matsfranzen

Utsikten över Venedig från hotellpoolen på taket

Venedig är kännt för att vara dyrt. Hotellrummen är de dyraste i världen per kvadratmeter, maten brukar beskyllas för att vara overpriced på restauranger, vatten-taxi är vansinnigt dyrt (ca 600 för 10 minuter!!) och så vidare. Massa turister, liten yta, onekligen svårt att hitta konkurrerande färdmedel till båt - då blir det så. Och folk betalar vad det kostar och kommer tillbaka ändå så det funkar ju.


Åsa morgonsimmar

Äter frukost på rummet. Kex, banan, bla bla - vad som finns kvar från ett supermarket-besök i Rom. Åker upp till takpoolen på 8e våningen. Wow. Utsikt över hela Venedig när man ligger i poolen eller solstolen. Vattnet glittrar i morgonsolen i vattnet runt vår ö. Båtlivet pågår redan för fullt. Rogivande att beskåda.

Vi såg i princip alla "måste-se-sighter" redan på söndagen så nu är det bara planlöst strosande som gäller. Inleder med en fantastiskt glass på "los squero gelateria" som Åsa hade hittat i Time Outs guide. Energi-kick som behövs för maratonpromenaden som väntar. Eftersom det är broar med trappor bakom varje hörn så tar vaderna och låren mer stryk än man inser. Man inser det först när man lägger sig för att vila på hotellsängen och då är det försent ...

Venedig är litet till både ytan och folkmängden. Endast 60 000 personer bor på ö-Venedig. På en dag avverkar man större delen av staden. Inte alla gränder och mini-torg, men bra många.  Vi går över kanaler, ser Santiago Calatravas nya bro "fourth bridge", Åsa äter pizza, vi passerar stadsdelen Caraveggio, vi går på moderna museet Palazzo Grasso (riktigt bra!), vi dricker öl, vi går över kanaler, vi går över kanaler igen och igen.

Åsa köper en venetiansk mask. Butiken påstår att maskerna som används i Eyes Wide Shut är gjorda av dem. Måste kolla om det stämmer. Min exhibitionistiska ådra gör sig gällande då jag gå genom stan med masken på. Många blickar ... Jävla turist, , vilken tönt, fan va roligt - vem vet vad folk tänker.

Det finns visst bara en enda McDonalds i hela Venedig. Chockerande. Hur klarar de sig?? :)

Avslutar med Venice by night. Venedig har inte mycket klubbliv. Finns det alls? Men det gör inget - bara att gå de upplysta gatorna i kvällsmörkret räcker. Dricker en svindyr Bellini på Harrys. Förmodligen hemskt turistigt att gå på gamla Hemingway-haket som sägs ha uppfunnit Bellini, men det håller ändå. Känns som att slängas tillbaka 60 år i tiden. Gammal otrendig men ändå riktigt mysig inredning. Designen påminner om en bar på någon gammal båt. Man genomsyras av känslan att komma in på en privat klubb. Tätt-tätt mellan borden. Och den snabbaste service jag varit med om. Hinner knappt beställa innan det står på bordet. Och personalen har skön stil.