matsfranzen

Snålhumör. Skippar hotellfrukosten. Dricker en juice och tar en grönsallad på Green Cafe på samma gata som hotellet. Ångra mig när jag sitter där. Salladen är trist och jag är lika hungrig när jag lämnar som när jag kom. Köper salta kex på Duane Reade (blandning mellan Apoteket och 7-11). Äter nästan upp hela paketet på rummet.

 

Taxi till Soho. Köper presenter på Marc Jacobs. Strosar kort i Chinatown. Regnar. Blöt om fötterna. Avskyr. Fikar. Tänker tillbaka på veckan. Det har varit otroligt kul att vara här helt själv en vecka men nu vill jag ha tillbaka Åsa. Hela Atlanten mellan oss. Låter som en evighet och 8 timmars flight är en evighet när man hatar att flyga. Taxi tillbaka till Midtown. Shoppar jeans på Louis Vuitton. Borde låsa in mig själv sista dagen. Sista-minuten-shopping leder bara närmare ekonomisk ruin.

 

Packar klart. Säger hej då till rummet. Hej då hotellet. Hej då Midtown. Hej då Manhattan. Varje gång jag lämnar mot flygplatsen på semestern så tänker jag på Bill Murray när han åker mot flygplatsen i slutet av Lost in Translation. Totalt vemod. Att skiljas är att dö en smula. Det gäller även när man skiljs från städer.

 

Tänker sommarsemester hela vägen hem. Nu måste det bli Seoul. Har pratat om det för många gånger ...

 

 

Frukost på rummet. De kommer upp med frukosten på ett bord men jag äter det mesta i sängen framför tv:n. Bra semesterkänsla. Men generellt föredrar jag att slöäta frukosten nere i hotellrestaurangen. Den är ändå mysigare.

 

 

Lätt duggregn. Förmiddagsbio igen. 09:55 på 68e och Broadway. Premiär för The Raid 2 - uppföljaren till tuffa Indonesiska kult-actionfilmen som filmnördar a la AintitCoolNews hyllade för några år sedan. Den första var en lågbudgetfilm men den gick bra så nu finns det mer pengar. Men visst är det fortfarande lågbudget jämfört med även billiga Hollywood-filmer. Könsfördelningen i salongen är 90-10 (män-kvinnor) och jag verkar vara i princip äldst. Ok .. Jag tyckte själv att den första filmen var ok men inte mer, men denna gång blev jag helt tagen av flera av actionssekvenserna. De mesta handlar om brutala och välkoreograferade fightscener men en biljakt i slutet av filmen får mig att tänka på Matrix. Wow. Folk jublade högt flera gånger i salongen. Och filmen känns onekligen mer mogen än de första filmen. Dialogen kommer inte vinna Oscar men storyn har en härlig känsla av stort gangsterepos över sig. Rekommenderas. Men bara till vissa utvalda tror jag ..

 

Slutat regna. Strosar i parken utan att frysa. Shoppar i Midtown. Jeans. Tröja. Och några t-shirts på en ny avdelning på Uniqlo som säljer tröjor med motiv kopplat till konst från MoMa. Försöker räkna i huvudet hur mycket nästa Amex-faktura blir på. Ger upp innan jag är klar. Vill inte riktigt veta beloppet nu. Nån annan gång.

 

 

Sista kvällen. Dränker åka-hem-sorgen i en drink. Eller två. Bartendern envisas med att visa mig klipp på intervjuer med Zlatan när han hör jag är svensk.

 

Packar. Somnar.

 

 

MoMa. Museum of Modern Art. Har varit här 7-8 gånger. Kanske mer. Det är ett av världens absolut bästa museum med helt sagolikt stark samling av konstskatter från de senaste 120-140 åren. Kanske den bästa samlingen av något museum av modern konst. Jag tröttnar till exempel aldrig på att titta på Rosseaus mästerverk "drömmen". Men precis som Moderna hemma så saknas det lite samtida kreativ edge. Det är lite för safe. Men visst, det är bara att åka bort till galleri-gatorna i Chelsea om man vill se mer vågad konst.

 

 

 

Äter sen lunch i loungen på hotellet. Älskar sitta där. Lite jobbgt dyrt. Kommer att tänka på att James Gandolfini satt bredvid oss här förr-förra gången vi var i New York. Lite sorgset. Dricker ett glas vin och blir vansinnigt trött innan jag ens druckit upp glaset. Går upp på rummet efter maten och sover en timme. Bra semester där med.

 

 

Tiden går för fort. Lördag eftermiddag är det iväg mot flytplatsen. Lätt stress. Saknar Åsa men fan vad jag vill vara kvar här i flera veckor. Jag behöver inte göra någonting. Jag vill bara vara. Velar om jag ska be conciergen att fixa biljetter till någon teater eller musical. Snålar ur. Har gryende magont av att jag inte har koll alls på hur mycket pengar jag brännt av. Måste ju planera och boka sommarsemester också. Kan inte göra av med allting nu ...

 

Kvällspromenad. Passerar Ziegfeldbion. Vi såg Star Wars: Phantom Menace där på min 30-årsresa för obehagligt många år sedan. Bodde på samma hotell då. Nu förbereder de för kvällens galapremiär av Noah. Russell Crowe som spelar huvudrollen kommer dit.

 

 

Hotellgymet. Inte tränat på två veckor. Musklerna gnäller som det var flera år sedan. Patetiskt. Orkar knappt springa mina standard-5-kilometer på löpbandet. Styrketräning är inte ens att tänka på. Då kommer jag att sträcka mig ... Belöningen kommer när jag får svulla lite extra i frukostrestaurangen efteråt. 

 

 

Fördelen med det kalla vädret att man tvingas tillbringa lite mer tid på rummet och därmed ta det lite mer lungt. Mer semester helt enkelt. Alltid svårt att ta det lugnt i New York. Staden vill alltid ha ut mer av mig. Bara en sak till. Bara en butik till. Bara en whatever till.

