matsfranzen

 

 

Loungen i hotellet har en "special-nyårs-brunch". Mellan 01:00-05:00 på morgonen för hemkommande nyårsfirare kan man vräka på med en ät-så-mycket-du-orkar-buffé. Vi hoppar. Jag somnar inte så långt efter tolvslaget medan Åsa sitter och spelar på mobilen en bit in på småtimmarna ...

 

 

Sista dagen. Flighten går vid midnatt. Bra och dåligt. Man får en en hel bonusdag på plats men samtidigt tänker man hemresa hela tiden ändå. Provar frukosten i loungen. Åsa väljer flera sovtimmar. Bra frukost. Sista hotellfrukosten på länge. Fan va jag kommer sakna det. Får ta tröstfrukost på Hilton Slussen någon dag när jag kommer hem. Men kanske bra för magen att få vila från ständiga överätanden av bacon. 

 

Gör bäst under 2012-lista (ingen speciell ordning)

Sumo live i Nagoya, dagstur till Nara, Aman Resort i Beijing, Jul i Hong Kong, tv-serierna Game of Thrones och Walking Dead, biofilmerna Skyfall och Life of Pi, Zen-tour i Kyoto, konstnären Kusama, hotellfrukostar, massa massage, Åsas serier åter i t-banan, åka tåg i Japan, allt Amarone-vin, tv-spelet Max Payne 3, privatkurs i japanska, Jay Z/Kanye West-konsert, bo på högsta hotellen i världen i Shanghai och HK, fashion från LV och Dior, Urasawas mangaepos 20th Century Boys och Pluto, Usain Bolt, skräpmat, CCTV Tower av Ole Scheeren o Rem Koolhas i Beijing, flyga business-class till/från Asien, Once Upon a Time in the West på filmklubben

 

Dåligt år för böcker och inte så mycket kul i konstväg. Men dagen vid gjorde dagsturen från Kyoto till magiska Nara och de 4 dagarna på Aman Resort utanflr Beijing var nog årets absolut bästa upplevelser.

 

 

Fönsterputsarna passerar vårt fönster på väg nedåt i den dinglande gondolen. Och dinglar gör det ganska rejält. Det blåser så gondolen åker ut 5-6 meter fr¨ån husväggen. Där skakar den lätt. Hur i helvete kan någon fixa det där? 450 meter uppe i luften och två stålvajrar som drar gondolen fram och tillbaka i blåsten. De måste sakna någonting som vi andra har. Men där står de och väntar på att blåsten ska ta de på tvättavstånd till fönsterna igen. Lekandes med varsin iPhone som om ingenting har hänt. En dag på jobbet. På världens värsta jobb.

 

 

 

 

Kinesiska traditionell nyårsparad nedför Canton Road i Kowloon. Älskar färgerna. Sista-dagen-shopping. Sista-äta-ute-lunchen. Sista-Star-Ferry. Sista allt-möjligt. Kväll. Avgång mot flygplatsen.

 

 

Baggaget kan checkas in redan på tågstationen. Otroligt smidigt. Ont i magen. Sobril. Bättre i magen. Hong Kongs flygplats. Fucking jävla wow. Varje gång. Massage på ett spa på flygplatsen. Lugn. Dåsig. Nu vill man bara öppna dörren hemma och få lägga sig i sin egen säng. Lift off. 13 timmar till Paris. 13 timmar!! Sover faktiskt i 6 timmar vilket bara hänt någon enstaka gång förut. 9 timnar genomförda och 4 kvar. Olidigt tråkigt. Ta mig härifrån. Paris. 3 timmars väntan. Bored to death. 2,5 avslutande flight. Arlanda Express. Taxi. Hemma. 

 

 

Vart nästa gång? Hoppas på Seoul till sommaren och säkert lite Japan igen. Och så vill jag se James Turrell-utställningen på Guggenheim i New York i sommar också. Kan bli svårt att få ihop. Vi får se. Tills vidare uppdaterar jag min bästa-staden-listan:

1) New York

2) Kyoto

3) Tokyo

4) Paris

5) Singapore

6) Hong Kong

7) Sydney

8) Rom

9) Miami

10) Beijing

 

Frukost ingår inte. Snålar ur och äter kex och banan på rummet. Och överblivna chips ... Hotellet kan vara de mest glamoröst överdådigt designade vi har bott på. Iallafall av de som har en modern touch över sig. Generellt gillar vi avskalad och minimalistisk design bättre men här uppe bland molnen passar det verkligen med överdrivet nästan bling bling-utsmyckning. Noterade även att nattklubben Ozone som vi gjorde ett kortbesök på några våningar upp är deisgnad av japanska "Wonderwall" som har inrett flera coola butiker i bland annat Tokyo.

