Fredag 1 augusti/Lördag 2 augusti - semesteravslut i Singapore
Söndag 21 juli - tempeltur i förorten
Lördag 20 juli - just another day med solen
Fredag 19 Juli - durian i Singapore
Torsdag 18 juli - tillbaka till Singapore
Fredag 12 juli - IMAX
Torsdag 11 juli - Singapore
Onsdag 10 juli - flyger
Fredag 7 januari - hemresa
Väckning tidigt. Flighten går vid 09:00 på morgonen och vi behöver åka från hotellet redan vid 06:30. Fattar inte ens vad klockan är när vi går upp, men upp kommer vi. Dusch. Sista finslipet på packningen. "Hej-då" till rummet. Utcheckning. Sobril.
Vi hinner med 10 minuters frukost i matsalen som just håller på att öppna. Taxi till flygplatsen. Trött. Checkar in.
Flighten är i tid. 13 timmars sanslöst seg flygtur till London väntar. Låter inte som högsta vinsten direkt ... Och värre blir det - 1,5 timmes relativt kraftigt ihållande turbulens någonstans över Indien. Nervöst vrak resten av resan. Bara lugnande ballader i hörlurarna. Hjälper sådär ...
Landar i London vid 17-tiden. Hatar Heathrow. Stökigt. Överfullt med folk. Trist design. Hatar bara. Vill hem. Är både spyfärdig och hungrig på samma gång. Alltid svårt vad man ska äta då. Blir en banan och vatten. Funkar. Åsa är också helt färdig.
Sista flighten går bra. Hemma vid 22-tiden. Skönt att flygandet är över för den här gången.
Asien eller New York till sommaren? Vi får se ...
Torsdag 6 januari
Frukost. Softar på rummet. Diskuterar om vi ska boka om flighten till lördag. Beslutar oss för att inte göra det.
Tittar på kläder. Velar. Väntar till eftermiddagen med att handla. Klassisk-sista-dagen-känsla. Ska man slå till eller inte? Har jag redan gjort av med för mycket?
Massage på hotellet på eftermiddagen. Åsa passar på att ta en afternoon-tea i restaurangen. Vi njuter båda två på varsitt håll.
Provar ett lokalt Singaporeansk french-fries ställe som heter "Best Fries Forever". Gick inte att motstå med det namnet. All möjlig topping om man vill. Jag är dock för renlärig för det - naturell ska det vara. Riktigt bra fries!
Sista-rycket. Köper svarta Louis Vuitton-byxor. 6000 SEK. Galenskap såklart, men härlig galenskap. Måste läggas upp. De fixar på 30 minuter. Åker tunnelbana till Marina Bay. Vet inte riktigt varför, men kul ändå. Strosar. Njuter av skön varm kväll för sista gången på länge. Åker hem. Packar. Sussar. Åsa fortsätter packa efter att jag somnat ..
Onsdag 5 januari - Universal Studios
Julen dansas definitivt ut här. Julprydnader, julbelysning, julskyltning har varit på väg ned sedan nyårsdagen och nu är det i princip helt borta. Julen har dock ersatts av laddning inför kinesiska nyåret som i år infaller 14 februari. Mot harens år! Skulle vara riktigt kul att få vara på plats här eller kanske ännu hellre i Hong Kong eller Shanghai och se hur det firas.
Utanför Mummy-riden
Vi åker iväg till Sentosa Island och Universal Studios Singapore som öppnade här i våras. Vi har tidigare varit på Universals parker i LA och Orlando. Och efter den här dagen är det bara den i Osaka kvar. Parken i Singapore är del av ett helt nytt turistområde kallat Resorts World Sentosa som utöver Univer Studios även bland annat innehåller Hard Rock Hotel, restauranger, Singapores 2a casino och givetvis massa shopping. Alla delar är inte klara ännu och exempelvis även öppna ett museum under 2011. Resorts World Sentosa är till stor del designat av Michael Graves som bland annat designat ett Alessi-arbandsur som jag använde förut.
