Torsdag 24 augusti 2017 - hemfärdsdagen
Dagen för hemfärd - Mats brukar drabbas av åka-hem-ångest sista dagarna så jag får gästblogga.
En rolig sak här i Singapore är de två killar som jobbar med frukostserveringen och har gett mig en speciell Singapore-maträtt varje morgon för att testa. Det började försiktigt med Kaya Toast: rostat bröd med smör och sylt/marmelad gjord på pandan. Sedan blev det Carrot Cake, som trots namnet inte har med morot att göra utan är nån sorts rädisa i tärningar med vårlök och strimlat ägg. Ena dagen med sojasås, andra dagen utan. Onsdagsmorgonen bjöds det på wokade nudlar med grönsaker och ägg, och jag blev inte hungrig mer den dagen ... Sista dagen blev det Nasi Lemak. Ännu en rätt där pandan ingick. Jag kommer verkligen att sakna överraskningsfrukostarna ...
Mats vågade inte testa nån av maträtterna utan höll fast vid sina bacon. Han har däremot provat på två andra saker: beef jerky och chokladdoppade salta potatischips. De senare från lyxchokladtillverkaren Royce från Hokkaido, som nu är Mats nya favorit!
Det är 21 år sedan vi var i Singapore första gången. Det var även första asiatiska resmålet för oss. Staden har förändrats rejält sedan dess: nya byggnader, nya tunnelbanelinjer och nya gallerior. Och ombyggda gallerior. Och personalen på McDonald's som såg ut att vara 65+ när vi var här 1996 har nu ersatts med ungdomar. Eller om det är vi som blivit äldre ...
Glad efter ännu en överraskningsfrukost. Och kanske en semesteröl ...
Glad efter sistaminutenshopping ...
Måndag 21 augusti 2017 - Singapore
Varför är det så att om man åker på en 2-dagars weekend så är man alltid all-in, nu jävlar-göra-allting och hela kroppen skriker bara av topp-form men... när man har 4-5 dagar kvar av en nästan fyra veckors resa så känner man mer att panikångesten skriker i hela huvudet över att snart behöva åka hem. Lätt handlingsförlamning ilar i mig.
De flesta längre semestrar har något tema eller någonting som följer genom semestern. Det kan vara en låt man spelar hela semestern. Eller äta en viss typ av glass. Eller att man ska göra en viss typ av pose på alla Insta-bilder. Denna resa vara Yuzu-resan. Den japanska citrusfrukten som smakar och ser ut som en blandning av citron, lime och grapefrukt. Typ. Vi har druckit yuzu-drinkar, ätit torkat yuzy-godis, köpt importerade yuzu-frukter från Japan här i Singapore. Och så vidare. Vi har varit som Minions efter bananer.
Galleriorna har problem även här med minskad försäljning och icke-uthyrda lokaler. Delvis baserat på "consumer cofidence" men givetvis även hotet från e-handeln. Städer som Hong Kong och Singapore är ju synonymt med shopping mall efter shopping mall efter shopping mall. Turistekonomin är ju delvis uppbyggd på att det handlas som fan i oftast glammiga shopping-gallerior. Transformering till alternativa intäkter pågår redan men ska ändå bli intressant hur dessa städer hanterar förändringen.
Vi har varit på två grymt bra konst-utställningar i Singapore. Kusama som verkligen är en favorit har en stor utställning på National Gallery här. Vi såg henne på Moderna hemma förra året, jag såg henne i NY för två år sedan och vi har sett flera av hennes verk på bland annat konstön Naoshima nyligen så är det ändå jävligt läckert. Vi går tydligen igång på prickar .. Redan några hundra meter innan man kommer till själva museet börjar vägen kantas av prickar. Och sedan fortsätter det i samma LSD-liknande hallucinatoriska andra. Underbart.
Den andra utställningen var av japanska konstgruppen Team Lab. De hade en utställningen i London när vi var där i mars men trycket var så stort att det var helt fullbokat så nu skulle vi bara in .. Hur man ska förklara vad de gör i ord så det verkar spännande känns övermäktigt men ungefär såhär - de projicerar digitala bilder och filmer på väggar och de väver in interaktiva moment. Så enkelt och trist låter det men fan bra det är när man är där. Finalen är när man går i ett verk som heter "Crystal Universe" - en gång leder genom tusentals LED-lampor som hänger ned från taket och som utför ljusspel. Ett av de häftigare konstverk vi har upplevt. En religiös upplevelse för ateister som oss.
Vi har haft 4 vita dagar på snart 4 veckor. September får bli helvitt. Eller annan lämplig månad när vi orkar ...
Bio. Shaw Lido över gatan från hotellet. Har säkert varit på bio på någon av deras dukar 10-15 gånger genom åren. Hong Kong-skräckfilmen Sleep Curse med Anthony Wong som är lite av en favorit. Underhållande. Galen. Blodig. Bra med andra ord .. Skulle kunna gå och se Hong Kong eller Sydkoreanska filmer hela dagarna i flera veckor på bio om det gick. Får inte nog.
