Tisdag 27 december - regn



Sol. Värme. Vårjacka på för första gången. Underbart. I 10 minuter. Sedan Regn. Och ännu mera regn. Ända till kvällen. Bajskorv. Vårjacka gick i ide igen. Kommer fram i april.


Provrummet hos Dior - mönstrena gjorde mig nästan snurrig

Köper svarta Dior-jeans i Diors egen butik bara ett kvarter från hotellet. Sitter perfekt. Nöjd, mycket nöjd. Pratar Sverige med expediten och han undrar om vi känner till Umeå eftersom han följer en fashionista-bloggare som är bosatt där. Butiksbiträdet i Dior-butiken på 57e i New York följer alltså en fashion-bloggare från fucking jävla Umeå. Hur gick det till? It's a new world order helt klart. Glömde att fråga om web-siten.



Åker buss ned till East Village och äter lunch. Halvjoggar vidare i spöregnet till New Museum of Contemporary Art i hörnet Bowery och Prince Street. Museet har inga fasta konstverk utan bara tillfälliga utställningar och kvaliten är lite ojämn - ibland underbart kreativt och ibland sisådär.








Just nu är det Carsten Höller i hela museet. Tysk konstnär född i Bryssel och bosatt i Stockholm (!). Vi har sett en utställning med honom förut på Tate Modern i London. Då kunde man åka rutschbana från de översta våningarna och ned till gatuplanet i turbinhallen. Liknande även här. På våning 4 kan du sätta dig i ett rör och åka ned genom hål i golvet till plan 2. Över 1 timmes kö så vi hoppar det, men det ser jävligt kul ut.

Tröttnar på regnet. Åker tunnelbana tillbaka till hotellet. En tunnelbane-app tll mobilen rekommenderas alla New York-resenärer. Användbart.



Går inte ut igen på hela kvällen. Rätt skönt ibland att bara softa på hotellet. Läsa, vila, slötitta på tv. Semester ska vara ligga på rummet och vila också. Läser Architectural Digest som ligger som "gratis-läs-tidning" på hotellet. Intervju med interior-designern Pete Marino. Han är en av de största och hans firma har bland annat designat ett 30-tal Louis Vuitton-butiker. Det kan kosta 50 miljoner dollar att designa och konstruera en flagship store för ett lyxmärke i någon av världens större metroploer. 50 miljoner dollar!! Holy shit. Jag har läst om Pete Marino förut och han är alltid fotad i hel lädermunderng inklusive läderkeps. Det är fascinerande att det som utmärker människor är det som både kan verka för eller emot deras framgångar. Man måste hitta sin grej för att bli sedd men man vet aldrig om det kommer att funka. Läderkepsen kan nog döda en hel del deals för en okänd wanna-be oavsett business ..

Bar-runda på hotellets två öppna vattenhål. Dricker bland annat en makalöst god chokladdrink. Inget slisk alls men ett jävla sting i. Känner redan av morgondagens huvudvärk. Bra kväll på hemmaplan. Somnar lätt snurrig i huvet.

Trackback
RSS 2.0