Universal-parken är klart mindre än deras andra tema-parker (den ska säkert växa vidare här), men det kompenseras av att priset också är billigare. Vi är fega jävlar när det gäller att åka vilda rider, men det fanns ett antal kul attraktioner som var på vår mes-nivå ... Smällhett är det idag med. Trycks ned i marken. Tiger-ölen till lunch smakar därför fullkomligt sagolikt. Vi har några kul, men inte wow-kul, timmar i parken.
Äter på Hard Rock Cafe utanför parken. Vill inte ens tänka på hur många Hard Rocks vi har besökt genom åren. Många är det ...
Överraskad av en fontän ...
Vilar på rummet. Badar i badkaret. Ut på stan igen på kvällen. Mycket att hinna med nu med bara 1 heldag kvar efter den här dagen. Shoppar, dricker whiskey, och allting på några timmar. Kul. Ont i ryggen. Trött. Sov gott.
Tisdag 4 januari - Dempsey Hill
Buss till Dempsey Hill. Gamla armébaracker omgjorda till restauranger/gallerier/småaffärer. Småtrendigt, mysigt och småskaligt. Småskaligt är ju inte Singapore i övrigt så trevligt med omväxlingen. Vi var här en kväll förra året och drack öl på ett brewery. Det som var rätt fantastiskt var känslan av att baren låg någonstans på Bali eller någon Thailändsk ö med närhet tíll regnskogen. Träden hängde in över ingången till restaurangen, syrsorna spelade på högvarv i bakgrunden etc. Dagtid ser det visserkligen inte ut som regnskogen är runt hörnet - mysfaktorn är mer av karaktären shabby-chic.
Linda Gallery i Dempsey - vi har länge varit på span efter att köpa ett konstverk för 15-20 000 så vi brukar alltid försöka leta igenom några gallerier i jakten på den perfekta pris-prestanda-verket ... Konsten visar sig var förjävla bra, men priserna ligger på 50-100 100. Way way out our price range. Synd.
Fikar/lunchar på Jones the Grocer. Australisk Urban Deli-liknande cafe/matbutik i Dempsey. Love the shit.
Vilar vid takpoolen. Känns varmare än det brukar idag. Pallar inte så länge. Måste svalka av oss på rummet. Går på stan. Köper Dolce-tröja och Issey Miyake-strumpor.
Vill göra ingenting men ändå se stan. Vi sätter oss på en buss som snirklar igenom bostadsområden ute i förorten i någon timme. Perfekt avkoppling. Rusningstid. Stundtals packat på bussen. Så här ser vardagen ut här. Noterar att från nästan varje busshållplats till bostadshusen finns det täckta gångvägar. Jag vet inte om det är för att skydda mot sol eller regn eller både och. Det är ju bara frusna västerlänningar som vill gå utomhus i solen här. Läste i tidningen att de som har mer än 200 meter från huset till närmaste buss eller tunnelbana helst tar bilen och att solen var en viktig faktor i det valet.
Måndag 3 januari - Teppanyaki
Modern skylt - påpekar att ingen Segway här köras i parken
Förmiddagspass i botaniska trädgärden som ligger 15 minuters promenad från vårt hotell. Grönt, vackert, härligt. Det slutar dock alltid med att det börjar regna när vi är där och så blir vi strandsatta under något regnskydd eller träd. Och traditioner är till för att hållas ... På vägen hemåt genom parken sätter det igång. Värsta skuren går iallafall över snabbt och sedan hittar vi en buss tillbaka till hotellet.
Regnet ger inte med sig så vi softar på rummet ett tag. Jag bygger ett minilegotempel - Kinkakuji som ligger i Kyoto. Minilego är som vanligt lego, men som namnet förtäljer är det små jävla bitar som mina fingrar omedelbart får problem med. Småpillrandet påminner om när man gjorde pärlplattor när jag var liten. Jag reser mig dock ur frustrationen och får efter mycket svett och tårar ihop det. Fan va nöjd jag är ...
