Måndag 4 april - frukost utomhus
Frukost utomhus. Behöver jag säga mer. I hotellets egna trädgård. Bland Citrusträd och hängande gröna växter. Perfection. Anna från Sverige är min servitör. Buffén är bra, men inte skitbra. Däremot gick det att beställa smaskiga krispiga bacon vid sidan om. Det räcker för mig. Jag är nöjd. Läser vidare i Murakami till frukostbordet. Det finns ingen ände på allt bra just nu.
Skyltar till en presskonferens på hotellet. Tv-kanaler på plats. Lyckas inte lura ut vad det gäller. Irriterande.
Inga fler fotbollsmatcher och inget mer shoppande. Vad ska jag hitta på idag? Velar hit och dit. Vill göra allt och ingenting. Se nytt eller bara sätta mig på en bänk i närmaste park?
Trastevere på andra sidan floden Tibern. Planlöst promenerande. Mysiga kvarter. Solen skiner idag med. Vill ine åka hem imorgon. Avgasluften är väl det enda jag kan klaga på. Går och äter dagens San Crispino-glass. Måste passa på - vem vet om det tar år innan nästa chans ges. Tar bara 45 minuter så är jag hungrig igen. Äter lunch. Blir trött och går hem till hotellet och vilar ett tag. Vilket liv. Svårslaget.
Eftermiddagen fortsätter i samma stil. Sätter mig i Villa Borghese-parken och läser. Utsikt över grönska och en damm. Tiden går för fort igen. Stanna! Går planlöst en sista promenad genom gatorna i staden och avslutar sedan kvällen med utomhusöl. Kan tänka mig en repris på den här dagen några gånger.
Söndag 3 april - tillbaka i den eviga staden och världens bästa allsång
Frukost. Packa. Taxi till Centralstationen. 3,5 timmes tågresa från Milano till Rom väntar. Avgång 10:15.
Saknar redan att inte vara 007 längre ...
Bra säten, bra benutrymme. Bör bli uthärdligt. Läser Gazzettan - Inter skrivs verkligen ned rejält. Och det förtjänar de. Stopp i Bologna. Måste åka hit på dagsutflykt eller med övernattning någon gång. Läser i Murakami. Njuter, men vill inte läsa för långa passager i taget. Den måste få räcka ett tag. Stopp i Florens. Sex år sedan vi var här - för en gångs skulle känns det verkligen som att det var ett tag sedan vi var i Florens och inte att man undrar vad som hände med alla åren.
Sista timmen är seeeg. Vill komma fram. Nu är det som tråkigast att resa själv - när det inte finns något att göra. Åsa kom hit!
Rullar in i Rom vid 13:45. Tar en taxi till hotellet. Napoli spelar mot Lazio under färden och taxichauffören gapar och gestikulerar ikapp med kommentatorns upphetsade referat. Inte svårt att förstå att han håller på Lazio. 
Hotel De Russie precis intill Piazza del Popolo. Perfekt läge. Julia Roberts bor här i Ocean's 12 när hon spelar sig själv och träffar Bruce Willis. Får biljetten till matchen vod incheckningen och här står mitt namn på biljetten som det ska. Bör bli enklare än i Milano att komma in ... 
Snyggt och rymligt rum. Öppnar fönstret. Skön utsikt över takåsarna. Fågelkvitter och vår fyller genast rummet. Fan va skönt. Byter om till kortbyxor och går ut på stan.
Pang direkt ute på Piazza del Popolo. Direkt i smeten. Myller, men inte pöbel. Går planlöst genom staden. Allting är nära. Passerar attraktionerna utan att ens försöka. Vår i Italien är verkligen en livsförhöjare.
Äter glass på världens bästa glass-ställe - San Crispino. När jag åt Grom-glassen i Milano tänkte jag att det är hugget som stucket mellan den och San Crispino. Yeah right inser jag när jag står i ett gathörn och låter San Crispino-glassen smälta i munnen. Fuck va bra den är! Fortfarande soklar etta på listan.
