Fredag 5 augusti - sista dagen innan hemresan

Sista dagen innan hemfärd. Fattar inte hur det gått till, men så är det ju alltid. Känns som igår vi hade första lunchen på semestern. Har vi några måsten kvar? Har vi inte redan gjort de får det bli nästa gång vi kommer hit. Det blir alltid en nästa gång och nåsta gång brukar vara snarare än man tror.



Frukost själv medan Åsa är i gymet. Gemensamt vilande vid en av hotellets pooler. Vi är helt ensamma. Skönt. Läser Jens Lapidus "Livet Deluxe". Hårdkokt och skarpt språk som i de tidigare böckerna. Effektivt berättad. Svårt att lägga ifrån sig. Litet minus att inte alla huvudkaraktärer är riktigt lika intressanta att följa. Vill spara sista 200 sidorna för att ha något att göra på flighten.



Shopping. Har redan bränt av med för mycket pengar innan avslutande shoppingen, men vi lyckas ändå göra några storinköp. Åsa köper ny Prada-handväska och jag handlar i Louis Vuitton-butiken. Får lätt ångest. Mer än lätt ångest när jag tänker efter. American Express-fakturan i augusti blir inte att leka med. Räknar med stor käftsmäll och pungspark på samma gång.



Packar. Slänger mina favorit-jeans-kortbyxor som har för mycket hål i rumpan för att kunna lagas. Fan va det sved att lägga ned de i papperskorgen på rummet. Packningen går rekordfort. Vi avslutar kvällen på hotellets utomhusbar. Mysig atmosfär. Vin och drinkar. Och heta nötter som jag äter för mycket av och kommer bli påmind om imorn.



Vi gör lista över vad som varit bäst på semestern:

1) Chichu Art Museum Naoshima - Betongmuseet byggt under jorden med den mest perfekta presentationen av konst jag någonsin sett. Once in a lifetime-upplevelse. Tadao Ando är gud.

2) "Tempel-safari" i Kyoto - Magiskt vackra Ginkaku-ji, mytiska Zen-gardens etc

3) Hotellfrukostarna i Singapore - hotellfrukostar är alltid en favorit och i Singapore kan jag sitta i timmar och äta och läsa tidningen

4) The Oval - vårt hotell på Naoshima. Egen monorail. Keith Haring på rummet. Hissen direkt ned till museet. Wow.

5) Vårt hotellrum i Kyoto - skön blandning mellan japansk och västerländsk design. Gigantisk balkong och wow-träbadkar.

6) Avslappnade home-away-från-home-livet i Singapore - fika, bio, fika, shoppa, äta, museum, dricka på någon uteservering

7) Japanska service/bemötandet - Hur alla i hela restaurangen eller butiken ropar välkomna när man kommer in, taxi-chaufförerna med vita handskar, alla som alltid vill hjälpa till

8) Aoyama i Tokyo - Några av världens coolast designade butiker samsar här. Promenadvänligt och mysigt område på samma gång

9) Bli hämtad och lämnad vid tåg/buss av hotellet i Tokyo - stencool tjänst som de erbjuder. Får en VIP-känsla hela vägen till månen!

10) Massage på hotellens SPA - alla problem försvinner, svävar i luften i någon timme. Love it.

Bubblare: Poolen på Mandarin Oriental Singapore, Cykla i East Coast Park i Singapore, Kalla kaffedrinkar på burk i Japan, bo på splitternytt hotell i Osaka, japanska toaletterna, Night Safari, åka tåg i Japan, Kamakura-Yohohama-dagen, dricka vin på rummet i Singapore, träffa blogg-Vivian i Osaka


Torsdag 4 augusti - biomania



Första ångesten kommer smygande. Hemresa lördag morgon. En lätt ilning. Vill vara kvar i veckor. Eller mer att - jag vill fan inte hem till vardagen. Och jag vill inte flyga i 13 + 2 timmar.

Presidentval utlyst i Singapore. 17 augusti ska alla kandidater vara klara. 26 augusti är det valdag. Presidenten verkar ha en rätt ceremoniell roll här som det ofta är när det finns en vald statsminister. En kommitte bestånde av tre personer avgör om de som ansöker om att få kandidera verkigen kan väljas. Vid en första anblick låter det inte överdrivet demokratiskt att en kommitte utser lämpliga kandidater, men om man jämför med hur statschefen i Sverige utses är det här en demokratisk wet-dream i jämförelse. Ned med monarkin.



