Lördag 21 juli - översvämningar i Beijing
Sista hela dagen i Beijing blev inte riktigt vad vi hade tänkt oss. Det blev regn. Mera regn. Och ännu mera regn. Den värsta regndagen på 61 år i Beijing. 37 dog, många skadade och tusentals fick tillfälligt evakueras på grund av översvämningar. Att en enda dags regn kan skapa så mycket problem säger en del om hur mycket regn det kom på bara 10-15 timmar. 
Vi smygstartade tidigt på lördagmorgonen innan regnet hade kommit med att ta en tur in i Summer Palace igen. Sjukt mycket folk. Trångt. Jobbigt. I en park där en stor del av känslan är att njuta av att det är vackert och stiltje försvinner poängen fullständigt när det plötsligt är kaosartat mycket människor. Boring.
På vägen hem mot hotellet kommer de första regnskurarna. De fortsätter tills vi går och lägger oss många timmar senare på kvällen. Vi roar oss ändå bra på hotellet- Vi slappar vid inomuspoolen, Åsa bygger en drake i hotellets bibiliotek, afternoon tea i baren etc etc. Vi hade egentligen funderingar på att åka till 798 Art District som är ett område i nordöstra Beijing fyllt av gallerier med samtida konst, men vädret gör att det känns helt fel. Vid 17-tiden bestämmer vi oss ändå för att åka till en stor shopping mall som ligger 30-40 minuter med bil från hotellet. Big misstake visar det sig senare ... 
Hotellet säger att det kan bli svårt att få tag på taxi då det regnar så mycket men att en av the Managers kan köra oss gratis till gallerian. Wow. Ja gärna. Redan på vägen till köpcentret ser vi att folk vadar fram i ökande vattenmängder på sina ställen. Vi kommer till gallerian. Vi shoppar i någon timme och sedan kör Managern (som väntat i garaget) oss hem igen. Hemresan tar dock flera timmar. Det är galenskap på vägarna och vid sidan av vägarna. Vattenplaningar. Köer. Kraftigatre och kraftigare regn hela tiden. När vi åker under broar så åker man igenom ett mindre vattenfall från bron. Bilar står här och var vid sidan av vägarna och efter ett tag så blir det heltstopp. Vi blir bland annat stående i över 1,5 timme i en traffic jam uppe på en bro som passerar över 4e ringleden. Efter någon timme ser vi att många lämnar bussarna och även sina bilar och börjar gå utmed den 4-filiga motorvägen. Många tar av sig och går barfota i vattnet. Ska vi bli stående här hela natten? Finns vägen ens kvar längre fram? Ska vi också gå av? Går det att gå någon mil i nattmörkret?
Tillslut lättar kön och vi kan långsamt åka vidare. Ena vägbanan är en flod längre fram. Vattnet går över knäna på de som vadar fram. Madness. Managern visar bilder från folk i andra delar av Beijing som laddat upp bilder på hur det ser ut. Bilar som flyter fram, hus som översvämmats och allmän oreda. Lite obehagligt. Men vi tar oss hem efter lite om och men. Nyheterna säger på tv att 200 flighter ställts in under dagen och att det ska fortsätta regna i 2-3 dagar till. Vi får alltså se om vi kommer hem imorgon ...
Fredag 20 Juli - runt hela Beijing på 1 dag
Man ramlar lätt in i något numbers-game när man ska prata om dagens Kina. Det går att rabbla hur mycket data som helst om hur snabbt och stort allting växer. Men kan inte låta bli att hoppa till lite över en notis i dagens China Daily. 82 nya flygplatser ska byggas in Kina de närmaste 5 åren. 82 stycken! Det brukar bli miljö-diskussioner varje gång någon västerländsk flygplats överväger att bygga 1 ny landningsbana och då kommer Kina bygga 82 nya flygplatser på bara några år. Ger lite perspektiv.
Hektiskt dag. Förbjudna staden, långa promenader genom stekhett Beijing och sedan tunnelbane-mästerskap till Olympic Village i norra Beijing. Kul som fan. Trött som fan.
Tunnelbana på förmiddagen till Tiananmen Square West. Forbidden City - förbjudna staden. Kejsarens gamla palats. vi gjorde det här när vi var här för åtta år sedan, men vi bestämmer efter lite velande att vi ska gå in igen. Vi är inte ensamma ... Hur många tusen får det plats här samtidigt? Strömmen av människor som är på väg in vägrar att ta slut. Området är dock gigantiskt stort och stort är nästan det som är bäst med den här attraktionen. Nya rum, nya murar, nya byggnader öppnar upp sig hela tiden.
I och utanför de stora attraktionerna vill ofta kineser bli fotade med västerlänningar
Svalkar mig
Går till Gulou vilket är cirka 45 minuters promenad norr om Forbidden City. Läste om det i Wallpapers Beijing-guide. Hutonger är de gamla back-alley-områdena i Beijing som på senare år har minskat radikalt för att ge plats åt nyare områden. Gulou innehåller både "vanllga" shoppinggator och Hutonger som är någon typ av gentrified Hutong. Hobo-chic. Lite som när East Village började bli coolt i New York. Blandning av coolt, konstigt och billigt turistigt skräp. Gillar. Bra och trivsamma gator. En helt annan värld än de stora breda boulevarderna.
Går och går och går. Varmt. Dricker kopiösa mängder vatten. Kletigt. Men ändå kul. Börjar bli kväll. Beslut måste tas. Hem till hotellet eller Bar Street eller Olympic Village. Vi väljer Olympic Village. Från shoppinggatan Wangfujing får vi åka med fyra olika tunnelbanelinjer innan vi är framme! Känns ändå ganska enkelt och smärtfritt. Och lite kul också. 4 miljoner åker visst tunnelbanan varje dag i Beijing ...
Det märks att man är mer van att trängas här. I tunnelbanan är det nog inte trängre än hemma i rusningstid, men här är det bök och mycket folk lite överallt. Det finns ingen comfort zone här. Kropparna gnids mot varandra i köer till allt möjligt. Hade det varit hemma hade jag trott att det var någon ficktjuv eller närmanden. Här får man vänja sig att det är så det är. Det stör mig inte så mycket heller. Jag har inte några större behov av utrymme när jag går på stan.
En av de 5 ringlederna runt staden
Olympic Village. Förra gången vi var i Beijing så var det upptakt till OS i Grekland och nu väntar OS i London runt hörnet. Vi åkter alltså till Beijing när det är dags för OS någonannanstans ... Även här är det tusentals människor. Klockan är cirka 1930 när vi kommer dit. Mörkret börjar lägga sig så smått någon gång efter 20:00. Vi vill se två saker - Fågelboet och Water Cube - friidrottsarenan och simarenan. Båda levererar. Big time. Fågelboet är verkligen sagolikt häftigt. Ju närmare man kommer desto läckrare är den. Herzog de Meurons design kicks ass. Men Water Cube är nästan lika cool den när den lyser blå i mörkret. Spektakulärt. Hade vi varit här några dagar till hade vi kunnat se Manchester City mot Arsenal i fågelboet. Hade varit grymt.