Timmarna rinner iväg i gränderna. Bestämmer mig för att promenera till Olympiastadion och kvällsmatchen Roma mot Juventus. 35 minuters promenad i solen med fikastopp på Zaha Hadid-designade Maxxi-museets (moderna museet som öppnade förra året) utomhuscafé. 
Mycket folk på Olimpico. Nästan fullt undantaget av de avgränsade delarna mellan fansen. Bra plats, men löparbanor stör ändå närheten tilll planen. Nästan lika härlig atmosfär som på matchen i Milano, men inte riktigt. Totti hyllas med 201 totti-plakat för att fira hans 201 mål någonsin i Serie A. Och så kommer ögonblicket som jag väntat mest på ... Världens bästa allsång alla kategorier - när hela arenan sjunger den magiskt vackra Roma, Roma, Roma. Underbart. Underbart. Underbart. Ska jag konvertera till Roma undrar jag varje gång jag hör den, men nej det ska jag inte!
Matchen är bra i första halvlek, men när Juventus tar ledningen känns det som Roma börjar ge upp och de viker ned sig rejält. Lite som Inter mot Milan. Matchen slutar 0-2 och på de 10-talet matcher jag sett utomlands har jag fortfarande inte sett en 0-0 match. Bra flyt där. Även om jag hade föredragit 0-0 i derbyt igår...
Ledsagar några lätt vilsna svenskar på vägen hem i Rom-natten. Kommer till hotellet vid 23:30. Sätter mig på innergården och beställer en drink. En Margarita med röd/svart Hawaii-salt runt kanten. En bra dag.
Lördag 2 april - Derby på San Siro
Varmt idag med. Den långärmade t-shirten plågar redan efter några minuter. Hur ska jag orka med vinterkylan när jag kommer hem efter det här? Gör lyxbutikerna. Köper perfekta gråa jeans i Dior-butiken som nästan ligger runt hörnet från hotellet. Velar lääänge om jag ska köpa ett par briljanta Balenciaga-skor. Snålar ur.
Lämnar jeansen på hotellet. Märks att hotellet ligger mitt i Fashionista-land. Alla som går genom loungen bär på shopping-bags från Prada, Dolce, Vuitton etc. Läste att 25% av intäkterna från internationella turister kommer från butikerna i närheten av Via Montenapoleone. Bokar morgondagens tåg ned till Rom via conciergen.
Strosar planlöst i vårsolen. Vilar i en park. Äter glass. Fullt av folk vart jag än går. Alla vill ha sol. Alla är på strålande vårhumör. Milan och Inter-tröjor syns överallt. Inte Milano-bor skulle jag gissa - de brukar inte gå gå runt i fotbollströjor. Många turister som köpt biljetter till derbyt.
Vilar på rummet. Tar ett varmt bad i badkaret för att mjuka upp trötta ryggmuskler. Rogivande, men värket lättar mindre än jag hade hoppats.
Tar en taxi till San Siro vid 17:45. Fastnar i trafikkaos nära arenan. Hoppar av taxin och går sista kvarten. 2,5 timme till match och det hörs redan ett mullrande ljud inifrån arenan på flera hundra meters håll. Derby. Seriefinal. Mycket står på spel.
Blir inte insläppt. Namnet på biljetten inte är samma som i mitt pass. Då måste man ha ett papper som visar att de är korrekt överförd till mig. Och det har jag inte. Ringer kontaktnumret jag fick av hotellet. Till Roberto. Fattar ingenting av vad han säger. Börjar bli nervös. Frågar en italiensk yngre tjej som verkar kunna engelska att ringa Roberto. Hon ställer upp (hon = hjälte). Hon ser till att Roberto kommer till mig. Några minuter senare dyker han upp och han säger att det kommer lösa sig vid 20-tiden. Bara 10 minuter senare (ungefär 19:15) ber han mig dock följa med två italienare som ska lösa det här. Jag får lite dåliga vibbar. Ska de sälja nya biljetter till mig? Blir det ståplats nu? Blir jag rånad? De ber mig ställa mig vid ett av insläppen och när jag kommer fram till "insläpparen" vill inte heller han vill släppa in mig. Då går bara en av mina följslagare fram och gör någon "han-är-min-gest" och så får jag komma in. Italien - mellanhändernas förlovade land. Herregud vilken pärs.