Bio för 3e gången på 4a dagar. Premiär på Rise of the Planet of the Apes. Shaw House Cinema 5 minuter från vårt hotell högst upp i en galleria. USA-premiären är först imorgon (fredag) så lite extra kul. Jag har alltid gillat originalfilmerna med Charlton Heston från 60-talet - framför allt den första filmen som är ett litet mästerverk. Gillade även boken som filmen bygger på. Tim Burtons remake för 10-talet år sedan var ok - men inte mer. Nu fokuserar nya filmen som namnet förtäljer på hur aporna började ta över världen. Aporna ser och rör sig helt fantastiskt. Vad är dataanimering, vad är mask, vad är riktig apa (avändes riktiga apor alls?)? Bra berättad där framför allt den delen av filmen som handlar om apan Caesar är jävligt bra. Tre filmer på semestern och tre lyckträffar. Vore fantastiskt skönt att ha en stor multiplex-biograf så här nära hemma. Filmstaden Söder tar ju nästan en kvart att gå till ...



Regn. För ovanlighetens skull regnar det nästan hela dagen. Singapore är annars mer av regna hällregn i 30-60 minuter och sedan sol resten av dagen. Några veckor innan vi kom regnade det dock så mycket att det hade varit översvämningar på en del av affärsgatorna. Det kan inte hända ofta här.

 


Onsdag 3 augusti - Allt mer än att vila är jobbigt



Allt annat än att vila, titta på tv, läsa, surfa har blivit ansträngande och jobbigt. Bra semestermode. Fika på andra sidan gatan börjar kännas som ett projekt som vi inte vet om vi mäktar med. Kräver vilja på vardagsnivå. Vilja som är förenat med livet därhemma. Livet vi inte vill kännas vid. Livet vi hoppas har försvunnit och bytts ut mot semester för all evighet. Sweet dreams där.



På något sätt tar vi oss ned till hotellets gym. Åsa har ju midnattsloppet om bara någon dryg vecka. Löpbandet. Fuck - värre än det var för några dagar sedan. Vågar inte tänka på hur många kilon jag lagt på mig. Varje steg känns som en flodhästduns. Och svikten i vristerna är bara borta. Värre än vad jag trodde. Åsa löper iallafall på rätt bra. Good for her ...


Munk som handlar på Nespresso

Vi har tappat räkningen hur många gånger vi har varit i Singapore, men nästan varje Asien-resa har ju avslutats med några dagar här - måste vara 8-9 gånger nu. Har aldrig hört talas om någon som varit här så många gånger. Låter sjukt mycket. Men vi trivs fantastiskt varje gång. Och vi har bott på samma hotell de senaste 5-6 gångerna. Home away from home-känsla. Inte det bästa designade hotellet, förmodligen inte bästa servicen - men underbar club-liknande atmostfär och sagolikt hemtrevligt. Och hotellet känns nästan lite residential i karaktär trots att det ligger 3 minuters promenad från kärnan av Orchard Road. Perfect location helt enkelt. Känner igen nästan alla av dörrvakterna. Och inte bara det. Känner igen personalen på närliggande Häagen Dazs-cafeet där jag byggt upp för mycket övervikt genom åren. Katherine som vi är osäker om hon är kines eller inte - alltid med ett härligt cute smittande leende. Kanske dags att utforska andra städer snart ...



Tar oss i kragen för andra gången under dagen. Singapore Arts Museum. Brukar ha kul utställningar. Hade det även denna sommar. Hem och vila igen. Kanske fika lite först ...

Får nya krafter i slutet av dagen och åker iväg på kvällsbio till en närliggande galleria - Wu Xia - kinesisk detektiv story/kung fu-film med Åsas favorit Takeshi Kaneshiro (från House of Flying Daggers). CSI möter Crouching tiger Hidden Dragon. Kändes inte som klockren förklaring, men närmaste jag kan komma på. Känns som att kung-fu-formatet iallafall tog steg framåt. Cool action, spännande story, snyggt filmad, bra karaktärer.



Vår anka har druckit för mycket vin...


Tisdag 2 augusti - cyklar i East Coast Park

Största nyheterna som körts i tidningar och tv under semestern här i Asien: Avslyssningsskanaldalerna kopplade till Murdochs medieimperium, Norge-dåden och underskott/statsskulden i USA. Det sistnämna har det pratats och tjatats mest om överallt. Klar vinnare.