 

 

 

 

 

 

 

Småkyligt ute men solen lyser och himlen är klarblå. Vi tar en promenad genom det som ska bli West Kowloon Culture District. Reclaimed Water area. Just nu ödeland i väntan på att kulturdistriktet ska börja byggas. En och annan joggare och någon barnfamilj som leker annars är det helt öde trots en bra promenade utmed vattnet. Så här lugnt och tyst finns inte Hong Kong. Plötsligt sitter man på en bänk och det är helt stilla. Det enda som hörs är ljudet av vågorna som slår mot land och färjor som rör sig en bit bort. Zen-moment från ingenstans. Det är som när fläktar stängs av - man märker inte förrän de tystnar av att det var ett oljud.

 

 

Åker tunnelbana några stationer till förorten Tsing Yi. Bara för att se något annat. Möts av en stor galleria som sitter ihop med stationen. Vad annars? Äter på McDonalds. De har ett Hong Kong-monopol som "bricktidning". När man köper vissa meals får man markörer som kan matchas med spelet och har man tur kan man växla in det mot mat. Klassiskt McDonalds utomlands. Vad jag var mer intresserad av var vilken plats som var den dyraste på Monopolbrädet. The Peak såklart. Borde ha anat. The Peak är det berg som ligger mot på Hong Kong Island och som delar av norra och södra delen av ön. Högt upp på sluttningarna bor de rikaste av de rika. Med en av världens bästa stadsutsikter. Ja den hör hemma som dyrast på brädet.

 

 

Tar en tur i förortskvarteren. Lugnare än inne i staden men ändå mer folkliv än vad det brukar vara hemma i lgenhetskvarteren. Folk spelar tennis, spelar kort utomhus eller fikar på någon parkbänk. Kul att beskåda vardagslivet. 

 

 

Nyåraftonskväll. Kör egen supé på rummet med både inköpt mat från gallerian och in-room-dining beställning. Rätt mysigt. Börjar känna lätt ångest över åka hem imorgon. Första stingen av oro i kroppen. Om det är för flighten eller att behöva komma hem tillvardagen vet jag inte. Eller om 108e våningen börjar ta ut sin rätt. 

 

Visst firar folk nyår här även om jag tror att det kinesiska nyåret om någon dryg månad är betydligt större. Men går man ut vid 21-tiden på kvällen är det svårt att märka att det är 2013 om tre timmar. Många affärer stänger först vid 22-tiden, biografen i gallerian visar filmer över tolvslaget och det är fortfarande en hel del som åker skridskor på inomhusrinken. En dag på jobbet. Eller snarare en dag i någon shopping mall. Samtidigt är det säkert någon miljon som fyller hamnkanterna för att få bra utkik mot nyårfyrvekerierna. 

 

 

 

Vi gör våra filmlistor för året som vi alltid gör på nyårsafton. Så här blev min:

1. Skyfall 
2. Life of Pi
3. Descendants
4. Dark Knight Rises
5. Hobbit
6. Argo
7. Tinker Tailor Soldier Spy
8. Palme 
9. Drive
10.Outrage Beyond
Straxt under: Call Girl, Searching för Sugar Man, Looper, Jiro Dreams of Sushi, A Simple Life, Cabin in the Woods, Hunger Games, The Artist, Hotel Marigold

 

Vi velar hur vi ska göra. Se fyrverkerierna från rummet eller gå ned till vattnet och trängas någonstans. Vi väljer rummet. Kul men ändå lite besvikelse. Var det inte mer. Trodde det skulle vara på en absurd nivå men det kändes inte som det var mer än hemma. Jaja - 2013 it is!

 

 

Dags att byta hotell. Packar. Checkar ut vid 11:30. Vi tar väskorna och går via gallerian ned till tåget som tar oss under vattnet och över till West Kowloon och stationen Kowloon. Där väntar en nya galleria (Elements) som tar oss fram till nästa hotell - Ritz Carlton Hong Kong. Vi har tagit oss från ett hotell i en annan del av staden till ett annat utan att ta ett enda steg utomhus. Sjuk jävla smidigt. När vi ska till flygplatsen på tisdag kväll är det bara att gå ned till samma station igen och åka till flygplatsen. Enkelhet på högsta nivå.

 

 

Hotellet ligger i ICC (International Commerce Centre) som är Hong Kongs högsta byggnad och den 5e högsta byggnaden i världen med sina 484 meter. Hotellet ligger på 102a till 118e våningen. Lobbyn på 103e våningen. Galet. Helt jävla galet. Men galet kul! När vi närmar oss hissarna känner jag ett lätt ilande obehag. Bo på minst 102a våningen. Varför gör jag så här? Jag är ju höjdrädd. Tänk om jag vill vända ned igen direkt. Tänk om jag inte vågar sova där. Lite sent nu att banga ur.

