aldrig varit på Musical eller åkt ut till Frihetsgudinnan. Komer nog aldrig göra något av det heller. Är helt enkelt inte intresserad. En annan sak är att jag har lite svårt att boka upp mig på saker. En del bokar biljetter till musicaler eller teaterföreställningar, ber hotellet boka bord på restauranger etc - men jag vill boka upp mig så lite som möjligt. Vill inte låsa upp mig. Allt sådant tar tid från det jag mest vill - att bara planlöst flyta fram och låta staden välla över mig. Jag vill kunna gå till restaurangen när jag känner för det utan att behöva planera det i förväg. Det innebär givetvis att det inte alltid funkar, men då får det vara så.

 

 

Går på bio på kvällen. IFC Center på 6e avenyn och 4e gatan i West Village. Om filmfestivalen hade en egen biograf skulle det vara IFC. Blandar repriser av klassiker med nya art-movies eller iallafall filmer som inte går överallt. Den ser lite sliten ut men salongerna är hyggligt nyrenoverade. Vår typ av bio helt klart. Ser Drug War av Hong Kong-regissören Johnie To. Han har gjort galet många gangsterfilmer genom åren och vi har väl sett 10-15 stycken. Många är bra och 2-3 stycken är fantastiska. Den här är bra men når inte fantastisk. Svår story som bitvis inte är helt enkel att hänga med i.

 

Min kropp lever i tre parallella tidszoner. Singapore-tid, Stockholm-tid och New York tid. Möjligen är kroppen i en zon och sinnet i en annan. Trött mest hela tiden och hungrig mest hela tiden. Lätt förvirrande. Men jag gillar att vakna tidigt i New York. Gillar att äta frukost själva nere i hotellet vid 7-tiden direkt när restaurangen öppnar. Och framför allt gillar jag att promenera ute på stan när staden vaknar. Gillar är inte tillräckligt starkt uttryck förresten - jag menar älskar! New York-borna är på väg till jobbet, de första butikerna börjar slå upp dörrarna, de flesta turister lyser fortfarande med sin frånvaro. Staden vaknar. Manhattan vaknar. Poetisk vackert. Frys tiden nu för alltid.

 

 

Läser andra delen i Hunger Games-trilogin - Catching Fire. Har inte läst första boken men sett filmen. Boken verkar helt ok, men språket och berättandet känns definitivt "young adult". Jämför man exempelvis med Harry Potter-böckerna så känns de bättre skrivna. Men jag är nyfiken på hur storyn kommer gå vidare.

 

 

Nyheterna som det pratas mest om här är de nya terrorhoten i nordafrika och mellanöstern samt vilket straff New York Yankees-stjärnan Alex Rodriguez ska få. Rodriguez är en av de största baseballspelarna någonsin, men är också beryktad för flera high-profile-romanser med bland annat Cameron Diaz och Madonna. Nu handlar det om att han kommer stängas av långtida för sterioder. Det är nästan lika stort som om Zlatan skulle hotas av att stängas av hemma hos oss.

 

Åker tunnellbana till Central Park. Går genom en soldränkt park fylld med söndagsjoggare och familjepicknickar. Vill båda sätta mig ned och titta på folklivet och promenera på samma gång. Gör lite både och. Omvägar oss fram till 90e gatan och Guggenheim. En av våra absoluta favoritkonstnärer - ljuskonstnären James Turrell - har ett retrospektiv här. Picasso, Keith Haring och James Turrell. Min Top 3. Osäker på i vilken ordning de ligger.

 

 

Folk ligger på golvet på framställda mattor och tittar på färger i taket. Hur förklarar jag att något sådant är fantastiskt. Det går fan inte. Bara att ligga där tillsammans med massa andra som också tycker att det är fantastiskt är fantastiskt i sig. Men bortom det är det svårt att beskriva känslan. Det är Zen-likt. Det är vackert. Det är lugnande. Det är jävligt kul. Men det är säkert inte för alla.

 

 

 

Går mera. Perfekt väder. Sitter nånstans. Äter. Dricker öl. Åker buss någon annanstans. Köper några filmer. Köper några böcker. Går lite till. Sådär håller det på resten av dagen. Sådär håller det kanske på hela veckan om vädret håller i sig.