25 minuters buss till East Coast Park. Vi har pratat om att åka dit flera gånger förut när vi varit i Singapore - men det har aldrig blivit av. Bara att åka buss genom förorten är trivsamt. Vaggas nästan till sömns av välbehag. Från bussen några minuters promenad genom ett bostadsområde och en tunnel under en motorväg. Framme. Parken ligger intill havet och är bara 30-40 meter bred, men flera kilometer lång. Härligt att höra vågorna och lukten av hav.



Palmer, stränder, cykel och gångvägar. Några matställen utspridda här och där utmed parken. Delar av parken ser lite sliten ut (så slitet som något kan vara i Singapore) men det ger mer känslan av rustig charm än schabbigt. Parken är vanlig weekend-destination för Singaporeaner och det finns ett antal förberedda grillplatser barbecueande.



Vi hyr cyklar. Billigt. 30 SEK cykeln för 3 timmar. Åsa vinglar så jag blir orolig för hennes välfärd. Ser bilder av upprivna knän och blåmärken, men det går bra. Blickandes ut över havet ser vi hundratals eller kanske tusentals lastfartyg. Det ser nästan ut som när man ser alla båtarna i Troy som gör sig redo för anfall. Singapore är en av the busiest ports in the world. Det finns tydligen lite olika sätt att räkna fram det, men Rotterdam, Singapore, Hong Kong och Shanghai tävlar alla om förstaplatsen som världens hamnstad.



Vi har inte hyrt cyklar på semestern sedan Bali för 10 år sedan. Undrar nästan varför nu. Avkopplande. Fridfullt. Skönt att någon gång slippa gå. Cyklar i nästan 1 timme innan vi vänder. Visserligen slöslötempo och något stopp på vägen, men lång är parken. Varm dag. Kanske varmaste sedan vi kom tillbaka till Singapore. Svettas floder.



Buss tillbaka till stan. Hungriga. Går till Meat Works i ION Orchard Galleria. Inte många restauranger i fristående byggnader i Singapore. Nästan alla ligger i gallerior eller i hotell. Jag äter australisk oxfile och Åsa kör lax. Vi blev jävligt nöjda båda två. Dricker milkshake till. Vi har vår första vita dag på flera veckor. Måste skärpa oss snart... Gillade också restaurangens öppna design mitt i gallerian med utsikt över shopparna. Men kan förstå att alla nog inte tycker att det är mysigt eller romanstiskt.






Måndag 1 augusti - gästspel i bloggen

Idag är Åsa gästbloggare i bloggen. Så jag tar självklart inget ansvar för de åsikter som framförs idag :) 

/Mats


Efter alla överraskningsbullar i Japan har jag fått fettångest. Det är inte lätt när inget utanpå förklarar vad man köper. En fralla? Nej, en bulle med vaniljfyllning. En fralla? Nej, en bulle med mandelskal. Ett litet mini-wienerbröd med choklad kanske? Nej, ett litet mini-wienerbröd med en liten mini-prinskorv ...

Dessutom är det Midnattslopp om mindre än två veckor. Jag inleder veckan med ett pass i gymmet, och Mats får gå ensam till frukostbuffén. Kör på löpbandet och kollar Obamas tal om överenskommelsen angående lånetaket. Inte tillräckligt inspirerande, så jag byter till fotboll istället.


Japansk-taiwaneiska skådespelaren Takeshi Kaneshiro verkar vara Emporio Armanis "poster boy" här i Asien. Me like :)

En av fördelarna med att ha semester är att kunna gå på förmiddagsbio. Vi skyndar iväg till 11-föreställningen av Bridesmaids på Shaw Lido. Tar ca 5 minuter att gå dit om man inte går vilse på vägen. Mats går i förväg och köper biljetter, och oroar sig sedan för att jag ska gå fel i gångarna under bilvägarna. Det hade jag kunnat göra, men jag gick övervägen istället ...

Nyrenoverad biograf som luktar nytt. Rätt kallt som vanligt, men vi har klätt oss någorlunda rätt. Märklig reklam före filmen för en kinesisk restaurang - känns mycket hemgjord. Kunden som ska berömma maten låter knappast övertygande. Han fick nog för dåligt betalt.

Rolig film med bra karaktärer och lagom fånig handling. Utspelar sig i Milwaukee och Chicago. I inledningen sveper kameran över städerna och besserwisser-Mats påpekar att Milwaukee Art Museum ser ut att ha ritats av Calatrava. Det visar sig senare vara sant ...

