matsfranzen

Förkylningsstatus: sämre. Ipren var 8e timme. Mer ont i halsen. Rätt skit faktiskt. Orkar bara vara ute på ett kortare pass mitt på dagen. Sedan vila. Åsa går till och med själv ett tag på stan med jag ligger och sover. Får lite halvpanik att semestern är på väg åt helvete. Snurrar i huvudet om jag måste boka en ny Tokyo-resa till våren om jag inte frisknar till innan hemresan. Fan!

 

 

Stålsätter mig till kvällen iallafall. Vi ska träffa vår japan-baserade kompis Vivian och det tänker jag inte missa. Blir alltid lite på avundsjuk på att hon gör det man själv har fegat ur på - hon bodde först något år i Seoul och har nu bott i Japan i snart 4 år. Hon har följt drömmarna och slitit hårt för att kunna bo här. Fan va rätt. Seoul, Osaka och Tokyo. Vi Stockholm forever. Say no more. Jag vet att i slutändan är verkligheten mer nyanserad än så. De flesta dagar är ändå vardag var och när man än befinner sig. Och gräser är onekligen alltid grönare på andra sidan ...

 

 

Lost in Translation-baren på Park Hyatt Tokyo. Vi sågs här förra gången också. Det ska bli vårt stamhak för årliga träffar. 4e gången jag och Åsa kommer hit. Får en kick varje gång. Staden glimrar som allra bäst i mörkret från 60e våningen i New York-baren. Vivian har med sig sin japanska boyfriend - han har bott i Sverige i 3 månader för förra år sedan och har bättre koll på svensk musik än vad jag har. Vad är oddsen för det. Vi har en fantastisk kväll. Massa intressanta diskussioner om kulturella skillnader. Bland annat berättar de att japaner som bott utomlands kan får svårt att få att få jobb när de kommer tillbaka till Japan för att de vant sig vid högre grad av frihet på arbetsplatsen. Intressant.

 

 

Håller förkylningen i schack och tar någon av de sista tunnelbanetågen hem. 

 

 

Ont i halsen. Lätt feber. Ont i kroppen. Småförkyld helt enkelt. Och svårt att sova. Det värsta med jet-lagen är inte att man är trött eller hungrig på udda tider - det är att jag och Åsa tar olika lång tid på oss att anpassa oss. Åsa gick in i Japan-tid-zonen nästan direkt medan jag är i något mellanläge. Så det är alltid någon av oss som är trött men aldrig samtidigt. Och vi är hungriga vid olika tidpunkter. Frustrerande.

 

Ipren. Bafucin. Mot Nikko. 2 timmars tågresa norr om Tokyo. Alltid kul och enkelt att tåga runt i Japan även om det ska bytas tåg och perronger någon eller några gånger för att komma fram. Lagom spännande äventyr för play-it-safe-storstadsmänniskor som oss. Det är alltid svårt att avgöra var Tokyo börjar och slutar. Vad är stad, vad är förort, var börjar nästa stad? Efter cirka 25-30 minuter på tåget känns det fortfarande som det är stad men det kanske är någon närliggande stad som byggts samman med Tokyo. Går inte att avgöra. Gillar känslan av oändligt myllrande sammanflätade urbana områden.

 

 

Nikko är en mindre stad på cirka 90 000 invånare (mindre med japanska mått mätt iallafall) omgiven av berg och skogsområden. Ett gammalt japanskt ordspråk säger att man inte är nöjd innan man har varit i Nikko. Huvudorsaken till att japaner och turister åker hit är delvis naturen men även för att flera tempelområden ligger vackert utspridda i skogsparker. Här ligger också den mest kända av alla Shoguns begravd - Ieyasu Tokugawa - i ett spektakulärt och överdådigt mausoleum. När man kommer ut från tågstationen och går uppför Main Street kommer jag att tänka på den amerikanska staden i första Rambo-filmen. Liten, låga hus, omgiven av branta berg åt flera håll. 

 

 

Staden i sig är inte märkvärdig men de omgivande parkena har en skön mytisk känsla över sig. Det är verkligen inte Nara eller Kyoto och det är lite för mycket turister på några av sighterna - men det är ändå en väldigt trivsam dagsutflykt. Höstfärgerna är på topp också. Bladverken går all-in med hela skalan av praktfulla färger.

 

 

Några timmars promenerande sedan vänder vi tilbaka hem igen med en alternativ 2-timmars-tågtur. Älskar att glida genom mörkret sittandes i tåget. Vi verkar vara de enda icke-asiaterna på vägen hem i vagnen. Skönt dt med.

 

 

 

Precis som Trump Soho i somras ingår det en app som man kan läsa digitala betaltidningar gratis med under tiden som vi bor här. Det kommer nog snart till alla hotell. PressReader heter appen och det går att välja en massa tidningar från världens alla hörn. På semestern är jag dock extremt old-world-pappers-fanatiker vad gäller morgontidning på rummet och till hotellfrukosten. Lyckligvis får vi även Japan Times i pappersform på morgonen. Njuter så länge det varar.