Onsdag 16 augusti 2017 - Hoi An
Vi flög via Hong Kong och Cathay Pacific och deras lågprisbolag Dragon till Da Nang som ligger utmed östkusten mittemellan Hanoi i norr och Ho Chi Minh i söder. För mig var Vietnam innan vi kom hit fortfarande väldigt förknippat med Vietnam-kriget och kanske främst 80-talets krigsfilmer som utspelade sig här. Uppvuxen som min generation var med Rambofilmerna, Platoon och Full Metal Jacket och många till. Da Nang hade en stor amerikanskt flygbas som under en period hade så många militära flighter dagligen att det var "the busiest airport in the world". Vi körde nu bara igenom miljonstaden Da Nang på vägen från flygplatsen till vår destination Hoi An. Eller snarare, vår resort är belägen intill vattnet cirka 10 minuters bilfärd från den antika staden. Bilturen kantas av pågående stora hotellprojekt som slåss om plats med bästa beachläget.
Likt Thailand och Malaysia har Vietnam turistifierats de senaste åren men jag tycker inte folk varit på så oss speciellt mycket och aldrig att de tjatade vidare när man sa nej. Jag kommer snarare komma ihåg att vi mötts av leenden och vänlighet överallt. Och spelar man Samuel Barbers underbart vemodiga Adagio for Strings som hörs i bland annat Platoon efter några dagar här så vill man bara gråta över kriget som invånarna drabbades av här för mindre än ett halvt sekel sedan. Landet är fortfarande en kommunistiskt enpartistat men kommersialism verkar frodas överallt.
Resortlivet vid havet. Vila vid poolen. Gå ett tag på stranden utmed oceanens brusande vatten. Dricka drinkar. Cykeltur bland risfält. Några drinkar till. Vila på rummet för att svalka av oss. Massage på hotellets spa.
Nästan ingen badar i havet. Strande som hotellet ligger på fortsätter flera kilometer åt båda hållen men är näsan tom. Alla ligger vid någon av hotellets tre fantastiska infinity-pooler, Vi hamnar där vi med. Jag läser Jens Lapidus "Top Dogg" - alla andra leker med sin iPhone. Jag är gammal som staden Hoi An som kom till för 2000 år sedan. Flera asiater badar som vanligt med långärmade tröjor. Koreaner eller Japaner tror vi. Gissar de inte vill bli solbrända - så ljus hud som möjligt är det som gäller för en del asiater. Och bara européer och en och annan australier som äter utomhus på hotellets restauranger. Asiaterna behöveer inte skryta till hemmapubliken att de åt utomhus - det är ju bara galningar och solsvälta nordbor som gör sånt.
Hoi An. Antik välbevarad och magiskt charmig liten stad på cirka 70 000 invånare. En av Sydostasiens allra äldsta städer. Lite för krimkramsifierad och lite för många tutande mopeder och vespor överallt men ändå romantiskt mysig och snygg, Några timmars promenad bland gamla tempel, smala gränder och flera fina gallerier är en perfekt turistaktivitet. Bara man kunde få bort en del andra turister så skulle det vara ännu bättre.
Tycker alltid fina resorts borta i Asien har lokala artister som spelar musik på lite udda lokala instrument under kvällarna för middagsgästerna. Ofta är det rätt charmigt och även om melodierna kan vara lite enformiga så ger det en skön kulturelll klang åt kvällarna, Ibland är det mest segt, Här hade de bland annat varje kväll en ceremoni vid hotellets spa när de spelar på "Crystal singing bowls" samtidigt som en av de vietnamesiska tjejerna på Spa-avdelningen sjöng till. Det var så vemodigt vackert och stämningsfullt att jag blir lite tagen och rörd av hela ceremonin. Så 24 timmar senare stod vi där igenom lyssnade på samma uppvisning ...
Måndag 14 augusti 2017 - heldag i Yilan
Vi gjorde en heldagstur till Yilan som ligger några mil öster om Taipei på Taiwans nordöstra kust. Några milslänga tunnlar under regnskogsklädda berg och du är där. Vi bokade en åttatimmarstur med en taxi med engelskspråkig chaufför via hotellet och det kostade cirka 1500 kronor. Prisvärt som fan.
Taipei känns mer Hong Knog än Singapore - lite stökigare, lite mer neon och lite mer edge än välpolerade gräsmattor. Men allt funkar ändå. När man kommer till Yilan är det mer Thailand - vägarna och husen runt omkring ser mer ut som de gör på Koh Samui. Något fattigare, något skräpigare men man gillar det. Inga höghus förutom några få i själva "staden Yilan". Höga berg på ena sidan vägen och havet nära på andra sidan. Vi har tre "inbokade" stopp som vi ville se - Lanyang Museum, en beach och Kavalans whisky-distilleri.
Hade sett via Wallpapers Taipei guide att Lanyang-museet var vär att åka till - och det var det verkligen. Byggnaden ser ut som den ramlat omkull och är riktigt wow-läcker och museet i sig var ett av de bättre jag varit på. Ett museum om området Yilan och dess befolkning låter verkligen inte spännande men museet presenterade alllting förstklassigt. Det var verkligen motsatsen till dammiga sövande historiska museer med gammalt porslin i trista montrar. Allt kändes interaktivt - du går verkligen in i en värld och de använder ljud och rörliga bilder smart för att det ska kännas levande. När de exempelvis skulle beskriva olika skördar så går du på ett glasgolv med risliknande odlingar under golvet. Imponerade.