 

 

Vi får rum på 108e våningen med utsikt mot Hong Kongs Islands skyline. Några sekunders vertigo och sedan går det över. Den grandiosa maste-of-the-universe-känslan tar överhanden totalt. Wow. Fucking jälva wow. Vi blir som två fnittrande småtjejer som vill prova allting med en gång. Ta alla korten när man sitter vid fönstret. Åka upp till poolen och Fitness Centret. Gå till nattklubben på 118e våningen. Vill göra allting på en gång. Nu. Direkt. Det blir allting innan vi går och lägger oss sent på natten, men vi var även ute några timmar och småfrös i det 12-gradiga eftermmiddagsdiset. What a fucking day - magisk!

 

 

Och så var det vinet i longebaren också... En flaska röd Petrus från 1992 kostar en mijon Hong Kong-dollar att köpa i baren. 1 miljon HKD är i princip samma i svenska kronor. Kan inte sluta garva. Det är knappast de som är de mest fanatiska vinälskarna som köper den - det är de som ser 1 miljon som växelpengar och som inte ens behöver bry sig om den smakar bra eller inte som köper den. 1 miljon. Går inte att smälta. 

 

 

 

 

Vi bor i ett stort komplex som heter IFC - International Finance Center. Det är 3 skrapor som mestadels består av kontor men även vårt hotell och den underliggande gallerian. Trots gallerian känns det verkligen som Ground Zero Business District. Men eftersom det rör sisg så mycket folk och gallerian har öppet till 22 blir det aldrig sterilt som det ofta kan bli i CBD-distrikt. IFC1 är den näst högsta byggnaden i Hong Kong och den 8e högsta i världen. I Dark Knight när Batman åkte till Hong Kong hoppar han från IFC1 till IFC2 och Lara Croft har även hoppat från IFC1 i den andra Lara Croft-filmen. IFC finns även i Shanghai och ser ungefär likadant ut designmässigt.

 

 

Regn. Ganska mycket regn. Svårt att klaga när vädret hittills varit riktigt bra. Och även om regn och promenera på stan inte är perfect match så får staden en annan visuell karaktär när regnet sätter igång. Blader Runner-känslan börjar infinna sig. Futuristisk dystopi när den är som bäst. Love it. Eller kanske mer Ghost in the Shell än Blader Runner. (Ghost in the Shell är ett japanskt animerat Sci-Fi mästerverk som utspelar sig i Hong Kong och filmen var en stark inspirationskälla för bland annat Matrix-filmerna)

 

 

 

Går omkring i Wan Chai som ligger 15-20 minuters promenad från vårt hotell. Hittar ett härligt mysigt och småtrendigt område med små butiker som säljer roliga prylar och coola kläder. Många med stramt häftigt designad inredning. Ett Wallpaper-område typ. Tidningen Monocle har bland annat en pytteliten butik där och även designaffären Kapok. Kul. Men regnet börjar ta i rejält och vi sätter oss på en spårvagn till Causeweay Bay där det är lättare att gå inomhus mellan byggnader. 

 

 

 

Transportsystemet är väldigt bra i Hong Kong. Hong Kong-baserade MTR som kör tunnelbanan hemma har hand om det mesta även här. Det är lätt att ta sig nästan överallt central och det har aldrig strulat när vi har åkt någonstans. Köper man ett Octopus-kort kan man använda det i tunnelbanan, bussar, spårvagnar, färjor och även som betalningsmedel i många affärer som ligger i anslutning till kommunikationsnätet. Du fyller kortet med pengar och sedan räknar den av för varje gång du åker.

 

 

Orkar inte gå runt så länge idag. Blöt. Trött. Hungrig. Hem tidigt. Sängen tidigt.

 

Blå himmel. 22 grader. Solen värmer. Vädermässigt den bästa dagen hittills. Hade jag haft med mig kortbyxor hade de åkt på. Vattnet glittrar mellan Hong Kong Island och Kowloon. Härligt. Hade faktistkt behövt solglasögon. Kisar konstant. Märkligt också hur ovana vid är vid starkt solljus - vi blir verkligen trötta bara av att gå i solen i några timmar. Synd om oss ...

 

 

Läser Daniel Pinks "Drive". Management/psykologi-bok om motivation. Spännande läsning som hur belöningar och ökade belöningar många gånger gör att individer utför ett sämre jobb. Onekligen intressant. Inte hunnit mer än 50 sidor men ska försöka ta mig igenom innan vi åker hem.

 

 

Vi bestämmer oss för dagsutflykt till Hong Kong Disneyland. Tunnelbana från stationen under hotellet i 20 minuter till Sunny Bay på Lantau Island och sedan 5 minuters Disney Resort Line-tåg till parken. Parken ligger nästan intill  vattnet på östra sidan av Lantau och med omgivande branta berg på de andra sidorna. Cool inramning. Vilken utomhusaktivitet som helst hade varit njutbart när vädret är så här perfekt men vi har några riktigt sköna lagom underhållande timmar med Disneyfigurer, åkturer och parader. Ganska mycket folk men inte på trängselnivå eller alltför påfrestande långa köer-nivå. Precis som på Disney World i Florida är det fler par utan barn än det är hela familjer. 