Hungriga. Äter på Teppanyaki-restaurangen "Sho Teppan" i ION-Orchard-gallerian intill oss. Teppanyaki är en japansk typ av matlagning - maten grillas eller steks på en järnplatta. I de flesta teppanyaki-restauranger tror jag kocken står vid bordet och steker maten, men det här är mer av en "snabb-mat-teppanyaki" så här steker gästerna maten själva vid bordet. Det påminner närmast om att woka maten. Vi kör Wagyu-kött och oxfile tillsammans med grönsaker. Ris ingår alltid, men det äter jag inte. Kul ställe, bra mat.
Bio. A Better Tomorrow. Sydkoreansk remake av John Woos gangsterklassiker från 1986 med Chow Yun-Fat. Sydkorea är sjukt bra på att göra coola, visuellt briljanta och våldsamma actionfilmer. De har fullkomligt brädat Hong Kong på actionsfilmfronten under hela 2000-talet. Ibland onekligen mer style än substans, men ett antal fantastiska filmer har kommit därifrån. Filmvågen har hjälpt till att göra Seoul och Sydkorea till ett starkt "inne-ställe". A Better Tomorrow är väldigt snygg, tätt befolkad av övercoola gangsters och bra actionsekvenser. Bra underhållning, men inte någon märkvärdighet. Måste åka till Sydkorea ändå. Snart. Riktigt snart.
Drinkar i hotellbaren. Sover gott.
Söndag 2 januari - nitad av minibaren
Älskar att titta på Channel News Asia när vi är på semester i Asien. Framför allt Japan Hour som visar resereportage när en eller två personer åker på utflykt till någon obskyr ort i Japan. De fångar alltid något vansinnigt mysigt med varje ställe. Japanofiler som oss sitter klistrade framför tv:n på rummet. Idag var det någon snöklädd mindre plats i nordvästra Japan. Way to go!
Henderson Waves-bron
CNN Go gjorde en lista över Singapores bästa broar för ett tag sedan. Vi fastnade för Henderson Waves som är Singapores högsta bro och dessutom enbart en gå-bro. En tunnelbanefärd senare går vi genom en kort men ändå obeskrivligt jobbigt lutande regnskogspassage för att komma upp till Mount Faber och den väntande bron. Hur varmt, kvavt och tryckande det än är - så fort man är omringad av regnskog ökar trycket med en koefficient som känns värre än 3,14. Fattar knappt hur vi klarade att vandra genom regnskorgarna på Borneo i flera timmar. Eller så fattar jag, men vill inte erkänna - vi var 14 år yngre än idag. Fuck.
Henderson Waves-bron är riktigt cool. Och snygg. Värt mödan dit.
Färgglada fasader i Little India
Går till närliggande jättegallerian Vivo (Singapores största). Äter glass. Åker tunnelbana vidare till Little India. Vi har inte varit där sedan första eller andra gången i Singapore - det vill säga någon gång på 90-talet. Man behöver inte ens komma ur tunnelbanan innan det känns annorlunda. Singapore består till 80% av kineser, men här är det plötsligt nästan bara indier och en och annan turist. Känns inte lika tillrättalagt och uppfräschat som Chinatown, men det är nog inte direkt som Mumbai heller. Ingen hysterisk galenskap och inga kåkstäder. Färgpaletten på husen är iallafall åt Bollywood-håller och musiken på cafeerna är indiska rytmer. Trivsamt livfullt. Sandaler till skjorta och snyggbyxor verkar inte ovanligt. Och överallt är det långa köer till butiker och stånd som säljer telefonkort. What's with that?