Havet. Det är något visst att bara se och höra havet efter några dagar bland hård trafik och skyskrapor. På håll i ett lätt dis såg man dessutom Turtle Island som påminner visuellt om ön i slutet av Star Wars: Force Awakens. Vi går på beachen i tusengradig värme. Ingen går utan skor då sanden är för varm. Tar av mig tröjan utomhus för första gången på semestern och den vita sälen skrämmer bort hela Yilan befolkning ..
Sista anhalten - Kavalan distilleri. Lätt besvikelse. Mycket folk, stor-industri-känsla lie oklart hur turerna runt området funkar. Men jag köpte några flaskor som nästan inte går att få tag på någonannanstans så jag är rätt nöjd ändå.
Gillar alltid att småprata med hotellpersonalen om de inte är stressade. Vill höra om var de kommer ifrån och om de har några egna tips vad som gäller. Det är alltid kul att höra och de flesta verkar gilla att dela med sig och att få jämföra erfarenheter. Här i Taipei har de verkligen varit otroligt trivsamma att prata med och engelskan har överlag varit väldigt bra.
Fredag 11 augusti 2017 - Taipei
Taipei. 2,5 timmes flyg från Osaka. Runt 2,7 miljoner invånare. 36 grader varmt .. Helvete vad tryckande varmt det är. Taipei är inte riktigt på den allmänna turistkartan men det är en otroligt trivsam stad. Enkel att navigera både till fots och via tunnelbanan, magiskt hjälpsamma och trevliga invånare, omgiven av gröna berg, och de säljer världens bästa whisky - Kavalan - i supermarkets eller i närmaste 7-11-liknande butik. Det sista räcker egentligen för mig.
Det finns väl möjligen en brist på stora wow-attraktioner för turister - Taipei 101 som under några år i början på 2000-talet var världens högsta byggnad är en riktig ikon men annars är det glesare med typiska turist-sighter. Men även det är nog gradvis på väg att förändras - Kavalan-distilleriet drar mer besökare per år än alla whisky-destillerier i hela Skottland. Och flera av de stora stjärnarkitekterna har pågående byggen här som kan kan bli kommande Instagramfavoriter när de är klara.
Dessutom känns det även som att Taiwan är på väg att kunna utvecklas till Asiens kanske mest progressiva demokratiska land. Nu senast blev man exempelvis det första landet i Asien som tillåter same-sex marriage.
Ett större press-evenemang pågår på vårt hotell för att promota en ny asiatisk action-storfilm som heter The Adventurers. Andy Lau har huvudrollen och är med på evenemanget på hotellet. Andy Lau! Wow! Andy Lau är kanske Hong Kons största filmstjärna de senaste 20 åren och en av Asiens absolut största. Få utanför Asien känner nog till honom men House of Flying Daggets gick iallafall på bio i Sverige i början på 2000-talet. Hur eller hur - både jag och Åsa är stora fans så det här är stort. Pressfolk, tv-kameror och vakter överallt men vi ser ingen Andy Lau. Skit. Pressfolk utanför dörren mittemot vårt rum. Nyfiken .. Jean Reno har också en roll i filmen men han verkade inte vara med här.
Onsdag 9 augusti 2017 - Sayonara Japan
Japansk tv har några mönster man känner igen efter några rundor här. Ett populärt tema är att 2-3 personer åker runt till mindre stader eller byar i Japan och så får man följa de när de besöker ortens värdshuset, när de äter och helst när de även besöker någon lokal hantverkare. Hantverkaren ska helst ha ärvt jobbet från tidigare generationer och specialaserat sig på en riktigt nisch-produkt - typ laga ytor på tatami-mattor. Även om vi inte förstår mer än några enskilda fraser här och var så är det ändå underbart charmigt. Mat och unikt gammaldags hantverk hyllas gärna här. Relativt ofta är det även en panel i en studio som kommenterar det man ser. Glada tillrop när maten verkar extra god hör också till.
Fick ett tips från vår kompis Vivian om att ta ett tåg en bit upp bland bergen straxt norr om Kyoto för att se orten Kibune. Hon gifte sig där i ett shinto-tempel för några år sedan. Solen är galen men så fort vi kliver av vid Kibune så är det några grader svalare och luften är skönare att andas. Orten är knappt en by - det är en gata som slingrar sig som en ravin upp genom bergen med branta berg på båda sidor och ett vattendrag som följer oss hela tiden, Tror aldrig jag sett så många vattenfall på bara 45 minuters promenad. På något sätt påminner naturen mig om första Rambo-filmen First Blood men det kanske bara är jag .. Det är vackert, majestätiskt men samtidigt pittoreskt. Gatan kantas mellan varven av restauranger, enskilda bostäder och tempel. Flera restauranger bygger uteserveringar över vattendraget. Det ser inbjudande ut men är det verkligen säkert? Ser ut som golvet kan lossna och sedan är det river rafting som gäller resten av den dagen.
