matsfranzen

 

Jag fattar verkligen inte hur jet-lag fungerar. Det spelar ingen roll om vi åker västerut eller österut - min kropp reagerar på samma sätt ändå de första dagarna. Vaknar mellan 3 och 4 på morgonen. Kan inte somna om. Lost in Translation i Hong Kong. Men det finns ingen nattöppen hotellbar att sätta sig i. Oavsett jet-lag förstår jag inte hur det kan vara så svårt att somna om. Jag sov ju bara några timmar på förra dygnet också - flygdygnet. Jag borde vara svimfärdigt trött vid det här laget. Det borde snarare vara ett problem att vakna. Skiten med att bara sova några timmar på natten är dessutom att jag aldrig blir riktigt pigg och går omkring i ett zombie-liknande tillstånd resten av dagen. Ok - vid 6:30 får jag nog och går upp och duschar. Bara för att ha något att göra ... Åsa irriterar som vanligt med att vara helt oberörd av tidsomställningen. Hon bara sover och sover.

 

 

Hotellfrukost. Alltid höjdpunkt. Så även här. Bärsallad, bacon, grönt te, juice. Till att börja med. Åsa kör hårt på scrambled eggs. Stilla morgon. Avslappnad lugn atmostfär i restaurangen. Vi sitter i sköna fåtöljer. Lutar oss tillbaka och njuter. 

 

 

 

South China Morning Post skriver att temperaturen väntas gå ned till 10 plusgrader som lägst under dagen och att det kommer att bli den kallaste julafton på 12 år. Hardship on homeless är rubriken på artikeln. Hade det varit 10 plusgrader hemma på julafton hade jag slagit frivolter av lycka.

 

Julinstallation i Landmark-gallerian 

 

6e gången vi firar jul hemifrån. 2 gånger i Tokyo, 1 gång i Singapore, 1 gång i New York och 1 gång i Sydney förut. Vi får till en nästan perfekt julfirardag. Lysande hotellfrukost. Fantastiskt massage i hotellets spa. Louis Vuitton-tröja i julklapp till mig själv. Fika på chokladmakaren Jean Paul Hevins "Chocolatier-cafe". Julsupé på rummet med Wagyu-biff för mig och kyckling för Åsa. Avslutar julafton med att lägga mig och vila i badkaret. En bättre dag. Milt uttryckt. Har dock inte råd att fortsätta riktigt på samma nivå.