 

Jag tror jag klagat på det på tidigare New York-resor men det förtjänar att sägas igen. New York levererar inte 24-timmarsstaden i linje med myten. Ja visst kan du alltid hitta en restaurang som har öppet 24/7 och det rör sig mer folk ute på småtimmarna än hemma. Men ... De flesta affärer stänger vid 7-tiden, muséer och gallerier stänger ännu tidigare och stora delar av staden är rätt lugn vid 9-tiden på kvällen (långt ifrån ödslig dock). Hong Kong och Singapore känns som de stänger 2 timmar senare än New York. Vill ha bättring. Trafiken den verkar dock aldrig stänga. Den susar fram i ravinerna som inget har hänt efter midnatt.

 

 

Mot Madison Square Garden. New York Rangers Vs Philadelphia Flyers. Promenerar ned till 34e gatan. Biter om kinderna. Går igenom Macys mot arenan vid 8e avenyn. Macys har alltid varit som en tristare version av Åhlens hemma. Men nu har de klätt hela gatuplanet i blommor. Fantasifullt och coolt. 

 

 

Jag har bara varit i Madison en gång förut. Basket mellan NY Knicks och Cleveland på den tiden Lebron James spelade för Cleveland. Arenan tar 18 000 när det är hockey och idag är det i princip fullt. Viktig match för båda lagen och dessutom är det nästan derby då Philadelphia är bara en dryg timmes tågtur bort. Henrik Lundqvist är verkligen kung här. Ungefär var 3e matchtröja jag ser ett fan i har Lundqvist på ryggen. Stort.

 

 

Köper ett burgarmeal och en Bronx Pale Ale i platsmugg och intar min plats på 3e raden. Wow va nära man sitter. Ganska långt ut på långsidan. Coolt. Man sitter så pass när att man får lite sämre överblick över hela planen men det vägs upp av att jag ser ansiktsutrycken när de smäller på varandra i sarjen. 

 

 

NY Rangers vinner med 3-1. Bra stämning men långt ifrån trycket på en stormatch i fotboll i sydeuropa. Flyers sucks, Flyers sucks, Flyers sucks är väl det grövsta ramsan. Hen-rik, Hen-rik, Hen-rik körs varje gång Lundqvist gör en kvalificerad räddning. Jag suger på hockey men i jämförelse med den inflyttade spanjoren bredvid mig är jag expertmästare. Han hade ingen aning om hur många perioder de spelar eller någonting.

 

Trots att NHL har bra publik över hela USA och Canada och lagen säljer massa merchandise så skulle man förmodligen kunna tillbringa flera månader i New York utan att veta om att det har ett hockeylag. Lite överdrivet, men det är basket, amerikansk fotboll och baseball som tar upp all plats i tidningar och på tv. Och man hör sällan att någon sitter och pratar om gårdagens hockeymatch på cafeerna.

 

Tar taxi hem. Får nästan kramp i musklerna i den isande stormen när jag väntar i taxikön. Gonatt New York.

 

 

Det fanns 150 bokaffärer i New York för 10 år sedan. Nu finns det ungefär 100. Trodde faktiskt att utslagningen hade gått fortare och hårdare. De höga hyrorna på Manhattan verkar vara lika stor anledning som Amazon. Såg att klassiska Rizzoli som fanns här redan första gången jag var i New York (dock på 5e avenyn första gångerna innan den flyttade till 57e mellan 5e och 6e avenyn) ska slå igen. Det står att de kommer leta efter nya lokaler men vi får väl se tänker jag. Jag sörjer bokhandelsdöden dagligen. 

 

 

Inleder morgonen med nörderi på god nivå. Har läst på morgonen att en av mina absoluta favorit-artister - ljuskonstnären James Turrell har designat en kontorslobby på 42a gatan. Måste ses inser jag. Går dit. Smyger in. Försöker fota. Blir tillsagd av vakten. Försöker smuggla upp mobilen bamkom ryggen ändå men får inte till det. Han står 2 meter bort och inspekterar. Jag går därirån utan att leverera bildbevis. Störande. Lobbyn var i klassiskt blå/lila/rosa sken som gradvis växlar färg. Ingen som inte redan är halvbesatt av James Turrell kommer väl att fatta storheten men jag fick iallafall njuta några minuter. Bara New York, Tokyo eller LA tar in någon som Turrell för att designa en kontorslobby. Möjligen Shanghai.

 

 

På Lexington och 30e gatan har ubercoola klädbutiken Dover Street Market nyss öppnat sin 3e butik i världen (London och Tokyo var först). 7 våningar cutting-edge inredd fashion-mecca i no-man's-land av Manhattan. Och vet du inte var butiken ligger kommer du inte se den. Ingången ser ut som porten in till en liten kyrka och skylten syns knappt. För those-in-the-know - ingen annan än dem kommer att handla där ändå så fuck de andra. / våningar borde kräva att det säljs en hel del dock. Mycket japanskt. Mycket är så pass speciellt att det kräver en hög dos självförtroende för att våga bära upp kläderna. Eller iallafall att man är 20 år yngre än mig. Men inredningen är värt promenaden dit bara den.

 

 

Gör Downtown. Soho. West Village. Meatpacking. East Village. Lower East. Köper mat och öl på Whole Foods på Houston. Whole Foods är en stor lysande matkedja som är baserat i Austin men som finns i hela USA. Ölsortimentet är större och roigare än någon systembutik hemma. För en stund drömmer man om alkohol i livsmedelsbutikerna i Sverige. 

 

 

Jag har inga problem att ha kul själv både dagtid och kvällstid, men jag sover alltid sämre. Sover oroligare på något sätt. Annars är New York den perfekta staden för solosemester. Vissa saker upplevs onekligen bättre tillsammans med någon men New York slutade för länge sedan att handla om att se eller uppleva nya saker - det handlar om att planenligt eller planlöst bara "vara". Vill inte boka upp mig på för mycket för det stör "bara-gå-omkringet".

