matsfranzen

Tjock i halsen. Snuvig. Värmebölja blandat med överdriven air-condition överallt brukar leda till det. Varmt, kallt, varmt, kallt - det är som att be om en liten förkylning. En ipren senare och vi åker tunnelbana ned till SoHo för att äta frukost på Mercer Hotel. Vi måste bo på Mercer igen. Bra läge. Eller perfekt snarare. Cool design, nästan NY apartment-känsla. Egentligen ville vi bo där denna gång men Four Seasons hade en bättre deal där var tredje natt var gratis. Frukosten är bra som alltid.



Går ned via Chinatown och ett buddistiskt tempel till Wall Street och finansdistriktet. Två byggnadsställningar tittar upp över staketen till Ground Zero. För första gången! Ska det äntligen hända något? Tillslut. Det är snart 9 år sedan 9/11. Svindel äver tiden.


Ground Zero

Vi hade tänkt att åka till Dumbo i Brooklyn och shoppa runt i SoHo och Nolita, men jag känner mig lite snurrig i skallen. Vi tar en buss tillbaka till hotellet. Jag sover två timmar mitta på dagen på rummet och mår sedan rätt mycket bättre.



Hemfärd på söndag. Börjar inse att det är massa saker som jag ville göra som inte kommer att bli av. Blir ingen baseball den här gången heller. Någon gång ska det väl bli. Eller? Inget tåg till Hudson Valley norr om Manhattan för att gå på "Dia: Beacon" som ska vara ett av östkustens bösta moderna museum. Förmodligen blir det inget med Nogucchi museet i Queens heller. Vi blir bara oföretagsammare för varje besök i New York ...

Äter sen eftermiddagslunch i loungen på hotellet. Love it. Perfekt. Skulle kunna sitta där varje dag och bara låta tiden långsamt söla sig framåt. Dricker vin. Blir genast trött igen ...



Åker till en ny galleria på kvällen som heter Limelight på 6e avenyn och 20e gatan. Eller galleria känns nästan fel att kalla den. Det är en samling vädligt små affärer under samma tak, men byggnaden är en gammal kyrka där man behållt bland annat flera av kyrkfönstrena. Ballt inredd. Ok affärer. Värt besväret bara för att se designen på "gallerian".


Ösregn genom bussfönstret

Kvällen avslutas med storartad ljusföreställning. Blixt, dunder och skyfall. Halvtimmen innan ovädret börjar är helt vidrigt kladdig och tryckande. Vi vet knappt om vi upplevt något värre. Luften trycker ned oss i skorna. Det är som en bastant jävla vägg som slår oss på käften om och om igen.