När vi lämnar OS-området vid 21:30-tiden fortsätter det att välla in nya hoper av människor. För vår del tar vi och åker lite mer tunnelbana. 3 olika linjer och 10-12 stationer så är vi vid hemmastationen. Mysigt att gå hem i mörkret från tunnelbanan. Hoteller är medvetet designat så att det ska vara rätt mörkt att gå genom området på kvällen. Varje rum är utrustat med en ficklampa för att man ska hitta till sitt rum och för att man ska kunna hitta med nyckeln in i låset. Adds to the magic. Öl på rummet. Chips på rummet. Och jordnätter med chili. De bränner så det är helt löjligt. Gott men på gränsen till too much.
Torsdag 19 Juli - Beijing konstrasternas stad
Åsa utanför hotell-lobbyn
Om New York är Crossroads of the world och världens etniska och kulturella smältdegel måste Beijing vara Crossroads of history. Tusentals år av historia och morgondagens mittpunkt sida vid sida. Att kalla det fascinerande känns kliché men det är verkligen sant. Historiska kulturskatter och state of the art high-tech a la 2012 samsas och gör staden till en helt unik plats. Det finns hur mycket som helst att se både av gamla sighter som Förbjudna staden men även av helt fantastiska nya byggnader som slår det mesta i världen av idag. Och energin och folkmassorna som väller fram överallt. Alla vill fram överallt på alla plan. Folk trängs på gatan och folk trängs om att tjäna pengar. Och Beijing är ju dessutom politiska centret i Kina och verkar även vara de kulturella centret i dagens Kina. Alla vill vara med. Exciting. Som fan. Historien har aldrig upplevt en sådan snabb omvälvning tidigare.
Men staden har onekligen sina jobbiga sidor också - är exempelvis himlen någonsn blå? Jag vet inte om det är disigt, eller avgaser, eller sandpartiklar från de omgivande ökenområdena - men luften är inte bra. Känns som någon spacklat tjära i halsen när man kommer hem till hotellet. 4-fiiliga boulevards plöjer fram överallt mitt i centrala delarna. Och staden är påfrestande utspridd. Det tar alltid en jobbigt lång tid att komma någon vart. Men cool är den verkligen. Jävligt cool.
Följer rekommendationer från Wallpaper-guiden
Tunnelbanan från hotellet till Xidan smack downtown. En av downtowns kanske ska sägas. Inte business-downtown. Går till himmelska fridens torg utmed boulevarderna. Poliser överallt i varje gathörn. Alla väskor scannas i tunnelbanan. Security. Halva Kina trängs utanför "Den förbjudna staden". 34 grader varmt. Ångar om oss. Pulserande. Kramar musten ur oss också
The Egg straxt intill himmelska fridens torg
Måste kanske skylta tydligare om gräsförbudet ...
Åker tunnelbana till CBD för att gå och titta på CCTV Tower. Definitionen av defy gravity. Rem Koolhaas och Ole Scheeren. Över 200 meter högt. En av världens ballaste skrapor. Kan inte sluta fascineras. Wow. Dubbel-wow. Hur fan kan den stå i luften? Hur funkar det? Redan framåt tidig eftermiddag är vi möra av intryck, värme, ljud, folkmassor, avgaser. Åker hem till oasen. Njuter av hotellet. Teprovning. Stillhet. Njuter en gång till av Summer Palace. Lugnt. Vackert. Men vi skulle tråkas ut om vi inte fick galenskapen också. Dricker drinkar på hotellet. Bra liv.
CCTW Tower
Onsdag 18 Juli - En hotelljunkies önskedröm
Larmet går 04:30. Går upp vid 04:45. Frukost på rummet då restaurangen inte öppnat än. Vet inte vad jag heter. Duschen hjälper lite. Men det snurrar ändå i huvet. Packar handbagaget. Checkar ut straxt före 06:00. Taxi till flygplatsen. Hej då Singapore. Välkommen Beijing. Landar i terminal 3. Den fanns inte förra gången vi var här. Wow. Svepande kurvigt tak och stora öppna ytor. Imponerande. Designad av Norman Foster som även gjort den fantastiska flygplatsen i Hong Kong. Ja hans firma har även ritat nya Slussen. (Eller det förslaget som jag tror gäller - vem fan vet hur det slutar)
Vi är båda två hotelljunkies eller hotellfreaks. Älskar i princip alla delar av hotell-livet. Första gången man öppnar dörren till rummet för att se vad man får för pengarna, hotellfrukostar, coola lounger för kvällsdrinkar, hämta tidningen på morgonen när den hänger utanför dörren etc etc. Har länge velat bo i något hotell som ingår i Aman Resorts men det har aldrig blivit så. De har ett 15-tal små hotell i världen varav de flesta i Asien. Kända för fantastiskt service, design som alltid ska smälta in i lokala omgivningen och för att de är hemskt jävla dyra. Det sägs att det finns en klick Aman-junkies som enbart bor på deras hotell och som ivrigt diskuterar på nätet var Aman ska öppna sin nästa resort. Hur eller hur - nur är det vår tur. Aman Resorts at Summer Palace i Beijing. Jag velade länge innan jag bokade både baserat på priset och baserat att Summer Palace ligger cirka 25-30 minuter utanför centrala delarna av staden. Men fyra dagar är bokade.
Jag kan säga att jag verkligen inte ångrar bokningen av hotellet. Det här är en hotelljunies önskedröm. En magisk resa in i en sagovärld. Beijing är en ångande futuristisk dånande metropol men så fort man kommer in på hotellområdet transporteras man tillbaka till till den mytiska versionen av Beijing och Kina. Lotusdammar, bambuträd, old-style-byggnader, gammaldags kinesisk musik etc. De har till och med en live-in-kalligrafi-mästare. Bara en sån sak. En intressant fråga är ändå varför känns det här helt genuint och "Disney-versionen" av Kina känns påklistrat. Vad skiljer? Det små detaljerna? Den mestadels kinesiska personalen? Jag vet inte men jag vet att jag knappt vill lämna hotellet. Måste vi åka in till staden?
Mästaren och kommande mästaren ...
Hotellet har en egen privat ingång tilll Summer Palace. Man ringer till lobbyn så kommer de och öppnar en speciell bakdörr. De har de även packat en ryggsäck åt oss med vatten, karta och en mobiltelefon som man kan ringa till hotellet med när man vill bli insläppt igen. När man kommer tillbaka igen står de och väntar med kalla handdukar som man kan svalka av sig med. Ja sa ju att det var magiskt.
Summer Palace är en gigantiskt park med en stor sjö i mitten. Det tar ungefär 2 timmar att gå ett varv runt sjön så Central Park är lite i jämförelse ... Parken är omgiven av tempel, palats, broar och en miljon pilträd. Härlig promenadpark.
Trötta efter en dag av tidig väckning, seg 6-timmars flight och lång vandring genom parken. Äter på hotellet på The Grill som är deras steak-house-liknande restaurang. Sitter utomhus i mörkret utmed en damm och äter oxfile. Magiskt det med. De vet vad vi heter och vilket rum vi bor i utan att vi behöver säga något trots att vi inte sett någon av restaurangpersonalaen innan vi satte oss ned. Svårslagen dag trots långflight.
