matsfranzen

 

Shinkansen igen. 45 minuter söderut till Himeji. 1 stad 1 attraktion. Japans största, läckraste och mesta berömda samurajborg. Den har renoverats i flera år och varit gömd under ett jättelikt renoveringshus. Vi har väntat på avtäckandet och trodde inte att det skulle vara klart till denna resa, men så såg jag bilder på Instagram bara någon vecka innan vi åkte - och då var hela borgen synlig igen. Inget snack vi måste dit.

 

 

Jag har alltid tänkt att Himeji skulle vara en liten oansenlig småstad på gränsen till by, men det visar sig bo drygt 500 000 där. Den skulle alltså vara Sveriges nästa största stad och den känns betydligt kompaktare och mer riktig stad än Göteborg som är nästan jämnstor. Men det är Himeji-borgen som är grejen. Direkt när vi kommer ut från stationen ser vi en lång gata inramad av kontorshus och gallerior. Längst bort skymtar slottet. Alla skyltar pekar dit. 

 

 

Whte Heron. Vita hägern kallas den. Och nu när den är nyrenoverad strålar det om den perfekta vita fasaden. Vi har sett ett antal japanska borgar men den här är verkligen ett strå vassare än alla den andra. På ena sidan om slottet syns fortfarande en lyftkran och det går inte att gå in i borgen än men det gör inget. 

 

Borgen har synts i bland annat och James Bond-filmen "You Only Live Twice" och Kurosawa-filmerna "Ran" och "Kagemusha". Så måste väl se om alla tre när vi kommer hem. 

 

 

 

 

Tågar vidare. Kobe. Ungefär 25 minuter tillbaka norrut. Ler fortfarande över hur alla personal - konduktören, matförsäljarna som går runt med vagnar i tåget, städpersonal - alla bugar varje gång de lämnar vagnen. Japan it is.

 

 

 

Kobe är Japans 6e största stad med cirka 1,5 miljoner invånare. Tokyo, Yokohama, Osaka, Nagoya, Sapporo är större. Och Kyoto är 7a bara något mindre än Kobe. Måste beta av Sapporo i norra Japan och Fukuoka i sydvästra som ligger 8a. Himeji ligger 24a förresten. Hur eller hur Kobe har ett betydligt större downtown än Kyoto. Fler moderna butiker, varuhus och gallerior och högre hus. Alla lyxmärken har butiker här - det har de inte i Kyoto. Mer modern västerländsk känsla. Förmodligen delvis för att dowtown va tvunget att byggas om efter den stora jordbävningen 1995 då många byggnader rasade och flera tusen dog. Men jämförelsen mot Kyoto handlar ju givetvis också om att Kyoto har restriktioner på hur höga hus får vara och att bevara sin historia. Kyotos downtown är faktiskt ganska litet med tanke på sin storlek.

 

 

Dags pricka av punkt på min bucket list. Kobebiff i Kobe. Är den så bra som ryktet. Ja, jag tror det. Hade jag klarat ett blindtest? Osäkert då upplevelsen delvis handlade om en känsla som delvis kan vara inbillad. Men det spelar ingen roll - det var magiskt kul att sitta och titta på när kocken stekte det marmorerade köttet mittemot oss. Och sedan låtar man de underbara köttbitarna smälta i munnen. Gott som fan. Done that.

 

 

Va härligt det är att gå omkring i kvällsmörkret i en stad man knappt hittar i. Love it. Jag som aldrig fattade hur man läste en orienteringskarta kan nästan alltid orientera mig rätt även i miljonstäder utan problem. Det är stimmigt men inte stökigt. Varmt utan att vara galet kvalmigt som på dagen. Och sedan tar vi tåget hem. När man går av tåget i Kyoto fortsätter de flesta vidare. Till Nagoya, Yokohama eller Tokyo. 

 

En bra dag. Igen.