Tisdag 26 juli - Långpromenad genom halva Tokyo
Vaknar med en hinna av Tokyos asfalt i halsen. Storstadsmorgon a la carte.
Det brukar inte krylla av västerländska turister i Japan, men den här gången verkar det verkligen vara extra få. Jordbävning, tsunami och radioaktiv strålning har säkert skrämt bort många potentiella sommarturister. Inte oväntat. Många gånger i tågen eller på restauranger har vi noterat att vi verkar vara de enda icke-asiaterna. Rätt skönt. Och vi har inte hört någon prata svenska sedan ankomsten till Japan. Dubbelskönt. Den enda svenska vi hört var i något obskyrt program på tv som visade från ett svenskt sjukhus.
Åsa - mästaren av att spara på saker som kan vara bra att ha någon gång - har givetvis med våra tunnelbanekort (suica-card) från förra semestern. Det fanns åkpengar kvar på korten. Korten gäller inte för någon viss tid utan laddas med pengar (och kan återladdas med pengar) för att sedan minska i värde för varje åktur. I Åsas kortsamling finns även kort från Singapore, New York, London som bara väntar på att få återanvändas ...
Vi åker Tokyos klassiska ringlinje Yamanote som sneglar fram ovan jord runt de flesta av Tokyos intressanta innerstadsområden. Harajuku. Går igenom tonårskvarteren. Det galna Gothic Lolita-modet lever fortfarande. Ler fortfarande när jag ser de utklädda tonårstjejerna.
Vandrar vidare mot Aoyama. Ground Zero för luxury flagship stores. De stora modehusen tävlar verkligen om att out-spectacular varandra i överdådigt designade butiker. Madison Avenue/5th Avenue i New York ligger nästan i lä. Superarkitekten Zaha Hadid som bland annat har ritat simhallen till kommande London-OS har gjort en stram futuristisk och läcker butik åt Neil Barrett. Commes des Garcon, Marc Jacobs, Bvlgari har alla riktigt coola byggnader. Och så mästarbutiken framför alla andra - Herzog de Meurons Pradastore. Världens coolaste butik alla kategorier. Love it. Och insidan slår utsidan. No photos no photos säger alla i affären så fort de ser kameran på axeln.
Kawaii - ungefär gullig eller snuttig. En egen kultur. Eller kommersiell inriktning kanske. Finns överallt i Japan och i japansk populärkultur, men kanske mest i Tokyo. Kläder, leksaker, musik, film, prylar. Allt ska vara gulligt. Hello Kitty är kanske det första man tänker på, men det finns mycket annat. Affärer har hyllmeter med Drutten-prylar exempelvis. Drutten är cute det måste erkännas. Krokodilen Gena får inte mycket utrymme däremot. Till och med Swarowski har en "Hello Kitty-line". Swarowski och Hello Kitty låter bara konstigt. Annars har även många butiker Mumin-trollen-produkter just nu.
Framåt eftermiddagen blir det som vanligt - vi får för sig att det är att "vika ned sig" att åka med allmänna kommunikationer. Går oss halvt till döds. Aoyama, Omotesando, Shjibuya, Roppongi, trappor, affärer, stekande sol. Vi är dumma i huvudet. Vem lär sig av tidigare misstag? Inte vi iallafall. Snurrar nästan i skallen av trötthet. Men kul är det ändå. I ett sista ögonblick av klarhet tar vi iallafall tunnelbanan från Roppongi till våra hemtrakter (hade varit cirka 1 timmes promenad raka spåret).
Vilar på rummet. Varmt bad i badkaret. Rehabilitering av kroppen. Läser fantastiska Sci-Fi-seriealbumet "The Incal" som jag tog med. Sagolika och kreativa miljöer. Skön story. Förbannat bra.
Det brukar inte krylla av västerländska turister i Japan, men den här gången verkar det verkligen vara extra få. Jordbävning, tsunami och radioaktiv strålning har säkert skrämt bort många potentiella sommarturister. Inte oväntat. Många gånger i tågen eller på restauranger har vi noterat att vi verkar vara de enda icke-asiaterna. Rätt skönt. Och vi har inte hört någon prata svenska sedan ankomsten till Japan. Dubbelskönt. Den enda svenska vi hört var i något obskyrt program på tv som visade från ett svenskt sjukhus.
Åsa - mästaren av att spara på saker som kan vara bra att ha någon gång - har givetvis med våra tunnelbanekort (suica-card) från förra semestern. Det fanns åkpengar kvar på korten. Korten gäller inte för någon viss tid utan laddas med pengar (och kan återladdas med pengar) för att sedan minska i värde för varje åktur. I Åsas kortsamling finns även kort från Singapore, New York, London som bara väntar på att få återanvändas ...
Vi åker Tokyos klassiska ringlinje Yamanote som sneglar fram ovan jord runt de flesta av Tokyos intressanta innerstadsområden. Harajuku. Går igenom tonårskvarteren. Det galna Gothic Lolita-modet lever fortfarande. Ler fortfarande när jag ser de utklädda tonårstjejerna.
Vandrar vidare mot Aoyama. Ground Zero för luxury flagship stores. De stora modehusen tävlar verkligen om att out-spectacular varandra i överdådigt designade butiker. Madison Avenue/5th Avenue i New York ligger nästan i lä. Superarkitekten Zaha Hadid som bland annat har ritat simhallen till kommande London-OS har gjort en stram futuristisk och läcker butik åt Neil Barrett. Commes des Garcon, Marc Jacobs, Bvlgari har alla riktigt coola byggnader. Och så mästarbutiken framför alla andra - Herzog de Meurons Pradastore. Världens coolaste butik alla kategorier. Love it. Och insidan slår utsidan. No photos no photos säger alla i affären så fort de ser kameran på axeln.
Kawaii - ungefär gullig eller snuttig. En egen kultur. Eller kommersiell inriktning kanske. Finns överallt i Japan och i japansk populärkultur, men kanske mest i Tokyo. Kläder, leksaker, musik, film, prylar. Allt ska vara gulligt. Hello Kitty är kanske det första man tänker på, men det finns mycket annat. Affärer har hyllmeter med Drutten-prylar exempelvis. Drutten är cute det måste erkännas. Krokodilen Gena får inte mycket utrymme däremot. Till och med Swarowski har en "Hello Kitty-line". Swarowski och Hello Kitty låter bara konstigt. Annars har även många butiker Mumin-trollen-produkter just nu.
Framåt eftermiddagen blir det som vanligt - vi får för sig att det är att "vika ned sig" att åka med allmänna kommunikationer. Går oss halvt till döds. Aoyama, Omotesando, Shjibuya, Roppongi, trappor, affärer, stekande sol. Vi är dumma i huvudet. Vem lär sig av tidigare misstag? Inte vi iallafall. Snurrar nästan i skallen av trötthet. Men kul är det ändå. I ett sista ögonblick av klarhet tar vi iallafall tunnelbanan från Roppongi till våra hemtrakter (hade varit cirka 1 timmes promenad raka spåret).
Vilar på rummet. Varmt bad i badkaret. Rehabilitering av kroppen. Läser fantastiska Sci-Fi-seriealbumet "The Incal" som jag tog med. Sagolika och kreativa miljöer. Skön story. Förbannat bra.
Kommentarer
Trackback