Tisdag 17 Juli - dags att packa igen
Sista hela dagen i Singapore. Shoppa. Äta. Packa. Not much else. Var vi inte nyss på flighten till Shanghai och hade hela semestern framför oss? Greppet om tiden är mer borta än vanligt. Tur vi har fyra avslutande dagar i Beijing innan vi ska återvända till hemmaplan.
Äter glass. Köper jeans. Köper kalsonger och strumpor. Snålar ut på designbok om japanska stenträdgårdar. Räknar inte med att handla något i Beijing så denna dag måste man ta lite jobbiga shoppingbeslut. Går in i mobilen och tittar på statusen på American Express-kortet. Jag borde nog inte shoppa alls snarare lämna tillbaka prylar ...
Färdigpackat redan vid 8-tiden på kvällen. Har nog aldrig hänt förut. Tar sista promenad på stan i det härliga kvalmiga kvällsmörkret. Lägger oss tidigt. Ställer klockan på 04:30. Gör ont redan nu.
Måndag 16 Juli - En dag till i sommar-året-runt-landet
Tror inte om jag sett eller hört några svenskar på hela semestern. Otroligt. Ovanligt. Men fan så skönt. Ju färre svenskar desto mer semesterkänsla. I Japan brukar vi inte se speciellt många svenskar men i Singapore har vi alltid förr eller senare hört något par prata svenska i något gathörn någonstans. Helt avskärmade blir man inte ändå. Recension av Håkan Nesser-bok i dagens The Straits Times, H&M på Orchard Road, V AVenue Shoe Repair i närmaste gallerian och till och med Happy Socks på Tangs varuhus. Zlatans transfercirkus har också nämts i tidningarna men mest i notisform.
Slöa dagar som sagt var...
Går till Opera Gallery i ION Orchard Mall bara några minuter från hotellet. Alltid bra pop-konst. Botero, Warhol och Britto tillsammans med flera läckra asiatiska samtida konstnärer. Lite corporate art över både målningarna och skulpturerna men definitivt vår stil. Vill ha med mig halva galleriet till väggarna hemma. De flesta verken kostar tyvärr 250 000-400 000 kronor så det finns tyvärr inte på världskartan.
Richard Quest från CNN passerar med ett filmteam på väg in i en väntande bil. Måste kolla CNN närmaste dagarna för att se vad han gör för reportage om Singapore. Ser att han iallafall twittrar från Singapore.
Frukost. Poolen. Galleri. Glass. Night Safari. Late night room-service. Slut på dagen. Bara en dag kvar sedan väntar Beijing på onsdag.
Åsas Nasi goreng
Taxiförarna i Singapore är kanske de pratsammaste taxichaufförerna i världen. Iallafall varannan taxifärd ställs det massa nyfikna frågor om var vi kommer ifrån, vad vi tycker bäst om i Singapore, vilken mat vi gillar, vad som skiljer Sverige och Singapore etc. Jag gillar det - bara det inte känns som man måste pladdra hela turen om man inte känner för det.
Åsas brorsa har fixat biljetter till Ricky Gervais i mitten av december i Globen. Det låter som det kan bli jävligt kul. Ser fram emot det. Passade själv på att boka biljetter till Dark Knight till premiärkvällen - tisdag 23 juli - bara två dagar efter att vi kommer hem. Vem fan vet vilket jet-lag tillstånd vi är i då. Helpigga? Bajströtta?
Söndag 15 Juli - Beach och parkliv
Vi åker tunnelbana och monorail ut till artificiella nöjesön Sentosa Island. Bortom Universal Studios ligger givetvis ännu fler attraktioner och ännu fler butiker. Det går inte att komma undan dessa i Singapore, men där ligger även några stränder. Bland annnat Siloso Beach dit vi går. Ok strand men långt ifrån fantastisk. Beach-volley, några som badar men inte många som ligger och solar. Inte sydostasien way of beach life. De flesta försöker ju göra allt dagarna i ända för att slippa solen och värmen. Air condition anyone? Även om stranden eller vattnet inte är spektakulärt härligt är det ändå rätt härligt att bara se havet och känna doften av vattnet.
Oljefartygen sysn från stranden ...
Straxt intill stranden ligger attraktionen "I Fly Singapore". Jag har inte sett något liknande någonannanstans förut, men det är möjigt att det finns lite överallt. Man går in i en vindtrumma där vindarna är så pass starka att man hålls flygande uppe i luften. Rätt underhållande att titta på. Fascinerande att det funkar. Lång kö och dyrt. Inte för oss idag iallafall.
Tar tunnelbanan en annan väg hem. Går av vid Botanic Garden. Betydligt mer av park än botanisk trädgård. Singapores Central Park. Stor men inte som Centra Park. Strålande vacker och grön. Familjer och kompisgäng på alla gräsmattor i hela parken. Rogivande folkliv. Konsert mitt i parken där barn och ungdomar uppträder på scen till Michael Jackson-låtar. Jag blir framför allt påmind om vilken otroligt stark låtkatalog Jackson hade. Går genom hela parken och vidare hem genom begynnande kvällsmörkret.
Lördag 14 Juli - Hong Kong-movie
Singapore förhandlar om de ska hålla Formula 1-race även nästa år (årets race i Singapore är 23 september). Och det är verkligen big business. Prislappen för att få ett lopp vara förra året cirka 42 miljoner Singapore Dollar vilket är över 200 miljoner kronor. Priset inkluderar endast att få arrangera loppet så utöver det tillkommer säkert hundratals miljoner till för att kunna genomföra tävlingen. Men det är stora intäkter också - det går knappt att få ett hotellrum den veckan i Singapore och det sätter landet på kartan som få andra evenemang. Personligen tycker jag att Formula 1 är bajstråkigt men det är ju en helt annan sak.
Kusama-konstverk gömt högst upp på taket i en av Signapores gallerior
Regnar. Slutar inte regna. Ovanlilgt. Det brukar sällan regna mer än någon timme per dag. Vi går på bio - Hong Kong-actionfilmen The Motorway med Anthony Wong. Kul underhållning. Inte världens starkaste story men bra bilåkaraction och alltid kul att se Hong Kong på stor filmduk. För ovanligheterns skulle frös vi inte arslena av oss heller som man brukar göra i de frystempererade salongerna i Singapore.
Kinesiske konstnären Jia Aili
Regnet ger sig inte. Passar på att inhämta nya kulturpoäng. Singapore Art Museum. Nästan alltid roliga utställningar med sydostasiatisk inslag här - så även denna gång. Gillade ett videoverk där konstnären tryckte ned ett helt Big Mac-meal i en mixer och drack upp innehållet. Riktig fast food. Allt på ett bräde. Sekvensen slutar visserligen med att han springer iväg och spyr. Museet har även samma dag som vi kommer utsett "Painting of the year" tillsammans med OUB Bank - en tävling för unga konstnärer i Sydostasien. Thailand, Singapore, Indonesien och Malaysia får varsin vinnare. Väldigt häftiga målningar. Den thailändske vinnaren är på plats och av outgrundlig anledning vill han bli fotad tillsammans med mig framför sig egen tavla.
Snålmiddag på rummet ...
Dean & DeLuca har kommit till Singapore. Bra New York-känsla över det.