Åker hem. Dead tired. Vill ha en öl från minibaren. Böjer mig ned. Minibaren skallar mig i pannan. Hårt som fan. Brutalt. Oprovocerat våld. Nedslagen av en minibar på semestern. Va fan händer? Jag är trött. Orkar inte med sånt här. Ligger på sängen med en ispåse mot pannan. Vet inte riktigt vad som hände, men när jag skulle böja mig ned och ta ut drickan ur minibaren slår jag pannan i marmorkanten till möbeln som minibaren sitter i. Ont. Svullen. Och inte blev det någon öl heller.
2011 är igång, men här är höjdarna jag kunde komma på från 2010:
New York, Tv-spelet Red Dead Redemption, Inter CL-mästare, Prada, Sydney, iPad, Annica i landslaget, Venedig, Inception, Toy Story 3, Amarone-vin, Singapore, Setai-frukostar, Four Seasons-hotell, San Crispino-glass, Hammarby Damfotboll klarade kontraktet, Haruki Murakami, Balenciaga, Marc Jacobs, Ny kamera, Fotografiska Museet, låten Love the Way You Lie, Wagyu-burgare, Blue Man Group, Den Gode Den Onde Den Fule på bio, Tadao Ando, Massage
Lördag 1 januari - nyårsdagen
Nyårsdagen och midsommardagen är alltid heldöda i Stockholm. De mest döda dagarna på hela året. Nästan spöklikt ödsligt om man går genom innerstaden innan 14-tiden. Allt är stängt, alla människor är bortresta eller så sover de bort bakfyllan. Här är det som vilken dag som helst. Affärerna öppnar vid 9-tiden som alltid och vimlet på Orchard Road är igång tidigt. Tunnelbanan är nästan mer full än den brukar vara.
Jag tar en massage på hotellets spa på förmiddagen medan Åsa slöar vid poolen. Ju längre man har semester desto jobbigare blir det att ta sig för något. Bara att gå på bio eller att gå och äta någonstans kräver plötsligt viljekraft.
Tunnelbanestationen Stadium
Vi gör en av våra mer störda aktiviteter på eftermiddagen. Kollar några nya tunnelbanestationer. Jag vet - det låter helt rubbat. Och låter väl rubbat tråkigt också kan jag tänka, men vi satt och läste i Wallpapers 2011-guide för Singapore och de tipsade om att lokala arkitetkbyrån Woha har prisats för två designade stationer. Jag vet inte om det övertalade någon annan än oss om att tunnelbane-safari kan vara spännande, men iallafall ... Vi åker nya Circle-line-linjen och tittar på stationerna "Stadium" och "Bras Basah". Framför allt Stadium var faktiskt riktigt cool.
En-persons-discot
Regn. Behöver en inomhusaktivitet. Och inte fler stationer. Hittar en kul utställnig på Singapore Art Museums filial 8Q. Trans-Cool Tokyo - Vår typ av utställning. Mycket samtida japansk pop-konst med bland annat flera konstverk av Takeshi Murakami. Och så fanns det en av de roligare utställningsföremål jag sett på ett bra tag - ett disco för en person inne i något som påminner om en telefonkiosk. Alla som gick in i discot började rocka loss rejält. Hur jävla kul som helst.
Fika. Mat. Öl. Softa. Bla bla bla ... Semester ...
Fredag 31 december - hej då 2010
Nyårsafton. För andra året på raken firar vi nyår i Singapore. Märkligt hur det kan bli. Tidningar skriver spaltmeter om det, hotellen och restaurangerna har sina nyårsmiddagar, ett jättefyrverkeri ska äga rum i Marina Bay, men ändå - det känns inte riktigt som att det är SÅ stort med nyår här ändå. Kanske är det kinesiska nyåret om en dryg månad större.
