matsfranzen

Mobillarmet går. Några sekunders förvirring. Var är jag. Var är vi. Resdag. D-day. Radisson på Arlanda. 07:45. Flighten går om 3 timmar. Gott om tid. Sovit mer än 8 timmar men ändå slut i kroppen. Och slut i huvet. Är 2 glas vin i hotellbaren allt som krävs för att knäcka hela mitt system numer. Gammal suger. Och då värmer jag bara upp för gammal än. Försmak av någonting sämre. För trött för flygångest är ett plus i alla fall.

 

 

Frukost. Dusch. Checkar ut. SK903 till Newark 10:40. Same procedure every time. Business class. De hade inga ekonomibiljetter kvar på resorna till USA så business it is. Komma-bort-desperationen vet inga gränser. Om du ska välja på att lyxa till på hotellet eller på flighten - välj hotellet alla dagar i veckan. Med det sagt - långflight i sängläge är fantastiskt. Turbulens är alltid turbulens dock ..

 

 

Atlanten. Island. Atlanten. Grönland. Atlanten. Canada. USA. Newark. 8,5 timme summerad i några få ord. Sov bort hälften. Drack en del vin och läste Murakamis "The Strange Library". Enkel story men han får till det ändå. Under ett bibliotek finns en annan lömsk värld. Mytisk. Drömsk. Bra. SAS får fan ta och fixa WiFi på långflighterna snart innan jag byter flygbolag. Det är för dåligt.

 

 

Newark. Ingen kö vid Immigration. Tomt i hela jättesalen. Det har aldrig hänt. Det ekar när man viskar. SK903 tar över hela flygplatsen.

 

United Airlines till Miami. Äter i Uniteds terminal innan avgång. Alla matställen har en iPad vid varje kassa eller bord som man beställer med. Vi äter på Custom Burger. Vilken galenskap. Vilken oordning. Först beställer du via en iPad. Du får ett kvitto. Du går till en annan kassa och betalar. Du går till en 3e kassa och får maten. Och drycken vid en 4e. Låter det bökigt. You bet. Ingenting funkar. Och folk står och skriker och undrar när de ska få maten. French Friesen var dessutom helt osaltad och jag orkade bara inte gå tillbaka för då hade jag väl missat flighten innan jag fått saltet. Jag säger som alltid - du kan tycka vad du vill om McDonalds men kösystemet funkar. Det är onekligen en beprövad metod. Hur jävla svårt kan det vara att planka det.

 

3 timmar mellan flighterna bir 5 timmar. Ingen säger något om varför. Inte ens när flighten är i luften nämns förseningen. Ingen klagar dock. Alla vill bara till julfirandet i Miami. Vi med.

 

 

Miami. Anländer till Setai Hotel på Collins Avenue vid 22:30-tiden. Fortfarande ljummet ute. Ler av känslan. Fuck you vinter. Front desk frågar om vi tänker gå ut och äta innan vi går och lägger oss. Jag är levande död redan. Skulle aldrig ta mig hem igen om vi gick iväg. Vill bara sova. Sängen gör mig inte besviken. Lagom fast. Lagom stora kuddar. Avskyr alltför höga fluffiga kuddar som ser förföriska ut men som bara ger nackspärr. Gonatt.