 

Alla pratar om samma sak här. Och det är inte Krim eller malaysiska flygplanet. Det är vintern som inte vill lägga av. Det klagas överallt - på bussarna, i affärerna, på gatan etc etc. Folk får inte nog av att vara trötta på skiten. Minusgrader mitt på dagen. Går in i Uniqlo på 5e avenyn för att hitta någon billig vinterjacka. 70 USD. Viker ned mig och går därifrån.

 

Huttrar som en galning på vägen till Upper West Side och förmiddagsbion "Grand Budapest Hotel". Jag har ett klulvet förhållande till Wes Andersons filmer. Han är en av få regissörer som likt David Lynch skapat en egen värld med egna regler som inte liknar någon annans. Och fylld med udda humor. På gott och ont. Gillade inte förra Moonrise Kingdom men älskade animerade "Fantastic Mr Fox", Grand Budapest Hotel med Ralph Fiennes i huvudrollen är en av hans bättre. Visuellt härlig med spännande färgsättningar och den knäppa humorn funkade nästa hela filmen igenom.

 

Får huvudvärk av kylan och går tillbaka till Uniqlo och köper jackan. Logiken att ibland vika ned sig för skitpengar och några timmar senare köpa något som är 10 gånger dyrare utan betänkligheter är obegriplig. Man bara är sån. Jackan visar sig vara ett ovärderligt köp. Men mössa och handskar det vägrar jag köpa.

 

 

Vilar och värmer mig på rummet några timmar. Korkar upp en rödvinsflaska från minibaren och lägger mig i ett rykande varmt badkar. Den känslan. Semester. Manhattan.

 

Läser New York Times. För några år sedan såg jag att Macau gick förbi Las Vegas vad gäller gamling revenue (spelintäkter). Nu drar Macau in ungefär 7 gånger mer än vad Las Vegas gör. Helt jävla sinnessjukt. Vegas gör ju pengar på massa annat än spel också men ändå. Asien är onekligen detta århundrades världsdel. Finns inga motargument som biter. 

 

Kära jet-lag! Vi har haft ett långt förhållande och upplevt många fantastiska platser i världen tillsammans, men jag vill bryta nu om du inte taggar ned omgående. Du är för mycket energitjuv. Frukosten öppnar först 07:00 så varför envisas med att väcka mig 3 timmar innan varje förstamorgon i New York. Jag fattar inte vad du får ut det..

 

Jet-lagen är känd för att ha ett hjärta av sten. Snällhet finns inte på kartan där. Efter att ha tränat krokodilvridningar i sängen i tre timmar tröttnar jag och hämtar tidningen. Tidningen borde förresten levereras redan vid 3-tiden. Kanske ska skriva det i utvärderingen av hotellet.

 

Frukost. Hänger på låset. Bacon. Sparris. Bär. Grönt te. Rostad potatis. New York Times. Jag och två till i restaurangen. Vad gör alla människor klockan 7 en söndagmorgon? Jag fattar inte ...

 

Massage på hotellets spa. Vassa armbågar. Vägörande. Klockan är straxt efter 9 och jag har redan haft nöjen för en hel dag. Går ut. Svalare idag. 

 

Köper Metro Card. Eller snarare fyller på det gamla från förra semestern med färska pengar. 20 dollar. Räcker iallafall några dagar till att börja med. Tunnelbanan till Union Square och 14e gatan. Tunnelbanan är heldöd nu på söndagsförmiddagen innan staden hunnit öppna. Alla intrycken känns starkare när man semestrar själv. Ljuden, lukterna, synintrycken. Lutar mig tillbaka i vagnen och njuter av känslan. Känslan av kungarnas stad som håller på att vakna.

 

 

Köper några filmer på bokjätten Barnes And Noble. Åsa har krävt koreanska gangstereposet "New World" så det är bara att leverera. Går Broadway ned till Soho. Lyxshoppar kläder. Marc Jacobs-tröja och vårjacka från Prada. Vädret säger snarare vinterjacka idag men så fan heller ... Trotsar kylan och köper glass på Grom. Varje New York-besök kräver det. Vet inte hur resen av dagen försvinner men timmarna springer iväg som de alltid gör. Den blå himlen byts ut mot kvällsmörker.

Tar en buss till 86e gatan på Upper East Side. Provar hamburgaren på Shake Shack. Originalet ligger i Madison Park på 23e gatan och är känd som en av Manhattans bästa burgare men numer finns det fem Shake Shacks bara på Manhattan. Har varit på en i Miami och den gillade vi. Och ja den här levererar big time. Miljön känns lite rustig. På gränsen till sjabbig men det passar. Någon mix av av grillkiosk och Hard Rock Cafe. Eller nåt. Men hamburgarna är bättre. God Southern Tier IPA öl till också.

 

Avslutar kvällen med anrik tradition. Bygga lego på hotellrummet. Tillverkar FN-byggnaden. Lego Architecture Series är da shit. Kul!

 

 

 

Skiljs från Åsa vid security. Plötsligt tagen av situationen. Tårar. Gråter en skvätt båda två. Vet inte om jag gråter för att vi ska vara ifrån varandra en vecka eller för att jag är rädd att planet ska största och Åsa ska bli kvar själv. Vill skita i allt och åka hem igen. Går vidare ändå. Långa köer men jag ska åka business så får ta den tomma fasttrack-gången. Efter den misslyckade packningen är jag livrädd att jag ska glömma kvar något efter scanningen. Det har nämligen hänt förut ... Är lätt förvirrad och vet knappt vad jag lade på bandet i första läget men tror jag får med mig allting.

 

 

SK903. Vår default-flight. Sitter på rad 1. Eller sitter och sitter - ligger mest. Flighten går bra. Inget bump alls. Sover. Tittar på Captain Phillips med Tom Hanks. Den känns ok men inte mer. Spänningen försvinner någonstans på 12-tumsskärmen. Flighter är inte gjorda för actionfilmer. Mer för dumma komedier.