 

Staden är full av kineser som spelar erhu. Eller full och full men vi har sett ett 10-tal sitta i parken och i gathörn och spela den kinesiska motsvarigheten till violin. Var kommer alla de ifrån samtidigt. Kan inte komma ihåg att vi sett det här förut. Jag vet inte om jag tycker det är vackert men ljudet har onekligen en exotisk Asien-känsa över sig.

Äter sen kvällsmat på Whole Foods. Jättelik Supermarket som har ett antal locations på Manhattan. "Vår Whole Foods" ligger på Houston Street 10 minuters promenad från hotellet. Otroligt bra urval på det mesta i matväg. Lite dyrt. Kul bara att gå och titta där. Vi plockar ihop varsin sallad från salladsstationerna och äter upp det vid sittplatserna på butikens övervåning. Det kanske inte låter så mysigt men det är det faktiskt. Bra New York-känsla. Whole Foods har också en förbannat bra ölavdelning. USA är världens bäst öl-land om man gräver lite. Och här finns det hur mycket spännande öl som helst. Vi köper ett mörkt öl med Chipotle-smak från favoritmärket Rogue. Chipotle innebär att det smaksatts med jalapeno. Det låter lite udda men ger en kul stark eftersmak. Gillar.

 

 

Går genom kvällsmörkret hem. Bara matbutiker/kiosker är öppna plus en restaurang var 20e meter. Alla lyser förföriskt i mörkret. Även sunkhaken. Här nere i SoHo/West och East Village är det ganska vanligt med uteserveringar till skillnad mot Midtown där det sällan finns plats på trottoarerna för bord. Mysigt. Släpar benen hem bara för att fånga känslan.

 

Mexico har tydligen gått om USA som fetaste landet i världen. Intressant men New York har nog alltid legat en bit under snittet i USA. Här promenerar man mycket och det har man alltid gjort.

 

I'm back. Tillbaka i världens bästa stad. Taxin behöver bara åka några kvarter på Manhattan för att man ska fatta. Återkomsten. Big Time. Folklivet. Myllret. Pulsen. Känslan. Allting. Vad har vi gjort i 18 månader? Vad har vi väntat på? Varför åker vi någon annanstans? Är vi dumma i huvet? Men nu är ordningen är nu återställd. I'm back. I fucking rule. Känns bra.

 

 

Vi bor på Trump Soho på Spring Street ett kvarter väster om 6e avenyn. Känns som att det egentligen är för långt västerut för att få kallas Soho, men det gör inget. På några minuter är man på West Broadway mitt i SoHo. De senaste gångerna har vi bott i Midtown vilket egentligen är bäst bara utifrån nära-till-parken-perspektivet. Annars är Downtown bäst. Och Soho är nog vår favorit så det här känns fantastiskt. Vi fnittrar som tonårstjejer när vi går genom Soho första gången. Vi bor här bredvid. Det här är vår stadsdel på riktigt den här gången. Dör av lycka.

 

Har aldrig bort på något av Trumps hotell förut. Trump har alltid kännts vräkigt oavsett om det handlar om hotell, Trump Tower eller personen Donald Trump. Men det här känns bra. Glitzigt utan att vara överdådigt och nya snygga välplanerade rum. Stilfullt. Utomhuspool på 6e våningen. Natten till söndagen vaknar vi av att två par hånglar nere i poolen. Kanske gör de mer än så ...

 

 

Inga morgontidningar delas ut till rummen. Gratis trådlöst internet ingår och koder för att kunna läsa New York Times gratis på weben (det går i vanliga fall att läsa några artiklar gratis per månad utöver det får man betala). Har aldrig varit med om en liknande lösning. Egentligen är det väl rätt men jag vill egentligen ha morgontidningen i papperform i sängen. Iallafall när det är New York Times.

 

Pefekt väder också. 25-26 grader och soligt mitt på dagen. Kvällarna är behagliga. Optimalt storstadsväder. Veckan ska bli perfekt. Det har jag bestämt.