 

 

 

 

 

Vi bor i Örnnästet. Eller falknästet. Eller höknästet. Lite oklart vilket. Hur eller hur - 10-15 örnar har i flera dagar cirklat runt våra skyskrapa och de närliggande skraporna i Central. Fascinerande syn när de sveper fram med hela sin vingspets. Och att det är en hel djurpark med örnar. Vad är det egentligen de äter här i betongjungeln. Andra fåglar? Råttor? Barn? Nåja.

 

 

Världens längsta höghastighetstågsträcka öppnade igår. Från Beijing i norra Kina till Guangzhou straxt norr om Hong Kong. 230 mil. Från 24 timmar med gamla tåget till enbart 8 timmar med 300km per timme-tåget. Vi skulle verkligen älska att tåga runt med snabbtåg i Kina för att se flera delar av landet, men säkerheten på snabbtågen är fortfarande ett frågetecken. Kanske iallafall. Eller så har de tagit tag i det sedan den stora tågolyckan för något år sedan. När Kina bestämmer sig för att ta tag i något så brukar de göra det big time.

 

 

Art. Vi bestämmer oss för en eftermiddag i konstens tecken. Hong Kong är verkligen inte New York när det gäller samtida konst. Är det något område där Hong Kong ligger efter som World City är det samtida konst/kultur. Inget Modern/Contemporary Art Museum alls. Svenske Lars Nittve som bland annat var chef för Moderna Museet är dock chef för ett kommande konstmuseum. Ett världklassmuseum. Med stora arkitekter som slåss om att få rita byggnaden. Det ska ligga i West Kowloon men tidsplanen har flyttats framåt flera gånger och nu är planen att det ska vara klart runt 2017. Hur eller hur - det finns ett antal gallerier i Hong Kong så vi gick på galleri-safari.

 

 

Även om man har adressen kan det vara svårt att hitta galleriet ändå. Genom obskyra ingångar och upp genom hissar i höghusen finns det både gallerier men även vinbutiker och leksaksaffärer. Märkligt. Om man inte vet vart man ska gå finns det ingen chans i världen att man bara råkar gå in genom porten i något som ser ut antingen som ett kontorshus eller en lagerbyggnad. Vi hittar en hel del sevärd konst och även trevliga gallerister som gärna talar om sin uppväxt i Hong Kong. Gallerister kan annars vara ett rätt snobbigt släkte som helst inte ens vill göra sken av att de sett att man kommit in.

 

 

 

Vi går runt i Soho (South of Hollywood Road) - alla moderna städer måste ju ha ett eget trendigt SoHo förutom Stockholm som fått nöja sig med SoFo. Barer, udda roliga affärer, gallerier, skräp och gamla Man Mo Temple som med 100 år på nacken är en av Hong Kongs äldsta byggnader. Salig blandning. 

 

 

Och så åkte vi rulltrappa. I näsan en halvtimme. Världens längsta sammanlänkning av rulltrappor masar sig sakta upp för ett allt brantare parti av Hong Kong Island upp till Mid-levels. Förstår knappt hur det går att bygga 30-40 våningsskrapor i mängder efter mängder intill varandra i så här branta backar. Ingen rulltrappa nedåt. Då blir det till att använda löparskorna.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi börjar bli som pensionärer. 1 sak per dag sedan är det jobbigt. Om vi kör bio på eftermiddagen kanske vi får strunta i kvällsaktivitet... Ut och äta eller ligga på rummet och läsa - svårare och svårare att anstränga sig. Och Macau - hur ska vi göra med det? Det tar ju en timme med båt dit och man måse prata med conciergen på hotellet hur man bokar biljetter etc. Ojojoj - en annan dag kanske. Spetsar lite men shit va skönt att göra ingenting.

 

 

Tror aldrig jag varit i en stad med så mycket gratis-WiFi på stan överallt. Caféer, gallerior, restauranger - det finns alltid någon lösning att koppla upp sig mot. Så man kan få sin timvisa fix vad som händer på nätet ...

 

Bio. Jack Reacher. Tom Cruise. Filmen hade galapremiär med Tom Cruise på plats förra veckan men filmen har inte premiär i Sverige förrän i januari. Något märkligt. Sitter på andra raden och har nackspärr efter 15 minuter. Han bredvid skruvar också på sig bara en bit in i filmen. Åsa kände inte för bio så hon gick och fikade istället. Filmen är en helt ok actonfilm där Tom Cruise ska utreda omständigheterna kring ett massmord. Bra underhållning för stunden trots "formula-story".

 

Går hem från Pacific Place till hotellet. Staden känns nästan mer påtaglig och närvarande när jag går själv. Mer som att jag bor här och inte bara turistar här. Åsa säger samma sak när vi ses sedan. Kanske behövs mer me-time ...

 

 

Styrketränar. Lindrar fettångesten. Men inte mycket. Kvällspasset på stan tar bort hela effekten av träningen redan innan förbränningen börjat verka. Öl och mat utomhus. Får ett fånigt leende på läpparna av att bara sitta där i t-shirt och dricka San Miguel. Och San Miguel är ändå inte vidare wow i sig. 