Jag ser ut att få behålla mästarbältet i bonn-solbränna öven detta år. Det blev patetisk tydligt när jag satte på mig enn kortare t-shirt idag. Det vita strecket matchar inte riktigt solbrännan och färgen på tröjan. Men det finns en mer oroväckande utveckling att oroa sig för - gick ned några kilon runt magen och bröstet strax innan semestern. Inser nu att innan vi kommer till beachen i Hoi An om några dagar så kommer magen att befinna sig i en ofördelaktig dager igen. Nästa gång bokas beach-delen in i början på semestern :)
Japan har caféer där man får interagera med katter, ugglor, igelkottar och alla möjliga andra djur. Tror jag även sett reklam för ett orm-café. Har aldrig provat förut men kunde inte hålla mig - provade ett katt-café i downtown Kyoto. För cirka 50 kronor något att dricka och du får du vistas bland katterna i en halvtimme. Alla katterna var bengaler med leopardliknande mönster. De ser verkligen fantastiska ut. Både lite roligt och lite udda känsla på samma gång. Blir katterna ändå stressade av att det kommer nya människor hela tiden som vill leka och klappa de eller mår de ändå bra?
Måndag 7 augusti 2017 - tyfonen Noru sveper över Japan
Mangatidningar och mangaalbum - dessa institutioner i Japan det senaste århundradet - nu förändrar digitaliseringen även den världen. Fömdodligen kommer det för första gången säljas fler mangaserier digitalt under 2017 än i pappersform I Japan. Så det är inte så att tecknade serier eller läsandet av dessa är på väg att försvinna här men över tiden lär pappersmanga få lika svårt att konkurrera som pappersnyheter. Inget konstigt med det men mangatidningar i pappersform är bara så Japan. De känns otroligt synonymt sammankopplade med populärbilden av japansk kultur. De säljs i varenda 7-Eleven och tills nyligen iallafall satt det någon eller några i varje tunnelbanevagn och läste.
Åsa firade sin födelsedag igår och hon fick den absolut finaste presenten jag kunde ge henne - lugn och ro i några timmar. Jag cyklade medan hon fick vila öronen från mitt pladder och gick på museum och tempel själv. En semester med mig är som tinnitus på hög volym i flera veckor så detta var som siden för öronen..
Supertyfonen Noru har svept över Okinawa de senaste dagarna och nu drar den över fastlands-Japan. Vindstyrkan är nu nere på väldigt kraftig storm-nivå men det är kaos lite här och var och det regnar i stora delar av Japan. 400 flyg har ställts in, flera tusen har evakuerats i västra Japan, översvämningar förekommer och tyvärr har människor både skadats och förlorat livet. Nyheterna sänder non-stop och stormens ögas framfart kan följas i detalj hela tiden, Kyoto har regn hela dagen och en del kastvindar men inte mer än så. Imorgon ska regnvädret vara över i vår region.
Noteringar:
* Grattis Holland till EM-guldet. Kul!
* Urolog-konferens på vårt hotell ..
* Ställde klockan på 05:30 på måndagmorgonen för att se Bolts avskedsföreställning - fan det gick inte en sista gång! Top 5 idrottsmän någonsin ändå?
Lördag 5 augusti 2017 - stenträdgårdar och legoland
Flera områden (stadsdelar) i både Tokyo och Kyoto har förbjudit rökning utomhus helt och flera restauranger har rökförbud i Japan men det finns ingen lag om rökning inomhus på barer och matställen som ju fler och fler länder har infört senaste 15-20 åren. Det har debaterats på högsta nivå i Japan men det verkar dröja skriver Japan Times. Tobaksodlare kan förlora pengar och parlamentsledamöter som säger att de rökt i 40 år och har bra hälsa är argument som tydligen håller för att inte klubba igenom lagstiftning. Synd men tycker det känns som att det är ganska många ställen numer här där det inte är tillåtet ändå.
Min brorsa är i Kyoto samtidigt som oss. Vi ses och gör en gemensam tempeltur till Zen buddhistiska Myoshinji. Kyoto invaderas av en ständigt ökande ström turister varje år och man räknar med kraftiga fortsätta ökningar (flera miljontaler fler turister) även de kommande åren. Så de mest populära attraktionerna här kan verkligen tappa en del av upplevelsen för att det är för mycket folk. Stenträdgårdar och Zen-tempel ska helst ses så öde som möjligt. Den stora fördelen med Kyoto är att det finns hur många högklassiga sevärdheter som helst och skillnaden mellan de kända och okända inte är speciellt stor rent kvalitetsmässigt. Myoshinji är stort, har otroligt fina trädgårdar och tempel och är dessutom nästan folktomt. Underbart. Vackert. Fridfullt. Likt Tokyo tar det dock en enerverande lång tid att ta sig till och från attraktionerna om man inte är beredd att betala taxiresor för alla transporter.
Vi har varit här så många gånger (kanske 7e gånger eller någonting) att vi började bli osäkra vad vi gjort/sett så Åsa gick igenom alla gamla bilder för några veckor sedan och försökte back-tracka alla attraktioner vi gjort. Runt 35 tempel/trädgårdar hade vi besökt och dessa är nu utmarkerade på en PDF-karta i mobilen. Så nu kommer vi inte råka besöka samma ställe igen av misstag ..
