matsfranzen

 

Byxorna jag köpte igår behöver läggas upp och butiken trodde det snabbaste sättet var att vi själva gick till skräddaren som de använder. Vi behöver inte betala för arbetet - skräddaren debiterar Balenciaga. Bara några minuter från hotellet på 9e gatan vid 6e avenyn. Worldclass. Kan man lita på en skräddare med det namnet ... Märklig känsla att kliva in i den kombinerade skrädderi/tvätteri-affären. Som att kliva in i någons vardagsrum där två äldre damer sitter vid varsin gammaldags symaskin. Tiden verkar ha stått still här sedan 60-talet. Ska en 70-årig tant dessutom avgöra hur mina coola designade Balenciaga-jeans ska se ut? Samtidigt finns det något över situationen och platsen som visar en del av vardagen som man inte alltid ser som turist. Något lite mysigt över det hela. En av damerna nålar snabbt upp byxorna och vi kan hämta de direkt på fredag morgon innan vi åker hem.

 

 

West Village. East Village. Lower East Side. Chinatown. Skulle kunna gå någon variant av den här turen varje dag resten av mitt liv. Blir lite nyfiken på hur en del av lägenheterna ser ut på insidan i det här områdena. Många av fastigheterna ser ändå rätt slitna och lite nedgångna ut från utsidan. Men de bor ändå i New York och det gör inte vi så vi torskar alla dagar i vecka hur eller hur. Vi går vidare över Brooklyn Bridge till Dumbo i Brooklyn. Dricker chokladmilkshake på Brooklyn Ice Cream factory. Som jag alltid gör. Åsa tar glass i bägare. Tror jag även ska inkludera rutten över bron i min dagliga promenad för resten av livet.

 

 

Jennifer Aniston har någon ny film på ingång så hon pryder omslaget på var och varannat magasin här. Hon är 69a precis som mig, men måste säga att hon verlkigen ser rätt fantastisk ut fortfarande. Hon ser ju bättre ut nu än hon gjorde på Friends-tiden. Ja hon har kanske lyft sig som fan och hon har säkert en stab av styliser men ändå. 

 

 

New York-attitude. Beryktad. Storstads-attitude när den är som bäst. Eller värst ... Jag vet fortfarande aldrig när man kommer in i en butik, restaurang, galleri etc om det är the attitude eller trevlig service som väntar. Det kan alltid sluta hur som helst. Det är inte att de säger otrevliga saker - du finns inte. De sitter bakom skrivbordet eller kassan och år sååå busy med ingenting. Eller så är det bara så sjuukt jobbigt att säga hej när kunden kommer in att de inte orkar med det heller. De är för coola för att behöva bete sig ... Jag kan både le och bli störd av det. Det är en del av vad som gör New York till New York. Men det här är bara ena sidan av myntet. Bryter man isen visar det sig nästan alltid att de kan sin produkter (kläder, tavlor, roliga prylar etc) mycket bättre än de flesta kan sina grejer i Sverige. Och när man visar att man är på samma våglängd älskar de att prata både om produkterna och allt möjligt annat. Det kan till och med bli små höjdpunkter då de delar våra passionerade intressen för art, design, movies, photo, fashion - intressen jag ibland har svårt att hitta personer som delar hemma.

 

Dessa smådiskussioner här och där ger dessutom en insikt i New York som smältdegel. Alla är på väg till och från New York och här möts allting och alla. Få är födda i New York och ganska många kommer "åka hem" eller dra vidare. Här möts människor, ideer, konst, pengar. Allt. De flesta vi pratar med har bott här några år och många kommer från andra delar i världen än Nordamerika. Många har kommit för drömmen och myten om New York. Man behöver heller aldrig skämmas om engelskan inte blir perfekt. Någn bryter på italienska, någon på franska, någon på något annat. Och alla är vana vid att många kommer från någon annanstans. Någon skulle till och med åka några månader till Sollentuna i höst. New York - Sollentuna! Så längde inflödet och utflödet av folk i New York fortsätter kommer staden alltid kunna re-invent sig själv som få andra ställen. Love it.

 

 

Osynliga mannen. Kineiske fotokonstnären Liu Bolin. Hans utställning på fotografiska hemma 2011 är en av de bästa jag någonsin har sett. Han målar sig själv så han ser kamouflerad ut mot bakgrunden. En enkel nästan simpel idé som ändå är totalt briljant. Vi går förbi ett galleri i Soho på West Brodway som heter Eli Klein som vi gått förbi massa gånger, men denna gång ser vi att de har en Liu Bolin-tavla i fönstret. Vi går in och det visar sig att det är en hel utställning. All fotona är nya. Wow. Han är nästan i klass med min TOP3 som jag skrev om häromdagen (Picassn, Turrell, Haring). Och galleristen går igenom hela processen hur Liu Bolin går tillväga när han gör verken. Underbart.