matsfranzen

Downtown Nagoya

Vi börjar dagen med att vela mellan olika alternativ. Sista dagen i Japan. Måste gör något extra kul. Hyra cyklar och åka runt i nordvästra Kyoto. Åka till Kobe och kanske äta Kobe beef på plats. Eller Nagoya och kanske möjlighet att se sumo. Svårt val. Vi har så svårt att bestämma oss att vi går till centralstationen och bestämmer att vi bestämmer när vi är där. Inte ens då känns det lätt men Åsa går fram till automaten och kollar på priser och tider för Nagoya. Just in case ... Klockan är straxt före 12. Ett tåg går 12:06 till Nagoya. Fan - vi kör på det! Sagt och gjort - några minuter senare sitter vi på snabbtåget mot Nagoya.



Nagoya är Japans 4e största stad. Tokyo, Yokohama och Osaka ligger på platserna före. Då har vi varit i de fyra största nu. Sapporo ligger 5a, men den ligger lite mer off i norra Japan så den kan bli svårare att kassera in. 2,2 miljoner bor i själva staden och över 8 miljoner dess "Metropolitan area". Nagoya är kanske mest känd för att Toyota har sitt högkvarter en bit utanför staden. Laddade ned en Nagoya-app innan avresa för att se vad man kan titta på och få en hygglig karta om det behövs.

En tursitinformation ligger inne i centralstationen. De visar hur man åker till sumo-arenan men säger också att datorn säger att det är utsålt idag. Lite surt men kul utflykt ändå tänker jag. Men som så ofta går det att köpa biljetter på plats vid arenan. Inte gratis direkt. Näst billigaste sektionen som vi köpte till kostade cirka 700 kronor per person. Men det var det fan värt. Det pågår matcher redan från morgonkvisten men det bättre klasserna börjar först straxt efter 14 och förstadivisionen kommer in på arenan 15:45. Vi hinner med Nagoya Castle som ligger i samma park som sumoarenan innan vi sätter oss på våra platser.

Smällhett. Blå himmel. Promenerar genom parken. Borgen påminner ganska mycket om de i Osaka. Vacker och magnifik, men börjar spritta för mycket i sumo-benen för att riktigt kunna njuta. Bort till arenan igen. En kul detalj är att stå utanför insläppet och se när alla brottarna anländer 1 och 1 på ett förutbestämt avsläppningsställe. Några få poliser och vakter men inga kravallstaket  eller annat emellan de väntande fansen och brottarna. Varje sumobrottare har ett litet entiurage med sig som bär alla deras utrustning. Och som sagt var - fan va stora de är ...




Våra sköna sittplatser ...

Vi har box-seats. De låter VIP. Det kanske det är men givetvis sitter man på en tunn kudde på golvet och det saknas ryggstöd. Försöker att inte tänka på morgondagens ryggvärk ... Någonstans är det ändå lite kul att man sitter på golvet - förstärket känslan av traditoner. Och traditioner, ceremonier och massor av rigorösa detaljer finns det gott om. Hundratals av år sumobrottning ligger som ett hinna över inramningen. Bara att se de traditionella kläderna på domarna eller shinto-taket som hänger över ringen får oss Japanofiler att rysa av välbehag. Enskilda individer verkar till exempel ansvara för att bara byta kuddar mellan sumobrottarna när de vid bestämda tillfällen innan sin egen match ska sätta sig vid ringside. Och när kuddbäraren möter en sumo måste han givetvis alltid stanna upp och släppa förbi sumon innan han kan gå vidare. Små detaljer överallt.


Krävs en sumo för att jag ska se smal ut ...

Sumo är inte riktigt lika stort i Japan längre som det en gång var, men det är fortfarande stort. Dessutom har flera av de bästa brottarna de senaste  åren kommit från Mongoliet och inte från Japan. Bland annat den enda nuvarande Yokozunan (ungefär stormästaren) Hakuho. Det har bara funnits 69 Yokozuner de senaste 300 åren. Lång historia som sagt var. Matcherna i sig är korta men fascinerande roliga, men det är hela inramningen som gör det till ett helt unikt event. 






Fika på Tullys vid 21-tiden. Kjell och Sofia verkar vara på väg att snöa in på Japan de med. Bra med flera anhängare. Kort promenad tillsammans sedan åker vi hem för att packa då flygbuss ska hämta oss utanför hotellet redan vid 7-tiden imorgon.