matsfranzen

Tjock i halsen. Känns som lite feber. Asiensyndromet. Går inte att vara 3 veckor på semester i Asien utan att bli lite förkyld. Blandar man smällhetta,  iskalla gallerior, ständigt fuktiga kläder av både luftfuktighet och spöregn samt en rejäl dos kraftiga avgaser - då kan det bara sluta på ett sätt. Blä. Ipren it is.

Sorg över att lämna Tokyo. 2 dagar är för lite även om vi varit där ett flertal gånger förut. Men ändå rätt att åka vidare. Kyoto väntar. Shinkansen vid 11:30. Framme Kyoto Station 13:50.

Vi bor på Hyatt Regency vilket vi gjort två gånger förut. Bra hotell. Bra service. Kul design. Får rum på bottenvåningen. Det går att öppna fönstret och kliva ut i en del av hotellets trädgård som nästan påminner om en brant lutande skogsdunge. Det ligger en damm bakom häcken som döljer rummen utifrån. Paddor och syrsor spelar högljudd musik där hela natten lång. Love it.

Trötta. Tar ändå en kort promenad genom världens bästa historiska stad. Blir varje gång förvånad över omfattningen av välbevarade hus och tempel. Och hur påtaglig känslan av traditioner, japansk design och historia är här. Pure fucking magic! Rom, Istanbul och Florens med flera har ju ingenting att sätta emot.

Massage på hotellets spa. Får saké i fotbadet innan massagen. Ska lösa upp något i kroppen. Roligt hur eller hur. Somnar redan 10-15 minuter in behandlingen. Massagedvala. Världens behagligaste och mest avslappnade tillstånd?

Room service

Slötittar på japanska tv-kanaler. Min favorittyp av program (trots att jag inte fattar ett ord) är när en liten grupp japaner åker iväg och turistar på obskyra småorter i Japan och ska testa lokala matspecialiteter. Underbart rogivande. Alla kvinnor som uppträder med män på tv pratar jämnt (ok inte jämnt men ofta) med gälla pipiga röster och kvittrar fram aaaahhhh eller ohhhhh för att visa förvåning eller uppskattning över vad som helst. Kan inte låta bli att gilla det också även om det känns som att det säger något om hur långt Japan kommit med könsrollerna i samhället.

Somnar tidigt