 

 

Hotellet hämtar på flygplatsen. Omhändertagen överallt hemma som borta. Jag i ett nötskal. WiFi i bilen. Blir vanligare och vanligare. Bra service. Kan inte tröttna på att se Manhattan torna upp sig när man närmar sig. Slutar aldrig kittla hur många gånger jag än kommer hit. Ingen kö alls. Framme. Four Seasons Hotel på 57e gatan. Vårt sommarställe. Eller så är det hemma som är sommarstället. Oklart vad som är vad snart.

 

 

Packar upp. Tvättar av mig. Går ut. 17 grader. Sol. Kortärmade t-shirts. Så varmt är det inte men förstår känslan av t-shirt. Klockan är snart 16:30. Sista dagen på en utställning i Chelsea som jag verkligen vill se. Taxi. Jag åker nästan aldrig taxi men galleriet ligger på 22a gatan och 10e avenyn och det tar säkert 1 timme att gå dit. Och buss/tunnelbana är bökigt crosstown. Klein Sun Gallery - låg förut i Soho och specialiserar sig på kinesiska samtida konstnärer. Bland annat osynliga mannen Liu Bolin. Nu handlar det om Li Hongbo. Han gör pappersskulpturer. Framifrån ser hans skulpturer av huvuden ut som de är gjorda av sten eller något annat fast material, men de går att dra isär och det ser helt jävla fantastiskt ut. Går inte att förklara i ord. Måste ses. Jag skulle kunna titta på det hela dagen. Se länken eller titta på min film jag lagt upp på mitt Instagram-konto.

 

Går mot Midtown via Hgh Line. Promenerar planlöst. Äter. Dricker. Går lite till. Jet-lag. Trött. Somnar tidigt.

 

Checkar ut vid 16-tiden från jobbet. Semester. Den oslagbara känslan av förväntan. 

 

Packar det sista när jag kommer hem. Sobrilrus eller bara resfeber? Extra stress för att jag ska åka själv? Oklart vad men lyckas med sämsta packningen någonsin. Jag spänner ett rött band runt resväskan men lyckas med mästerverket att inte drag igen blixtlåset ... Hur fan lyckas man med sånt? En påse med check-in-necessär-artiklar och mina solglasögon försvinner därmed ur väskan någonstans mellan hemmaplan och Arlanda. Kanske något mer. Tänkte packa ned mangan Akira volym 3, men lyckas packa ned Akira volym 1 vilken jag läste för bara några veckor sedan. Några andra resepapper blev visst också kvar hemma ... Jag som tyckte jag kände mig rätt ok när jag packade men så var tydligen inte fallet ... Är det Åsa som har koll på precis allt i vanliga fall? Förmodligen. Jag fyller 45 år om några månader och kan tydligen inte fixa ens de enklaste uppgifterna än. Visst har jag alltid haft Peter Pan som förebild men det här är ju löjligt :)

 

 

Träffar Åsa på Centralen på väg mot Radisson Arlanda. Det är numer mer regel än undantag att sova på Arlanda natten mot flighten. Bra uppvärmning. Bra tradition. Förlänger alltid känslan av semester. Åsa tar alltid räkmacka och öl i hotellrestaurangen när mörkret har fallit. Jag tar alltid hamburgare och både öl och vin. Bra Amaronevin. Somnar lätt berusad. Imorgon New York.

 

 

 

 

New York om 2 dagar. Har haft halvbra uppladdning. Nedbäddad i 39 graders feber mellan fredag och måndag. Fortfarande ont i kroppen och en besvärande jobbig hosta som river i halsen ned till magen. Lätt nervös att skiten kommer tillbaka med full kraft och vinner på knock-out någonstans över Atlanten.

 

Och vintern har slagit tillbaka och tillfälligt utmanövrerat våren här. Men, men ... Om 2 dagar är det New York och när man väl är på plats på Manhattan spelar ingenting annat någon roll. Då är livet alltid som bäst. Det bara är så.

 

Blir första gången helt själv i New York. Har alltid velat får göra det någon gång. Har verkligen drömt om det. Nu funkade det inte för Åsa med semester så då var det dags att ta chansen. Första långflighten ensam lockar dock inte alls. Rejäl ångest redan nu.

 

Vädret i New York ser inte wow ut närmaste dagarna. 15-16 grader ena dagen följt av minusgrader dagen därpå. Lite svårt om det ska packas vinterkläder eller vårkläder. Vill verkligen inte behöva ha med tjock vinterjacka. Vi får se.

 

 

2 resor. 2 världsdelar. 4 veckors ledighet. Makalöst bra! Verkligen sjukt jävla bra. Men nära slutet nu. Hemresa fredag eftermiddag. Jobb på måndag. Vad är ångest ... Jag är nästan förvånad ändå att det ändå funkar så bra att åka till både Asien och New York på samma semester med endast 1 vecka hemma mellan resorna. Rätt coolt. Nu väntar den hemska vardagen och snart även den hemska mörka hösten. Hade vi inte första vårdagen nyss? Måste göra vardagen roligare men hur fan gör man? Har ju bara försökt i 30 års tid ... Funderar på vad vi har att se fram emot hemma i närtid. GTA V i september, John Malkovich live i mitten av augusti, lite skön sommar kvar hoppas jag, flera riktigt kul filmer på Filmklubben i aug/sep. Men sen da? Känns som att alla trista måsten tynger över - skaffa ny bettskena, snåla i månader för att hantera alla semesterutgifter, 2-5-diet-forever för att gå ned semesterkilona igen, börja jobba igen, börja frysa igen etc etc Synd vi för fega eller bekväma för att bara dra och bosätta oss i New York eller Hong Kong. Eller Tokyo som Vivan. Känner självföraktet inombords. Fuck me big time.

 

Sista minuten-shopping i SoHo. Där förlängdes snåla-efter-semestern-perioden ytterligare. Men det gick ju inte att komma hem med bara ett par jeans i baggaget ... 