 

 

Avslutar kvällspasset i Mongkok vilket är cirka 10 minuters tunnelbanefärd från hotellet. Här är galenskapen som värst. Mest folk, mest neon, mest skyltar som hänger ut över gatorna. Mest allting. Inte mest upscale dock. Det finns dyra butiker här med men mest är det nattmarknader, billiga restauranger, klockbutiker, klockbutiker, juvelbutiker, klockbutiker och juvelbutiker. Forever. Chow Tai Fook och LukFook är två regionala juvel/klockbutiker som återkommer var 5e minut. De ligger tätare än McDonalds, Starbucks och 7-11. Hur fan kan det finnas en marknad för så många affärer i kedjorna?? Fattar verkligen inte. Är det för de 28 miljoner fastlandskineserna som kommer hit årligen eller är det Européerna som handlar där. Vill verkligen veta.

 

 

Juldagen. Det betyder ingen morgontidning till frukosten. Det stör. Läser Wall Street Journal i mobilen medan vi äter. Lista över de 10 mest lästa artiklarna under året. Bland presidentval, stormen Sandy och skolskjutningar förvånar ettan på listan. "Why French Parents Are Superior" låter inte som den typiska artikeln alla WSJ-läsare kastar sig över. Artikeln handlar om hur ungarna tar över fokuset och förstör middagar, semestrar etc för många amerikanska föräldrar men att franska föräldrar på något sätt får till en lugnare tillvaro. För mycket curlande bland amerikaner plus att fransmän är bättre på att lära ungarna tålamod och inte omgende hoppar på så fort barnen gråter/vill ha något etc är artikelns teori. Who knows.

 

 

Förutom en del av lyxbutikerna i Central så har allting öppet som vanligt. De flesta butikerna stänger alltså efter 20 på kvällen även på juldagen. My kind of place. Runt 20 grader. T-shirt del av dagen. Perfekt promenadväder. 

 

Älskar ljudet av kinesiska överallt. I folkmyllret överallt, i butikerna, i högtalarna i tunnelbanan. Överallt. Mestadels Kantonesiska som man pratar i Hong Kong och på Kanton-halvön i fastlands-Kina (men som även är väldigt vanligt i diverse Chinartowns världen över då många av dessa kommer från Kanton-delen av Kina). Till skillnad mot Mandarin som kan vara lite poetiskt vackert så är Kantonesiskan lite ruffigare och gnälligare Kinesiskans motsvarighet till New York-engelska kanske? I like it. Hong Kong påminner om New York när det gäller mottangandet man får också. Man vet aldrig om man får ett leende eller "the attitude" av folk på gatan eller i affärer. Klassisk storstadsarrogans i dess "finaste form". Men jag gillar fan det också.

 

Tunnelbana under sundet till Kowloon. Planlöst strosande. Åsa shoppar kläder på Uniqlo. Som alltid i Asien. Fortfarande zombie-känsla av jet-lag. Måste vila. Fikar. Går lite till. Äter lunch. Så här skulle vi kunna hålla på i månader. Hittar en kul shopping mall med konst-vinkel. K11. Ungefär samma affärer som i många andra gallerior men de har alltid några pågående konstutställningar och en hel del installationer utanför butikerna. Utanför gallerian finns bland annat en helt underbar uppblåst flygande lila gris av den sydkoreanska konstnären Choi Jeong Hwa. 

 

 

 

Trötta. Åker hem till hotellet. Poolen. Vi velade om det verkligen var tillräckligt varmt för att ligga ned i en solstol men inga problem. Jacuzzin går på helvarv året runt och infravärme sätts på vid liggstolarna så fort det blir lite kyligt. Poolområdet är en av de bästa vi har sett i en storstad. Två stora pooler med olika temperatur ocn två mindre jacuzzis. Stencool utsikt över mot Kowloon på ena sidan och skyskrapor som ramar in poolen åt andra hållet. Riktigt grymt!

 

 

Kväll. Solen har gått ned. Mörker. Nej inte i Hong Kong. Neonets huvudstad i världen. Fuck Vegas - det är ingenting. Hong Kong är City of Lights. Jag gillar Hong Kong 24/7 året runt men det är ändå på kvällen det börjar på riktigt. Sätt dig på övervåningen på en dubbeldäckad spårvagn och glid genom Hong Kong Islands gator i kvälsmörkret (kvällsljuset). Pulsen är elektrisk. Folk väller fram överallt. Allt är öppet. Människor äter överallt. De shoppar överallt. De går överallt. Trafik. Avgaser. Rörelse. Nirvana. Man behöver väldigt sällan trängas i Hong Kong men den händer något överallt. Hela tiden. Storstadsromantik på elitnivå. Champions League-final. Kärlek. Det stinker också på bakgatorna. Rutten fisk. Eller vad det kan vara. Männen i Hong Kong lever längre än män i något annat land. Hur fan funkar det? Det måste slita både på lungorna och kroppen av bo här. Men det funkar visst. Vi åker och går genom kvällen tills vi inte orkar mer och tar tunnelbanan hem från Wan Chai.

