matsfranzen

 

Med nästan 20 år tillsammans har man byggt upp en bank av gemensamma minnen. Minnen man kan referera till medvetet och omedvetet och som är en sådan självklar del av vilka vi är att de aldrig behöver förklaras. Precis som vår generation har ett kollektivt minne från uppväxtåren av bland annat Zeb Macahan, Palmemordet, Brasiliens lag i VM82 och senare även ljudet av modem som kopplas upp. Vi har efter alla resor även någon typ av gemensamt undermedvetet reseminne. Vi går genom en butik på vägen från tunnelbanan till hotellet och en högtalare meddelar att affären ska stänga om några minuter. Med precis samma tonfall som rösterna på monorailen och riderna på Disney World i Orlando. Vi känner båda två samma sak och tittar på varandra. "har de hyrt in rösten från Disney World?". Ljud, dofter, bilder, design - det är verkligen ofta på semestrarna som vi samtidigt gör associationer baserat på alla semestrar genom åren. Gillar det.

 

 

Bio. Lessons of the Evil. Japanske Takashi Miike som har gjort både en hel del skräp och flera förbannat bra filmer genom åren. Ofta mycket våld. Ibland galet mycket våld. Psykopat arbetar som lärare och tar död på elever en efter en. Första delen av filmen är förbannat bra med en härlig intensitet utan att så mycket händer på duken. Antydningar, smygprat i korridorer, vem är vem, vem gör vad, vad betyder det. Andra halvan av filmen är tyvärr bara en lång blodig och seg våldsopera som maler på minst 20-25 minuter för länge. Knappt godkänd totalt sett, men ändå kul att se asiatisk film på bio.