 

 

Hotellfrukost i lobbyrestaurangen. Bär. Bacon. Grönt japanskt te. Bra start. Fortsätter med välgörande hård massage hotellets Spa. Kan en morgon börja bättre än så här? Och sedan väntar ett ljummet Tokyo precis utanför dörren. Livet som det borde vara varje vecka.

 

 

Ringlinjen Yamanote som går ovanför jord till Ebisu i sydöstra Tokyo. Promenerar vidare till Daikanyama. Trendigt område med coola butiker som ofta döljs inne på bakgator eller i gränder. Letar man efter speciell affär måste man ha kollat upp läget på en karta innan annars är det rena turen om man hittar rätt. Laid back. Low key. Coolt. Vi alltså ...

 

 

Fikar utomhus. Solen värmer. Lever igen. Mitt i Daikanyama ligger japanska bokkedjan Tsutayas flagship store. Det är mer av ett bokvaruhus än bokaffär. Den öppnade för ungefär 2 år sedan och är onekligen en ambitiös och vågad satsning. Tre sammansatta byggnader där en hel våning exempelvis har CD-skivor. Vem öppnar en våning för CD-skivor idag? Inredningen är otroligt hemtrevlig med flera caféer och till och med en bar. Och utbudet av tidningar och roliga faktaböcker är enormt stor. Hade jag kunnat läsa japanska hade det här varit en av mina favoritaffärer i hela världen. Nu är et kul ändå. Kan stå och bläddra i de japanska designböckerna i flera timmar även om jag inte fattar ett ord. 

 

 

Den perfekta dagen fortsätter ända till läggdags. En perfekt japansk biff och hotellets bubbelpool rundar av. Ok - lite japanska udda tävlingar och ett soffprogram med Keanu Reeves där han äter soba och promotar sin nya film hinner vi se på tv också innan vi somnar. Hur ska vi slå det här imorgon?

 

Alla announcements på flighten är på svenska eller danska följt av engelska och japanska. Bara vi hör japanskan i högtalarsystemet ombord ler vi. Semester. Japan. Snart framme. Bra uppladdning. De gånger det är på danska är det lika omöjligt att förstå som alltid. Nästan märkligt att man inte lärt sig förstå danska alls efter alla dessa år. Jag fattar verkligen ingenting. 

 

 

Landar straxt efter 10 på förmiddagen på Narita. Omfamnas omedelbart av ljuden, atmosfären och den makalöst vänliga servicen. Känslan av att bli omhändertagen kommer direkt och är både underbar och total. Och ljud överallt. I högtalarna, personalen som bockar och välkomnar när man ska åka rulltrappa, tågbiljettförsäljaren på flytplatsen. Våra nyvunna japanskakunskaper gör att man snappar upp ett och annat men det mesta låter bara som uppmuntrande ljud. Och jag fullkomligt älskar det.

 

En timmes Narita Express-tåg till Tokyo Station. Det borde bara vara segt efter en lång flight men nu är vi i extas-mode så allt känns bara roligt. 

 

Tokyo är en stad vi båda avgudar men som jag ändå är osäker på om jag skulle rekommendera till vemsomhelst. Det är metropolen mer än någon annan stad. Mer än både New York, London eller Hong Kong. Dess urban sprawl är enorm men det är inte många sevärdheter av klassiskt snitt och arkitekturen kan nog uppfattas som grå och tråkig. Och flera stadsdelar är försvinnande lika för den oinvigde. Men japanerna själva, metropolkänslan a la Blader Runner, shoppingen, fantastisk design insprängd där man minst anar det är några saker som gör den unik och mästerlig.

 

 

Peninsula Hotel. Några minuter från Tokyo Station i Yurakucho. Vi bodde där förra gången. Ett av de bästa vi bott på. 22a våningen med utsikt både över parken med Imperial Palace och mot skraporna och myllret i Ginza och Marunouchi. 8 nätter här. Kommer bli super! Den äldre mannen som visar oss upp till rummet tackar och bugar 4-5 gånger innan vi ens kommit in i rummet. Jag vet inte hur de bär sig åt men det finns en sådan värdighet och stil  i servicen. Kan inte se att en amerikan eller europé skulle kunna göra om det utan att det skulle kännas tillgjort eller underdånigt. Nu är det bara perfekt.

16 grader ute. Vårkänsla. Blå himmel. T-shirt och tunn jacka. Går i parken. Njuter. Pang. Dead tired. Jet-lagen smög sig på med sedvanlig okänslighet. Sover 2,5 timme. Kväll. Ny promenad. Mörkret faller. Njuter vidare. Champagne på rummet. Badar i badkaret. Somnar vid 01:30

 

 

Flighten går 10. Står i duschen på hotellrummet vid 08:45. Den känslan. Rekord i soft flygmorgon. Incheckningen gjordes igår kväll och vi har 5 minuter från rummet till security och där kan vi ta fasttrack om det är kö. Så verkligen noll brådska. Lätt huvudvärk. Vinet från igår? Huvudvärk av två glas vin är mer ålderssyndrom än jag vill veta av ... En bra hotellfrukost senare är jag i något bättre form. 

