matsfranzen

 

Walking Dead-maraton på tv. Och Breaking Bad-maraton. Halvtittar på Walking Dead. Säsong 2. Fan va flera av karaktärerna har förändrats på 3 säsonger. Och vissa kommer jag inte ens ihåg hur och när de kommer att dö. Gammal och senil som vanligt.

 

 

Jag shoppar alltid nästan bara på slutet av semestern. Klarar inte av att ta beslut innan jag måste. Nu måste jag besluta. Fan nu måste jag  besluta mig. Jobbigt. Det ska väl vara kul att köpa saker. Roligare att titta och fundera på vad jag vill ha än att genomföra. Någon typ av störning.  En bland många. Först fika dock ... Brazilia Cafe på Broadway nära Houston. Tänker fortfarande 7-1 varje gång jag ser namnet Brasilien. Det räcker att se deras färger. Ler varje gång.

 

 

Åker till Midtown. Köper jeans. Köper nån tröja eller två. Köper badbyxor. Att användas om 7 månader i någon hotellpool någonstans. Köper ett brädspel och en japansk gangsterfilm också. Klar. Det var ju inte så farligt det där.

 

Lägger mig i badkaret. Övervägde bada med nya badbyxorna bara för att få använde dem. Väljer emot. Tänker samma sak varje gång jag badar på ett hotellrum. Skulle man bada ofta om man hade badkar hemma eller tror jag bara det. Får jag välja mellan balkong och badkar tror jag att jag väljer badkar. Tror jag.

 

 

Långsamt kallare. 6-7 grader. Sol men kalla vindar. Råa vindar. Semestern går för fort. Halvdepression bara av tanken att vi åker hem på torsdag. Över 6 månader till sommarsemestern. Och däremellan kommer januari- och februarikylan. Outhärdligt. Lever för mycket för semestern. Så har jag alltid varit. Vet inte hur man kommer ur det.

 

 

Promenerar ned till World Trade Center. 20 minuters promenad genom TriBeca. Vill se starchitecten Santiago Calatravas nya stationsbyggnad mellan skraporna vid Ground Zero. Den är inte helt klar än men det går att få en rätt bra känsla för hur det kommer att se ut. Taket ser ut som ett jättelikt blåvalsskelett. Lite som hans byggnader brukar se ut. Jag gillar. Annars går det inte riktigt att fatta att det är 13 år sedan tornen föll. Vad hände med alla åren. Och med världen.

 

 

Soho. Crosby Street. Spin Ceramics. Shanghaibaserad keramikaffär som öppnade i New York för några månader sedan. Stram minimalistisk design där de utvalda föremålen känns curated av Wallpaper. Får känslan av Kyoto. Fuck vilken underbar surprise mitt i Soho. Vill ha massor. Går inte. Ingen plats. Vi köper tallrikar med en sten som sticker upp i ena hörnet likt en japansk rock garden.

 

 

Går till världens ände och fortsätter. Men inte bortanför Manhattan - det räckte med utfärden till New Jersey igår. Och så var den dagen slut.