Söndag 3 april - tillbaka i den eviga staden och världens bästa allsång
Frukost. Packa. Taxi till Centralstationen. 3,5 timmes tågresa från Milano till Rom väntar. Avgång 10:15.
Saknar redan att inte vara 007 längre ...
Bra säten, bra benutrymme. Bör bli uthärdligt. Läser Gazzettan - Inter skrivs verkligen ned rejält. Och det förtjänar de. Stopp i Bologna. Måste åka hit på dagsutflykt eller med övernattning någon gång. Läser i Murakami. Njuter, men vill inte läsa för långa passager i taget. Den måste få räcka ett tag. Stopp i Florens. Sex år sedan vi var här - för en gångs skulle känns det verkligen som att det var ett tag sedan vi var i Florens och inte att man undrar vad som hände med alla åren.
Sista timmen är seeeg. Vill komma fram. Nu är det som tråkigast att resa själv - när det inte finns något att göra. Åsa kom hit!
Rullar in i Rom vid 13:45. Tar en taxi till hotellet. Napoli spelar mot Lazio under färden och taxichauffören gapar och gestikulerar ikapp med kommentatorns upphetsade referat. Inte svårt att förstå att han håller på Lazio. 
Hotel De Russie precis intill Piazza del Popolo. Perfekt läge. Julia Roberts bor här i Ocean's 12 när hon spelar sig själv och träffar Bruce Willis. Får biljetten till matchen vod incheckningen och här står mitt namn på biljetten som det ska. Bör bli enklare än i Milano att komma in ... 
Snyggt och rymligt rum. Öppnar fönstret. Skön utsikt över takåsarna. Fågelkvitter och vår fyller genast rummet. Fan va skönt. Byter om till kortbyxor och går ut på stan.
Pang direkt ute på Piazza del Popolo. Direkt i smeten. Myller, men inte pöbel. Går planlöst genom staden. Allting är nära. Passerar attraktionerna utan att ens försöka. Vår i Italien är verkligen en livsförhöjare.
Äter glass på världens bästa glass-ställe - San Crispino. När jag åt Grom-glassen i Milano tänkte jag att det är hugget som stucket mellan den och San Crispino. Yeah right inser jag när jag står i ett gathörn och låter San Crispino-glassen smälta i munnen. Fuck va bra den är! Fortfarande soklar etta på listan.
Timmarna rinner iväg i gränderna. Bestämmer mig för att promenera till Olympiastadion och kvällsmatchen Roma mot Juventus. 35 minuters promenad i solen med fikastopp på Zaha Hadid-designade Maxxi-museets (moderna museet som öppnade förra året) utomhuscafé. 
Mycket folk på Olimpico. Nästan fullt undantaget av de avgränsade delarna mellan fansen. Bra plats, men löparbanor stör ändå närheten tilll planen. Nästan lika härlig atmosfär som på matchen i Milano, men inte riktigt. Totti hyllas med 201 totti-plakat för att fira hans 201 mål någonsin i Serie A. Och så kommer ögonblicket som jag väntat mest på ... Världens bästa allsång alla kategorier - när hela arenan sjunger den magiskt vackra Roma, Roma, Roma. Underbart. Underbart. Underbart. Ska jag konvertera till Roma undrar jag varje gång jag hör den, men nej det ska jag inte!
Matchen är bra i första halvlek, men när Juventus tar ledningen känns det som Roma börjar ge upp och de viker ned sig rejält. Lite som Inter mot Milan. Matchen slutar 0-2 och på de 10-talet matcher jag sett utomlands har jag fortfarande inte sett en 0-0 match. Bra flyt där. Även om jag hade föredragit 0-0 i derbyt igår...
Ledsagar några lätt vilsna svenskar på vägen hem i Rom-natten. Kommer till hotellet vid 23:30. Sätter mig på innergården och beställer en drink. En Margarita med röd/svart Hawaii-salt runt kanten. En bra dag.