 

Det bästa på semestrarna:

Promenera runt på Manhattans gator

Indiana Jones-känsla ensam bland flera av Angkors ruiner (Bayon var bäst)

Hotellet på Koh Samui med egen pool med utsikt över regnskogen och havet

Hotellfrukostar

Amansara

James Turrell-utställningen på Guggenheim

Liu Bolin med flera på Eli Klein Fine Art Gallery

Den perfekta stranden med genomskinligt vatten och omgivande regnskog på Koh Samui

Bo i Soho

Se New York vakna upp på morgonen

Shoppa i New York

Massage i regnskogspaviljongen på Koh Samui

Dricka champagne i poolen på hotellet i Siem Reap

Sena kvällar i Singapore när allting fortfarande är öppet och staden lever

 

 

 

Newark. Använder SAS-poäng till att uppgradera till Business. Lite svårt beslut ändå. Poängen räcker faktiskt till gratisflight till en av oss till tur och retur Asien. Men just nu känns en sängstol jävligt frestande. Och man vet dessutom aldrig om poäng-flighterna är slut när man vill använda dem. Sängstol it is. Och fan va skönt det är. Tänk om man hade råd att göra det här jämt. Rätt bumpig start på flighten men efter 1,5 lugnar det ned sig och jag fäller ned stolen i sängläge och sover bort några timmar. Landar i Stockholm vid 7-tiden på morgonen.

 

Semestern över. Game over

 

Det perfekta vädret övergick denna dag först till kletig luft och sedan till regn. Vi går via High LIne upp till Midtown och kommer till 42a gatan lagom till regnet. Vi hade tänkt oss Upper East Siden men byter strategi. Bio. Zombiefilmen World War Z på AMC på 42a gatan och 8e avenyn. Filmen är riktigt bra. Trots att det känns som att filmen består av ett antal set-pieces (actionsekvenser) lagda efter varandra så funkar det ändå. 

 

 

Vad gäller öppettider för affärer är New York nästan sämre än sitt rykte. Visst finns det 24-timmars-butiker, men de flesta stänger ändå vid 19 eller 20. Dock spelar det inte så stor roll om det är vardag eller helg. Men jämför man med Singapore eller Hong Kong är det fler butiker som har öppet till 22-tiden där. Och i SoHo i West Village öppnar många butiker först vid 11 eller till och med 12 på förmiddagen.

 

Sista kvällen. Packar. Eller Åsa packar och jag ligger i sängen och dricker öl och tittar på tv ...

 

 

Byxorna jag köpte igår behöver läggas upp och butiken trodde det snabbaste sättet var att vi själva gick till skräddaren som de använder. Vi behöver inte betala för arbetet - skräddaren debiterar Balenciaga. Bara några minuter från hotellet på 9e gatan vid 6e avenyn. Worldclass. Kan man lita på en skräddare med det namnet ... Märklig känsla att kliva in i den kombinerade skrädderi/tvätteri-affären. Som att kliva in i någons vardagsrum där två äldre damer sitter vid varsin gammaldags symaskin. Tiden verkar ha stått still här sedan 60-talet. Ska en 70-årig tant dessutom avgöra hur mina coola designade Balenciaga-jeans ska se ut? Samtidigt finns det något över situationen och platsen som visar en del av vardagen som man inte alltid ser som turist. Något lite mysigt över det hela. En av damerna nålar snabbt upp byxorna och vi kan hämta de direkt på fredag morgon innan vi åker hem.

 

 

West Village. East Village. Lower East Side. Chinatown. Skulle kunna gå någon variant av den här turen varje dag resten av mitt liv. Blir lite nyfiken på hur en del av lägenheterna ser ut på insidan i det här områdena. Många av fastigheterna ser ändå rätt slitna och lite nedgångna ut från utsidan. Men de bor ändå i New York och det gör inte vi så vi torskar alla dagar i vecka hur eller hur. Vi går vidare över Brooklyn Bridge till Dumbo i Brooklyn. Dricker chokladmilkshake på Brooklyn Ice Cream factory. Som jag alltid gör. Åsa tar glass i bägare. Tror jag även ska inkludera rutten över bron i min dagliga promenad för resten av livet.

 

 

Jennifer Aniston har någon ny film på ingång så hon pryder omslaget på var och varannat magasin här. Hon är 69a precis som mig, men måste säga att hon verlkigen ser rätt fantastisk ut fortfarande. Hon ser ju bättre ut nu än hon gjorde på Friends-tiden. Ja hon har kanske lyft sig som fan och hon har säkert en stab av styliser men ändå. 

 

 

New York-attitude. Beryktad. Storstads-attitude när den är som bäst. Eller värst ... Jag vet fortfarande aldrig när man kommer in i en butik, restaurang, galleri etc om det är the attitude eller trevlig service som väntar. Det kan alltid sluta hur som helst. Det är inte att de säger otrevliga saker - du finns inte. De sitter bakom skrivbordet eller kassan och år sååå busy med ingenting. Eller så är det bara så sjuukt jobbigt att säga hej när kunden kommer in att de inte orkar med det heller. De är för coola för att behöva bete sig ... Jag kan både le och bli störd av det. Det är en del av vad som gör New York till New York. Men det här är bara ena sidan av myntet. Bryter man isen visar det sig nästan alltid att de kan sin produkter (kläder, tavlor, roliga prylar etc) mycket bättre än de flesta kan sina grejer i Sverige. Och när man visar att man är på samma våglängd älskar de att prata både om produkterna och allt möjligt annat. Det kan till och med bli små höjdpunkter då de delar våra passionerade intressen för art, design, movies, photo, fashion - intressen jag ibland har svårt att hitta personer som delar hemma.

 

Dessa smådiskussioner här och där ger dessutom en insikt i New York som smältdegel. Alla är på väg till och från New York och här möts allting och alla. Få är födda i New York och ganska många kommer "åka hem" eller dra vidare. Här möts människor, ideer, konst, pengar. Allt. De flesta vi pratar med har bott här några år och många kommer från andra delar i världen än Nordamerika. Många har kommit för drömmen och myten om New York. Man behöver heller aldrig skämmas om engelskan inte blir perfekt. Någn bryter på italienska, någon på franska, någon på något annat. Och alla är vana vid att många kommer från någon annanstans. Någon skulle till och med åka några månader till Sollentuna i höst. New York - Sollentuna! Så längde inflödet och utflödet av folk i New York fortsätter kommer staden alltid kunna re-invent sig själv som få andra ställen. Love it.

