matsfranzen

Morgonträning på gymmet. Segt. Fet mat och alkohol på kvällarna är dålig uppvärmning. Stel också. Riktigt stel och då är jag ändå beryktad för min stelhet i normalläget. Nu är det nästan löjligt. Borde stretcha. Men borde räcker inte. Kan ta tag i det när semestern är slut. Ska vi säga efter sommarsemestern när vi ändå är igång ...

 

 

Frukost på rummet. Mysigt. Slötittar på morgon-TV och äter bacon från sängkanten i kalsongerna. Jag är nöjd.

 

 

Alla nyhetskanaler visar begravningsceremonin för Brooklynpoliserna. Genom fönstret ser vi en stor helikopterprocession åka över skyskraporna bort mot Brooklyn. Rätt mäktigt. Och man inser att det här inte bara något som händer på en tv-skärn - det händer här och nu. På riktigt. Det är väl en av grejerna med New York fortfarande - är man här upplever man det live som händer på tv-skärmar eller mobilskärmar i hela världen. USA kommer nog vara referenspunkten ett bra tag framöver. Asien får vänta. 

 

 

Åsa är ju mensa-geniet i familjen. Man kan lugnt säga att det inte är jag som står få det smarta tänkandet av oss två. Därför blir jag fortfarande förvånad över hennes magiskt dåliga orienteringskänsla. Manhattan är till stor del ett rutnät med numrerade gator och avenyer. Det går inte att göra det enklare. Och vi har varit här galet många gånger - ändå så kan hon gå vilse mellan 5e och 6e avenyn mitt i Midtown. Jag säger bara en sak - tack Åsa för att det finns en sak där jag ändå får vara smartare. Och tyvärr är det nog det enda ... Kanske bullshittar hon mig för att jag ska få ha något som är mitt tankeområde. Vem vet.

 

 

Åsa shoppar på Uniqlo. Jag tittar mest runt. Svårt att slå till innan jag måste. Vi kommer väl förbi här igen och så vidare. Tittar på julskyltningen i butikerna på 5e avenyn och på Madison Avenue. Flera är fantastiskt fyndiga och storslagna likt en Broadway-musical. Barneys New York är bäst. Kanske den roligaste juldekorationen jag har sett. Två gånger i timmen kommer en utsmyckad isprinsessa fram i fönstret och kör isdans på riktig is till ett poppigt och småpampigt musikstycke. Och fönstret ändrar färger likt en James Turrell-installation. Förjävla läckert. I love it.

 

 

Vi går tills vi får ont i fötterna. Sedan pressar vi lite till. Och lite till. Tillslut orkar vi inte längre. Kvällen blir på rummet. Lägger mig i badkaret och tittar på en upplyst Empire State Building. Bra avslut. Sover gott.