matsfranzen

Åsa vill sova för alltid. Jag vill ut. Möts halvvägs. Morgonjogg runt Imperial Palace parken. Jag brukade alltid försöka jogga utomhus förut när vi kom till en ny stad. Man får ett nytt visuellt perspektiv på staden. Och det känns som man bor där på riktigt. New York. Paris. Rom. Milano. Singapore. Washington. Orlando. London. Säkert några till. Men aldrig i Japan. Senaste 7-8 åren har jag haft diverse problem med fotledenna så har varit svårt springa på för orda underlag. Därav mest löpband.

 

 

Kylig 15 minuters promenad till parken. Fryser. Börjar trevande springa. Vattengraven på ena sidan och Marunouchis skyskrapor på andra sidan. Värmen kommer på några få minuter. Det otränade överdrivna flåset också .. Känslan av att så här är det att bo här på riktigt kommer också även om det är en delvis falsk känsla. Hotellfrukostar, städare som fixar allt, utsikt över hela Tokyo ingår inte om man bor här någon tid. Om vi inte vinner fruktansvärt mycket pengar. Hur eller hur - den knappt 5 kilometer långa rundturen är härlig. Och jobbig på samma gång. Gammal är jag. Skruttig också.

 

 

Gillar verkligen rummet. Här kan jag bo i månader. Få rum har en sådan känsla av hem. Borden känns mer som bord man sitter och äter vid framför tv:n än de skrivbordsliknande borden som de flesta rum har.

 

Drömmer om bambu. Kräver bambu. Kyoto har smittat mig med en livslång sjukdom. Och House of Flying Daggers också. Lugnet. Åtrå. Vinden som får de att svaja stilla. Sagoskog. Medicinen heter Kamakura. 1 timmes tågtur söder om Tokyo. 30 minuter söder om Yokohama. Bara att få åka tåg gör det värt resan. Bra att åka tåg också för att lära sig uttalen på stationer och städer. När de ropar ut en del platser i högtalarna och betoningen läggs annorlunda fattar man först inte vad det är för station de pratar om.

 

 

Vi har gjort Kamakura en gång tidigare men bara en mindre del av staden. Kamakura är Kyoto light. Fylld av tempel och gamla mysiga traditionella japanska hus. Trädgårdarna går i lite samma still men ligger en bit från mästerverken i Kyoto. Vi har kollat upp ett tempel med en mindre bambskogsdunge som vi inte gjort förut. Den levererar. Magin lever. Flying Daggers på riktigt. Mersmak. Skogspromenaden tar bara några minuter. Men ändå.

 

Staden ligger vid vattnet och överallt finns det skyltar som talar om höjden från havet och samlingsplatser om tsunamin kommer. Det här ingen lek. Lätta rysningar.