 

 

Osynliga mannen. Kineiske fotokonstnären Liu Bolin. Hans utställning på fotografiska hemma 2011 är en av de bästa jag någonsin har sett. Han målar sig själv så han ser kamouflerad ut mot bakgrunden. En enkel nästan simpel idé som ändå är totalt briljant. Vi går förbi ett galleri i Soho på West Brodway som heter Eli Klein som vi gått förbi massa gånger, men denna gång ser vi att de har en Liu Bolin-tavla i fönstret. Vi går in och det visar sig att det är en hel utställning. All fotona är nya. Wow. Han är nästan i klass med min TOP3 som jag skrev om häromdagen (Picassn, Turrell, Haring). Och galleristen går igenom hela processen hur Liu Bolin går tillväga när han gör verken. Underbart.

 

Åsas födelsedag. Även vår bröllopsdag. Hurra för Åsa. Finns ingen bättre nånstans. Kommer aldrig att finnas. Och hurra för oss. Inga behov av att fira med överdådigt säkrskilt. Vi är ju i New York ändå och det räcker.

 

Åker tunnelbana upp till Midtown. Köper bakelser och sätter oss i parken för att fika in födelsedagen. Ännu en dag av perfekt väder. Vet faktiskt inte om det någon gång varit så spot on perfekt väder när vi varit här. Låt tiden stanna ett tag. Min bakelse eller minitårta eller vad det kallas är en helt ljuvlig chokladbomb. Makalöst god. Makalöst svulstig också. Tala om sten i magen redan halvvägs. Åsa njuter av sin cupcake också.

 

 

Går. Går. Går. Går mera. Vi skulle behöva flera timmars fotmassage båda två för att återfå känslan i de stumma fötterna.

 

Shoppar mörkblåa jeans. Balenciaga i deras butik i SoHo. Deras tidigare affär var ett helt underbart designat retail-mästerverk på 22a gatan i Chelsea, men den har slagit igen på grund av att den förstördes av forsande vatten i samband med Sandy-ovädret. Shit jag hade inte fattat att affärer på Manhattan blev så illa drabbade av stormen. Trodde det enbart var i New Jersey. Men säljaren i Soho-butiken berättade att det var vatten ända upp till knäna när det var som värst så det var enklare och billigare att bygga en ny butik istället för att renovera.

 

 

Rummet. Vilar. Läser. Surfar. Går ut vid 22:30-tiden. Här ska ölas och drickas för att fira Åsas födelsedag. Nu jävlar. Hamnar på något West Village-hak. Blir inte något vidare hårt firande ... Jag blir plötsligt extremt jävla trött redan efter en halv öl. Det bara kommer över mig från ingenstans. Som ett knytnävsslag. Får kämpa för att inte nicka till sittandes vid bardisken. Promenaderna tar ut sin rätt. Eller i värsta fall min ålder. Patetiskt. Det blir en kort kväll på stan. Somnar direkt när jag kommer hem.

 

Har fastnat för ett nytt chipmsmärke - PopChips. De friterar inte chipsen - de tar potatis och "add heat and pressure and pop!" Lite oklart vad det egentligen innebär men det används ingen olja. Har sett chipsen i USA förut men tror inte jag provat. Nu har de små 23-grams PopChips-påsar i minibaren och jag är helt fast. Tror jag tagit en varje dag. Minst. Besatt i en vecka funkar nog ...

 

 

De har två saker på hotellet som jag inte varit med om förut. Det finns en boullebana intill utomhuspoolen och vi har microvågsugn på rummet. Vi som slängde ut vår micro hemma för över tio år sedan och som aldrig saknat den - vi kommer definitivt inte att använda den på semestern här heller. Jag vet att många säger att de inte skulle klara sig utan sin micro hemma men jag vet fan inte vad jag ska ha den till.

 

 

Går till Ground Zero. 20-25 minuters promenad från hotellet. Går Greenwich Street ned genom TriBeca. Folk på väg till jobbet. Ser inga turister alls. Snabbfikar på Kaffe 1668 - visar sig vara ett svenskt cafe som bland annat säljer "Swedish chocolate balls". Cool design med väldigt dämpad beslysning. På gränsen till mörkt faktiskt. Chokladbollen var bra men inte mer än 3 av 5 i betyg. Jag är kungen på chokladbollar och det krävs en hel del för att göra mig riktigt nöjda.

 

 

One World Trade Center (den som kallades för Freedom Tower på planeringsstadiet) är nästan klar. 541 meter med antennen (1776 fot hög för att symbolisera årtalet för declaration of independence) gör den till USA:s högsta byggnad och världens 3e högsta. Ett tag iallafall ... Intill ligger minnesparken för 9/11. Parken öppnade 2011 och vi hade tänkt gå redan förra gången men då var det slut på biljetter den dagen vi hade tänkt gå. Monumentet är två fyrkantiga hål i marken som ligger där de gamla World Trade Center stod och där det forsar ned vatten från alla fyra hållen ned i hålet. Dessutom står namnen på alla som dog på muren som omger hålen. Mäktigt, snyggt och vädligt värdigt.

 

 

 

Jag har varit här 17 gånger och aldrig varit på Musical eller åkt ut till Frihetsgudinnan. Komer nog aldrig göra något av det heller. Är helt enkelt inte intresserad. En annan sak är att jag har lite svårt att boka upp mig på saker. En del bokar biljetter till musicaler eller teaterföreställningar, ber hotellet boka bord på restauranger etc - men jag vill boka upp mig så lite som möjligt. Vill inte låsa upp mig. Allt sådant tar tid från det jag mest vill - att bara planlöst flyta fram och låta staden välla över mig. Jag vill kunna gå till restaurangen när jag känner för det utan att behöva planera det i förväg. Det innebär givetvis att det inte alltid funkar, men då får det vara så.

