matsfranzen

Mot Japan. Hade vi inte 12-timmarsflighten hit nyss? Nu väntar en ny långflight - 6,5 timmes flygtur från Singapore till Osaka och därefter 1,5 timmes biltur till Kyoto. Varför gör vi så här mot oss själva? Framför allt jag med min flygnoja.

Läser i Singapore Straits Times tll frukosten om arbetstiderna i Sydkorea. Myndigheterna ska kampanja för att invånarna ska ta ut längre semestrar. De flesta sydkoreaner har rätt till 25 dagars semester, men 2 av 3 tar ut 3 dagar eller färre. Eller så tar de ut semester men kommer till jobbet ändå. Eller så är de konstant uppkopplade mot jobbet hela ledigheten. Nu vill staten ändra på det här - delvis för att de tror att produktiviteten och energin hos de anställda kommer att öka om de "recharge" mer och längre. Och delvis tror man att den inhemska komsumtionen kommer att öka och därmed bättre driva ekonomin. Om de även vill att invånarna ska ta mer ledigt för att det ger ett bättre liv framkommer inte i artikeln ...






Taxi till changi Airport. Avgång mot Osaka 13:50. Efter att ha frusit hela flighten till Singapore hade jag laddat med jeans och långärmad t-shirt. Självklart blir flighten en av de varmaste jag varit med om. Mats sitter med dumstrut i stolen och svettas hela vägen till Japan ...

Bara de börjar prata japanska i planet blir jag på gott humör. Vi går igång på japanska ljud ... Snart tillbaka i Kyoto. Landar 21:40 på Osakas Renzo Piano-designade flygplats. Snygg design. Snabb hantering hela vägen ut genomn tullen. Noterar i passkontrollen när man får köa efter nationalitet (japansk medborgare eller utländska) att vi är kanske 10 stycken icke-japaner och cirka 250 japaner.



Mörkret har lagt sig över Japan. Men värmen har inte lagt sig. Varmt. Klibbigt. Hotellet hämtar oss i bil vid flygplatsen. Kyoto har ingen egen flygplats och det tar ungefär 75 minuter från Osakas flygplats till Kyoto. Vi åker aldrig igenom själva staden Osaka - vi passerar genom förstaden eller förorterna och efter ett tag vet vi inte om det är Osakas förorter eller början på nästa stad. Det tar iallafall 55 minuter av tät bebyggelse utan uppehåll innan vi passerar ett litet skogsparti. Skogspartiet varar i cirka 3 minuter sedan börjar tätorten igen och håller på hela vägen till Kyoto. Fascinerande. Hela regionen har över 30 miljoner invånare.

Trött. Framme vid Hyatt Regency Hotel Kyoto. Kyoto är inte direkt någon partystad så alla verkar ha gått och lagt sig när vi kommer. Inte en enda gäst syns till. Vi slussas till rummet. Rummet är fullkomligt underbart. Blandad västerländsk och japansk design med ett helt sagolikt fristående träbadkar i badrummet som höjdpunkt. Zen-moment here I come. Från vår balkong ser vi ned på hotellets egna rock-garden. Kyoto - We're back! Nu sova!