Fredag 13 Juli - Kusama
Marc Jacobs är ett kreativt geni. Han har lyft Louis Vuitton till svindlande höjder både artistiskt och kommersiellt. Louis Vuitton är lyxvarumärket över alla andra år 2012. Och de senaste åren har LV haft ett antal spännande samarbeten med konstnärer såsom Takeshi Murakami. Kan bara komma på Absolut Vodka som haft en sådan cool mix av konst och kommers tidigare. Nu är det collaboration med lite udda japanska konstnären Kusama. Hon är framför allt känd för prickinga mönster och förra året såg vi hennes prickiga uderbara jättepumpa på konstön Naoshima i Japan. Inledningsvis kommer produkterna endast säljas i 7 pop-up stores i världen - och Singapore är en av dem. Idag enbart öppet för press, men ser jävligt kul ut utifrån.
Poolhäng. Läsa. Halvsova. Lägger mig i bubbelpoolen ett tag. Gillar att se ut över kanten på bubbelpoolen och ned mot gatan och gatulivet. Hur fridfullt allt verkar när man ligger där. Skönt.
Arkitektnörderi big time på eftermiddagen. Vill se en pågående konstruktion av Ole Scheeren som är en av de absolut ballaste arkitekter som finns. Ser redan fram emot att få se CCTV Tower i Beijing som han gjort med Rem Koolhaas. Åker tunnelbana och buss för att komma till byggnadsarbetsplats av Interlace - bostadsprojekt där husen staplas som klossar på varandra. Kommer se jävligt häftigt ut när det är klart 2015. Ser redan kul ut men behöver komma längre innan det verkligen ser wow ut. Ta hit Ole Scheeren till Stockholm nu! Låt han få fria händer och turister kommer strömma till staden.
Pop-konstnären Brittos version av Singapores ikon Merlion
Drinkar utomhus i hotellbaren. Soft. Bra avslutning på kvällen. Skulle kunna sitta där i timmar och bara söldricka drinkar. Går direkt från baren och lägger mig i badkaret. Ligger där nästan varje kväll. Har man inget hemma måste man ta igen det på semestern.
Torsdag 12 Juli - Supertrees
Sngapore växer inte lika galet som städerna i Kina eller som Dubai, men varje gång vi kommer hit har något nytt stort projekt byggs klart. Och när man än kommer hem på kvällen eller natten så hör man hammarslag och stål som smäller i någon byggnadsställning. Det jobbas around the clock för att färdigställa nästa condo, galleria, hotell etc
Denna gång har det byggs klart en stor park - Gardens by the Bay - som ligger bakom det jättelika Marina Bay Sands Casinot. Parken innehåller storslagna inomhusträdgårdar (som växthus) men framför allt ett antal man-made Supertrees. Cirka 20 meter höga låtsasträd. Det finns till och med en skybridge mellan flera av träden. Jag har svårt att bestämma mig om det är kul eller bara weird. Bra med stora inplanderade grönområden mitt bland alla nybyggen iallafall.
Spången ut till nyöppnade Louis Vuitton Island
Läser senaste numret av Monocle. Vet inte varför jag inte provat den här tidningen för länge sedan. Köpte ett nummer tidigare i våras och gillade flera artiklar och nu fick Åsa mig att hoppa på det här numret baserat på reportage om "what makes a city liveable and loveable". En något oväntad mix som tidningen erbjuder - A Briefing on Global Affairs, Business, Culture and Design. Men det funkar. Och den känns rätt cool. Hur eller hur tidningen hade i senaste numret sin årliga lista över bästa städer att bo i. 1)Zurich 2)Helsingfors 3)Köpenhamn - Tokya 7a , Stockholm 10a, Kyoto 11a och Singapore 15. De flesta städerna känns som the usual players, men att Helsingfors ska vara 2a i världen låter lite väl ... Stockholm och grannländernas städer känns onekligen som bättre städer att bo i än besöka som turist.
Vart man än kommer i världen (förutom fastlands-Kina) så sitter halva tunnelbanevagnen och uppdaterar Facebook eller Twitter. Alternativt spelar de på mobilen. Rätt fascinerande.
Inspelning av reklamfilm nära vårt hotell
Onsdag 11 Juli - Spiderman eller i väntan på Dark Knight
Första försöka-göra-ingenting-dagen. Frukost. Slöa på rummet. Lätt strosande på stan i närområdet. Åsa shoppade på Uniqlo som hon alltid gör. Bio på andra sidan gatan. Åt en glass. Vin på rummet. Funkade rätt bra ändå det där. Nästan bättre än väntat. Får se om det håller.
Läser Singapore Straits Times till frukosten. 600 miljoner bor i Sydostasien, men bara ett fåtal medaljhopp bland alla dessa människor till kommande OS i London. Avsaknad av finansiering för rejäla elitsatsningar och större intresse för en del udda sporter (som jag aldrig hade hört talas om) som inte finns med i OS var några av skälen. Inga direkta förslag till lösningar, men många i sydostasien är vad gäller exempelvis fotboll ganska ointresserade av de egna ligorna/egna spelarna. Man håller däremot stenhårt på lag och ligor från andra länder. Det finns ju många även i Sverige som håller mer på lag i England och Italien än Allsvenskan, men här håller nog nästan alla bara på lag från andra europeiska ligor. Och framför allt är det Engelska Premier League. Samma sak med OS kanske - de gör de ingenting att det saknas stora medaljhopp.
Åsa kör Indonesiskt på food court i ION-gallerian
Dark Knight Rises har premiär 19e juli här. Dagen efter att vi lämnat för Beijing. Fuck! Hade vi stannat ett dygn till hade vi kunnat se filmen på en stor fet jättelik IMAX-duk. Längtar sjukt mycket. I väntan på Dark Knight blev det istället The Amazing Spider-Man. På Shaw Lido 5 minhuters gångavstånd från hotellet i hörnet Orchard/Scotts Road. IMAX-duk. IMAX är verkligen wow. Första gången vi såg en film på IMAX var i New York i julas när vi såg Mission Impossible 4. Allt sedan dess har jag drömt om IMAX-bygge någonstans i Stockholm. Helst till Dark Knight ...
Spider-Man levererade. Bra underhållning. Bra skurk som inte bara var ond. Och Andrew Garfield var bra som Peter Parker/Spider-Man. Trots det känns det ändå lite onödigt att göra en reboot bara några år efter att den förra trilogin avslutades. Att se hur Spider-Man blev Spider-Man en gång till så nära inpå är lite tjatigt. Den nya filmen är klart bättre än Spider-Man 3 och även bättre än Spider-Man 1, men inte i närheten av mästerverket Spider-Man 2.
Kommer hem till hotellet någon gång efter midnatt. Korkar upp vinflaska. Snacksar och dricker upp vinet. Skön semesterkänsla.
Tisdag 10 Juli - Sayonara Japan
Snabbfrukost innan tidig avfärd mot flygplatsen
Hej då Japan. Hej igen Singapore. Satan va tiden försvinner iväg raketfart. Tidsuppfattningen lever en parallellvärld när man är bortrest och åker runt långt hemifrån. Japan känns som en annan semester efter bara några timmar i Singapore. Och Shanghaidelen av semstern? Har den ens hänt? Sitter på 6-timmarsflighten med Singapore Airlines från Osaka och funderar på vart jag vill åka på nästa Japan-resa? Fukuoka, Okinawa och Hiroshima låter som spännande resmål. Till jul kanske ...