Holland mot Danmark i final i dam-EM i fotboll. Den såg jag inte komma någonstans. Kul att nya länder får fram lag som är tillräckligt bra för att kunna slåss om segern. Det här med transfersumman för Neymar är däremot mindre kul. Fullkomligt vidriga belopp. Ur någon aspekt är väl övergångssummorna för diverse "halvbra" spelare under sommaren värre överbetalningar men ändå, Önskar ändå ett uppror mot PSG och att alla vägrar se deras matcher. Känns verkligen troligt att det skulle slå igenom ..
Legoland Japan. Det öppnades ett legoland i Nagoya nu i april. Vi är legofans båda två så det var bara att ta tåget dit. Shinkansen gör de knappa 15 milen mellan Kyoto och Nagoya på 35 minuter. Snabbt. Bekvämt. Kul. Enkelt. Men dyrt tyvärr. Pengarna sticker lätt iväg på tågturer om man åker runt på snabbtågen. Flera tusenlappar blir det. Fler än jag riktigt vill räkna på. Temaparken ligger i utkanten av Nagoya så 25 minuters tunnelbana krävs också från Nagoyas centralstation innan parkens portar väntar.
Det är egentligen miniland-delen vi är intresserade av inte så mycket åkattraktionerna. Och den levererade verkligen. Jag trodde att de skulle vara några Japan-delar man byggt upp och resten skulle vara "resten av världen" men miniland här är enbart Japan. De har samlat och byggt upp nästan allt Japan är berömt för och även en del mindre känt. Tokyos skyline och Kyoto är kanske roligast eftersom vi varit där ett flertal gånger men även Sapporo, Kobe, Hiroshima, Nagoya och många andra platser är detaljrikt, fyndigt och bara rent jävla härligt att beskåda.
Resten av parken har sin charm även den och och dessutom är det oväntat glest med besökare för att vara en ny park mitt i sommaren. Ett rykte säger att många japaner tycker att parken är lite för dyr. Nästa år ska iallafall ett Legoland-hotell öppna intill parken och någon form av "Ocean-akvarium" lego-style är på väg hit.
Och förresten - legobitsformade French Fries var ju fantastiskt det med :)
Onsdag 2 augusti 2017 - 24 timmar i Kanazawa
Vaknar till med ett ryck straxt efter klockan 2 på morgonen. Åsa är också vaken. Det slår någonstans utanpå byggnaden. Nej det skakar. Jordbävning. Klarvaken direkt. Vi bor på 35e våningen och byggnaderna ska svaja för att hantera jordbävningar. Är det en liten eller stor. Ska vi ligga kvar eller gå upp. Vi ligger kvar. Det skakar någon halvminut men inga saker rör på sig i rummet. Det är en liten. Skönt. När det är över är det tyst igen som inget har hänt. Tar upp mobilen. Datat för jordbävningen kommer upp mindre än en minut efter skalvet. Rätt coolt ändå. 5,5 men epicenter många mil norrut så "upplevd nivå" i Tokyo är runt 4 vilket är lågt. För japaner är 4 ungefär lika med en fluga som stör när man sitter och äter. Fukushima var 9 .. Allt annat data kommer direkt också - ingen tsunamirisk etc
Läsångest. Jag tog med flera roliga böcker och seriealbum att njuta av. Både i pappersform och digitalt. Sett fram emot att få tid att läsa .. På flighten blev det noll sidor och nu har jag läst runt 40 sidor sedan vi kom till Japan. Känner pressen. Måste leverera sidor. Men så sitter man eller ligger ned och leker med mobilen istället. Som vanligt. Om boken är bra har inte ens med saken att göra. Kroppen måste bara ha mobilknarket, Boken förlorar hela jävla tiden. Situationen har dessutom förvärrats sedan vi kom hit - jag har köpt ytterligare några tidningar och någon bok så jag ligger nu mer efter än innan resan började. Jag låg i startblocken men nu sitter jag frustrerad 20 meter bakom startblocken. Frustration. Var är mobilen förresten?
Tåg till Kanazawa på västkusten nära Sea of Japan. Staden kallas "lilla Kyoto" enligt personalen på hotellet i Tokyo. 2,5 timmars resa via gamla vinter-OS-staden Nagano och bergen. Gröna kuperade landskap svischar förbi. Mycket åka i tunnlar blir det tyvärr också.
På alla Shinkansen-tåg går det runt kvinnor (jag har aldrig sett män göra det men det förekommer säkert) med matvagnar ungefär som på flyget som säljer mat, snacks och dricka. En språkförbistring senare och jag sitter med "Sweet potato glass" istället för vaniljglass, Udda smak. Det smakar onekligen osaltad sötpotatis. Och det smakar onekligen inte gott alls. Limiten edition stod det på förpackningen. Jag får känna mig lite viktig ändå.
