Lördag 22 december - Barbapapa försvunnen
Sovmorgon. Flighten går först vid 15-tiden. Köttbullsmackor i lugn och ro. Skönt. Sedan övergår man mentalt till travel-day-mode. Same procedure as every travel day. Ladda dator. Ladda iPad. Ladda mobil. Ladda kamera. Tömma kameraminne på gamla bilder. Satan va segt det är. Packar det sista. Sobril. And so on.
Taxi till Arlanda Express. Snön faller. Små tunna snöflingor bara. Ingen risk för igensnöade landningsbanor på flygplatsen. Arlanda Express. Arlanda. Checkar in. Väntar på avgång. Och bävar på samma gång.
Lunch på Arlanda
Lugn flight till London. Det som stör mest är inte de små turbulens-bumpen - det är raden bakom som pratar lite för högt hela resan. Och jag menar lite för högt. Inte så högt att man vänder sig om och ber de sänka rösten. Eller ber de hålla igen. Men de stör. Och kanske är det inte röstläget utan mer att en av de sitter halvskryter om precis allting hela jävla resan igenom. Tröttsamt.
När vi åkte hem från Beijing i somras glömde jag kvar en flygkudde på planet, tappade bort Åsas ryggsäck på Beijings flygplats (den kom dock snabbt tillbaka) och glömde min mobil i security-checken i Köpenhamn (lyckligtvis ropade de tillbaka mig innan jag försvunnit ur sikte). Vi skrattar åt vad sobrildimman kan ställa med. Men precis samtidigt som vi pratar om sommarens alzheimers-schabbel går vi av planet i London. Och trots att vi pratar om att inte glömma saker så glömmer jag i samma stund kvar mina hörlurar i stolsfickan .. Var det personligt rekord i dumhet? Straxt efter att vi gått igenom security-checken i London inser jag att hörlurarna inte är kvar. Och därmed även min rosa anti-flygstress-barbapapa som ligger i fodralet. Fuck!!!
Och nu kommer vi till det sjukaste av allting. Trots att Bose-hörlurarna kostar 4000 så är det Barbapapan som både jag och Åsa tänker mest på. Han får ju bara inte vara borta. Han har varit med på alla resor senaste åren. Sobril och barbapappan är ju hörnstenarna i kampen mot flygskräcken. Efter en massar rännande och pratande med personal på flygplatsen får vi tillslut napp - hörlurarna kan avhämtas vid en gate. Dagen räddad. Barbapapa lever...
Heathrow Terminal 3. Alltid lika hemskt. Packat med folk, lågt i tak, trångt, boring. I hate it.
Cathay Pacific till Hong Kong. Vi lyckas boka om våra förhatliga mitten-i-mittraden-platser. Det blev exit-row och extra benutrymme istället. Lönar sig alltid att tjata. Mot Hong Kong genom natten...
Kommentarer
Trackback