Landar i Singapore 30 minuter innan utsatt tid. Småbumpig flight. Som alltid är man halvvägs till hotellet på nolltid. Effektivitet är alltid Changi Airports adelsmärke. Checkar in på Four Seasons Hotel på Orchard Boulevard. Hemmakänsla. Allt är bekant. Känner igen de flesta Porters till och med. Skönt. Nu väntar vila, göra ingengting, äta, och dricka. Kanske shoppa. Slut. Försöka iallafall ...
Måndag 9 Juli - Sumo i Nagoya
Vi har pratat om att se sumo live rätt många gånger men aldrig fått ihop det. Endast 6 turneringar om året (3 i Tokyo, 1 i Nagoya, 1 i Osaka och 1 i Fukuoka) så det gäller att ha lite tur. Idag måndag var dag 2 av 15 i sommarens Nagoya-turnering. Nagoya ligger 35 minuters Shinkansen norrut från Kyoto - så vi tog chansen. Det blev sumo. Och fan va kul det var! Både matcherna och allting runt omkring är omgärdat av så mycket traditioner och detaljer. Och de stora jättarna på mattan - shit när man ser de live utanför arenan. Det är inte bara en stor mage - de är ofta väldigt långa också så de ser verkligen gigantiska ut. Vansinnigt rolig dag.
Downtown Nagoya
Vi börjar dagen med att vela mellan olika alternativ. Sista dagen i Japan. Måste gör något extra kul. Hyra cyklar och åka runt i nordvästra Kyoto. Åka till Kobe och kanske äta Kobe beef på plats. Eller Nagoya och kanske möjlighet att se sumo. Svårt val. Vi har så svårt att bestämma oss att vi går till centralstationen och bestämmer att vi bestämmer när vi är där. Inte ens då känns det lätt men Åsa går fram till automaten och kollar på priser och tider för Nagoya. Just in case ... Klockan är straxt före 12. Ett tåg går 12:06 till Nagoya. Fan - vi kör på det! Sagt och gjort - några minuter senare sitter vi på snabbtåget mot Nagoya.
Nagoya är Japans 4e största stad. Tokyo, Yokohama och Osaka ligger på platserna före. Då har vi varit i de fyra största nu. Sapporo ligger 5a, men den ligger lite mer off i norra Japan så den kan bli svårare att kassera in. 2,2 miljoner bor i själva staden och över 8 miljoner dess "Metropolitan area". Nagoya är kanske mest känd för att Toyota har sitt högkvarter en bit utanför staden. Laddade ned en Nagoya-app innan avresa för att se vad man kan titta på och få en hygglig karta om det behövs.
Våra sköna sittplatser ...
Vi har box-seats. De låter VIP. Det kanske det är men givetvis sitter man på en tunn kudde på golvet och det saknas ryggstöd. Försöker att inte tänka på morgondagens ryggvärk ... Någonstans är det ändå lite kul att man sitter på golvet - förstärket känslan av traditoner. Och traditioner, ceremonier och massor av rigorösa detaljer finns det gott om. Hundratals av år sumobrottning ligger som ett hinna över inramningen. Bara att se de traditionella kläderna på domarna eller shinto-taket som hänger över ringen får oss Japanofiler att rysa av välbehag. Enskilda individer verkar till exempel ansvara för att bara byta kuddar mellan sumobrottarna när de vid bestämda tillfällen innan sin egen match ska sätta sig vid ringside. Och när kuddbäraren möter en sumo måste han givetvis alltid stanna upp och släppa förbi sumon innan han kan gå vidare. Små detaljer överallt.
Krävs en sumo för att jag ska se smal ut ...
Fika på Tullys vid 21-tiden. Kjell och Sofia verkar vara på väg att snöa in på Japan de med. Bra med flera anhängare. Kort promenad tillsammans sedan åker vi hem för att packa då flygbuss ska hämta oss utanför hotellet redan vid 7-tiden imorgon.
Söndag 8 Juli - Fushimi Inari
Bara för att alla verkligen ska förstå vikten av det här med hotellfrukostar fullt ut. Ibland händer det att jag vaknar till vid 3-tiden på morgonen. Halvt sovande tittar jag till tiden på mobilklockan. Ja - snart är det frukost igen tänker jag lyckligt och så återvänder jag till sussriket igen. Det är på den nivån. Bara så att ni vet.
Det är verkligen många japaner här i Kyoto som går omkring i traditionella kläder. Om det är Kyoto-borna själva eller om det är japanska turister som sätter på sig kläderna när de besöker deras historiska vagga vet jag inte. Men när man står och trängs på bussen eller i kön på 7-11 och hamnar bredvid ett par som är klädda i "japansk folkdräkt" - kan vi inte låta bli att le lite. Inte ett hånfullt leende - bara roligt. Tänk om vi skulle gå omkring i folkdräkt hemma på gatorna i Stockholm - för mig är det iallafall rätt långt bort. Men vi kanske borde införa det bara för att locka hit fler turister.
Tunnelbanan till Fushimi Inari - två stopp söderut från oss. Vi gjorde det första gången vi var här, men det är verkligen fascinerande kul. Du går upp för ett berg inne i skogen på en stig genom tusentals torii gates. Det tar fan aldrig slut. Och det är dessutom rejält brant så efter någon kilometer börjar det suga på krafterna rejält i den varma och kvava luften. Företag köper eller sponsrar enskilda gates. Det finns fikastopp och vending machines nästan var 100e meter, men ju längre upp du kommer desto glesare med turister är det. Svårt att förklara exakt varför det är så kul - men alla dessa röda torii gates mot den vackra omgivande skogen är magisk.
Snabbvila på hotellet. Snabblunch på McDonalds.Tjejen i kassan har en sådan där fantastisk gullig och lite pipigt värnlös röst när hon pratar engelska. Jag kan bli förälskad för mindre.
Heian-Jingu. Världens största torii gate vaktar ingången (34 meter upp till toppen). Shinto shrine. När Charlotte i Lost in Translation var nere i Kyoto var hon här. Allt sådant måste utforskas. Vacker trädgård. Som alltid. Plus att huset som finns på den japanska 10 Yen-myntet ligger inne i parken.
Denna bro/byggnad finns på alla 10 Yen-mynt
Vi äter grillad mat på kvällen. Äkta japansk biff (dock ej kobe beef) som är så mör att kniven bara glider igenom köttet när jag ska skära. Wow. Levererade big time. Åsas körde på fisk som var fantastiskt den med. Några drinkar på det och så har även den dagen försvunnit till historien.
Lördag 7 juli - Jagar en geisha
Hes. Ont i halsen. Förmodligen lite feber. Orkar jag gå ut idag. Varje morgon börjar likadant i Kyoto. Ipren. Frukost. Duscha av mig. Ok det funkar nog att gå ut lite … 8-9 timmars promenad senare åter på hotellrummet helt jävla död. Känner mig sämre än på morgonen. Konstigt att det inte går över …
Älskar Tokyo Staions arkitetur. Riktigt tuff.