Efter bio och för mig träning är jag rätt hungrig. Mats med, trots buffén. Det blir först McD - pommes för Mats och latte plus muffins för mig. Mats klämmer sedan en chilichokladglass på Gelatissimo.


Glass smälter fort här ...

Promenerar utmed Orchard Road och gör i stort sett ingenting. Vilket kan göra en rätt trött, så vi kopplar sedan av vid poolen. Mats beställer in varsin öl som överraskning. Läser och njuter ...

Kvällen tillbringar vi sedan på Night Safari, för femtielfte gången. Och det var lika magiskt den här gången som alla andra gånger. Tram-riden genom mörkret är som vanligt underbar. Och efter det är det de flygande ekorrarna som charmar mest. Man kan gå in i deras "habitat", och det ser många gånger ut att vara nära att de flyger/hoppar in i besökarna. Helt ljudlöst hoppar/svävar de flera meter.

Lika charmiga är inte fladdermössen som jag får besöka själv. En japansk familj står och skriker av fasa, men står ändå kvar. Tuffare än Mats i alla fall, som stannade utanför.


Överraskningsöl vid poolen

Avslutar besöket på Night Safari med satay för mig och varsin öl igen. Taxi hem. Taxichauffören lyssnar på en mandarin-kanal, och vi bara njuter ...

Söndag 31 juli - Aldrig mer nattflight


Åsa köpte bulle eller macka på flygplatsen i Japan - även efter hon ätit den var det lite oklart om det var en macka eller en bulle. Någon typ av vaniljsmak fanns med ...

I teorin är nattflight da shit. Slipper betala en hotellnatt. Slipper slösa värdefull dagsemestertid på att flyga. När du kliver av flighten är det morgon och det är bara att köra igång shoppingen direkt eller vad det nu är som står på schemat. I verkigheten är nattflight = skit. Dagen du ska flyga på natten är mest en lång seg väntan på att flyga. Det är svårt att sova någon djupare skönsömn (to say the fucking least) så hela följdande dag blir att sova igen eller göra stan i zoombie-mode. Nattflight suger. End of story.

Wallpaper Magazine har äntligen fått igång en iPad-edition. 75 SEK är lite dyrt, men bra nattläsning på flighten. 500 MB nedladdning för 1 nummer. Excessive. Mina 32 GB lagringsyta försvinner snart om man inte rensar lite skräp snart. Ju fler devices man har desto fler ställen att utföra stentråkig rensning av mail, bilder, filer etc. Jag går under. Dagens i-landsproblem. Synd om oss.



Landar vid 07:00. På Four Seasons Hotel Singapore 07:45. Känns som hemma efter ett antal stays där genom åren. Får rum direkt. Lite tur där. De undrar vid incheckningen om vi inte tål dun-kuddar. Blir lite konfunderad av frågan men inser att det var för att Annica bodde med oss på Four Seasons Hotel NY förra året. Den informationen lagrades alltså ned i något world wide CRM-system. De glömde tagga dunallergi med Annica dock. Slänger in grejerna på rummet och springer nästan ned till hotellfrukosten. HUNGRIG. Jävligt hungrig. En av favoritfrukostarna i världen. Underbart. Efter en halvtimme vid bordet somnar vi nästan sittande av trötthet. Sömn.

Singapores VM-lottning till kvalet inför fotbolls VM 2014: 73e rankade Kina, 91a rankade Jordanien, 108a rankade Irak. Vad fick vi? Tyskland ... Singapore är iochförsig rankade 131 i världen så det blir nog tufft ändå. Men Kina är inte Tyskland direkt.



Systemet (läs våra kroppar både fysiskt och psykiskt) försöker starta om efter 3 timmars sömn. Trögstartat. Kommer inte ur trött och förvirrad-tillståndet. Orchar Road. Bara går. Orkar inte göra något. Avstressat. Fikar. Rena kläder löper mot sitt slut. Köper billiga underkläder på Uniqlo. Ser en skylt utanför att de söker folk. 1300 Singaporedollar i månaden för heltid på 44 timmar i veckan. Motsvarar 6000-7000 SEK. Prisläget är lägre än i Sverige och inkomstskatterna är lägre (svårt att inte har lägre skatter än oss ...) men 7000 i månaden låter tufft ändå.



