matsfranzen

Förkylningsstatus: sämre. Ipren var 8e timme. Mer ont i halsen. Rätt skit faktiskt. Orkar bara vara ute på ett kortare pass mitt på dagen. Sedan vila. Åsa går till och med själv ett tag på stan med jag ligger och sover. Får lite halvpanik att semestern är på väg åt helvete. Snurrar i huvudet om jag måste boka en ny Tokyo-resa till våren om jag inte frisknar till innan hemresan. Fan!

 

 

Stålsätter mig till kvällen iallafall. Vi ska träffa vår japan-baserade kompis Vivian och det tänker jag inte missa. Blir alltid lite på avundsjuk på att hon gör det man själv har fegat ur på - hon bodde först något år i Seoul och har nu bott i Japan i snart 4 år. Hon har följt drömmarna och slitit hårt för att kunna bo här. Fan va rätt. Seoul, Osaka och Tokyo. Vi Stockholm forever. Say no more. Jag vet att i slutändan är verkligheten mer nyanserad än så. De flesta dagar är ändå vardag var och när man än befinner sig. Och gräser är onekligen alltid grönare på andra sidan ...

 

 

Lost in Translation-baren på Park Hyatt Tokyo. Vi sågs här förra gången också. Det ska bli vårt stamhak för årliga träffar. 4e gången jag och Åsa kommer hit. Får en kick varje gång. Staden glimrar som allra bäst i mörkret från 60e våningen i New York-baren. Vivian har med sig sin japanska boyfriend - han har bott i Sverige i 3 månader för förra år sedan och har bättre koll på svensk musik än vad jag har. Vad är oddsen för det. Vi har en fantastisk kväll. Massa intressanta diskussioner om kulturella skillnader. Bland annat berättar de att japaner som bott utomlands kan får svårt att få att få jobb när de kommer tillbaka till Japan för att de vant sig vid högre grad av frihet på arbetsplatsen. Intressant.

 

 

Håller förkylningen i schack och tar någon av de sista tunnelbanetågen hem.