matsfranzen

 

Slömorgon. Massage straxt innan lunch. Hotellets Spa ligger två trappor ned under lobbyn. Total Zen. Nedtonat ljus på gränsen till mörkt. Stilla. Perfekt snygg inredning. All stress någonstan utanför murarna. Eller ovanför marken. Perfekt avslappnande musik i gammaldags kinesisk stil. Vaggas halvt till sömn redan i väntan på massösen. 

 

 

Massagerummet. Eller ska jag kalla den sviten. Eller paviljongen. Hur eller hur är den totala ytan för mitt personliga massagerum förmodligen större än vår lägenhet hemma. Först någon typ av hall där jag byter om. Sedan ett rum med badkar.Sedan en gång med duschrum på ena sidan och toalett på andra sidan. Och slutligen massagerummet. Ja plus något separat rum där massösen värmer handdukar. Galet. Galet härligt. Massageb är hård och välgörande. 

 

 

Åker tunnelbana till downtown. Lama Temple i nordöstra delarna av centrala Beijing. Tibetansk buddhistiskt tempel. Välrestaurerat. Fint. Men lite för mycket folk för att få rätt avslappnad stämning. Går snart in i tempel-fatigue-mood men några till ska vi fixa ..

 

 

 

Åker vidare. Sanlitun Village. Några stationer sydöst om Lama Temple. Plus en lång hemsk promenad i tryckande hetta och stengrå smoghimmel som målar halsen med hela Beijings avgaser. Dessutom går vi fel först och så blev det 40 minuter extra i helvetet. En felsväng på Beijings oändliga boulevarder och kilometerlånga kvarter kan vara förödande ... Första gången på den här resan till Beijing som luften verkligen kändes riktigt hemsk. Luften har i övrigt faktiskt varit över förväntan och himmeln har till och med varit blå nästan halva tiden ...

 

 

Sanlitun Village. Moderna Beijing. Moderna affärer. Galleria som går både utomhus och inomhus. High Street moden i södra delen och luxury brands i norra delen. Plus massa matställen överallt och det förbannat coolt avskalat designade hotellet The Opposite House. Där måste vi bo någon gång. Generellt är jag rätt ointresserad av att gå runt i gallerior eller att överhuvudtaget shoppa i Beijing - det kan vi göra på andra ställen. Men kul ändå att se hur samtida Beijing ser ut och fungerar. 

 

 

På vägen hem dundrar det loss. Ösregn som det bara kan regna utomlands. Vi blir stående med hundratals andra vid utgången till vår hemtunnelbanestation. Stationspersonalen delar ut ponchos till alla som vill. 45 minuter går och det regnar och åskar fortfarande så hårt att det bara går inte att promenera de 10 minutrarna till hotellet. Vi springer 15 meter i ponchos till en McDonalds och blir ändå plaskvåta. Så mycket regnade det. Tillslut lättar det upp men vattnet går fortfarande upp till knäna vid flera övergångsställen. Fascinerande ändå hur det kan bli så mycket vatten på så kort tid.