Vårt hotellrum
Äter sjukt bra frukost nere i hotellrestaurangen. Läser om Beijings nya tunnelbanelinjer. Now, we are talking! Inte svårt att förstå varför företag och individer vill till Kina. Det är verkligen DÄR det händer. Med en sån jävla hastighet också. 5 nya tunnelbanelinjer öppnas på ett bräde. 56 nya stationer som mäter 111 km vilket är nästan lika långt som hela Singapores tunnelbanenät. Totallängden på nätet är cirka 300 km nu, men de planerar att det ska gå över 600 km innan 2015 (London och New Yorks är båda mellan 340-400 km). För att möta målet till 2015 tidagareläggs flera utbyggnader som skulle varit klara först 2020. Bara en sån sak. I love it. Kanske dags att åka tillbaka till Beijing snart.
Går tll ION Orchard-gallerian över gatan och köper lite godsaker till vårt eget planerade nyårsfirande. ThreeSixty Market Place - bra gourmetlivsmedelsbutik. Vin, chips, kex etc.
Går på stan. Äter glass på Häagen Dazs. Köper diverse asballa böcker på japanska jättebokhandeln Kinokuniya. Bland annat en bok om japanska designfirman "Super Potato". De regerar och har bland annat designat Hyatt Regency som vi bodde på i Kyoto. De gillar exempelvis att köra in granitblock som del av inredningen i restauranger. Stramt, snyggt, stencoolt.
Vi gör våra årslistor för bästa film. Samma vinnare och samma tvåa på bådas listor. Här är min lista:
1) Inception - Love storyn, love Ken Watanabe och Tom Hardy, love musiken, love det mesta. Samtida klassiker.
2) Toy Story 3 - Pixar lyckas med allt verkar det som. Vill ha ännu mer Toy Story! Cars 2 nästa år låter dock trist.
3) Social Network - grym dialog, bra regisserad, bra skådisar
4) King's Speech - Mästarklass på skådespelarinsatserna överlag
5) A Single Man - Colin Firth! Snygg som fan - Tom Ford vet vad han gör även som regissör
6) Fantastic Mr Fox - Hur kul som helst
7) Chaser - Sydkoreansk våldsam (den är ju koreansk...) och spännande thriller. Sydkorea lyckas nästan varje år få med någon film
8) Harry Potter and the Deathly Hallows Part 1 - mörk och långsam - som jag vill ha det
9) Tron - Snyggast. Daft Punkts musik.
10) Hämnden - Bra story, bra barnskådisar, bra Persbrandt
Room-service-middag på kvällen. Trötta redan vid 20:00. Pensionsärsvarning så det skriker. Ut på stan innan vi somnar ...
Packat med folk på Orchard Road och i alla galleriorna. Det väller verkligen fram människor överallt. De flesta butiker har öppet till 21:00. Några senare än så. Restaurangerna verkar stänga vid 23-tiden. Det är ju bara nyårsafton ... En hel del avspärrningar ändå. Mycket poliser. Folk börjar sätta sig ned på bänkar och på marken på Orchard Road. Feststämning. Men ingen verkar vara berusad. Nedräkning mot tolvslaget har börjat.
En typisk galleria i Singapore vid 21:30 på nyårsafton
Vi går hem till hotellet för att få bra utsikt mot fyrverkerierna från vårt rum på 15e våningen. Klockan slår 12. Hej då 2010. Vi somnar redan vid 00.30. Välkommen 2011!
Torsdag 23 december - A380 mot Sydney
Singapore förtätas och en del gröna lungor försvinner, men det är ändå fortfarande Garden City
Singapore kommer slå turistrekord 2010 - iallafall i nedlagda pengar som turisterna spenderar. Förmodligen även antalet turistnätter. Besöken har ökat 11 månader på raken. Singapore Universal Studios (öppnade i våras) och två nya casinon under året har givetvis hjälpt till.
Frukost. Slöar lääänge på hotellrummet. Packar. Checkar ut vid 13-tiden. Tunnelbanan till Orchard Road. Jag tar en back/shoulder-massage i ett shoppingcenter medan Åsa går runt i affärerna själv ett tag.
