matsfranzen

Checkar ut vid 16-tiden från jobbet. Semester. Den oslagbara känslan av förväntan. 

 

Packar det sista när jag kommer hem. Sobrilrus eller bara resfeber? Extra stress för att jag ska åka själv? Oklart vad men lyckas med sämsta packningen någonsin. Jag spänner ett rött band runt resväskan men lyckas med mästerverket att inte drag igen blixtlåset ... Hur fan lyckas man med sånt? En påse med check-in-necessär-artiklar och mina solglasögon försvinner därmed ur väskan någonstans mellan hemmaplan och Arlanda. Kanske något mer. Tänkte packa ned mangan Akira volym 3, men lyckas packa ned Akira volym 1 vilken jag läste för bara några veckor sedan. Några andra resepapper blev visst också kvar hemma ... Jag som tyckte jag kände mig rätt ok när jag packade men så var tydligen inte fallet ... Är det Åsa som har koll på precis allt i vanliga fall? Förmodligen. Jag fyller 45 år om några månader och kan tydligen inte fixa ens de enklaste uppgifterna än. Visst har jag alltid haft Peter Pan som förebild men det här är ju löjligt :)

 

 

Träffar Åsa på Centralen på väg mot Radisson Arlanda. Det är numer mer regel än undantag att sova på Arlanda natten mot flighten. Bra uppvärmning. Bra tradition. Förlänger alltid känslan av semester. Åsa tar alltid räkmacka och öl i hotellrestaurangen när mörkret har fallit. Jag tar alltid hamburgare och både öl och vin. Bra Amaronevin. Somnar lätt berusad. Imorgon New York.