Jag förstår egentligen inte vad det är som gör att mossa, små dammar, grus och stenar plötsligt når sådana oanade höjder här. Trädgårdsvandring är inte med på min 1000-i-topp i vanliga fall. Möjligen TOP100-tråkiga saker. Här gör vi trädgårdssafari och mossa är plötsligt wow. Hur fan gick det till? Så vi kör en dag till fylld av tempel. trädgårdar, slott och en jävla massa mossa.
Förutom de 3-4 största attraktionerna - Golden Pavillion, Ryoan-ji, Kiyumizu-dera och kanske någon mer så är det behagligt lite med folk överallt. Med över 1000 tempel blir det bra spridning på turisterna. Skönt.
Gion. Geisha-land. Eller Geiko som det heter på japanska. Mellan 18:00-19:00 är de på väg till någon restaurang för att underhålla. Går man omkring i Gion den timmen är chansen relativt stor att man får syn på någon. Vi har sett några genom åren, men har inte någon bra bild jag är riktigt nöjd med så vi tar en tur genom stadsdelen för att pröva lyckan. Plötsligt ser vi 50 meter bort en geisha gå. Nu jävlar. Turisten i mig tar sats - jag springer allt vad jag kan för att koma ikapp geishan för att få till ett bra foto. Klappjakten fortsätter 5-6 kvarter. Jag löper förbi en annan turist som också joggar efter geishan med kameran i satt beredskap. Hur jävla stört som helst och det är jag som är mest patetisk, men men… Över gatorna, mellan bilarna ... Får i slutändan bara till ett foto i sidled innan hon svänger in till sin slutdestination. 
Alltid spännande då man ska handla proviant in någon livsmedelsbutik. Få produkter har engelsk text överhuvudtaget. Vad är det för smak på chipsen? Är det en grönsak eller vad är det där egentligen? Ganska kul också iochförsig.
Fredag 6 Juli - Rådjursstaden Nara
Duggregn. Spöregn. Totalt skyfall. Sol. Regn igen. Hela dagen växlade väder var 15-20e minut. Men kvavt och varmt hela tiden. Svettig eller regnblöt - efter några timmar är det samma sak. Märker ingen skillnad. Fuktig hur eller hur. Paraplyet jag köpte för cirka 50 kronor i en Lawson-butik (ungefär som 7-11) på förmiddagen var ändå ett klipp. Annars hade jag fått vrida ur kläderna redan innan lunch.
Frukost. Läser Röda Rummet. Lite svårt att komma in i språket inledningsvis, men vilken underbar cynism. Alla drivs bara av egon, maktspel, fåfänga, avundsjuka eller dylikt. Varje stavelse i varje replik hos karaktärerna är för att tillfredsställa något av reptilhjärnans grundläggande svarta sidor. Helt underbart.
Tunnelbanan från närliggande Shichijo till Tofukuji i södra Kyoto. Lite som delar av Södermalm - mer av bostadsområde än pulserande stadsdel. Åsa har kollat upp ett Zen-buddhistiskt tempel - med samma namn som stationen - Tofuku-ji. Åsa levererar. Snygga byggnader, vacker grön park - och vår favorit - stenträdgårdar. Zen moment. Folktomt. Stilla. Avskalat. Stilrent. Pratar med några japanska tjejer - de kommer från Okayama. Det ligger 1 timmes Shinkansen söder om Kyoto. Vi har bytt tåg där vid en tidigare resa.
De flesta tempel, trädgårdar, shrines i Kyoto har oftast en öppen del där det går att titta på någon eller några byggnader utifrån utan att betala inträde, men vill man titta in i byggnaderna eller se bakgårdar då brukar det kosta mellan cirka 40-60 kronor per vuxen. Det är det oftast värt.
Åker tåg till grannstaden Nara. 45 minuters lätt gungande som får Åsa att somna efter bara några minuter. Älskar tåg i Japan. Enkelt. Snabbt. Roligt. Nara har under en kortare period varit huvudstad i Japan men idag är den framför allt landets näst förnämsta kulturhistoriska stad efter Kyoto. Och Nara visar sig precis som Kyoto vara en theme-park för grown-ups. Framför allt finns det ett jättelikt komplex av sammanflätade parker där attraktionerna ligger som ett pärlband. Som en theme park som sagt var - med en oändlig massa rider att åka. 
Todai-ji - världens största träbyggnad
Jag ler ibland för mig - wow bara. Stockholm har inte en historisk byggnad som skulle vara nära TOP10 i Nara. Här går vi in i världens största träbyggnad och sedan runt hörnet ligger något tempel från 800-talet och så fortsätter det hela eftermiddagen. Rätt amazing. Men gillar man inte tempel och gamla hus - hoppa över Nara utan att tänka! Som modern storstad finns det hetare alternativ ...
Ja och så var det rådjuren … Det går omkring 1200 lösa rådjur i parkerna i Nara. De är ungefär lika tama och orädda för människor som makaker brukar vara. De jagar människor som har mat på sig. Ett av djuren började nafsa inne i min byxficka efter mat. Och när Åsa köpte rådjursmat blir de helt galna. Hon blir omringad av en hord på 30 sekunder. Galenskap. Men rätt kul också. Får för mig att Nara-borna är lite kluvna till rådjuren. När vi fick en karta till staden på ett turistkontor på tågstationen rullade damen med ögonen när rådjuren kom på tal …
Torsdag 5 Juli - Shinkansen till Kyoto
Tjock i halsen. Känns som lite feber. Asiensyndromet. Går inte att vara 3 veckor på semester i Asien utan att bli lite förkyld. Blandar man smällhetta, iskalla gallerior, ständigt fuktiga kläder av både luftfuktighet och spöregn samt en rejäl dos kraftiga avgaser - då kan det bara sluta på ett sätt. Blä. Ipren it is.
Sorg över att lämna Tokyo. 2 dagar är för lite även om vi varit där ett flertal gånger förut. Men ändå rätt att åka vidare. Kyoto väntar. Shinkansen vid 11:30. Framme Kyoto Station 13:50.
Vi bor på Hyatt Regency vilket vi gjort två gånger förut. Bra hotell. Bra service. Kul design. Får rum på bottenvåningen. Det går att öppna fönstret och kliva ut i en del av hotellets trädgård som nästan påminner om en brant lutande skogsdunge. Det ligger en damm bakom häcken som döljer rummen utifrån. Paddor och syrsor spelar högljudd musik där hela natten lång. Love it.
Trötta. Tar ändå en kort promenad genom världens bästa historiska stad. Blir varje gång förvånad över omfattningen av välbevarade hus och tempel. Och hur påtaglig känslan av traditioner, japansk design och historia är här. Pure fucking magic! Rom, Istanbul och Florens med flera har ju ingenting att sätta emot.
Massage på hotellets spa. Får saké i fotbadet innan massagen. Ska lösa upp något i kroppen. Roligt hur eller hur. Somnar redan 10-15 minuter in behandlingen. Massagedvala. Världens behagligaste och mest avslappnade tillstånd?
Room service
Slötittar på japanska tv-kanaler. Min favorittyp av program (trots att jag inte fattar ett ord) är när en liten grupp japaner åker iväg och turistar på obskyra småorter i Japan och ska testa lokala matspecialiteter. Underbart rogivande. Alla kvinnor som uppträder med män på tv pratar jämnt (ok inte jämnt men ofta) med gälla pipiga röster och kvittrar fram aaaahhhh eller ohhhhh för att visa förvåning eller uppskattning över vad som helst. Kan inte låta bli att gilla det också även om det känns som att det säger något om hur långt Japan kommit med könsrollerna i samhället.