 

Känner mig så pass lugn att jag hoppar sobrilen innan flighten till Köpenhamn. Första gången på flera år. En del av mig nojar någonstans att det kan föra otur med sig att tro att flighten ska bli ok ... Men det är ett inte ett bump på timmesflighten till grannlandet i söder. 

 

 

4 timmars väntan i Köpenhamn. 1 timme går fort men sedan stannar klockan. Sitter av tiden i SAS-loungen. Den är riktigt bra. Stor, rymlig, ljusa träslag och lugnande tyst. En oas bortom hetsen och bruset. Äter för mycket gratischips dock. Magont. Dåligt taktiskt drag inför en 11-timmarsflight.

 

Sobrildags tillslut. Mot Tokyo. Sängsätena i Business regerar verkligen. Men att SAS inte har implementerat WiFi på sina långflighter är verkligen pissdåligt. Varför började de med införandet på 737 på kortflighterna. Vem fan bryr sig om det går att surfa på 40-minuters flighten mellan Arlanda och Oslo? Spelar ett helt underbart fotbollsspel på mobilen. Score Goals. Du ska återskapa berömda mål från olika årtionden genom att få till passningarna och skotten fram till målen. Nördkul på underbar nivå. Van Bastens 2-0 från EM-finalen 88. Ni som fattar ni fattar. Fastnar helt. Borde försöka sova men spelet vill ha mig ...

 

Lördagen blir till Söndag någonstans över Sibirien. Tokyo närmar sig.

 

 

 

 

Semester vid 16-tiden. Promenaden från jobbet till tunnelbanan när semestern börjar är alltid så fantastisk. Fylld av drömmar, förhoppningar och frihet. Livet när det är som allra bäst. All stress som fanns för bara några timmar sedan lämnades kvar i hissen ned från mitt vånngsplan på jobbet. Det stör inte ens att det mörknat innan jag kommit till T-centralen. Ler inombords hela vägen hem.

 

Packar det sista. Laddar ned det sista. Mobila enheterna har laddats med så mycket material att det skulle räcka i några månader. "Kan va bra ha" har tagit absurda proportioner vad gäller nedladdningar. Jag kommer inte läsa 10 tidningar, 2 böcker och spela 10 olika mobilspel på 12 timmars flygresa. 

 

 

Arlanda. Radisson. Det är fortfarande ett oslagbart sätt att förlänga semestern att bo natten innan flighten på flygplatsen. Rekommenderas. Vi har druckit en del alkohol genom åren i hotellets bar. Lugnt. Skönt. Det finns inget märkvärdigt med baren men vi älskar båda två att sitta där och "dricka in semestern" och titta på planen som lyfter och landar i bakgrunden. Amarone. Bara en sån sak. Amarone och semester känns "Best of both Worlds" mer än det mesta. Vi har ett Carlson Club-kort (Radissons bonuskort) via American Express så vi blir uppgraderade till ett nytt stort Business Class-rum med rejält tiltaget badrum. Vi kommer verkligen inte göra mer än att sova på det här rummet så egentligen fullkomligt meningslöst med det större rummet, men eftersom vi är big-time-hotell-junkies så uppskattar vi ändå både storleken och känslan av nytt.

 

 

 

 

 

 

Har varit en hektiskt vecka mot avresan. 30-årsparty i fredags. Filmfestival både lördag och söndag. Öl med jobbet i måndags. VM-play-off-matchen live på Friends Arena i tisdags. Middag hos mamma igår. Allt har varit kul. Undantaget av slutresultatet i fotbollen ... Men har inte haft tid eller ork att komma in i vacation mode förrän nu. 

 

 

Packar. Laddar ned spel, böcker och tidningar till mini-iPaden och mobilen. Laddare överallt. Gjorde vi inte nyss allt det här? Deja vu forever.

 

Några saker jag verkligen ser fram emot:

Hotellfrukostar (alltid!)

Japanska servicen (slår allt)

Återse vår kanadensiska tjejkompis Vivian som bor i Tokyo

Shoppa (ja Tokyo levererar big time på den punkten)

Försöka använda våra japanskakunskaper från kursen tidigare i år (Åsa får nog dra det stora lasset ...)

Day-trip till Nikko

Zen moments i vardagen

Stå och bläddra i tidningar och böcker i någon japansk bokaffär

Gå i matavdelningarna på varuhusen

Åka tåg (kan inte få nog av det i Japan)

Gå på fotboll i Yokohama på gamla VM-finalarenan