Det uppstår onekligen språkliga missförstånd ibland men det är ändå sällan det blir fel eller att det inte går att lösa. Det krävs iochförsig inte japanska för att jag ska höra fel - den danska flygvärdinnan på vägen hit frågade om jag ville ha gös till frukost vilket jag tyckte lät rätt vidrigt så jag sa nej. När Åsa senare får juice inser jag att det var det hon frågade om.
Kanazawa. En "mellanstor stad" med knappt en halv miljon invånare. Någonstans runt 25e största staden i Japan. Kanazawa har gamla anor och hade under perioder den starkaste klanen efter Tokugawa-klanen vilket gjorde staden till en av de viktigaste efter Kyoto för några århundraden sedan. Staden är mest känd för att ha en av de tre vackraste trädgårdarna i landet (Kenrokuen) och många historisk bevarade byggnader eftersom den aldrig bombades under andra världskriget. Men den har ändå legat i skuggan som turistresemål. Fram tills för bara några år sedan när snabbtåglinjen från Tokyo öppnade. Nu är det enkelt att åka hit så vi bestämde oss för att prova.
Bor två minuter från tågstationen på Nikko hotel. Bekvämt. Slänger in väskorna på rummet. Här ska turistas hårt och mycket på 24 timmar. Staden är överskådligt stor och det går relativt enkelt att promenera till alla stadens attraktioner. Solen steker och är ute efter mitt kala huvud. Den vill sänka mig helt enkelt. Köper en barnsligt fånig turisthatt - tänk japansk stråhatt a la risodlare (hur jag tänker en risodlare kanske ska tilläggas). Den hjälper snabbt. Huvudet slutar koka. Alla ler mot mig när hatten är på. Förstår de ..
Vi gör fantatiskt vackra och stora trädgården Kenrokuen, det innovativt cirkelformade konstmuseet 21st Century Museum of Contemporary Art som innehåller högklassig konst av bland annat vår favoritkonstnär James Turrell, samurajhusdistrikt och några tempel. Det är grönt, mysigt och en hanterbar mängd med turister. En härlig dag i turistandets tecken. Mersmak.
Söndag 30/måndag 31 augusti 2017 - Årliga träffen i baren på Park Hyatt
Förra sommaren vaknade vi var och varannan morgon till nyheter om våld och blod - terror i Nice, kuppförsök i Turkiet, terror i Tyskland. Nu startar varje dag med nya cirkusliknande galenskaper från Vita huset. Han avgår, han sparkas, Scaramucci basunerar ut att han inte inte suger sin egen kuk och s vidare. Och nu försvann Scaramucci efter bara 10 dagar. Skiten tar inte slut. Och det har bara gått 6 månader ..
Annars är det mycket Nordkorea på nyheterna här. Missilerna kan skjutas längre och längre och oron finns onekligen för både Japan och USA. Däremot har ölbryggerierna goda tider i den stekande sommarhettan här - höga temperaturer under hela juli i stora delar av Japan gör att det säljs rekordmycket öl. Vi gör även vår del för att sponsra försäljningen ..
Byter hotell. Går med väskorna 2-3 kvarter i Otemachi. Tar hissen till 34e våningen. Aman Tokyo. Checkar in. Uppgraderas. Utsikt genom panoramafönster över Imperial Palace Gardens. Stunning. Hela Tokyo breder ut sig nedanför våra fötter. Shinjukus skyskrapor tornar upp sig väster om grönskan. När man tittar ut ser det ut som att det skulle ta 20 minuter att gå till Shinjuku men det tar en halvtimme med Yamanote (tunnelbane-ringlinje) att ta sig dit. Älska metropoler.
Kvävande varmt. Tung tryckande luft. 6 trappsteg och pulsen dunkar I huvudet. Är det farligt? Känslan av annalkande hjärtinfarkt bubblar inombords. En hypokondriker som mig tror visserligen att hjärtproblemen alltid ligger fyra fotsteg bort .. Och värmen är värst första dagarna sedan vänjer man sig.
Vi har varit i Tokyo ett tiotal gånger så det finns inga måsten kvar. Några idéer men inga planer. Planer är vardagen hemma. Planer är måsten. Planer kan fuck off. Vi gillar göra allt och inget. Gå, åka tåg, slöa på rummet, shoppa, äta och dricka. Dagarna blir somde blir. Går i närliggande Ginza, åker tunnelbana till Akihabara, går på en utställning i Nihonbashi. Skrikande Ljudmattor och in-your-face-design flödar tillsammans med tystnad och gamla tempel. Jag kan aldrig tröttna på blandningen.
Vi hade iochförsig planerat en kväll, Årlig träff med vår kompis Vivian Morelli från Kanada som bott i Japan i drygt 7 år. Vi träffade henne genom hennes blogg när hon bodde i Osaka för ett antal år sedan. Träffen sker numer alltid i New York-baren (Lost in Translation-baren) på Park Hyatt i Shinjuku. Lika underbart roligt varje gång. Så även denna gång. Och drinkarna levererar alltid. Vi sågs först vid 22-tiden vilket känns bra när man är i vår ålder - då kan man låtsas att man är ung på nytt och ska göra Tokyo hela natten .. Älskar att tunnelbanan genom nattmörkret hem i Tokyo. Förföriskt åker vagnarna fram genom stadsdelarna utmed Yamanote-linjen. Skulle kunna sitta kvar på tåget i flera timmar ..