Äter sen lunch på Hard Rock Cafe. Jag hamburgare och Åsa chicken fajitas. Deja vu ...
Flighten går först vid 20:30, men som vanligt svårt att få till något när man bara väntar på att åka iväg. Vi åker iväg till flygplatsen och kommer dit redan vid 17:30. Larvigt tidigt, men Changi Airport är bästa flygplatsen i världen att fördriva tiden på (Hongs Kongs flygplats är dock coolare). Vi tar bland annat en tur genom flygplatsens relativt nyöppnade fjärilshus. Udda flygplatsupplevelse, men ändå passande för Singapore. Och kul.
Fjärilshuset på Changi flygplats
Tar varsin smaskig milkshake på Guylian (belgisk chokladtillverkare som även har caféer). Jag sväljer ned sobrilen i shaken. Hela milkshaken kommer sedan ligga som en sten i magen hela vägen till nästa världsdel ...
Dags för första gången sätta sig på världens största flygplan - Airbus A380. Den är verkligen enorm. Bredvid planet står den typ av Airbus som SAS flyger till New York med och den ser plötsligt patetiskt liten ut. Vi sitter enligt biljetten på "Main Deck". Vi ler åt uttrycket. 
Väl inne i planet sittandes på våra platser är det svårare att se eller märka av dess enorma storlek. Platserna i ekonomi är konfigurerade enligt 3-4-3 villket även "vanliga" långflygsplan har. Vi skulle vilja smyga bort och titta på svitplatserna dock. Bortom business och första klass finns det även Suites där man har egna rum. Egna rum! Måste kosta 100 000 för att flyga Sydney-Singapore.
Take-off. Det känns som att planet går otroligt mycket långsammare innan det lyfter och själva lyftet märks knappt. Om det verkligen går långsammare eller om det bara verkar så för att ljudisoleringen tar bort mer av motorljudet vet jag inte.
Mot Sydney.
Onsdag 22 december - världens spektakuläraste pool?
Frukost nere i hotellrestaurangen. För varje semester känns hotellfrukostorna som viktigare och viktigare inslag på resan. Buffén är bra. Bra frukt och bär framför allt. Får dock gräva ett tag i bacon-grytan för att få tag på rätt krispighet. Slöläser några morgontidningar. Mycket om Europas flygkaos även i tidningarna här.
Inviger takpoolen. Snygga infinity-pooler regerar alltid. Och denna är en av de coolare jag sett även om jag kommer se en ballare senare samma dag. Solstolarna står ute i vattnet i poolen. Kul och ligga på stolen i vattnet, men samtidigt konstant nervös att jag ska råka ha ned mobiltelefonen från bordet ned i vattnet. Eller att Åsa ska klanta till det ... Vattnet är lite kallt på förmiddagen innan solen värmt upp poolen, men fan va nice med ett förmiddagsdopp i värmen. Favoriten är ändå någon av de små infinity-bubbelpoolerna som ligger precis intill tak-kanten med utsikt över hela Marina Bay-området.
Går på stan. Njuter av värmen. Underskattar som vanligt luftfuktigheten inledningsvis. En kortare trappa suger nästan musten är mig så här första dagarna när man är ovan vid det kraftiga trycket. Palmer, tempel, julskyltning, lunch utomkus och sedan hem och sova någon timme mitt på dagen. Ja, jag vet - PRO-varningen är total, men vi är ju båda över 40 så nu har vi rätt till vår eftermiddagsvila ...
Promenerar bort till Marina Bay Sands-hotellet. Köper en biljett till takterassen på 56:e våningen. Vilken anläggning! Det går inte att kalla det terass - den är bara för stor för det. Skypark kallas den och det är verkligen vad det är. Kommer först ut på den delen som är en ren utsiktsplattform. Glasstaket från huvudhöjd och ned till fötterna. Blir lätt knäsvag men samtidigt hänförd av en av de coolaste utsikterna jag sett från någon byggnad. Havet åt ett håll, Singapore skyline åt ett håll, grönska åt ett håll. Wow!