 

 

 

 

 

 

 

Jag fattar verkligen inte hur jet-lag fungerar. Det spelar ingen roll om vi åker västerut eller österut - min kropp reagerar på samma sätt ändå de första dagarna. Vaknar mellan 3 och 4 på morgonen. Kan inte somna om. Lost in Translation i Hong Kong. Men det finns ingen nattöppen hotellbar att sätta sig i. Oavsett jet-lag förstår jag inte hur det kan vara så svårt att somna om. Jag sov ju bara några timmar på förra dygnet också - flygdygnet. Jag borde vara svimfärdigt trött vid det här laget. Det borde snarare vara ett problem att vakna. Skiten med att bara sova några timmar på natten är dessutom att jag aldrig blir riktigt pigg och går omkring i ett zombie-liknande tillstånd resten av dagen. Ok - vid 6:30 får jag nog och går upp och duschar. Bara för att ha något att göra ... Åsa irriterar som vanligt med att vara helt oberörd av tidsomställningen. Hon bara sover och sover.

 

 

Hotellfrukost. Alltid höjdpunkt. Så även här. Bärsallad, bacon, grönt te, juice. Till att börja med. Åsa kör hårt på scrambled eggs. Stilla morgon. Avslappnad lugn atmostfär i restaurangen. Vi sitter i sköna fåtöljer. Lutar oss tillbaka och njuter. 

 

 

 

South China Morning Post skriver att temperaturen väntas gå ned till 10 plusgrader som lägst under dagen och att det kommer att bli den kallaste julafton på 12 år. Hardship on homeless är rubriken på artikeln. Hade det varit 10 plusgrader hemma på julafton hade jag slagit frivolter av lycka.

 

Julinstallation i Landmark-gallerian 

 

6e gången vi firar jul hemifrån. 2 gånger i Tokyo, 1 gång i Singapore, 1 gång i New York och 1 gång i Sydney förut. Vi får till en nästan perfekt julfirardag. Lysande hotellfrukost. Fantastiskt massage i hotellets spa. Louis Vuitton-tröja i julklapp till mig själv. Fika på chokladmakaren Jean Paul Hevins "Chocolatier-cafe". Julsupé på rummet med Wagyu-biff för mig och kyckling för Åsa. Avslutar julafton med att lägga mig och vila i badkaret. En bättre dag. Milt uttryckt. Har dock inte råd att fortsätta riktigt på samma nivå.

 

 

Inget WiFi på flighten. Fan va irriterande. Fattar inte varför flera av de stora premium-bolagen fortfarande inte installerat WiFi-lösningar. Hårda säten också. Ont i ryggen efter 2 timmar med 9 timmar kvar bruar vara ett dåligt tecken för vad som komma skall. Sitter helt fast i New Star Soccer i mobilen. Jag har bytt upp mig från Reggina till Lazio. Men säsongen går sådär. I flygmenyn vi fick när flighten startade står det att man utöver middag och frukost även kan få snacks och nudlar när man vill under flighten. Då vet man att man är på väg till Kina. Varför ta en kexchoklad eller jordnötter när det finns nudlar.  

 

42 miljoner turister besökte Hong Kong 2011. Med tanke på att det bara bor cirka 7 miljoner i Hong Kong är det en helt fantastisk siffra. Och enligt en beräkning motsvarar 42 miljoner en kö av människor från Hong Kong till Kapstaden. Go figure. Hela 28 miljoner av besökarna kom från fastlands-Kina. Taiwan var 2a på cirka 2 miljoner besökare och Japan 3a med 1,2 miljoner. 57 000 kom från Sverige. 

 

Landar i Hong Kong vid 16-tiden. Går från flygrädd fegis som får hjärtklappning vid minsta milimeter-bump till I-fucking-rule-the-world så fort jag kliver av planet. Hong Kong - I'm back! Nu jävlar! Älskar den Norman Foster-ritade flygplatsen. Den är allt som inte Heathtrow är - vacker, spaciös, svepande härliga kurvade tak och effektiv som fan. Ett modernt härligt skrytbygge som visar att Hong Kong är en major player. Svischar igenom immigration och baggagehanteringen. 24-minuters express-tåg in till Hong Kong Station på Hong Kong Island. Några minuters promenad genom den ovanliggande gallerian och så är vi framme på Four Seasons Hotel Hong Kong. 

 

 

Rum på 26e våningen. Stort rum. Asian contemporary design. Härligt badrum. Urban utsikt mot andra skrapor och Centrals ständiga trafik. Yrseltrött och påfrestande ivrig att komma ut på stan på samma gång. Det hör väl till.

