matsfranzen

 

Seoul är betydligt backigare än vad jag hade trott. Jag förväntade mig en relativt flack stad men det är rätt många och branta kullar som går mellan raksträckorna. Inte San Francisco men tillräckligt för att det ska ge lite extra träningsvärk dagen efter. Så idag är kroppen stel när den ska upp på morgonen. Stel som en jävla pinne. 

 

Hotellet ligger i utkanten av en stor park som heter Namsan. So far so good. Men för att komma fram till hotellet från utanför parken krävs att man går upp för att ett antal långa branta trappor. Vi sa redan första gången att efter fyra dagar kommer vi att hata dessa trappor. Iallfall när vi ska tillbaka från en lång dag på stan. Det har gått en dag och hatet har redan ett ansikte - trapporna ... Hotellet har visserligen gratis shuttle-bussar som går bland annat till närmaste tunnelbana, men det finns gränser för hur mycket man kan vika ned sig. Då är vi hellre irriterade på trapporna.

 

 

 

Vi åker några tunnelbanestationer norrut för att titta på Bukchon Hanok Village - ett område med gamla traditionella sydkoreanska hus. Smala gränder, branta backar, ibland förvirrande svårt att hitta rätt - men framför allt mysigt. Jag får lite Kyoto-känsla. Eller möjligen en koreansk version av de röda kåkarna på Södermalm - fast ett större område.

 

 

Vi går vidare i det närliggande Samcheong-dong vilket förmodligen är vårt favoritområde i staden. Fullt av gallerier, caféer, restauranger, konstmuseer, coola butiker. Promenadvänligt. Trendigt - det vill säga jag trivs ... Fikar på ett avskalat designat cafe och möter det som kanske var de enda svenskarna vi såg på hela tiden i Seoul. En bokhylla på fiket har fullt av gamla Wallpaper-tidningar vilket känns lite kul då hela stället andas precis den typen av ställen som de brukar rekommendera i sina guider. Coolt.