Måndag 25 juli - Shinkansen till Tokyo
Hotellets Fitness Center. Stel kropp. Stela muskler. Det var någon dryg vecka sedan senaste träningspasset, men det känns som månader. Vaderna halvkrampar efter några minuter på löpbandet. Patetiskt. Coolt med utsikt över staden när man springer iallafall.
Krismöte på rummet. Alla resmål måste skicka ett vykort till mormor. Så är traditionen sedan urminnes tider. Problemet är att vi hittar inga vykort någonstans i Osaka. De hade vykort vid Osaka Castle, men dit är det för långt. Annars finns det inga att hitta. Har inte sett en enda souvenirbutik vid sidan om slottet. Finns inga i vykort bokaffärerna, inga i livsmedelsbutikerna, inga på hotellet. Fuck. Sista chansen nu innan vi måste checka ut och åka vidare. Hetsar runt. Är det inga turister i Osaka eller är det bara patetiskt omodernt att skicka vykort? Bokhandeln Kinokuniya levererar i sista sekunden. Inte direkt Osaka-motiv på kortet, men någon sagobjörn i japanska kläder i 3D får duga. Kortet kostar cirka 45 kronor. Nöden har ingen lag ...
Klipper visar när vi väntar på stationen - för mer klipp från resan klicka här
Checkar ut. Taxi till Shin-Osaka Station. 2,5 timmar med snabbtåget Shinkansen till Tokyo väntar. Avgång 12:17. Snabbt och ganska bekvämt. Varje gång någon i tågpersonalen passerar genom vagnen så avslutas besöket alltid med att han eller hon ställer sig i dörren in till vagnen och bugar. Japan. Tiden rinner på. Åsa sover sig igenom resan. Gråmulet. Tyvärr för gråmulet för att man ska kunna se Mount Fuji på vägen. Synd.
Hotellet i Tokyo har en fantastisk tjänst - de välkomnar gästerna på perrongen och bär baggaget till hotellet på en vagn. Och det är gratis. Briljant. Kanske är det för att Tokyo Station är så stort och labyrintlikt att turister går vilse annars. Tjejen som hämtar oss har gjort det här förut. Hon slänger upp det tunga baggaget på vagnen som det vore ingenting. Det visar sig att hon har jobbat åt hotellet i 6 månader - innan dess jobbade hon på japanska paviljongen på Epcot Center på Disney World i Florida. Promenaden till hotellet i Marunouchi tar bara några minuter. Vädret är oväntat skönt. Varmt men inte överjävligt varmt. Och inte så fuktigt heller. Incheckning på Four Seasons Hotel Marunouchi. 5 nätter i Tokyo väntar. We're back!
Ginza. "Hooden" intill vår hood Marunouchi. Hood för brand names och expense accounts. Människor överallt. Ljud överallt. Ljus från neon och videoskärmar överallt. Men inte riktigt Times Square. Mer upscale. Mer avslappnat. Lite färre turister. Och inga påflugna gatuförsäljare. Mörkret lägger sig. Ljuden blir till brus. Mer magi. Affärer stänger. Människorna är kvar. Vi äter och dricker öl. Går hem utmed barerna under järnvägsspåren. Fortfarande tänker vi Blade Runner varje gång när man går där genom kvällsmörkret.
Krismöte på rummet. Alla resmål måste skicka ett vykort till mormor. Så är traditionen sedan urminnes tider. Problemet är att vi hittar inga vykort någonstans i Osaka. De hade vykort vid Osaka Castle, men dit är det för långt. Annars finns det inga att hitta. Har inte sett en enda souvenirbutik vid sidan om slottet. Finns inga i vykort bokaffärerna, inga i livsmedelsbutikerna, inga på hotellet. Fuck. Sista chansen nu innan vi måste checka ut och åka vidare. Hetsar runt. Är det inga turister i Osaka eller är det bara patetiskt omodernt att skicka vykort? Bokhandeln Kinokuniya levererar i sista sekunden. Inte direkt Osaka-motiv på kortet, men någon sagobjörn i japanska kläder i 3D får duga. Kortet kostar cirka 45 kronor. Nöden har ingen lag ...
Klipper visar när vi väntar på stationen - för mer klipp från resan klicka här
Checkar ut. Taxi till Shin-Osaka Station. 2,5 timmar med snabbtåget Shinkansen till Tokyo väntar. Avgång 12:17. Snabbt och ganska bekvämt. Varje gång någon i tågpersonalen passerar genom vagnen så avslutas besöket alltid med att han eller hon ställer sig i dörren in till vagnen och bugar. Japan. Tiden rinner på. Åsa sover sig igenom resan. Gråmulet. Tyvärr för gråmulet för att man ska kunna se Mount Fuji på vägen. Synd.
Hotellet i Tokyo har en fantastisk tjänst - de välkomnar gästerna på perrongen och bär baggaget till hotellet på en vagn. Och det är gratis. Briljant. Kanske är det för att Tokyo Station är så stort och labyrintlikt att turister går vilse annars. Tjejen som hämtar oss har gjort det här förut. Hon slänger upp det tunga baggaget på vagnen som det vore ingenting. Det visar sig att hon har jobbat åt hotellet i 6 månader - innan dess jobbade hon på japanska paviljongen på Epcot Center på Disney World i Florida. Promenaden till hotellet i Marunouchi tar bara några minuter. Vädret är oväntat skönt. Varmt men inte överjävligt varmt. Och inte så fuktigt heller. Incheckning på Four Seasons Hotel Marunouchi. 5 nätter i Tokyo väntar. We're back!
Ginza. "Hooden" intill vår hood Marunouchi. Hood för brand names och expense accounts. Människor överallt. Ljud överallt. Ljus från neon och videoskärmar överallt. Men inte riktigt Times Square. Mer upscale. Mer avslappnat. Lite färre turister. Och inga påflugna gatuförsäljare. Mörkret lägger sig. Ljuden blir till brus. Mer magi. Affärer stänger. Människorna är kvar. Vi äter och dricker öl. Går hem utmed barerna under järnvägsspåren. Fortfarande tänker vi Blade Runner varje gång när man går där genom kvällsmörkret.
Kommentarer
Trackback