 

 

Går på bio på kvällen. IFC Center på 6e avenyn och 4e gatan i West Village. Om filmfestivalen hade en egen biograf skulle det vara IFC. Blandar repriser av klassiker med nya art-movies eller iallafall filmer som inte går överallt. Den ser lite sliten ut men salongerna är hyggligt nyrenoverade. Vår typ av bio helt klart. Ser Drug War av Hong Kong-regissören Johnie To. Han har gjort galet många gangsterfilmer genom åren och vi har väl sett 10-15 stycken. Många är bra och 2-3 stycken är fantastiska. Den här är bra men når inte fantastisk. Svår story som bitvis inte är helt enkel att hänga med i.

 

Min kropp lever i tre parallella tidszoner. Singapore-tid, Stockholm-tid och New York tid. Möjligen är kroppen i en zon och sinnet i en annan. Trött mest hela tiden och hungrig mest hela tiden. Lätt förvirrande. Men jag gillar att vakna tidigt i New York. Gillar att äta frukost själva nere i hotellet vid 7-tiden direkt när restaurangen öppnar. Och framför allt gillar jag att promenera ute på stan när staden vaknar. Gillar är inte tillräckligt starkt uttryck förresten - jag menar älskar! New York-borna är på väg till jobbet, de första butikerna börjar slå upp dörrarna, de flesta turister lyser fortfarande med sin frånvaro. Staden vaknar. Manhattan vaknar. Poetisk vackert. Frys tiden nu för alltid.

 

 

Läser andra delen i Hunger Games-trilogin - Catching Fire. Har inte läst första boken men sett filmen. Boken verkar helt ok, men språket och berättandet känns definitivt "young adult". Jämför man exempelvis med Harry Potter-böckerna så känns de bättre skrivna. Men jag är nyfiken på hur storyn kommer gå vidare.

 

 

Nyheterna som det pratas mest om här är de nya terrorhoten i nordafrika och mellanöstern samt vilket straff New York Yankees-stjärnan Alex Rodriguez ska få. Rodriguez är en av de största baseballspelarna någonsin, men är också beryktad för flera high-profile-romanser med bland annat Cameron Diaz och Madonna. Nu handlar det om att han kommer stängas av långtida för sterioder. Det är nästan lika stort som om Zlatan skulle hotas av att stängas av hemma hos oss.

 

Åker tunnellbana till Central Park. Går genom en soldränkt park fylld med söndagsjoggare och familjepicknickar. Vill båda sätta mig ned och titta på folklivet och promenera på samma gång. Gör lite både och. Omvägar oss fram till 90e gatan och Guggenheim. En av våra absoluta favoritkonstnärer - ljuskonstnären James Turrell - har ett retrospektiv här. Picasso, Keith Haring och James Turrell. Min Top 3. Osäker på i vilken ordning de ligger.

 

 

Folk ligger på golvet på framställda mattor och tittar på färger i taket. Hur förklarar jag att något sådant är fantastiskt. Det går fan inte. Bara att ligga där tillsammans med massa andra som också tycker att det är fantastiskt är fantastiskt i sig. Men bortom det är det svårt att beskriva känslan. Det är Zen-likt. Det är vackert. Det är lugnande. Det är jävligt kul. Men det är säkert inte för alla.

 

 

 

Går mera. Perfekt väder. Sitter nånstans. Äter. Dricker öl. Åker buss någon annanstans. Köper några filmer. Köper några böcker. Går lite till. Sådär håller det på resten av dagen. Sådär håller det kanske på hela veckan om vädret håller i sig.

 

Staden är full av kineser som spelar erhu. Eller full och full men vi har sett ett 10-tal sitta i parken och i gathörn och spela den kinesiska motsvarigheten till violin. Var kommer alla de ifrån samtidigt. Kan inte komma ihåg att vi sett det här förut. Jag vet inte om jag tycker det är vackert men ljudet har onekligen en exotisk Asien-känsa över sig.

Äter sen kvällsmat på Whole Foods. Jättelik Supermarket som har ett antal locations på Manhattan. "Vår Whole Foods" ligger på Houston Street 10 minuters promenad från hotellet. Otroligt bra urval på det mesta i matväg. Lite dyrt. Kul bara att gå och titta där. Vi plockar ihop varsin sallad från salladsstationerna och äter upp det vid sittplatserna på butikens övervåning. Det kanske inte låter så mysigt men det är det faktiskt. Bra New York-känsla. Whole Foods har också en förbannat bra ölavdelning. USA är världens bäst öl-land om man gräver lite. Och här finns det hur mycket spännande öl som helst. Vi köper ett mörkt öl med Chipotle-smak från favoritmärket Rogue. Chipotle innebär att det smaksatts med jalapeno. Det låter lite udda men ger en kul stark eftersmak. Gillar.

 

 

Går genom kvällsmörkret hem. Bara matbutiker/kiosker är öppna plus en restaurang var 20e meter. Alla lyser förföriskt i mörkret. Även sunkhaken. Här nere i SoHo/West och East Village är det ganska vanligt med uteserveringar till skillnad mot Midtown där det sällan finns plats på trottoarerna för bord. Mysigt. Släpar benen hem bara för att fånga känslan.

 

Mexico har tydligen gått om USA som fetaste landet i världen. Intressant men New York har nog alltid legat en bit under snittet i USA. Här promenerar man mycket och det har man alltid gjort.

 

I'm back. Tillbaka i världens bästa stad. Taxin behöver bara åka några kvarter på Manhattan för att man ska fatta. Återkomsten. Big Time. Folklivet. Myllret. Pulsen. Känslan. Allting. Vad har vi gjort i 18 månader? Vad har vi väntat på? Varför åker vi någon annanstans? Är vi dumma i huvet? Men nu är ordningen är nu återställd. I'm back. I fucking rule. Känns bra.

