Söndag 27 Juli - stenträdgårdar
Nästan 100 000 personer ansökte om att få gå in i tåget som kallas Doctor Yellow på en visning igår. Bara 400 blev utvalda. Tåget används för att checka av att rälsen är som den ska och ingen privatperson har tidigare fått se tåget inifrån. Nu fick de utvalda titta i 3 vagnar i det tydligen mytomspunna tåget. Det finns onekligen en utbredd community för tågnörderi i Japan. Framför allt för shinkansen-tågen och Yamanote-tågen (ringlinjen i Tokyo). Finns att köpa allt från tågtidningar, tåglego, tågbyggsatser, tågsmycken, ätpinnar i formen av shinkansen och så vidare. Vi älskar att åka tåg i Japan. Skulle kunna åka runt varje dag i flera veckor så viss förståelse för nördandet har vi.
Soft förmiddag. Slötittar på tv från sängen. Japansk tv är motsatsen till avskalade och meditativa attraktionerna i Kyoto. In-your-face-colors. Från alla hålla hela tiden. Japanska tecken i sprakande färger sprutar över skärmen. Engelskakurs för japanska barn. Fem myror a la Japan kanske.
Regn. 20 minuters skur. Luften behaglig i 15 minuter efteråt. Sedan back-to-normal. Känslan av att infarkten är nära varje gång man går upp för en trappa.
Buss till norra Kyoto och Daitoku-ji. Stenträdgårdar. Major Zen. Nästan folktomt. Zen på riktigt. Mycket folk kan onekligen förta en del av njutningen. De mest kända och kanske bästa attraktionerna blir därför inte alltid största upplevelserna. Gäller att ha tur med att komma vid rätt tidpunkt också. Ryogen-in. Sub-temple på området. Vi är helt ensamma och sitter på trägolvet som vetter ut mot den perfekt krattade stenträdgården. Karesansui - rock garden på japanska. Perfektion. Hur kan det vara så vackert? Antingen gillar man eller så gillar man inte. Det finns inget att förstå. Man bara fångas in i enkelheten, stillsamheten och symetrin. En munk visar hur vi ska sitta. Jag blir lite hånad för att jag är trög och inte förstår direkt. Åsa den skurken förstår allt direkt. Sedan säger han på bräcklig engelska att jag med min brist på hårsvall redan ser ut som en munk-in-the-making.
Åker buss vidare till närliggande Golden Pavillion. Passar bra att se den på nytt när jag läser boken om den. Här var det packat med folk. Det bara väller fram turister från världens alla hörn. Men den lyckas leverera ändå.
Kommentarer
Trackback
