matsfranzen

 

Singapore fortsätter att brinna av energi. Nya byggen överallt. Gallerior, bostäder, hotell, turistattratkioner. Affärer stänger som fanns här förra året överallt. Nya öppnar. Nytt Philippe Starck-hotell byggs nära Suntec City. En 5e tunnelbanelinje grävs under jorden. Händer saker överalllt. Hela tiden. Älskar det. Men när blir de klara? Klar blir man såklart aldrig, men det finns ändå begränsat med oanvänd yta kvar på den relativt lilla ön. Det går säkert att förtäta dock då enbart CBD känns riktigt storstadstätt mellan husen. Ön känns ibland som en stor förort från väst till öst och från nord till syd. Utvinna mer yta genom land reclamation i vattnet är också möjligt. 

 

 

På shoppinggatan framför alla andra, Orchard Road, satte några upp en "kind zone" som ett endagsevent. De gav kramar ch high-fives till alla som ville som passerade. Läste om det i Straits Times och kopplingen var till något som jag har tänkt på en del. Singapore-invånarna interagerar inte med folk de inte känner. Jag är av naturen rätt blyg av mig men när man åker runt på semester brukar jag iallafall ha några korta oväntade pratstunder med folk på gatan eller i butiker. Eller i tunnelbanan. New York är i särklass på det, men i Singapore känns det nästan aldrig naturligt förutom taxiförarna som gärna pratar som fan. Till och med i Japan där många har svårt att prata engelska dyker det upp lite roliga och oväntade kortkonversationer allt som oftast.

 

 

Åker till Marina Bay-området och provar att gå in de två nästan nya jättelika inomhus-botaniska-trädgårdarna. Den ena som heter Cloud Forest bjuder på en rejäl dos av höjdskräck då man går på gångar högt uppe i luften som känns som de ska gå sönder närsomhelst ... Båda två är dock snyggt designade och påminner om något som skulle kunna höra hemma på Walt Disney World i Florida. 

 

 

Kvällstur till sent öppna favoritbokbutken Kinokuniya. Kan gå där i timmar. Fastnar ett tag vid hyllorna som säljer japanska tidningar och böcker. Fast jag bara kan några få japanska tecken kan jag inte få nog av att stå och bläddra i tidningarna. Alltid denna in-your-face färgexplosion som möter läsaren. Och så dessa härliga tecken. Köper en tidning som jag tror är en Tokyo-guide av något slag bara för att sitta på hotellet och bläddra i den. Visar sig vara en öl-tidning ...