matsfranzen

Ångestklassikern nattflight är tillbaka. Avresa 23:30 från Osaka via Singapore till Koh Samui. Hel dag till förfogande innan avresa eller bara seg väntan. Brukar tyvärr välja halvtomma glaset och inte halvtfulla. Väljer lång väntan alltså. Checkar ut vid 13-tiden. Tar ett pendeltåg två stationer österut till Otsu som ligger vid Lake Biwa vilket är Japans största insjö. Tåget åker genom Kyotos omgivande berg genom gröna dalgångar med nya småstäder omgivna av nya berg innan vi kommer fram. Mysig tur.

 

 

Otsu. Över 300 000 invånare och har till och med varut huvudstad i Japan under 5 års tid på 600-talet. Lake Biwa ligger bara 7-8 minuters promenad från stationen. Himlen är perfekt blå och temperaturen är inte lika klibbigt påfrestande idag. Hjulångare som heter "Lake Michigan" åker på runt sjön. Vi går planlöst utmed vattnet någon timme och sedan vänder vi tillbaka mot stationen. Nu har vi gjort en stad vi inte visst att den fanns för några dagar sedan ... Vill man bo billigt och göra Kyoto kanske detta kan vara ett alternativ då det bara är 10 minuter till Kyotos centrastation härifrån.

 

 

Tar tåget till flygplatsen. 1.20. Flygplatsen som är byggd ute på en konstgjord ö utanför Oskaka är mäktig när man kommer från tåget. Jag går igång på stora svulstiga infrastrukturprojekt. Renzo Piano. Cool arkitekt. 

 

Vin i loungen. Somnar innan planet har lyft. Vaknar tidigt på morgonen. Turbulens i över 1 timme. Jobbigt. Vill att det ska va över. Vill dö ett tag. Bara för att få slut på skiten. Men det går över tillslut. 

 

Läser tidningen. Kina är tydligen nu även världens nästa största biomarknad. Det säger en del om artikeln jag läste för ett tag sedan om att fler och fler stora Hollywood-filmer är planerade att innehålla någon/några scener som är inspelade och utspelas i Kina. Årets största film i Kina är dock inhemska äventyrsfilmen Monkey King med vår Hong Kong-actionfavorit Chow Yun Fat i en av de ledande rollerna.