Somnar tidigt
Onsdag 4 Juli - Kjell 40 år på plats
Åsa provar (och köper sedan även) hotellrummets fantastiskt snygga yukata
Frukost i hotellets lobbylounge. Gott som fan. Kort promenad genom Marunouchi. Lite förmiddagsshopping. Bra start på lysande dag.
Min bror Kjell fyller gubbe idag. 40 jävla år. Svindel över tidens gång. Han och hans tjej Sofia befinner sig otroligt nog i Tokyo samtidigt som vi. De bokade sin Japan-resa för bara cirka två veckor sedan och visste inte att vi skulle vara där samtidigt. Vad är oddsen för det? Så vi har 1.5 dag när vi befinner oss samtidigt i Tokyo och sedan även någon dag när vi är samtidigt i Kyoto. Rätt jävla coolt faktiskt. Japan-premiär för dem. De bor på Cerulean Tower i Shibuya. Hur eller hur - vårt hotell har en lyx-kak-choklad-butik-cafe på bottenvåningen så vi bjöd över dem på lunchfika hos oss. Härliga bakverk men riktigt riktigt mastiga. På fyra tuggar går det från sagolikt till känsla av tung och fet sten i magen.
Födelsedagslunch på McDnalds...
Vi gör tonåriga Harajuku och grown-up exklusiva Omotesando och Aoyama tillsammans på eftermiddagen. Våra favorit-neighbourhoods. Cafeer, butiker, gallerier som aldrig tar slut. Köper kortbyxor och kortärmad skjorta i LV-butiken. Så var den här semesterns klädkonto förbrukat … Skit också - vi har ju 17 resdagar kvar. Måste lösas på något sätt. Löneförhandling vid hemkomst? :)
Kjell och Sofia ska äta 5-rätter middag i Shibuya. Vi åker hela vägen hem till hotellet, fixar till oss snabbt och åker till sedan till Park Hyatt i Shinjuku för att träffa Vivian Morelli som vi träffade i Osaka förra året. Då bodde hon där men numer bor hon i Tokyo. Hon kommer från Kanada men har bott i flera år i Japan och vi lärde känna henne via hennes expat-blogg om livet i Japan. Precis som vi är hon halvt besatt av filmen Lost In Translation så vi bara måste ju träffas i "The New York Bar" från filmen. Hon är också en av få personer vi känner som fattar våra böjelser för samtida asiatisk mediakultur såsom Takeshi Kitano, Wong Kar Wai, sydkoreanska gangserfilmer etc
Vi har varit i baren tidigare, men det är coolt varje gång. Utsikten från 52 våningen över hela Tokyo som glittrar förföriskt i mörkret är mytiskt vacker. Enastående. Vivian jobbar bland annat som frilansare åt en engelskspråkig nöjestidning. En blandning mellan Nöjesguiden och kvällstidningarnas fredagsnöjesbilagor. Kul uppdrag i en av världens ballaste städer. Live avis.
Många alltför goda och magstarkt dyra drinkar senare trillar vi hem i Tokyo-natten. Helgrym kväll. Vi enas om att försöka få till en årlig träff någonstans i världen i någon läcker metropol. Ser fram emot det. Ser inte fram emot att vakna imorgon. Det kommer vara dunka i huvudet. Ljudet av för mycket alkohol dagen innan ...
Hektisk och fantastisk dag i Tokyo avslutas att vi inte kommer in i vår safety box på rummet. Jag måste ha låst den med en annan kod än den vi använt i 15 år på varande semester. Efter tre försök är vi utlåsta … Duktigt Mats. Får ringa efter upplåsning. Endast "Manager on duty" kan låsa upp boxen. Vi beslutar att han får komma 08:00 dagen därpå för att fixa upp boxen ..
Tisdag 3 Juli - Tokyo
Breda boulevarder kantade av trädaléer tar oss igenom Pudong mot flygplatsen. De nya områdena som byggs i och runt Shanghai ser rätt gröna ut med många parkoaser, gräsmattor och träd som bryter av mot alla nya huslängor.
Tokyo från hotellrummet
Vi hade förmodligen kunnat vara på flygplatsen 1 timme innan avgång. Inga köer. Inga specialare vid Security. Delta tar oss på en 3 timmars flight till Tokyo och Narita Airport. Landar vid 13-tiden. Narita Express in till Tokyo Station. Ser på skärmar inne i tåget att ett ankommande tåg till Tokyo är försenat på grund av jordbävning. Lite rysning, men det visar sig inte vara något allvarligt.
Peninsula Hotel Tokyo. 10 minuters promenad från Tokyo Station. 5 minuter till Ginza. 1 minut till Hibiya Park. Yurakucho närmaste Yamanote-line station. Bra läge. Bra hotell. Bra rum. Bra allt. Uppgraderat rum för att vi bokade via American Express. Bra det med. Väldigt high-tech rum. Knappar som styr allt möjligt överallt. Bland annat en helt makalöst kul feature vi aldrig sett någon annanstans - på väggen intill badkaret finns en knapp som det står "Spa" på. Tryck. Rummet släcks ned helt och spa-musik börjar automatiskt spela i högtalare inne i badrummet. Haha - I love it. Hög hotellnördfaktor på den.
Japan. Tokyo. Känns nästan som att komma hem. Familjärt. Underbart. Vimlet. Servicen. Ljuden. Svårslaget. Ginza. Lyckas hitta sushi-baren från filmen "Jiro Dreams of Sushi". Inte för att äta där - bara för att se den. En lyxsushi-bar med 3 Michelin-stjärnor beläget nere i tunnelbanan. Bara i Japan.
Regn. Yamanote till Shibya. Tokyo är aldrig mer Blade Runner är när det är mörkt och regnar och du befinner dig i Shibya eller Shinjuku. Kärlek. Urban wet-dream. Svårslaget.
Måndag 2 Juli - träningspass bland molnen
Så Spanien vann EM-finalen med 4-0. Ja det måste erkännas - den här generationen av spanska landslaget är kanske det bästa landslaget någonsin. Jag gillar verkligen inte deras fotboll som jag ofta tycker är långtråkig och trist att se, men shit va det kan kontrollera matcher som inga andra. Är fortfarande förbannad över att Tyskland inte kom till final.
Träningspass. Segt. Otroligt segt. Stel. Gör ont efter bara några minuter på löpbandet. Men det är fan så coolt ändå att springa på bandet när maskinen är ställd framåt mot fönstret. Vem fan säger att det är tristare att springa på löpband än utomhus? Inte jag iallafall.
Läser Shanghai Daily tlll frukosten. Det förs diskuioner om lagstiftningar för att skydda de äldre i Kina. Bland annat finns det ett kontroversiellt förslag framtaget att det ska vara tvingande för bortflyttade barn att besöka sina föräldrar med någon typ av periodicitet. Det verkade inte troligt att förslaget skulle gå igenom, men bara idén ... Många unga kineser flyttar från mindre orter till storstäderna och föräldrarna blir kvar. Och återbesöken lyser ibland med sin frånvaro ...