 

 

Hotellet ligger som en del av IFC mall - en galleria med mestadels dyrare märken. Tom Ford, Prada och Lanvin ligger bara meter från hotellets galleria-utgång. Sätter standarden om man säger så. Bio, stor härlig supermarket och Häagen Dazs-cafe några minuter till. Det här blir perfekt. Och så tunnelbana och Star Ferry-färjor i direkt anslutning. 

 

 

16-17 grader ute. Inte wow-varmt men jag säger bara vårjacka. Frihetskänsla. Julshoppare överallt. Julskyltning överallt. Julkörer i gallerior och i hotell-lobbyn. Julafton imorgon. Deras "julafton" i övermorgon. Sveper genom myllret. Åker färjan över till Kowloon och Tsim Sha Tsui. 7 minuters perfektion. Hong Kongs sagolika och nästan drömska skyline glimrar i mörkret när vi sitter på färjan. Julneon, Julbeslysning. Jul allting. 

 

 

Kowloon. Är alla de 42 miljoner besökarna här samtidigt? Vi åker med i vågor av shoppare som skyndar över gator och in och ut ur butiker med så många shoppingväskor att det förmodligen krävs år av styrketräning för att kunna släpa runt på dem. Långa köer för att komma in i de flesta av butikerna på lyxmärkestäta Canton Road. Men vad är alternativet - ingen Gucciväska i julklapp kan ju betyda slut på förhållandet eller avklippta släktband... Love this shit. Äter nere i källaren på en överfull McDonalds. Flighten börjar tar ut sin rätt. Vinglar fram av trötthet. Tunnelbana tillbaka till hotellet. Gonatt. 

 

 

 

 

 

 

 

Taxi till Arlanda Express. Snön faller. Små tunna snöflingor bara. Ingen risk för igensnöade landningsbanor på flygplatsen. Arlanda Express. Arlanda. Checkar in. Väntar på avgång. Och bävar på samma gång. 

 

 

Lugn flight till London. Det som stör mest är inte de små turbulens-bumpen - det är raden bakom som pratar lite för högt hela resan. Och jag menar lite för högt. Inte så högt att man vänder sig om och ber de sänka rösten. Eller ber de hålla igen. Men de stör. Och kanske är det inte röstläget utan mer att en av de sitter halvskryter om precis allting hela jävla resan igenom. Tröttsamt. 

 

När vi åkte hem från Beijing i somras glömde jag kvar en flygkudde på planet, tappade bort Åsas ryggsäck på Beijings flygplats (den kom dock snabbt tillbaka) och glömde min mobil i security-checken i Köpenhamn (lyckligtvis ropade de tillbaka mig innan jag försvunnit ur sikte). Vi skrattar åt vad sobrildimman kan ställa med. Men precis samtidigt som vi pratar om sommarens alzheimers-schabbel går vi av planet i London. Och trots att vi pratar om att inte glömma saker så glömmer jag i samma stund kvar mina hörlurar i stolsfickan .. Var det personligt rekord i dumhet? Straxt efter att vi gått igenom security-checken i London inser jag att hörlurarna inte är kvar. Och därmed även min rosa anti-flygstress-barbapapa som ligger i fodralet. Fuck!!!

 

 

Och nu kommer vi till det sjukaste av allting. Trots att Bose-hörlurarna kostar 4000 så är det Barbapapan som både jag och Åsa tänker mest på. Han får ju bara inte vara borta. Han har varit med på alla resor senaste åren. Sobril och barbapappan är ju hörnstenarna i kampen mot flygskräcken. Efter en massar rännande och pratande med personal på flygplatsen får vi tillslut napp - hörlurarna kan avhämtas vid en gate. Dagen räddad. Barbapapa lever...

  

Heathrow Terminal 3. Alltid lika hemskt. Packat med folk, lågt i tak, trångt, boring. I hate it.

 

 Köpte en ny flygkudde

 

Cathay Pacific till Hong Kong. Vi lyckas boka om våra förhatliga mitten-i-mittraden-platser. Det blev exit-row och extra benutrymme istället. Lönar sig alltid att tjata. Mot Hong Kong genom natten...

 

 

 

 

 

 

 

Ledig. Fortsatt småförkyld. Åsa jobbar in i kaklet. Som vanligt. Packar ned det mesta i klädväg som ska med. I princip allt utom skorna. Skor är alltid värst. Tar massa plats. Vilka ska man ta med? 22 grader - ska man till och med packa ned kortbyxor? Velar. Nej tills vidare. 

 

Downloading. Laddar alltid ned fullt med spel, tidningar, allt möjligt till mobilen, datorn, paddan. Det brukar ta flera timmar att ladda ned allting. Allt för att jag ska ha något att göra på långflighten. Väl på planet orkar jag oftast inte göra så mycket ändå. Men känns ändå bra att ha. Just in case. So far 5-6 spel, senaste numret av Wallpaper Magazine, Walking Dead som seriealbum, Conde Nast Traveller Magazine. Kan bli mera. Har redan blivit halvbesatt att ett nytt fotbollspel till mobilen "New Star Soccer". Du är en fotbollsspelare som du ska göra till stjärna. Inledningsvis spelar jag i Serie B-klubben Reggina. Vanebildande på tung drognivå.

