matsfranzen

Åsa utanför hotell-lobbyn

Om New York är Crossroads of the world och världens etniska och kulturella smältdegel måste Beijing vara Crossroads of history. Tusentals år av historia och morgondagens mittpunkt sida vid sida. Att kalla det fascinerande känns kliché men det är verkligen sant. Historiska kulturskatter och state of the art high-tech a la 2012 samsas och gör staden till en helt unik plats. Det finns hur mycket som helst att se både av gamla sighter som Förbjudna staden men även av helt fantastiska nya byggnader som slår det mesta i världen av idag. Och energin och folkmassorna som väller fram överallt. Alla vill fram överallt på alla plan. Folk trängs på gatan och folk trängs om att tjäna pengar. Och Beijing är ju dessutom politiska centret i Kina och verkar även vara de kulturella centret i dagens Kina. Alla vill vara med. Exciting. Som fan. Historien har aldrig upplevt en sådan snabb omvälvning tidigare.



Men staden har onekligen sina jobbiga sidor också - är exempelvis himlen någonsn blå? Jag vet inte om det är disigt, eller avgaser, eller sandpartiklar från de omgivande ökenområdena - men luften är inte bra. Känns som någon spacklat tjära i halsen när man kommer hem till hotellet. 4-fiiliga boulevards plöjer fram överallt mitt i centrala delarna. Och staden är påfrestande utspridd. Det tar alltid en jobbigt lång tid att komma någon vart. Men cool är den verkligen. Jävligt cool. 


Följer rekommendationer från Wallpaper-guiden

Tunnelbanan från hotellet till Xidan smack downtown. En av downtowns kanske ska sägas. Inte business-downtown. Går till himmelska fridens torg utmed boulevarderna. Poliser överallt i varje gathörn. Alla väskor scannas i tunnelbanan. Security. Halva Kina trängs utanför "Den förbjudna staden". 34 grader varmt. Ångar om oss. Pulserande. Kramar musten ur oss också




The Egg straxt intill himmelska fridens torg


Måste kanske skylta tydligare om gräsförbudet ...

Åker tunnelbana till CBD för att gå och titta på CCTV Tower. Definitionen av defy gravity. Rem Koolhaas och Ole Scheeren. Över 200 meter högt. En av världens ballaste skrapor. Kan inte sluta fascineras. Wow. Dubbel-wow. Hur fan kan den stå i luften? Hur funkar det? Redan framåt tidig eftermiddag är vi möra av intryck, värme, ljud, folkmassor, avgaser. Åker hem till oasen. Njuter av hotellet. Teprovning. Stillhet. Njuter en gång till av Summer Palace. Lugnt. Vackert. Men vi skulle tråkas ut om vi inte fick galenskapen också. Dricker drinkar på hotellet. Bra liv.




CCTW Tower