matsfranzen

Snålhumör. Skippar hotellfrukosten. Dricker en juice och tar en grönsallad på Green Cafe på samma gata som hotellet. Ångra mig när jag sitter där. Salladen är trist och jag är lika hungrig när jag lämnar som när jag kom. Köper salta kex på Duane Reade (blandning mellan Apoteket och 7-11). Äter nästan upp hela paketet på rummet.

 

Taxi till Soho. Köper presenter på Marc Jacobs. Strosar kort i Chinatown. Regnar. Blöt om fötterna. Avskyr. Fikar. Tänker tillbaka på veckan. Det har varit otroligt kul att vara här helt själv en vecka men nu vill jag ha tillbaka Åsa. Hela Atlanten mellan oss. Låter som en evighet och 8 timmars flight är en evighet när man hatar att flyga. Taxi tillbaka till Midtown. Shoppar jeans på Louis Vuitton. Borde låsa in mig själv sista dagen. Sista-minuten-shopping leder bara närmare ekonomisk ruin.

 

Packar klart. Säger hej då till rummet. Hej då hotellet. Hej då Midtown. Hej då Manhattan. Varje gång jag lämnar mot flygplatsen på semestern så tänker jag på Bill Murray när han åker mot flygplatsen i slutet av Lost in Translation. Totalt vemod. Att skiljas är att dö en smula. Det gäller även när man skiljs från städer.

 

Tänker sommarsemester hela vägen hem. Nu måste det bli Seoul. Har pratat om det för många gånger ...