Utöver utsiktsplattformen finns det restauranger, klubbar, en riktig park på 50-60 meter fylld med palmer och avslutningsvis hotellets jättelika infinity-pool. Jag har sett fashion-shots på poolen, men jag var ändå inte riktigt förberedd på vyn. Det ser helt galet ut när folk badar ute längst ut i poolen och tittar över kanten ned på Singapores skyline. Går det att att göra en spektakulärare pool? Enbart hotellgäster får dock bada så vi får nöja oss med att titta.
Gör stan ett tag till. Går lite för länge. Som alltid. Varför inser man alltid försent att man är dödstrött och bara vill hem och vila fötterna? Varför är det alltid minst 40 minuters gångavstånd hem när den insikten tillslut kommer? Varför lär vi oss inte av alla tidigare semestrars misstag? Pressar oss hem i kvällsmörkret. Skavsår, ont i ryggen, allmänt synd om oss ...
Sätter mig på balkongen och dricker en Tiger Beer. Och så var livet är perfektion igen.
Tisdag 21 december - Singapore
Palmer är fan själva symbolen för varmare breddgrader
Man blir alltid rånad på en dag när man åker till Asien. 11-12 timmar försvinner bara genom flighten och ytterligare 7 timmar snos av tidsomställningen. Eller ok - 7 timmar sätts in i pantbanken och återfås mot returresa tillbaka till kylans rike.
Läser Singapore Straits Times på flighten. En Singaporeansk man har frusit ihjäl i Hong Kong när temperaturen gick ned till 15 grader. Vi talar alltså 15 plusgrader! Hur är det möjligt?
Slår sovrekord på flighten och sussar i 6-7 timmar. Aldrig lyckats sova så länge förut. Måste vara en av de bästa långflighterna vi har haft. Nästan ingen turbulens heller. Det finns 142 filmer att välja på till den personliga tv-monitorn. Sa jag att Singapore Airlines regerade? Förtjänar att upprepas. Hur eller hur - trots 142 filmer att välja på så sätter jag på Inception som jag har sett 2 gånger på Blue-Ray hemma senaste veckan och dessutom sett på bio 2 gånger i somras. Den levererar dock varje gång. Big time!
Landar i Singapore vid 17:30. Allt är som vanligt. Svisch, svisch så är vi igenom immigration, fått resväskorna och är på väg mot hotellet i taxi. Singapore = effektivitet. Alltid.
Skyskraporna speglas i vår takpool
Vi bor på nyöppnade Fullerton Bay Hotel (öppnade i somras) som ligger nära affärsdistriktet. Nytt, fräscht, stora rum, vattenutsikt från trägolvsbelagd balkong, tv i badrummet. Nice! Molton Brown-produkter i badrummet är ett stort plus också. Näst bäst efter Bvlgari enligt mig. Glasvägg mellan badrummet och "rummet" gör att det går att ligga i badkaret och titta ut genom fönstret. Kul designdetalj. Och det går att dra för badrummet med ett enkelt knapptryck ... 
Marina Bay Sands sett från vår balkong
Trötta i kroppen. Trötta i knoppen. Men sugna på att få komma ut ändå. Promenerar till Marina Bay Sands Hotel & Casino. And Galleria förstås eftersom allting som byggs i Singapore alltid måste ha en galleria attached. Det bara är så ... När vi var här förra året så höll de på att bygga klart hotellet och casinot. Och gallerian ... Tre torn på cirka 200 meter vardera och så en takterass som ser ut som en jättelik surfingbräda lagd ovanpå. Coolt eller vräkigt? Både och kanske. Takterassen tar vi dock en annan dag.
