matsfranzen

Dagen för dagen. Dagen före flight. Pendlar mellan längtan och dödsångest. Vill vara framme i Asien mer är något annat. Men 2 + 12 timmar i luften imorgon måste klaras av innan vi är framme. Jag orkar inte. Inte igen. Samma visa som inför varje flight alltså. Och varje gång tänker jag att det är värre än det brukar. Men så är det nog inte. Men 2 + 12 timmar. Fy fan. Borde sponsra något cryosleep-projekt så flighten försvinner i något drömtillstånd a la rymdflighterna i Aliens eller Avatar.

 

Ångest. Nostalgi över livet. Melankolisk. Längtan. Allt på samma gång. Tur att det bara är semester en eller två gånger om året. Kroppen skulle inte klara mer ... Och andra sidan skulle jag inte heller stå ut om jag inte hade semesterresorna att se fram emot..

 

 

 

1 cm av min bettskena går plötsligt av när jag packar det sista. Bra timing. Svårt att fixa det nu. Milt uttryckt. Får klara mig med utan den centimetern. För bettskenan måste med annars kan jag inte sova. Hur fan kan det lossna en bit förresten. Bara sådär. Strange.

 

 

Åker till Arlanda vid 18-tiden. Radisson. Checkar in baggaget inför morgondagens flight. Äter på Stockholm Fisk. Och dricker öl. Vi känner oss som vi befinner oss på någon märklig mellanstation. Och så är det väl också. Mellan vardagen och resdimensionen. Mellan hemmet och slutdestinationen. När de flesta flighterna har gått för kvällen och butikerna stänger känns Arlanda nästan på låtsas. Som en fantasivärld. Leker vi flygplats eller är det på riktigt. Kanske dags att gå och lägga oss. Klockan ringer innan klockan 5.