Piggnar till framåt kvällen. Dricker vin på rummet. Blir trött igen. Patetiskt. Återhämtar kroppen med kvällsmassage på hotellets spa. Massage är verkligen fantastiskt ibland. Tid och rum och problem bara försvinner. En parallellvärld i tillståndet mellan vaken och sömn. Svävar i luften. Eller är det sobrilen som inte försvunnit ur kroppen från flighten ännu? Massösen är 150 cm lång om ens det. Ser ut att komma från Thailand. Stenhårda nypor. Bra. Det behövs.



Avslutar kvällen på The House of Robert Timms - utomhuscafe/bar bara någon minut från hotellet. Nice. Soft. Jag Cola. Åsa "Little Creatures" ett australiskt pale ale-öl.

 

Lördag 30 juli - sista dagen i Tokyo


Utsikten från hotellrummet

Sista dagen i Tokyo. Flighten till Singapore går vid midnatt. Saknar Japan redan innan vi lämnat. Mer att vi inte vill lämna Japan än Tokyo. 5 nätter i Tokyo känns rätt lagom, men hade velat åka till några platser till. Sapporo, Nara, Hiroshima och Okinawa. Bland annat. Nästa gång. Till jul? Eller kanske vänta lite till ... Vetifan om jag skulle vilja bo i Japan någon längre tid dock - underbart som resmål men jag kan se frustrationer om vi skulle bo här på riktigt. Språkbarriären, prisnivån och svårigheter att hitta bra västerländsk mat utan att break the bank. Bland annat. Men vi kommer att sakna toaletterna som vi alltid saknar från Japan. Värmeslingor i stolen anyone ...



Packar. Checkar ut vid lunch. Spenderar dagen i favoritområdena - Harajuku och Aoyama. Från shinto-tempel till wild teen-fashion till upscale grown-up shoppping. Använder Superfutures app-guide för att spåra upp några udda coola ställen. Butiker eller gallerier som vi nog aldrig hade hittat annars. Som "Center for Cosmic Wonder" på en bakgata en bit ifrån the main action. Vi går in genom något som ser ut som ett vitt garage, ut på en stenbelagd gång i en miniträdgård och vidare in genom en glasdörr. Är vi rätt ute eller är vi på väg in på någons kontor eller någons bostad? Men det är rätt. Och så rätt är det. Inredningen, prylarna och kläderna är definitionen av cutting edge. Stramt, avskalat, japanskt, snyggt. For those in the know-känslan är uppenbar. Vi köper inget men upplevelsen är nästan surrealistisk. Och kul som fan.


Ingången till Center for Cosmic Wonder

Köper en t-shirt av japanska märket Original Fake. Ville ha någon streetigt japanskt och jag gillade trycken på tröjorna.



Timmarna rinner iväg. Tåget till Tokyo Station. Vimmel men aldrig sjukt trångt. Aldrig i närheten av påtryckare i tunnelbanan ens i rusningstid. Sista promenaden. Vemod. Väntar ut tiden. Tillbaka till hotellet för att hämta väskorna.


Vi ska ta en flygbuss som avgår några minuters promenad från hotellet och bort till Haneda International Airport. Spöregn. Shiori, tjejen som hämtade oss på tågstationen när vi kom hit, ska hjälpa oss med baggaget. Jag och Åsa får varsitt paraply. Shiori tar baggaget. Hon lägger allt på en vagn med ett skyddande plastskynke ovanpå. Regnet ökar i styrka. Shiori drar iväg vagnen helt oberörd och ett med ständigt leende på läpparna. Och det känns inte tillgjort för fem öre heller. Vilket fullblodsproffs. Shiori = my hero idag.


Åsa och Shiori

Bussen går på 20 minuter till Haneda söder om Tokyo. Vi har bara åkt via Narita-flygplatsen förut och då tar det oftast upp mot 90 minuter. Kort = skönt. Haneda började flyga internationella flighter i större skala för bara något år sedan. De har gjort nattflighter till sn grej. Flygplatsen är snygg. Känns ny och fräsch. Kurviga vita lijnjer. Shopping/restaurangdelen utanför security är sensationellt snygg. Byggd som en gammal samurajby där butikerna ligger i Kyoto-liknande gamla hus. Briljant.



Flighten skulle gå 00:30. Delayed till 01:30. Vad gär man på en flygplats mitt i natten när allt är stängt. Har tråkigt är svaret ...

RSS 2.0