Äter på en food-court intill en skridskobana inne i gallerian. Semesterkänsla i hela kroppen. Snö - finns det på riktigt eller bara i fantastin? Likt Venetian i Las Vegas går det en kanal genom gallerian som man kan åka båt i. Jag vet inte om den här typen av koloss-skapelser (skrytbyggen?) alltid är eftersträvansvärt, men nog fan kan jag bli lite avundsjuk ändå. På energin och snabbheten om inte annat. Singapore hade byggt om Slussen hemma på några år från första förslaget. Efter 15 år av käbbel hemma i Stockholm vet fortfarande ingen ens hur lösningen ska se ut. Här satsas det stort, hårt och snabbt på allt som man vill genomföra. Vill ha mer sånt hemma också.
Somnar vid midnatt. 
Måndag 20 december - blir det avresa?
Vill bort från det här...
Väcks av att Åsa går upp 05:00 och åker till jobbet 06:00. Vilken jävla disciplin. Jag kan inte somna om och hasar mig snart upp jag med. Kollar läget på Arlanda. SAS tidiga flight till Frankfurt inställd och även en Lufthansa-flight som ska gå vid lunch. Nervöst.
Sista packandet. Sista jobbiga besluten vad som inte får följa med. Kotknackning hos naprapaten vid 10. Kall snöpromenad hem igen. Mamma kommer över med köttbullar. Värmer upp och äter alla 25 köttbullarna till lunch. Fantastiskt gott, men kanske jävligt dumt att fylla magsäcken till max när man ska iväg på långflight ...
Kollar statusen på Arlanda och Frankfurt var 15e minut. Fortfarande oklart. Åsa kommer hem från jobbet. Allt verkar fixat. Taxi till Arlanda Express.
Arlanda är ett kaos. Kön till service-desken (de som behöver byta biljetter eller fråga va fan de ska göra) är oändlig. Gissar på 3-4 timmars köande för att komma fram. Allt som har med London att göra verkar helkört. Folk sover på golvet överallt. Vår flight ska gå 16:50 och drygt 2 timmar innan avgång verkar allt oväntat nog ok.
Någon timme innan avgång kommer dock texten "ny information 16:50 vid gaten" upp på tavlan. Det är startskottet på galenskapen för vår del... "Vi vet i nuläget inte om flighten kommer avgå idag. Tidigast 21:00. Ni åker ned till Frankfurt på egen risk då det är kaos där nere..." Sedan pendlar informationen åt alla håll innan det vid 18-tiden plötsligt kommer meddelande att alla måste skynda till en ny gate och avgång kommer ske 18:30. Folk springer som galningar genom hallen. Väl vid ny gate byts avgångstid direkt till 20:00. SL börjar snart framstå som rena genierna på att informera... Kommer vi iväg senare än 19:00 missar vi anslutningsflighten i Frankfurt. Om den flighten överhuvudtaget finns längre...
Att komma iväg eller inte komma iväg...
Tillslut lämnar vi Arlanda vid 19:15. Vi hamnar bredvid en tjej i vår ålder som likt mig också knaprar sobril för att ta sig igenom flighterna. Härligt med en själsfrände. Oss neurotiker emellan alltså :) En av de roligaste flightpraten jag kan påminna mig. Och så var hon släkt med Staffan Tapper också - kul anekdot där.
Landar i Frankfurt straxt efter 21:00. Avstigning utomhus och en busstur runt halva jävla Frankfurt innan vi når vår terminal. På vägen genom terminalen ligger hundratals strandade passagerare och vilar i nyutställda britsar. Vi kommer till gaten vid 21:40 lagom till påstigning. Jaaaaa! Och flighten kan åka ivåg också. Jaaaa igen! Och vi har en exit-row med 2 meters benurtymme. Ännu mer Jaaa!
Då väntar bara 12 timmars flygtur i konservburken. Tur att Singapore Airlines regerar. Vi lämnar Frankfurt vid 23-tiden.