 

 

Vi bor på Trump Soho på Spring Street ett kvarter väster om 6e avenyn. Känns som att det egentligen är för långt västerut för att få kallas Soho, men det gör inget. På några minuter är man på West Broadway mitt i SoHo. De senaste gångerna har vi bott i Midtown vilket egentligen är bäst bara utifrån nära-till-parken-perspektivet. Annars är Downtown bäst. Och Soho är nog vår favorit så det här känns fantastiskt. Vi fnittrar som tonårstjejer när vi går genom Soho första gången. Vi bor här bredvid. Det här är vår stadsdel på riktigt den här gången. Dör av lycka.

 

Har aldrig bort på något av Trumps hotell förut. Trump har alltid kännts vräkigt oavsett om det handlar om hotell, Trump Tower eller personen Donald Trump. Men det här känns bra. Glitzigt utan att vara överdådigt och nya snygga välplanerade rum. Stilfullt. Utomhuspool på 6e våningen. Natten till söndagen vaknar vi av att två par hånglar nere i poolen. Kanske gör de mer än så ...

 

 

Inga morgontidningar delas ut till rummen. Gratis trådlöst internet ingår och koder för att kunna läsa New York Times gratis på weben (det går i vanliga fall att läsa några artiklar gratis per månad utöver det får man betala). Har aldrig varit med om en liknande lösning. Egentligen är det väl rätt men jag vill egentligen ha morgontidningen i papperform i sängen. Iallafall när det är New York Times.

 

Pefekt väder också. 25-26 grader och soligt mitt på dagen. Kvällarna är behagliga. Optimalt storstadsväder. Veckan ska bli perfekt. Det har jag bestämt.

Sista dagen. Sista måltiden. Sista allting. Sista dagen suger alltid. Packar snabbt. Frukost. Lämnar rummet. Det gör alltid ont. Checkar ut.



Kallt ute - måste vara nära fryspunkten. Fuktig kyla och småblåsigt dessutom. Riktigt ruggigt alltså. Vi hade tänkte gå på MOMA men kön in till museet ringlar långt ut på gatan. Kö för att komma in på ett museum är no no. Vi gör ingenting istället. Köper mat till flighten på Food Emporium. Äter lunch på hotellet vid 14:30 och åker därefter ut till flygplatsen. Det tar nästan 45 minuter att komma från 57e och Madison till 42a och 9e - helt otroligt. Och då är det inte ens rusningstrafik än.



Flighten avgår i tid vid 19-tiden. 6,5 timmes medvind tar oss till en mellanlandning i Oslo. Första gången i hela mitt liv som jag är i Norge. Märkligt att det aldrig blivit av att åka hit. Möjligen klassas transit-delen av flygplatsen inte som Norge utan som internationellt territorium eller något så jag kanske inte har varit i Norge nu heller ...

Landar på Arlanda vid 9-tiden och ligger hemma i sängen klockan 11. Sover i nästan 6 timmar vilket väl är precis det man inte ska göra. Men det är så makalöst skönt att jag skiter i det.

Börjar tänka på nästa semester. Har vi råd redan till våren eller måste vi vänta till sommaren ...

Sol. Värme. Vårjacka på för första gången. Underbart. I 10 minuter. Sedan Regn. Och ännu mera regn. Ända till kvällen. Bajskorv. Vårjacka gick i ide igen. Kommer fram i april.


Provrummet hos Dior - mönstrena gjorde mig nästan snurrig

Köper svarta Dior-jeans i Diors egen butik bara ett kvarter från hotellet. Sitter perfekt. Nöjd, mycket nöjd. Pratar Sverige med expediten och han undrar om vi känner till Umeå eftersom han följer en fashionista-bloggare som är bosatt där. Butiksbiträdet i Dior-butiken på 57e i New York följer alltså en fashion-bloggare från fucking jävla Umeå. Hur gick det till? It's a new world order helt klart. Glömde att fråga om web-siten.



Åker buss ned till East Village och äter lunch. Halvjoggar vidare i spöregnet till New Museum of Contemporary Art i hörnet Bowery och Prince Street. Museet har inga fasta konstverk utan bara tillfälliga utställningar och kvaliten är lite ojämn - ibland underbart kreativt och ibland sisådär.








Just nu är det Carsten Höller i hela museet. Tysk konstnär född i Bryssel och bosatt i Stockholm (!). Vi har sett en utställning med honom förut på Tate Modern i London. Då kunde man åka rutschbana från de översta våningarna och ned till gatuplanet i turbinhallen. Liknande även här. På våning 4 kan du sätta dig i ett rör och åka ned genom hål i golvet till plan 2. Över 1 timmes kö så vi hoppar det, men det ser jävligt kul ut.

Tröttnar på regnet. Åker tunnelbana tillbaka till hotellet. En tunnelbane-app tll mobilen rekommenderas alla New York-resenärer. Användbart.



Går inte ut igen på hela kvällen. Rätt skönt ibland att bara softa på hotellet. Läsa, vila, slötitta på tv. Semester ska vara ligga på rummet och vila också. Läser Architectural Digest som ligger som "gratis-läs-tidning" på hotellet. Intervju med interior-designern Pete Marino. Han är en av de största och hans firma har bland annat designat ett 30-tal Louis Vuitton-butiker. Det kan kosta 50 miljoner dollar att designa och konstruera en flagship store för ett lyxmärke i någon av världens större metroploer. 50 miljoner dollar!! Holy shit. Jag har läst om Pete Marino förut och han är alltid fotad i hel lädermunderng inklusive läderkeps. Det är fascinerande att det som utmärker människor är det som både kan verka för eller emot deras framgångar. Man måste hitta sin grej för att bli sedd men man vet aldrig om det kommer att funka. Läderkepsen kan nog döda en hel del deals för en okänd wanna-be oavsett business ..

Bar-runda på hotellets två öppna vattenhål. Dricker bland annat en makalöst god chokladdrink. Inget slisk alls men ett jävla sting i. Känner redan av morgondagens huvudvärk. Bra kväll på hemmaplan. Somnar lätt snurrig i huvet.