Art aquarium. En årlig utställning i sommar-Tokyo som jag inte hade hört talas förut. Fiskar och akvarium designas med ljus och konstutsmyckningar. Låter det konstigt. Ja det var lite weird och halvpsykedeliskt men ändå rätt kul. Utställningen firar 10 år i år och över 7 miljoner besökare har den haft sedan starten. Ganska mycket folk när vi var där. Alla trängs och köar med sina mobilkameror framför hundratals akvarier. Och någon elektronisk loungemusik ackopanjerar föreställningen.
Flera av de stora varuhusen i Tokyo har takterasser med bland annat stora ölserveringav under sommarmånaderna. Flera har även små shrines, trädgårdar och Mitsukoshi i Nihonbahsi har en hel trädgårdshandel med en fantastisk bonsaidel. Flera kostar flera hundratusen kronor och har säkert tagit många många år av envetet arbete. Japansk perfektionism. Vi vill i princip ha alla men inser att det inte går att skeppa hem en ömtåligt växt till Sverige. Vi får njuta på plats.
På tisdagkvällen går vi till Bar high five I Ginza. Den brukar komma högt på Worlds Best Bars lista över världens bästa barer och vi har inte testat den förut. Man måste arbeta hårt hela tiden på att uppdatera vår bar-portfolio" så den håller måttet .. Det här är klassiskt Tokyo - baren ligger på en bakgata och vem man inte var den ligger så kommer man inte bara att ramla på den. Och när du väl hittar den så tar man en hiss ned i källaren och där väntar baren med endast ett tiotal sittplatser. Och detta är enbart en sitt-bar så när platserna är slut då är det fullt. Det är svårt att förklara varför men man välkomnas direkt av en fantastisk härlig och mysig atmosfär. Gemytligt. Varmhjärtad mottagning. Pitch perfect cocktails. De har inga drinkmenyer. Det börjar med att vår bartender (en amerikan från New Orleans) ställer frågor om man gillar bäst - fruity, bitter, smokey, sur och så vidare och vilka spritsort man vill ha som bas. Sedan försvinner han iväg till den japanska mixologen som syr ihop en cocktail efter önskemålen. Gillade konceptet, gillade drinkarna, gillade framför allt känslan att sitta där.
Fredag 28/Lördag 29 juli 2017 - Back in Tokyo
En regeringsombildning senare lämnar vi Sverige på fredagmorgonen. Flyger. Kort första flight. Inga bump. Köpenhamn. 4 timmars väntan. Går ändå rätt fort. Äter på steakhouse-restaurangen Mash. Gott. Köttbiten ligger givetvis som en sten i magen hela vägen till Tokyo men det var det värt. Sitter ett tag i SAS-loungen. Lätt flygnervositet under ytan. Bubblar men inte mer. Snart dags för långflighten.
Flighten mot Tokyo lämnar vid 16-tiden. Sitter på rad 1. Business-class genom SAS-poäng. Nice. Sängläge och allt det där. Ändå drygt 10 timmars flight. Livet i ultrarapid. Allt går långsamt. Även min hjärna känns trögare än vanligt. Allt är tråkigt. Lyckas tycka synd om mig själv fast vi är på väg på 4 veckors semester. Kräver en viss talang för det också. Tur jag är bra på något ..
Spelar ett småcharmigt plattformsspel i mobilen som heter "Dan the Man". Laddade ned för någon vecka sedan. Perfekt som distraktion. Annars orkar jag som vanligt inte läsa någon av böckerna jag tog med eller titta på någon av filmerna jag laddade ned. Slösurfar. Lite som vanligt alltså. Tittar ändå på "The Founder" på flightskärmen med Michael Keaton - en biopic om Ray Kroc - grundaren av McDonalds. Eller snarare han som gjorde franchise av bröderna McDonalds restaurang. Och sedan blåste dem .. Ganska bra. Intressant att det han fastnade för när han var på McDonalds restaurang första gången var framför allt hur effektivt och rent köket var. Kedjan byggde verkligen vidare på grundfundamentet från originalet.
Landar på Narita massa mil nordöst om Tokyo vid 9-tiden på lördagmorgonen. Först av planet. Viktig tävling att vinna. Känner mig patetiskt nöjd.. Flygplatsen är nästan folktom. Glider igenom immigration och customs på nolltid. Konnichi-wa och buganden överallt. Vi omfamnas av värme och service från himlen som vanligt. Myser. Känsla av att komma hem.
Tåg till Tokyo Station. Grå himmel. 30 grader. Lätt tryckande fuktig luft. Hotellet ligger 10 minuters promenad nordväst om stationen i kontorsområdet Otemachi. Vi rullar väskorna fram genom skyskrapstäta kvarteren. Svettas. Luktar redan skunk efter ett dygn på vift så gör varken till eller från ...
Hoshinoya Hotel. Öppnade för ungefär ett år sedan. Japan har en hotelltyp som heter Ryokan vilket är som ett värdshus i traditionell gammaldags japansk stil. Hoshinoya har gjort som en update av detta koncept och skapat en form av lyx-ryokan där man blandar det traditionella med nya designfaciliteter. Vi ska bara bo här en natt. Dyrt men det ser fantastiskt ut.
