matsfranzen

Tidig väckning. Frukost på rummet. Lite kex och någon banan. Och grönt te förstås. Checkar ut. Taxi till Kyoto Station. Hej då Kyoto och avfärd mot Naoshima.


vår favoritjapan Takeshi Kitano (regissör/skådis)

Naoshima är en konstö tre tåg och en färjetur från Kyoto. Vad menas då med att det är en konstö? För 10-15 år sedan var Naoshima inte mycker mer än en anonym halvtropisk ö bestående av några fiskebyar. Då bestämde sig företaget Benesse för att anlägga ett modernt museum och ett hotell där. Japanske arkitekten Tadao Ando ritade ett stramt minimalistiskt mästerverk åt Benesse och baserat på det lyckade resultatet har det dykt upp fler och fler konstprojekt på ön. Wallpaper och Conde Nast Traveller har skrivit om ön och vi har varit nyfikna ett tag. Nu är det dags.



Japan känns både exotiskt och spännande att resa runt i samtidigt som att det alltid känns safe. Bra kombination för halvfega och bekväma äventyrare. Osaka på 15 minuter. Kobe ytterligare 15-20 minuter. Mångmiljonstäderna ligger på rad. Tågbytena tar oss tillslut till staden Uno. Eller samhället Uno. Stad känns för starkt uttryckt. 15 minuters behagligt långsam båtfärja och så är vi framme på Naoshima. Kokande fuktig hetta väntar. Palmer, gröna kullar, branta men låga berg, små badstränder. Naturskönt. Vackert.



Eftermiddagen är en lång wow-upplevelse där den grönskande ön omgiven av härligt blått vatten samsas med cutting-edge art, design. architecture. Och där alla delana integreras på ett fullkomligt makalöst sätt med den omgivande naturen. Vi är helt tagna. Skulpturparker, udda insatllationer nere på stranden eller gömda bakom buskagen. Och Chichu Art Museum - juvelen i kronan - Tadao Andos designade betongbyggnad under jorden med hål upp till markytan som förstärker konsten med naturligt ljus uppifrån. Ett minimalistisk wet-dream. Det här är i klass med Guggenheim i Balbao. Betong regerar.



Benesse House Hotel. Hotell och museum sitter samman. En hiss inne i museet leder till rummen. Vi bor i en specialdel av hotellet som heter "The Oval" och som endast består av 6 rum. För att komma till rummen som ligger hundra meter upp på ett berg ovanför museet måste man åka med en monorail som endast är för hotellets gäster. I fucking love it. Brant stigning dock och fega jag stelnar till. Pulsen slår hårt. Men det är coolt på samma gång. Bara att bita ihop och härda ut. Finns ju inget val heller för den delen. Finns ingen annan väg.

"The Oval har förekommit i designtidningar och inramningen uppe på berget är svårslagen. Rummet är inte så märkvärdigt, men vi har Keith Haring-tavla på väggen. Keith Haring! Need i fucking say more .. Vi är granne med en liten bar. Är baren till för bara de 6 rummen? Oklart.





Inte mycket kvällsliv. Middag och sedan kvällstur på museet som är öppna för hotellgäster till 21. Vi ser bara två andra besökare i hela museet. Märklig känsla. Sjukt mycket mygg uppe vid "The Oval" på kvällen. Sjukt! Sprayar slut på insektssprayen som ingick i rummet.


The Oval

Fantastisk dag. Avslutar med öl och vin i baren intill oss. Somnar nöjd. Drömmer sköna betongdrömmar.


Utsikten från taket på hotellet