 

 

Tittar på The Killer. Bästa Hong Kong-filmen någonsin och en av historiens coolaste actionfilmer. Gangsterepos som mestadels utspelas i glimrande nätter i Hong Kong. Chow Yun Fat är en av våra absoluta favoriter och här är han Gud helt enkelt. Här som Mr hitman with a conscience. Och han kör sin patenterade dubbla-pistoler-stil. Love it. Filmen är från 1989 och vi har sett den några gånger genom åren, men det är fortfarande en härlig kick att återse den. Oslagbar uppvärmning inför semestern.  

Utiskten från mina föräldrars lägenhet 

 

Äter mini-julbord till lunch hemma hos mina föräldrar. Gott. Överäter köttbullar. Det är det värt.

  

 

Life of Pi. Premiär. Skulle gått med Åsa men hon måste jobba över. Går med mamma istället. Har många gånger funderat på att läsa boken men det har aldrig blivit av. Filmen är riktigt bra. En av årets bästa. Rent visuellt är den helt fantastisk. Vacker. Drömska bilder som är svårslagna. Och den animerade tigern är verkligen otroligt bra gjord. The Hobbit och den här har höjt ribban igen för vad som kan åstakommas på duken. Filmen rekommenderas varmt!

 

 

 

Feber. Ont i kroppen. Sjuk. Hem från jobbet i halvlek. Eftermiddagen i sängen. Dåligt tajming på den förkylningen. 48 timmar att bli frisk. Bajs.

 

Läser engelskspråkiga HK-dagstidningen South China Morning Post på weben. Bra sätt att komma in i rätt mode. Vacation mode. Ibland är det bra när man inte vet om att man kanske ska oroa sig för saker som ändå oftast löser sig i slutändan. Vi flyger med Cathay Pacific från London till Hong Kong. Och tydligen har det funnits strejkhot från och med fredag den här veckan och över jul hos Cathay baserat på strandade förhandlingar med kabinfacket. Allt löste sig dock i sista sekunden. Som det brukar göra.

 

 

När jag tänker Hong Kong är skyskrapor och skyline bland det första som poppar upp. Och det är verkligen The Capital of Skyscrapers. Dubai har den högsta men Hong Kong har flest. 52 stycken över 200 meter (mest i världen), 272 stycken över 150 meter (mest i världen) och över 7500 byggnader som klassas som höghus. Finns det ens så många hus i Stockholm? New York är 2a men Shanghai och Dubai utmanar på sikt och Shanghai går säkert förbi Hong Kong för eller senare.

 

Tittar på hyllade dokumentären Searching for Sugar Man på DVD. Helt osannolik och härlig historia om letandet efter musikern Rodriguez från Detroit som var okänd i hela världen när han spelade på 70-talet förutom i Sydafrika där han va galet stor. Riktigt bra. Men kanske inte TOP10 på året bra.

 

 

 

Jul och nyår i Hong Kong. 2 arbetsdagar kvar. 3 dagar till avresa. 4 dagar till framme. Nedräkning. Vill sy ihop en miljon saker bara på jobbet innan vi drar. Det kan gå. Kanske.

 

Omväxlande brun innerstadssnöslask och piskande minusgradsstormar hemma. 22 grader i Hong Kong. Nice.

 

7e gången i Hong Kong. Galet. Vem fan kommer ens på idén att åka till Hong Kong 7 gånger på semester utom vi. Ingen förmodligen. Men nu var det fan snart 7 år sedan vi var där. Hong Kongs puls hägrar alltför starkt. Staden som får en NY-minut att verka seg. Vad gör man. Måste bara tilbaka.   

 

Vi åker på lördag eftermiddag via London och kommer fram söndag eftermiddag i Hong Kong. Ett dygn förlorat bara åt att flyga. Kan det bli värre? 9 nätter i Hong Kong och hemresa 2a januari. Första gången vi är där över jul och nyår. Fan va kul.

 

Vi satte ihop en lista över saker vi ser fram emot på semestern:

* hotellfrukostar (alltid)

* åka Star Ferry-färjan och se Hong Kongs oslagbara skyline torna upp sig

* bo på världens högsta hotell över nyår (som lägst blir det rum på 102a våningen)

* onödig lyxshopping

* side-trip till Macau eller fastlands-Kina

* titta på absurt överdådig julskyltning

* titta på ännu mer absurt överdådiga nyårsfyrverkerier

* late-night-promenader i myllrande Mongkok

* spana in nya skyskrapor

* ligga vid utomhuspoolen

* Kalle Anka-jul på HK Disneyland (kanske)


Blir skönt att slippa det här...