matsfranzen

 

4 dagars semester på hemmaplan. Lagom länge. När solen värmer som idag och vi promenerar genom trivsamma parker och förbi rader av uteserveringar tänker jag alltid - varför är vi aldrig hemma mer än några dagar på semestern? Staden är ju fantastiskt. Men jag svaret också - så här underbart känns Stockholm och Sverige bara i lagom små doser för oss. Och jag vill verkligen bort från allt som har med vardagen att göra. Långt bort för att släppa allt som har med inrutade mönster och måsten att göra. Vill höra kinesiska och inte svenska från grannbordet. Vill se överdådiga skrytbyggen och inte lagom och funktionellt. Vill se palmer och inte björkar och barrträd. Vill drömma att resten av livet är en lång semester.

 

 

Tränar för första gången på flera veckor. Pulverdiet och långdragen halvförkylning har stoppat hårdare fysisk aktivitet. Fuck rent ut sagt va snabbt jag verkar tappat allting. Blodsmak i munnen efter 3 kilometer på löpbandet.    Sittande-rodd-maskinen för bicepsmusklerna är rena nära-döden-upplevelsen. Jag vill hem. Tar mig igenom passet på halvfart. Tar mig igenom är verkligen rätt uttryck. Varken mer eller mindre. Möjigen mindre ...

 

 

Texas Longhorn-kväll vid Nytorget med Magnus (Åsas brorsa) och Anna. Smårestaurangernas uteserveringar ligger på rad utmed Skånegatan. Mysig känsla. Fullt överallt. Perfekt väder. Kött. New York-strip. Velar mellan 200 gram och 300 gram. 200 är för lite och 300 lite för mycket. Kör på för mycket. Funkar bra, men blir straffad när glassen ska ned också. Bra kväll, men värmen sjunker oväntat snabbt när solen går ned. Småfryser i kortbyxorna på vägen hem.