Gillar surret av kinesiska. Mandarin. Mycket Sch-ljud. Och Ch-ljud. Och tj-ljud. Ljudet av framtiden. Engelska är dock lite mer utbrett än jag trodde. Exempelvis ropas namnet på nästa station i tunnelbanan ut både på kinesiska och engelska. Den mesta skyltningen finns också på engelska. Många verkar ha basic engelsk understanding, men uttalen är ibland inte helt lätta att förstå.
37 grader idag. Feel the heat. Åker tunnelbana till gamla stan. YuYuan Garden. Major tourist trap. Flera kvarter byggt i traditionell kinesisk arkitektur med te-hus, tempel, pagoda-hus etc. Det är möjligt att området från början är "äkta vara", men uppriktigt sagt känns Kina-paviljongen på Disney World (Epot Center) mer genuint än det här. Utsmyckningen känns bara overdone. Billigt krafts utan finess och jam-packed med turister. Och så 37 grader på det. Enough said.
Bara några kvarter bort finns kvarter som verkar vara totala motsatsen. Trånga gränder. Slitet. Ibland illaluktande. Helt oglamoröst. Hard core Shanghai. Påminner om när man går i vissa delar av Bangkok - konstan oroad över att bli påkörd, nedsprungen eller att något ska ramla ned över oss. Kul ett tag. Och frågan är hur länge det dröjer innan det rivs och moderna hus och gallerior tar över även här.
Äter middag på City Bull - Texas Longhorn-liknande steakhouse. Lite bättre kött än Longhorn. Jag tar en New York strip och Åsa chicken wrap.
Tidig väckning väntar imorgon. Flighten går vid 9-tiden till Tokyo. Bil hämtar oss 06:15 utanför hotellet. Ångest.
Söndag 1a Juli - fuktigt, fuktigare, fuktigast
Frukost på hotellet på 91a våningen. Fönsterplats. Tittar ned på Jin Mao Tower - en skyskrapa som är högre än Empire State Building. Hisnande. Gondolen med fönstertvättarna hänger någonsans runt 70e våningen. Ilar i knäväcken bara av tanken att stå där. Bra buffefrukost. Äter lite av varje. Sallad, stekta champinjoner, hyfsat krispiga bacon, hallon, musli etc. En bättre start på dagen. En dålig hotellfrukost får mig att vara irriterad ända fram till lunchen.
Lite oklart vilket som är rätt håll ...
Går till Lujiazio tunnelbanestation. Älskar att prova tunnelbanan i nya städer. Bra engelsk skyltning gör biljettköpandet enkelt. Dessutom billigt - 3-4 kronor för kortare enkelresor. Varje station har en security check innan man kommer ned på spåret - alla som har större väskor måste lägga de på rullbandet för X-ray check a la flygplatssecurity. Åsas handväska klarar sig. Varje station har också en stins - en tunnelbanestins som flaggar att det är klart för avgång. De flesta linjer är nya - 2003 fanns det visst 3 linjer och idag finns det 10. Så det öppnas ungefär en ny tunnelbanelinje per år. Draken har verkligen vaknat. Big time.
Planlöst promenerande utmed shoppinggatan Nanjing Road, park och kulturkvarteren runt People's Park och vidare mot French Concession. Shanghai är definitionen av en stad i förvandling. Områden som måste varit startskottet för det nya Shanghai för 15-20 år sedan ser ibland redan trista och sterila ut. Jag gillar verkligen skrapor och det finns en del fanstastiska verk, men många är också frukstansvärt fula. Men grejen med att åka till Shanghai är inte så mycket att se och göra specifika saker - det är att få se förvandlingen. Att få vara här när det växer så det knakar. Lyftet till en världsmetropol.
Värmen tar på krafterna. Återvänder rätt sänkta till hotellet på seneftermiddagen. Sover ett tag. Går upp till poolen på 86e våningen vid 22-tiden. Bubbelpoolen. Magiskt att ligga i poolen och blicka ut över ett glittrande Shanghai i nattmörkret. Drinkar i baren och så var den dagen slut.
Lördag 30e juni - rummet uppe bland molnen
Älskar toaletten. Toalocket åker upp automatiskt varje gång man kommer in i rummet. Kan inte få nog av den gimmicken. Gratis WiFi på rummet. Men Facebook, YouTube, Twitter med flera är låsta. Instagram funkar oväntat nog.
Kroppen är förvirrad. Som alltid efter långflighter. Ivrig att komma ut och trött av tidsomställning på samma gång. Är jag hungrig eller inte? Vi duschar av oss. Går ut på stan. Vi bor i Pudong vilket betyder öster om floden Pu. Inte en byggnad är över 20 år här. Allt över 10 år är vintage. Mycket glasskrapor och business men även längor efter längor av bostadsområden. Breda gator och sällan trafikljus vid övergångsställena. Märkligt men det verkar funka ändå.
Huset till vänster är vårt hotell
Luften tung att andas som innan ett åskväder. Men det kommer varken regn eller åska. Tar på krafterna. Åker under floden till västra sidan. "Riktiga Shanghai". Går utmed The Bund. Art Deo-byggnader från innan kommuisterna tog makten ligger utmed flodpromenaden. Hit går alla turister och tittar och fotar Pudongs skyline. Vi med. Onekligen är det mäktigare på lite håll.
The Bund med Pudongs skyline i bakgrunden
Kvällen på hotellet. Shaolin-uppvisning på 3 tv-kanaler. Sinnebilden av Kina. Eller av det gamla Kina ska sägas. Jag sover gott tidigt. Åsa har fastnat i mobilspelet "Oh Edo Towns" där man ska bygga en japansk stad. Hon fortsätter spelandet i takt med mitt sussande till långt in på småtimmarna.
Fredag 29e juni - mot Shanghai
Fligten går först vid 15:30-tiden så sista-minuten-fixet kan göras i lugn och ro. Får SMS att anslutningsflighten från Köpenhamn är senarelagd med två timmar. Kommer bli 4 timmars väntan i Köpenhman alltså.
Laddar ned några sista onödiga spel till iPad och iPhone för att ha något att göra på flighten. Packar ned det sista. Vi tar en promenad i solskenet på Söder. Skönt. Ska det bli riktig sommar i Stokholm trots allt. Kanske onödigt att åka bort ändå? Nåja ...
Vänttiden i Köpenhamn försvinner fort. Långflight ahead. Riktig ångest. Mot gaten och boarding. SAS. Lång kö. Fullt med folk. Alla kineser verkar stå i kö och trängas långt innan påstigning är möjlig. Här gäller det att alltid vara först och vinna. Kina av idag.
Men då kommer dagens i särklass bästa besked - vi uppgraderas till Business Class. Första gången någonsin på långflight. Äntligen. Yeeessss!! Vågar knappt tro att det är sant innan vi sitter i stolarna. Benutrymme. Massagefunktion i stolen. Ätbar flygplansmat. Och det bästa av allt - efter maten fäller vi ned stolarna till sängar och lägger lakanet över oss. Sover bort större delen av 10-timmarsflighten vilket jag aldrig kunnat göra förut. Hur ska vi kunna åka i coach efter det här?
Någonstans över Ryssland går fredagen över till lördag ...