Strumpor i hissen
Varje våning har en sån här lounge
Du tar av dig skorna när du kommer så förvaras de i ett skåp nere i lobbyn. Sedan går du i strumporna på tatami-golv genom hotellet till/från ditt rum. Magiskt promenad genom fantastiskt designade korridorer. Mörk belysning, ljusa träslag och mörka väggar som ser ut av vara av sten. Magisk känsla. Varje våningsplan har en egen lounge där man kan sitta och fika eller ta med sig japanska snacks och dricka till rummet. Mysig känsla. Servicen är äkta och på en absurt himmelskt nivå. På takvåningen finns en japansk onsen (bad i vatten från varma källor från under hotellet) och i receptionen finns en lite scen med traditionella uppträdanden på kvällen. Det känns helt genuint.
Regnet öser när hela kvällen. Vi åker tunnelbana två stationer till Ginza och håller oss torra under varsitt stort paraply. Det är något speciellt när det regnar i mörkret på kvällarna i Tokyo. Det är en uttjatad beskrivning men visst fan är man plötsligt i filmen Blade Runner. Semestern har börjat..
Nya Ginza Six gallerian med Kusama-installationer
Onsdag 26 juli 2017 - Bio och packar
Packar. 27 dagar är länge att vara borta. Hur många t-shirts? Hur många får plats? Beslutsmässigheten är obefintlig. Beslutsångesten tar kommandot. Vill helst skjuta upp avgörandet till hösten eller iallafall till incheckningen. Velar. Landar på 21-22 upsättningar av tröjor, strumpor etc.. Systemkamera? Behövs det fortfarande eller räcker mobilkameran. Samma fråga har stälts de senaste fem sommarresorna och blir lite svårare för varje mobilversion. Frågan är för jobbig just nu - husrådet bordlägger till avresedagen. Svenska mästerskapet i i-landsproblem fortsätter i samma stil några timmar till ..
Lunch på tisdagen med jobbet
Bio. Baby Driver. Går på premiärföreställningen mitt på dagen. Fick töntkänsla av trailern men recensioner och publik har gett tummen upp i USA så jag ger den chansen. Och den är förbannat underhållande. Ung man är mästarchaufför åt rånare. Problem uppstår .. Och han går och kör gärna bil i takt med musik. Det låter fånigt men är är riktigt bra. Smart dialog, innovatiiva actionsekvenser i form av både biljakter och jakt till fots samt ett coolt persongalleri. Jamie Foxx är briljant som skurk som hela tiden ligger på gränsen.
Vi listade ned vad vi mest se fram emot på semestern:
Hotellfrukostar, Kavalan Whisky Distillery utanför Taipei, 21st Century Art Museum i Kanazawa, Historiska staden Hoi An, cykla i Kyoto, magiska servicen i Japan, bo på Hoshinoya Hotel i Tokyo, beachen i Vietnam, sovmorgon i 4 veckor, lyssna på syrsorna, Tsutayas bokaffärer i Japan, Team-lab konstutställning i Singapore, bambuskog, kvällspromenader i mörkret i Taipei, shoppa i Tokyo, Aman Tokyo, tempel och trädgårdar i Kyoto, Yamanote-tåget i Tokyo, Legoland i Nagoya, Bio i Singapore, Miho Museum utanför Kyoto, Ikinari-restauranger, drinkar på barer i Ginza, Kenrokuen Garden i Kanazawa, Late night convenience stores i Tokyo och så vidare ..
Måndag 24 juli 2017 - semestern närmar sig
En arbetsdag kvar. Mot Arlanda torsdag kväll. Flight mot Asien fredag. Borta rekordlänge - 26 hotelnätter. Underbart. Sommarsemester och frihet. Storstäder, stenträdgårdar, stränder, Shinkansen och en kraftig överdos av ångande sol och värme väntar. Vi lämnar jobb, vardag, transportstyrelseskandaler och den kalla låtsassommaren. Och allt annat också.
Imorse var det 15 grader på väg till jobbet och luften smakade höst. Och vi är i slutet av fucking juli. Jag vill bort. Nu.
Vi börjar i Tokyo några dagar och tar sedan snabbtåget till västkusten och för att avnjuta 24 timmar i staden Kanazawa. Vi snabbtågar oss vidare för en vecka i Kyoto innan det är flygdags på nytt - mot Taipei och några dagar i Taiwan. Därefter blir det Hoi An i Vietnam och avslutningsvis Singapore. Vår typ av semester.
En irriterande inflammation i en slemsäck i foten följer nog tyvärr med på resan. Högerskor sitter tight och ömmar mot lilltån. Lite haltande och inflammationsdämpande mediciner men det funkar. Man är inte äldre än man känner sig - fuck you på den .. Alla skitkrämpor redan nu är väl dessutom bara trailers för vad som kommer om 10-15 år. Jag var bättre förr helt enkelt ..
Ett Game of Thrones-avsnitt senare och lite fotbolls-EM så var även den kvällen räddad redan innan mörkret föll ..