Platsen är perfekt långt ned på långsidan. Trycket är totalt. Helt fullsmockat till sista plats. Över 80 000 som gapar från någon timme innan match tills långt efter slutsignalen. Helt underbart. Helt fucking jävla underbart. Inter torskar med 3-0 vilken suger rejält dock. Bara en vinst på 6 matcher live med Inter är verkligen inget vidare facit. Wow att vara där igen iallafall.
80 000 ned i tunnelbanan ... Går otroligt smidigt ända. Hemma före 24. Kommer till hotellet samtidigt som något åldrande rock-band med entourage. Förmodligen Roger Waters (ex-Pink Floyd) som haft konsrt i Milano.
Gonatt.
Fredag 1 april - vår i Milano
Weekend i Italien. 2 dagar i Milano. 2 dagar i Rom. Milano-derby på lördagkväll och Roma-Juventus på söndagkväll. Låter underbart och riktigt fånigt fotbollsnördigt på samma gång.
En weekendresa helt själv denna gång. Det kommer bli skitkul om jag undantar att det också innebär flyga helt själv. Dubbel ångest. Eller vetifan om det räcker med dubbel ångest.
Väckning 05:15. Samma rutin som alltid. Sobril. Lätt frukost. Duscha. Sista packandet. Avgång. 
Åsa följer med till Arlanda Express. Vidden av flyga själv börjar så smått gå upp för mig. Sobrilen har dock gjort mig ovanligt trött. Somnar nästan på Arlanda Express. Får pressa hårt för att inte somna in. Vore oslagbart fiasko om jag missade att gå av på Arlanda och fortsatte bort till tåggaraget ...
Bara ryggsäck och en cabin-bag. Chansar på att det jag får ta med båda som hand-luggage. Det funkar. Är verkligen otroligt dåsig. så här effektiv brukar inte medicinen vara. Bra. Är knappt stressad ens när jag sitter i planet.
Flighten är cirka 2.20 lång och försvinner iväg som íngenting. Sov någon halvtimme också. Tror jag ...
Vilken vinnare att inte ha check-in-baggage. Det tog 5 minuter från att jag gick av planet till att jag satt i taxin. Varför gör vi inte alltid så här? Jag vet dock svaret - jag har alltid med mig 8 par jeans etc...
Linate är den av Milanos två flygplatser som ligger bara några minuter från "stadsgränsen" (Malpensa är den andra och den ligger nästan 1 timme från Milano). Framme vid hotellet redan vid halv-ett-tiden. Four Seasons Hotel Milano. Klass mitt i Milanos gyllene triangel (shopping-Meccat numero ono). Jag hamnar i "James Bond-rummet" - nummer 007. Ler flera gånger. Mitt namn är Franzen, Mats Franzen. Love it. Stort härligt rum beläget på gatuplanet med en glasdörr som kan öppnas in mot hotellets innergård. Härligt.
Hämtar fotbollsbiljetterna hos conciergen. Betalar mina 3000 kronor. Host host. Får ett namn som jag ska kontakta om jag mot förmodan inte skulle komma in - hotellet har en kontakt vid arenan som då ska lösa "situationen". Låter olycksbådande, men fotbollsbiljetter och stormatcher i Italien kan allltid strula så det kan nog vara bra.
Vädret är fantastiskt ute. Strålande sol, 22-23 grader, körsbärsblomningen pågår ... Allt som är jobbigt eller tråkigt bara försvinner. Sverige. Vinter. Tråkiga måsten. Borta borta! Äter glass på briljanta Grom, tittar i lyxbutikerna, sitter ned i en park, njuter... Till och med gråa Milano ser magiskt inbjudande ut för en förfrusen nordbo. Går först med en hoodie på överkroppen, men jag får svettattacker och tillbringar snart resten av dagen i t-shirt. Hade jag haft med mig kortbyxor hade jag nog övervägt det med.
Vill köpa 5 byxor, 3 skor och x antal tröjort. Det blir väl 36 000 eller nåt. Hur fan ska jag prioritera ned det här till hanterbara nivåer. Måste tänka till imorgon ...
