matsfranzen

 

Ont i halsen. Lätt feber. Ont i kroppen. Småförkyld helt enkelt. Och svårt att sova. Det värsta med jet-lagen är inte att man är trött eller hungrig på udda tider - det är att jag och Åsa tar olika lång tid på oss att anpassa oss. Åsa gick in i Japan-tid-zonen nästan direkt medan jag är i något mellanläge. Så det är alltid någon av oss som är trött men aldrig samtidigt. Och vi är hungriga vid olika tidpunkter. Frustrerande.

 

Ipren. Bafucin. Mot Nikko. 2 timmars tågresa norr om Tokyo. Alltid kul och enkelt att tåga runt i Japan även om det ska bytas tåg och perronger någon eller några gånger för att komma fram. Lagom spännande äventyr för play-it-safe-storstadsmänniskor som oss. Det är alltid svårt att avgöra var Tokyo börjar och slutar. Vad är stad, vad är förort, var börjar nästa stad? Efter cirka 25-30 minuter på tåget känns det fortfarande som det är stad men det kanske är någon närliggande stad som byggts samman med Tokyo. Går inte att avgöra. Gillar känslan av oändligt myllrande sammanflätade urbana områden.

 

 

Nikko är en mindre stad på cirka 90 000 invånare (mindre med japanska mått mätt iallafall) omgiven av berg och skogsområden. Ett gammalt japanskt ordspråk säger att man inte är nöjd innan man har varit i Nikko. Huvudorsaken till att japaner och turister åker hit är delvis naturen men även för att flera tempelområden ligger vackert utspridda i skogsparker. Här ligger också den mest kända av alla Shoguns begravd - Ieyasu Tokugawa - i ett spektakulärt och överdådigt mausoleum. När man kommer ut från tågstationen och går uppför Main Street kommer jag att tänka på den amerikanska staden i första Rambo-filmen. Liten, låga hus, omgiven av branta berg åt flera håll. 

 

 

Staden i sig är inte märkvärdig men de omgivande parkena har en skön mytisk känsla över sig. Det är verkligen inte Nara eller Kyoto och det är lite för mycket turister på några av sighterna - men det är ändå en väldigt trivsam dagsutflykt. Höstfärgerna är på topp också. Bladverken går all-in med hela skalan av praktfulla färger.

 

 

Några timmars promenerande sedan vänder vi tilbaka hem igen med en alternativ 2-timmars-tågtur. Älskar att glida genom mörkret sittandes i tåget. Vi verkar vara de enda icke-asiaterna på vägen hem i vagnen. Skönt dt med.