Skrev en recension på Tripadvisor för ett av hotellen på Asien-delen av semestern. Blev väl ett 15-tal rader. Skickar iväg den. Stopp. Ändra i de rödmarkerade fälten. Tripadvisor accepterar inte svordomar i recensionerna. Skriv om. What the fuck. Skrev recensionen på engelska. Läser den flera gånger. Är det wow man inte får skriva? Ändrar några ord, men samma felmeddelande. Inser att min profil är på svenska så något av de engelska orden måste vara en svordom på svenska. Läser texten 3-4 gånger till. Fan va svårt att läsa engelska ord som svenska. Håller på bli galen. Nu skiter jag i det här. Nej fan heller nu har jag lagt tid på det här och då ska jag fan få in recensionen. Läser texten en gång till. "It's not as good as...". Hmm kan det vara "as". Provar. Den gick igenom. Tog säkert 30 minuter att lösa. Så jag får inte skriva asbra. As är tydligen ett starkare och framför allt fulare ord än jag kände till. Jag skulle personlilgen inte kalla det svordom, men men ...

 

Klippte mig. Min vanliga frisör har semester och jag behövde verkligen klippa mig innan vi åker till New York. Tror det är mer än 10 år sedan jag var hos någon annan. Blev Studio 81 på Söder där Åsa brukar klippa sig. Kändes konstigt. Och framför allt svårt. Hur vill du ha det? Hur beskriver jag det. jag har haft samma klippning hur länge som helst. Överväger "som idag fast kortare" men fastnar för "tänk dig att jag klippte mig för 5 veckor sedan och att jag vill ha det så igen. Funkar det?" Det funkade. Överstökat. Skönt. 

 

Middag på Texas Longhorn vid Nytorget med Annica. Underbar story om deras förlovning som höjdpunkt. Dricker öl till maten fast jag bestämt mig för att ha vit vecka mellan resorna. Ingen medaljchans för självdisciplinen den här sommaren heller.

 

Det går att spela som Usain Bolt i Temple Run 2. Haha underbart! Helt klart värt de 7 kronorna för att uppgradera karaktären.

 

New York om 2 dagar. Manhattan. Det räcker så.

 

 

Doften av Asien sitter kvar i träningsoverallsjackan. Och i våra resväskor. Och i smutstvätten. Svårt att beskriva lukten för de som aldrig varit där, men har man varit där några gånger skulle man förstå direkt om man snuffade lätt på kläderna. Doften av semester och tropisk fukt och värme. Rätt härligt så långe den sitter kvar.

 

Jetlag. Trodde jag hade lurat den på två dagar. Kände mig trött när jag ville vara trött och pigg när jag ville vara pigg. Yeah right ... Jetlagen lurade mig givetvis all världens väg. Nu hånar den mig och skrattar åt mig varje gång den ser mig. Den bajsar på mig. Skruvad dygnsrytm och trött vid fel tidpunkt har bytts ut till svimningsliknande trötthet dygnet runt. Vaknar vid 6-tiden på morgonen. Känner mig ok. Hyggligt utvilad. Duschar. Äter. Då kommer trötthetschocker över mig. Orkar knappt ta mig till jobbet. Och så där håller det på. I New York ska jag vinna dock. Slam-dunk i första ronden. You'll see ...

 

Såg Wolverine på bio. Gillar karaktären. Gillar Hugh Jackman i huvudrollen som småvresig och cool loner. Balanserar på rätt sida av fånighetens brant. 3 av de 4 filmerna om X-Men har varit bra. X-Men: The Last Stand var däremot en smärre katastrof precis som förra filmen om Wolverine. Den här är riktigt underhållande trots att manuset känns sådär i andra halvan av filmen. Bra action, bra miljöer, bra Wolverine och ett antal andra bra karaktärer. Kul också att den utspelar sig i Japan och att flera scener spelats in i Downtown Tokyo. Bland annat syns Zozoji Temple och Tokyo Tower som vi promenerat förbi. Sevärd.

 

New York på lördag. Har inte hunnit packa upp all från Asien-resan än. Känns både märkligt och helt jävla underbart på samma gång.